Turkiet har röstat ja till att godkänna Sveriges ansökan om medlemskap i den USA-ledda militäralliansen Nato. Beslutet fattades efter en omfattande debatt och omröstning i det turkiska parlamentet under tisdagen.
Det var för snart två år sedan som Sverige och Finland gemensamt ansökte om medlemskap i Nato. Finland blev medlem, men Turkiet och Ungern valde att inte godkänna Sverige som medlemsland, bland annat eftersom man anser att Sverige stödjer terrorism på grund av kopplingar till kommunistpartiet Kurdistans arbetarparti (PKK) och Syrien-baserade kurdiska milisgruppen YPG.
Sedan dess har båda länderna fortsatt att backa, trots uppmaningar från bland annat USA att släppa in Sverige i militäralliansen.
Omröstningen skedde efter en fyra timmar lång debatt i det turkiska parlamentet där man bland annat lyfte koranbränningarna. Av 346 röster var 287 för ett svenskt Natomedlemskap och 55 emot, rapporterar Bloomberg. Resterande valde att avstå röstningen.
För att Turkiet ska godkänna Sverige krävs dock fortfarande att president Recep Tayyip Erdogan formellt ratificerar ansökan. Även om man gör detta krävs fortfarande ett godkännande från Ungern. Ungerns premiärminister Viktor Orbán bjöd in statsminister Ulf Kristersson (M) till ett möte i landet under tisdagen för att bland annat diskutera deras ”framtida samarbete inom ramen för säkerhet och försvar som allierade och partner”.
Det är oklart om Kristersson kommer att åka till Ungern för att möta premiärministern.
Svenska Gripenplan kommer från och med april att stationeras i Polen och delta i Natos operation för luftrumsövervakning – ”Enhanced Air Policing”.
– Genom Gripen-stridsflyg bidrar Sverige både till skyddet av Natos luftrum och till skyddet av fortsatta leveranser av vapen till Ukraina, stoltserar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M).
Det handlar om 6 till 8 Gripenplan med tillhörande piloter och servicepersonal som kommer att vara baserade i Polen mellan april och juni månad, och regeringen hävdar att det finns ”starka säkerhetspolitiska skäl för ett svenskt deltagande”.
– Det är första gången som svenska stridsflygplan deltar i luftrumsövervakningen från en annan allierads territorium. Det är också första gången som svenska stridsflyg deltar utomlands i Natos förstärkta luftrumsövervakning under Natos ledning, konstaterar försvarsminister Pål Jonson (M).
– Stödet till Ukraina är regeringens främsta utrikespolitiska uppgift. Fokus är och förblir att stärka Ukraina genom militärt, politiskt och civilt stöd. Med vårt deltagande i luftförsvarsoperationen bidrar vi till att skydda leveranserna och säkerställer därmed att stödet till Ukraina kommer fram, hävdar Fredrik Malm, andra vice partiordförande för Liberalerna.
Ska identifiera ”avvikande flygaktivitet”
Den borgerliga regeringen vill också att Gripenplanen stannar kvar i Polen över sommaren för att hjälpa till att understödja och samordna vapenleveranser till Ukraina.
– Genom att vi bidrar till Natos samlade avskräckning och försvar stärker flygvapnet även Sveriges säkerhet. Det är en viktig utveckling av vår förmåga och ytterligare ett steg för flygvapnet att bli fullt integrerad i Natos luftförsvar, säger flygvapnets operationschef Jörgen Axelsson.
De svenska Jas 39 Gripen kommer att ledas av Natos luftoperationscenter Combined Air Operations Centre i Uedem i Tyskland. Natos luftrumsövervakningsprogram, Air Policing, har funnits sedan 1960-talet men utökades kraftigt 2014 efter den ryska annekteringen av Krim, och går i stort sett ut på att ”verka avskräckande” mot Ryssland.
”Incidentberedskapen och luftrumsövervakningen ska möta avvikande flygaktivitet i operationsområdet. Det kan handla om att identifiera, möta och eskortera flyg som inte svarar på anrop eller som rör sig mot alliansens territorium”, skriver Försvarsmakten.
När Sverige gick med i Nato för ett år sedan motiverades beslutet med att vi skulle bli säkrare och tryggare i den USA-ledda militärpakten.
Nu ter sig organisationens framtid alltmer osäker, och det är oklart om amerikanerna verkligen skulle komma till svensk undsättning om ett sådant behov skulle uppstå.
Isak Svensson är professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, och han konstaterar att det Nato Sverige gick med i förra året redan har förändrats kraftigt.
Han pekar på att det inledande skedet av Donald Trumps presidentskap har inneburit radikala förändringar i den amerikanska synen på militäralliansen och utrikespolitik i allmänhet, och att USA nu tycks ha en helt annan hållning till Ryssland än under den mer fientliga Biden-administrationen.
– Sverige har gått in i Nato under förväntan hur det var, men nu ser vi hur USA förändrar sig. Om USA börjar svaja är det väldigt problematiskt, menar han.
Ulf Kristerssons regering har tidigare hävdat att den svenska säkerheten skulle stärkas av ett medlemskap i militärpakten – och särskilt hänvisat till Natos artikel 5 och ”säkerhetsgarantin” där alla medlemmar ska hjälpa ett annat medlemsland om det blir angripet – militärt eller på andra sätt.
”Prekärt läge”
Även om ”säkerhetsgarantin” inte har förkastats officiellt är många bedömare nu oroliga för att den inte längre gäller i praktiken på samma sätt som tidigare, och att Sverige inte alls är garanterade amerikanskt stöd om man skulle bli angripna.
– Det är en stor ironi att Sverige blir den 32:a medlemmen, samtidigt som den transatlantiska länken är i ett prekärt läge, säger Magnus Christiansson, krigsvetare vid Försvarshögskolan.
Trots osäkerheten är han ändå för ett svenskt Natomedlemskap och menar att Sverige inte hade kunnat samarbeta militärt eller få samma stöd av de övriga 31 medlemsländerna om man stod utanför militärpakten.
Gemensam EU-armé?
USA har i många decennier haft en dominant maktställning i Europa – både diplomatiskt och militärt, men Christiansson tror att Sverige och Europa är på väg att göra sig mindre beroende av amerikanerna och istället hitta nya samarbeten.
– I varje möte nu så pratar man om att Europa måste ta mer ansvar, säger han.
Vad detta kommer att innebära i praktiken är inte helt klart, men ett flertal europeiska makthavare har på kort tid betonat vikten av att bygga upp en gemensam europeisk armé och hävdat att detta är nödvändigt om USA minskar sin militära närvaro på kontinenten.
En sådan ”EU-armé” skulle också göra det lättare att fortsätta assistera Ukraina och fortsätta kriget mot Ryssland om amerikanerna skulle dra sig ur helt.
Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, har länge forskat om utrikes- och säkerhetspolitik och var en av få offentliga röster som argumenterade för att debatten inför Sveriges Natoansökan var ensidig, ytlig och och stundtals odemokratisk.
Nu konstaterar han att det Nato Sverige anslöt sig till för mindre än ett år sedan inte längre existerar, och att den svenska regeringen måste undersöka möjligheterna att säga upp det hårt kritiserade DCA-avtalet som ger amerikansk militär tillgång till svenskt territorium och svenska arméförläggningar.
”Trump-administrationens hantering av Ukraina och Gaza, liksom hoten mot allierade Danmark och Kanada, vittnar dessutom om en alltmer aggressiv och oförblommerad amerikansk imperialism än tidigare. Den riktas nu inte bara mot traditionella fiender utan även mot allierade och vänner”, skriver han i tabloiden Aftonbladet.
Hagström menar att Trump-administrationen inte är isolationistisk, vilket bedömare ofta hävdat. Istället drivs man av stormaktsambitioner och riktar ”sin aggression mot de krafter som föreställs lägga krokben för USA i hopp om att därigenom kunna realisera stormaktens fullbordan – ett begär som ständigt glider och aldrig helt kan tillfredsställas”.
Han betonar att Sverige valde att gå med i Nato när organisationen ”framstod som allra mest sårbar” och att de som vågade varna för anslutningen förlöjligades eller misstänkliggjordes.
