Varför människan är musikalisk

publicerad 5 mars 2014

Varför exempelvis apor inte har samma musikalitet som människor, småfåglar, elefanter, valar och fladdermöss, har utretts av forskaren och läkaren Matz Larsson vid Örebro universitet.

I sin rapport, som publiceras i tidskriften Animal Cognition, beskriver han hur förmågan att härma och imitera saker som musik och tal uppstår när djur rör sig synkroniserat i grupp.

– När flera personer med ungefär samma benlängd rör sig tillsam­mans, tenderar vi att omedvetet gå i takt. När våra fotsteg tas sam­tidigt, uppstår ett kort ögonblick av tystnad. Mitt i varje steg kan vi höra vår omgivning bättre. Det blir lättare att höra en förföljare, och kanske lättare att föra ett samtal också, förklarar Matz Larsson i ett pressmeddelande.

 Men apor rör sig till skillnad från oss oregelbundet både i träden och på marken.

Det som från början belönades för bättre överlevnad, med krop­pens eget må bra-hormon dopamin, kunde sedan utvecklas även under säkra omständigheter och förklarar varför vi får dopaminpåslag när vi lyssnar på musik.

 

 

Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!