Fortlöpande kommer larm om påstått fortsatt global uppvärmning. Men de bygger främst på att det är varmare i städer. Visserligen mäts temperaturer inte bara på land utan även per satellit och ballong. Men det är landdata som dominerar debatten.
Sådana mäts mest i välståndsländer med intresse, resurser, teknik och rutiner för mätning. Nästan alla välståndsländer finns på norra halvklotet, där 90 procent av världens befolkning bor. Därför gäller klimatdebatten främst norra halvklotet.
Även där finns mycket landsbygd och ren vildmark. Städer och bebyggelse finns främst nära hav och vatten. Därför gäller klimatdebatten främst norra halvklotets städer och befolkade områden. Det är där som temperaturer mäts från land.
Av praktiska och ekonomiska skäl finns flertalet mätstationer nära städer och tätorter. Få åker långt ut i busken för att mäta temperaturer. Många enskilt belägna mätstationer har numera stängts.
Temperaturer mäts inte bara nära utan allt mer också i städer och tätorter. Dessa växer och omger allt oftare mätstationer med byggnader, vägar, parkeringar, torg, industrier, flygplatser och andra värmekällor. En gång ensliga mätstationer ligger nu i bebyggelse.
Välkänt är att städer och tätorter är varmare än omgivande landsbygd. Större städer är flera grader varmare. Särskilt nattetid. De temperaturer vi ser i väderrapporter är därför ofta missvisande.
Där står inte var eller hur temperaturer mäts. Men sommartemperaturer i stora städer är oftast fler grader högre än utanför. Vintertid är större städer betydligt varmare än omgivande landsbygd.
Men deras temperaturer redovisas oftast och ger ett högre genomsnitt än atmosfärens faktiska temperatur utanför städerna. Därför visar medias höga temperaturer oftast att det är varmt i städer, inte hur varmt det är ute i naturen.
Men det visste vi väl egentligen redan?
Tege Tornvall
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
