En ny nationalism tar form i Europa

Nationalismen har förvandlats mycket sedan världskriget. Den nya nationalism som tar form i Europa har inga aggressiva avsikter mot andra länder, utan ser snarare att samarbeten med andra kan ske utan reträtt från den suveräna bestämmanderätten över för vitala nationella frågor. Det skriver Dan Ahlmark i veckans lördagskrönika.

publicerad 29 februari 2020

Traditionell europeisk nationalism byggde på att man tillhörde en särskild folkgrupp och/eller land med en viss historia samt traditioner och kultur, vilka man ville bevara och hävda. Sådana grunder har nu varierande styrka men syns idag vara starkast i Östeuropa, eftersom kommunisttiden där hindrade det mesta av icke-marxistiskt nytänkande om samhället. Det gör att äldre synsätt nu är särskilt kraftfulla i de länderna, eftersom kommunisttidens bidrag till kulturen i mycket förkastats. Reaktionen mot att inledningsvis ockuperas och sedan bli kommunistiska diktaturer och tvingas ingå i östblocket förstärkte naturligen också ländernas nationalism avsevärt. Men utvecklingen därefter har successivt försvagat en del äldre inslag och stöttepelare för nationalism, medan andra fortlever.

Betydelsen av att skydda just den egna nationens sätt att bygga det moderna samhället blir alltmer tydligt, eftersom de strukturer och regler man då valt och väljer passar det egna landet bäst, precis därför att de uppfyller invånarnas särskilda krav. Subsidiaritetsprincipen syns EU ofta glömma bort, och att tro att de regler som formuleras i Bryssel, när ett land utgör några…


 


Liknande artiklar: