MORGONDAGENS DAGSTIDNING – måndag 13 januari 2025

måndag 13 januari 2025

Kommentar: Farliga partiklar från vindkraftverkens rotorblad – ett underskattat miljöproblem

Klimatöverdrifterna

Den nya forskningen om mikroplaster i miljön är tämligen obekväm för både vindkraftsindustrin och våra makthavare.

publicerad 17 mars 2024
– av Jenny Piper
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Förra veckan uppmärksammade jag hälsoriskerna med mikroplaster och att ingen i beslutandeposition gör något för att förhindra spridningen trots alla varningar från läkare och forskare som bland annat hittat otyget i såväl människokroppen som i moderkakor, där vindkraftsnurrorna som våra politiker sätter på piedestal spelar en stor roll.

Förutom tidigare kända fakta om att vindkraft bidrager till att skada både djurlivet och det marina livet, har låg tillförlitlighet, förstör närmiljön med sitt oljud, skapar problem med icke återvinningsbara rotorblad samt sänker marknadsvärdet på närliggande hus, visar en ny studie att även nedsmutsning samt förgiftning av naturen på land och i vattendrag är ännu en negativ aspekt att lägga till listan.

Något som är extra anmärkningsvärt är att såväl politiska som ekonomiska krafter försökte stoppa den ännu icke publicerade studien genom att utöva påtryckningar så att finansieringen av studien drogs in. Forskaren Helen Karlsson, adjungerad biträdande professor i arbets- och miljömedicin vid Linköpings universitet, lyckades dock tillsammans med forskarkollegorna fysikern Karin Mattsson samt professor Joachim Sturve, som båda är verksamma vid Göteborgs universitet, lösa finansieringen på annat sätt och nu är studien klar.

Forskarna upplever att fynden är så allvarliga och många att de undrar varför detta inte undersökts tidigare. Att varken vindkraftsindustrin eller makthavarna som driver på den gröna omställningen vill att allmänheten ska få reda på hur det förhåller sig, spelar så klart in.

Forskarna har kunnat konstatera att farliga partiklar från vindsnurrornas rotorblad sannolikt är ett miljöproblem som andra forskare och myndigheter medvetet valt att underskatta.

Helen Karlsson, en av initiativtagarna till studien, berättar att hon började intressera sig för frågan om erosion från vindkraftverkens rotorblad då hon upptäckte att det fanns diskrepanser mellan vindkraftsbranschens siffror och andra beräkningar. Både hon och forskarkollegorna är överraskade över resultatet då de inte hade väntat sig att de skulle hitta så mycket fragment från rotorblad som man faktiskt gjorde när man undersökte området kring en av Sveriges största vindkraftparker.

Ett 50-tal olika kemikalier hittades i de partiklar man samlat in i mark, vatten och växter kring den stora vindkraftparken. Sannolikheten är hög för att de härrör från vindsnurrorna och med tanke på att regeringen driver på för ytterligare utbyggnad av vindkraften behövs det enligt forskarna beläggas bättre hur stor påverkan blir, vilket man vill följa upp genom fördjupade analyser för att fastställa hur stort miljöproblemet är.

Kemikalieinspektionen erkänner att det finns stora kunskapsluckor beträffande vilka och hur stora mängder farliga ämnen som finns i vindkraftrotorblad samt hur mycket av detta som hamnar i naturen och näringskedjorna, men de ser inget hinder för fortsatt utbyggnad av vindkraften i Sverige som är i full gång såväl på land som till havs.

Som i så många andra fall har våra beslutsfattare inte gjort hemläxan utan på klassiskt svenskt manér skippat konsekvensanalysen innan man skred till verket och med tanke på hur mycket kickbacks de erhåller för sitt ”engagemang”, lär de inte vara ett dugg intresserade av att stoppa något som äventyrar medborgarnas hälsa och förstör naturen – om inte annat kan det på sikt bli en lyckad kombi som gynnar läkemedelsindustrin. Win-win för alla.

#followthemoney #sakerviintepratarom

 

Jenny Piper

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Kommentar: Snösvängen för Holmgren?

Klimatöverdrifterna

Miljöpartiets meteorolog och parlamentariker Pär Holmgren skulle ha mer framgång med att hjälpa till med snöskottningen än sina spådomar om snöfria vintrar.

uppdaterad Igår 16:19 publicerad 10 januari 2025
– av Tege Tornvall
Holmgrens profetior om snöfria svenska vintrar tycks inte vilja infrias..
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sedan över tjugo år hävdar MP-politikern och tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren att snöiga svenska vintrar snart är ett minne blott. Upprepat spår han slutet för Vasaloppet. Ändå snöar det varje år, och Vasaloppsveckan lockar årligen 50-60.000 deltagare, varav 15-20.000 till själva Vasaloppet.

Holmgren är långt från ensam i sina varningar om snöfria vintrar. Men han är mest ihärdig. Det är nästan som en pavlovsk reflex.

Men det blir inte mer rätt för det. Nu har Sverige åter fått ordentligt med snö. Så mycket att snösvängen inte hänger med. Det ger Pär Holmgren en god chans att revanschera sig. Hellre än att spå fel år efter år kan han hjälpa till att hålla tak, trottoarer, gator och vägar snöfria.

Där kan han kanske lyckas bättre än med sina spådomar. Lycka till!

Generellt upplever vi en välkommen uppvärmning sedan den periodvis besvärande kalla Lilla Istiden ca 1300-1870 med upprepad missväxt, nöd och svält.

Värst var nog 1697/98. Efter flera års missväxt svalt då 100 000 människor ihjäl i Sverige och 80 000 i Finland. Ännu 1867/68 svalt 10 000 människor ihjäl i Norrlands inland sedan för små och för sena hjälpsändningar fastnat i snö och is.

Nu är Solens cykliska magnetism åter lika aktiv som under den varma medeltiden. Starkare solvind har minskat kosmisk instrålning i atmosfären. Det har minskat molnmängden och släppt in mer solvärme till jordytans land och särskilt hav.

Det har i sin tur värmt den marknära atmosfären, där vi lever och klimatet utspelas. Det har på ca 150 år höjt Jordens medeltemperatur med drygt 1,5 grader. Varma hav har gasat ut mer koldioxid. Mer fotosyntes har gynnat växtlighet och grödor.

Åren 1930-2015 ökande världens skördar fem gånger (FAO), medan befolkningen ”bara” ökade 3,5 gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält. Det är det konkreta resultatet av den uppvärmning Pär Holmgren varnar för.

 

Tege Tornvall

Kommentar: Sanktionerad miljöförstöring

Klimatöverdrifterna

Miljöhänsyn tycks inte gälla för vind- och solkraft, om man ska lyssna till de dubbla budskap som svensk miljöpolitik driver.

publicerad 6 januari 2025
– av Tege Tornvall
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Svensk miljöpolitik driver dubbla budskap. Huvudregeln är att inte sprida gifter eller smutsa ned. Främsta undantag är att inga miljöhänsyn får hindra vind- och solkraft.

Dessa kraftslag förordas nämligen av EU, och EU-lag trumfar som bekant svensk lag. Om EU-lag kräver att vi hänger i träd med huvudet nedåt, skall vi också hänga i träd med huvudet nedåt.

Eftersom EU vill få oss att övergå till osäker vind- och solkraft från leveranssäker kärnkraft, måste de som motsätter sig detta övertygas – eller tvingas. Det gäller även regioner och kommuner och deras vetorätt.

Den förra regeringen gav C-politikern Ulrika Liljeberg uppdraget att föreslå sätt att få kommuner att godkänna vindkraft. Hennes förslag kan sammanfattas i det enda ordet ”mutor”.

De skall köpas. Men det blir dyrt. Därför kommer nu ett nytt förslag. Den nye utredaren Magnus Hermansson föreslår helt enkelt att regioner och kommuner skall mista sin vetorätt.

Detta gör han på den M-ledda regeringens uppdrag. Denna regering är så illa angelägen att dansa efter EU:s pipa att den är beredd att köra över regioner och kommuner.

Det har den inga som helst mandat för. Men det var ingen valfråga, varken i 2022 års riksdagsval eller i 2024 års EU-val. Där sopades sådana tankar diskret under mattan.

Svensk miljöpolitik driver dubbla budskap

Men konkret betyder de att den M-ledda regeringen kan komma att godkänna och förorda (sanktionera) energipolitik som medför ren miljöförstöring. Det skulle säkert en rödgrön regering med MP också göra.

Båda skulle som ursäkt anföra hotande global uppvärmning från mer koldioxid från mänsklig verksamhet. Men IPCC:s vetenskapliga arbetsgrupp WG1 ger argument både för och emot att mer koldioxid från mänsklig verksamhet skulle farligt värma atmosfären.

WG1 redovisar fakta i klimatdebatten, men de förvrängs av arbetsgrupperna WG2 och WG3, som studerar möjliga effekter av påstådd uppvärmning och hur dessa skall bemötas och hanteras. Detta sammanfattas sedan överdrivet alarmistiskt för beslutsfattare i rapporten SPM, som politiker och media tar för en vetenskaplig rapport.

Påstått klimathot har blivit ny svensk statsreligion med den vilsna Svenska Kyrkan och samtliga politiska partier som ivriga tillskyndare.

Enda sättet att hejda detta är att det går käpprätt åt pipan. Och det tycks det också göra med gröna miljardförluster och hotande energikris i antågande.

Inget att glädjas åt men ändå att välkomna. Åter till Verkligheten!

 

Tege Tornvall

”Kan vi lita på FN:s klimatpanel?”

Klimatöverdrifterna

Forskare vid FN:s klimatpanel hävdar att klimatförändringarna orsakas av människan. Samtidigt finns det många experter som tidigare arbetat för FN-organet som gör en annan helt annan bedömning. Detta är dock ingenting som massmedia kommer att upplysa oss om, skriver Ann och Kalle Hellberg.

publicerad 22 december 2024
Möte för att ta fram ett utkast till IPCC:s nästa rapport i april, där bland andra ordförande Jim Skea närvarar.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Massmedierna fortsätter att berätta för oss att över 97 procent av alla forskare är övertygade om att klimatförändringarna orsakas av människan. Men är detta verkligen sant?

FN:s klimatpanel (IPCC) hävdar dock i sin rapport 2021 att det är ”obestridligt att människan har värmt upp atmosfären, haven och marken” och att ”långtgående och snabba förändringar i atmosfären, haven, kryosfären och biosfären” redan har inträffat till följd av detta.

Enligt otaliga forskare är dessa påståenden en ren lögn. Därför har man publicerat en lista med 46 forskare som, i egenskap av tidigare medarbetare i FN:s klimatpanel, skarpt har kritiserat IPCC. De forskare som massmedia hänvisar till är bara något dussintal av alla som ingår i IPCC, dessa ställer sig bakom lögnerna för att få anslag till sin forskning och få glänsa bredvid makthavare i berömmelsens salar.

Om man tittar närmare på IPCC:s historia kan man konstatera att deras publikationer innehåller en hel del missvisande information och i vissa fall till och med lögner och bedrägerier.

Maurice Strong var grundare och förste chef för FN:s miljöprogram (UNEP), ur vilket IPCC senare växte fram. Maurice Strongs uttalade mål var (citat): ”Det är vårt ansvar att få den industrialiserade civilisationen på fall.

Vid första anblicken kan man tro att Maurice Strong brydde sig djupt om miljön och därför ville störta den industrialiserade civilisationen i fördärvet. Men att så inte är fallet framgår av att han 1976, kort efter sin mandatperiod i FN:s miljöprogram, sadlade om och gjorde karriär inom den kanadensiska oljebranschen.

Men hans kopplingar till David Rockefeller, Klaus Schwab och Word Economic Forum (WEF) borde få oss alla att spetsa öronen.

Klaus Schwab sa: ”I allt han (Maurice Strong) gjorde tog han djup hänsyn till WEF:s uppdrag. Han var en stor visionär, alltid före sin tid i sitt tänkande. Han har varit min mentor sedan forumet grundades, en oumbärlig rådgivare och medlem av vår styrelse i många år. Utan honom skulle forumet inte ha uppnått sin nuvarande betydelse”.

Det är ytterst oroande att IPCC växte fram ur visionerna hos män som Maurice Strong, som stod WEF mer än nära.

Är inte IPCC oundvikligen ett tvivelaktigt instrument för att driva igenom WEF:s mål? Klaus Schwab och hans WEF-gäng ser lösningen på miljöproblemen och de globala problemen som en nedmontering av den industriella civilisationen och all makt i händerna på en koalition av storföretag (Vanguard, Blackrock, Fidelity etcetera), naturligtvis utan folkets demokratiska rätt att säga sitt. Deras vision är en ”Great Reset”, med målet att vi, enligt WEF, inte ska äga någonting från och med 2030 och ändå vara lyckliga!

Nedan följer några citat från tidigare forskare i IPCC:

Dr John Christy: ”Föga känt för allmänheten är att de flesta av de forskare som är involverade i IPCC inte tror att den globala uppvärmningen äger rum. Resultaten har upprepade gånger förvrängts och/eller politiserats med varje ny rapport.”

Dr Judith Curry: ”Jag tänker inte bara babbla på och stödja IPCC eftersom jag inte har något förtroende för processen.

Dr Willem de Lange: ”1996 listades jag av IPCC som en av cirka 3000 ”vetenskapsmän” som höll med om att det fanns en märkbar mänsklig påverkan på klimatet. Det gjorde jag inte. Det finns inga bevis som stöder hypotesen att snabba, katastrofala klimatförändringar beror på mänsklig aktivitet.

Dr Vincent Gray: ”IPCC:s uttalande om klimatförändringar är en orkestrerad litania av lögner.

Dr Mike Hulme: ”Påståenden som ”2500 av världens ledande forskare är överens om att mänsklig aktivitet har en betydande inverkan på klimatet” är oärliga … Det faktiska antalet forskare som stödde detta påstående var bara några dussin.

Dr Madhav Khandekar: ”Jag har noggrant analyserat de negativa effekterna av klimatförändringar som förutspås av IPCC och avvisat dessa påståenden som överdrivna och utan stödjande bevis.

Dr Richard Lindzen: ”IPCC-processen drivs av politik snarare än vetenskap. Den använder sammanfattningar för att förvränga forskarnas påståenden och utnyttjar allmänhetens okunnighet.

Dr Johannes Oerlemans: ”IPCC har blivit alltför politiskt. Många forskare har inte kunnat motstå lockropet om berömmelse, forskningsfinansiering och möten på exotiska platser som väntar dem om de är villiga att kompromissa med vetenskapliga principer och integritet för att stödja doktrinen om den människoskapade globala uppvärmningen.

Dr Roger Pielke: ”Alla mina kommentarer ignorerades utan motargument. Vid den tidpunkten drog jag slutsatsen att IPCC:s rapporter i själva verket var avsedda som lobbydokument för att få fram vissa politiska åtgärder, men inte som en sann och ärlig bedömning av kunskapen om klimatsystemet.

Dr Tom Segalstad: ”IPCC:s modell för den globala uppvärmningen stöds inte av vetenskapliga data.

Den som förstår att livets gas CO2 inte är en gas som förstör vår Jord, utan tvärt om är livsnödvändig och borde få all möjlighet att öka i vårt luftrum, måste tycka att våra makthavare är fullständigt hjärndöda!

Det är sanningen, men vad gör vi åt detta?

 

Ann och Kalle Hellberg

De flesta barn lider av klimatångest – ”rimlig reaktion” enligt psykolog

Klimatöverdrifterna

publicerad 15 december 2024
– av Isac Boman
Svenska psykologer påstår att klimatoro i själva verket kan vara någonting positivt.

De flesta barn och vuxna i Sverige uppges idag lida av klimatångest – inte sällan så stark att den utgör ett hinder för deras vardag.

Svenska psykologer hävdar dock att klimatoron inte alls måste vara någonting negativt – utan tvärtom bör betraktas som ”en rimlig och adekvat reaktion”.

Den klimatalarmistiska rapporteringen där det återkommande budskapet är att världen håller på att bli obeboelig, eller gå under på grund av mänsklig påverkan och utsläpp, har av allt att döma haft mycket negativa effekter på människors – och särskilt barns psykiska hälsa.

6 av 10 svenska barn uppger att de är oroliga för klimatet och anser att de vuxna har ”svikit” dem. Samtidigt uppger också cirka varannan vuxen att de lider av så stark klimatångest att de har svårt att hantera vardagen.

Psykologen Fabian Lenhard menar dock att den utbredda och mycket starka klimatoron är både rimlig och logisk och tycker att fler borde gå runt och känna denna ängslan.

– Det är en rimlig och adekvat reaktion. Vi känner oro för att någonting inte står rätt till, och för att vi behöver lösa ett problem som vi är konfronterade med. På det sättet är oro precis den känsla som vi ska och behöver känna i förhållande till klimatkrisen, hävdar han.

”Räcker inte med oro”

Många svenskar har svårt att sova, är rastlösa eller känner sig spända på grund av att de hela tiden går runt och oroar sig för klimatet, och detta är också någonting som påverkar deras vardag och sociala interaktioner med andra.

– Vi vet ännu inte varför just de situationerna upplevs som svåra, men det kan ha något att göra med att klimatet i vissa sociala sammanhang fortfarande upplevs som ett tabutema. Samtidigt vet vi att det är väldigt viktigt att kunna ha öppna, konstruktiva samtal om klimatet, eftersom det är en förutsättning för att kunna hitta gemensamma lösningar, spekulerar Lenhard vidare.

Många svenskar ber också om hjälp att hantera sin klimatångest, men psykologen håller fast vid att denna på många sätt i själva verket är att betrakta som någonting positivt.

– Tidigare har man funderat om det finns något som kallades ”eco paralysis”, det vill säga att man blir handlingsförlamad av sin klimatoro. Men motsatsen verkar vara fallet. Men vi vet också att det inte räcker med oro, det krävs vägledning och stöd för att åstadkomma meningsfulla och långsiktigt hållbara förändringar.

”Rimlig respons”

Cirka sex av tio barn mår dåligt eller känner oro inför verkliga eller påstådda klimatförändringar, men även en stor andel av den vuxna befolkningen lider av klimatångest.

2012 uppgav 39 procent vuxna svenskar att de var ”mycket oroliga” för påstådda klimatförändringar – en siffra som 2023 ökade till 51 procent. Om man också räknar in andelen som uppger att de är ”ganska oroliga” handlar det istället om 84 procent av befolkningen.

Massmedias ofta domedagsliknande rapportering och dess påverkan på svenskarnas bild av situationen problematiseras dock inte alls av forskarna. Istället är budskapet att såväl barns som vuxnas ångest och klimatoro bör betraktas som något naturligt och bra.

– Oron är en rimlig respons på klimatförändringarna, och en oro som under rätt förutsättningar kan leda till handling. Det viktiga är att validera den, hävdar psykologen och forskaren Maria Ojala, vid Örebro universitet.