”Trots allt tal om realism, inte minst från statsminister Ulf Kristerssons sida, präglades det svenska Natobeslutet av idealism och naivitet. Den organisation som Sverige anslöt sig till den 7 mars 2024 existerar i praktiken inte längre”, skriver han.
Inga fler amerikanska vapen
Professorn menar att den amerikanska utrikespolitiken blir alltmer paranoid och manipulativ – och drar paralleller till Ryssland. Han anser att det är direkt nödvändigt att regeringen sätter tydliga gränser mot stormakten i Väst för att säkerställa att vi inte blir styrda och utnyttjade.
”Efter 80 år som pseudo-allierad och senare allierad kommer det att bli svårare att kapa det känslomässiga beroendet av USA, men Sverige bör skyndsamt utreda möjligheten att säga upp DCA-avtalet och bestämt undvika att köpa fler amerikanska vapensystem”, slår han fast.
Hur man istället bör agera försvarspolitiskt och vilka samarbetspartner Sverige bör söka är en mer komplex fråga enligt Hagström, som pekar på att en upprustning ofta kan tolkas som ett hot som riskerar att leda till eskalering och en ”negativ spiral av åtgärder och motåtgärder”.
Han påpekar att även Sveriges frikostiga stöd till Ukraina har en gräns – ”en punkt där vårt eget säkerhetsintresse skadas mer än det gagnas”.
”Den gränsen måste noga bevakas, utifrån insikten att all säkerhetspolitik är potentiellt osäker och till och med farlig”, varnar han.
Hagströms förhoppning är ändå att Sverige ska kunna vara med och ”bygga en allians på en mer genuint demokratisk grund” än dagens Nato och ”etablera ett alternativt kraftfält i internationell politik”. Vilka andra länder som ska ingå i denna allians och hur den ska utformas framgår dock inte.
”Utmaningen är att långsiktigt försöka förändra stormaktspolitikens psykopatologi – och samtidigt här och nu, så aktivt som möjligt, motverka dess mest akuta uttryck utan att själv därmed riskera att gå under”, avslutar han.
I helgen anlände cirka 550 svenska soldater till Lettlands huvudstad Riga för att där ingå i Natos multinationella brigad och förstärka den USA-ledda militäralliansens gräns mot Ryssland.
– Vi är många som har jobbat hårt och länge för det här, och nu är vi äntligen på plats, kommenterar bataljonschefen och överstelöjtnanten Henrik Rosdahl Sveriges första markinsats som Natoland.
Brigaden är en av åtta som håller på att byggas upp och som ska stationeras längs Natos östra gräns och syftet är officiellt att ”bidra till alliansens avskräckning och försvar och säkerställa stabilitet i regionen”.
Det svenska bidraget till satsningen utgörs av krigsförbandet 71:a bataljon som sätts upp av Södra skånska regementet P 7.
– Jag känner en stor stolthet inför uppgiften att tillsammans med våra allierade bidra till det kollektiva försvaret. Det är en historisk dag, men samtidigt vårt nya normalläge, uppger Henrik Rosdahl.
Roterar med Danmark
”Den svenska bataljonens uppdrag i Lettland kommer sträcka sig över cirka sex månader… Efter de sex månaderna roterar den svenska styrkan hem och ersätts av en dansk styrka kommande halvår. Om ett år kommer nästa svenska styrka anlända till Lettland – återigen uppsatt av Södra skånska regementet”, skriver Försvarsmakten i ett pressmeddelande.
Den kanadensiske översten Cédric Aspirault leder den internationella brigaden och uppger att svenskarna är ”ett värdefullt tillskott till vår stridsberedda styrka”.
– Varje ingående nation bidrar direkt till brigadens framgång och visar på en enad allians och en vilja att bevara freden, hävdas det.
The arrival of the Swedish force is a part of Sweden’s long term commitment to the alliance. The battalion’s participation in NATO’s multinational brigade in Latvia will further strengthen the defense of the Baltic region and ensure stability in the area. #WeAreNATO#svfmpic.twitter.com/plfZjMr8hR
