Varför exempelvis apor inte har samma musikalitet som människor, småfåglar, elefanter, valar och fladdermöss, har utretts av forskaren och läkaren Matz Larsson vid Örebro universitet.
I sin rapport, som publiceras i tidskriften Animal Cognition, beskriver han hur förmågan att härma och imitera saker som musik och tal uppstår när djur rör sig synkroniserat i grupp.
– När flera personer med ungefär samma benlängd rör sig tillsammans, tenderar vi att omedvetet gå i takt. När våra fotsteg tas samtidigt, uppstår ett kort ögonblick av tystnad. Mitt i varje steg kan vi höra vår omgivning bättre. Det blir lättare att höra en förföljare, och kanske lättare att föra ett samtal också, förklarar Matz Larsson i ett pressmeddelande.
– Men apor rör sig till skillnad från oss oregelbundet både i träden och på marken.
Det som från början belönades för bättre överlevnad, med kroppens eget må bra-hormon dopamin, kunde sedan utvecklas även under säkra omständigheter och förklarar varför vi får dopaminpåslag när vi lyssnar på musik.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet.