MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 13 februari 2025

torsdag 13 februari 2025

Så bör sociala media reformeras

Kraven på nya riktlinjer för sociala medieplattformar har ökat i takt med tech-jättarnas övergrepp på demokratin. Dan Ahlmark tar i sin senaste krönika upp mer konkreta möjligheter till politiska åtgärder och lagändringar för att stärka medborgerliga fri- och rättigheter på internet.

publicerad 3 oktober 2019
– av Dan Ahlmark
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Huvudskälet till att sociala media bör reformeras är att de största plattformarna allvarligt begränsar användarnas yttrandefrihet. Det leder genom storleken på företagen till en politisk indoktrinering, som dessutom genom sociala medias manipulationer i valtider lätt kan påverka valutgångar1,2. Det innebär att vår demokrati kapas av framgångsrika media-entreprenörer och att den politiska friheten degraderas till att göra många människor till andra klassens medborgare utan röst. Google och Facebook, som praktiskt sett är monopol, hotar dessutom att ta över många länders annonsmarknad online (och så småningom kanske totalt).

Yttrandefrihet består inte bara i att någon legalt har rätt att yttra sin mening, utan kräver också att denne har samma tillgång till debatten och rätt att delta där som andra3. Praktiskt sett innebär det senare kravet, att särskilt viktiga ”torg” för samhällsdebatt som ägs (eller behärskas) av någon, och vars ställning inte kan påverkas av olika aktörer, ska behandla varje deltagare på torget likartat och inte diskriminera. Sådan neutralitet kan lätt åstadkommas i social media, vilka i demokratiska länder snabbt vuxit till ett ytterst viktigt medium liknande antikens torg för alla medborgares utbyte av idéer och åsikter. Men ledningarna och ägarna har andra mål.

Kommunikation av information är en tjänst med samhällspolitiska effekter, och just dess betydelse för samhällets politiska system gör att social medias hantering av politisk information måste regleras. Det gäller de dominerande mediaföretagen som ju samtidigt med funktionen torg agerar på en ekonomisk marknad. Att det är en marknad beror på två faktorer:

a) Användarna av ett socialt medium är helt nödvändiga för de annonsörer, vilka riktar sig till användarna, och är en förutsättning för dess vinster. De har genom blott sitt deltagande, sin närvaro och sitt skrivande på exempelvis Facebook, skapat något som företaget kan sälja till annonsörer. De har så att säga betalat in natura och har också därmed en viss juridisk rätt avseende torget/marknaden.

b) Denna typ av marknad uppvisar nätverkseffekter, det vill säga att ett tillskott av ytterligare användare ökar väsentligt en tidigare användares nytta av nätverket. En sådan volymeffekt leder ofta till dominans för ett företag – och därmed ett monopolistiskt beteende, till exempel censur och bannlysning. Det kräver då åtgärder från en konkurrensmyndighets sida.

Staten bör alltså genomdriva likvärdig behandling i social media gällande användare beroende på yttrandefrihetens krav och i västländer numera accepterade regler att ägare, som praktiskt sett är monopolister på en marknad, inte kan fritt bestämma över alla aspekter gällande sin egendom. Även de flesta libertarianer accepterar detta undantag från mänsklig frihet.

Vilka åtgärder kan och bör då vidtas gällande dominerande sociala media? Vi kan gruppera dessa i tre kategorier:

Milda åtgärder

Sannolikt kan många som använder till exempel Facebook, anföra bedrägligt beteende från företagets sida. De har utsatts för att deras artiklar inte visats beroende på att man använt shadowbanning – det vill säga att man döljer för användaren eller kommentatorer att deras inlägg inte visas för andra, eller bara för en mindre grupp. För dem som betalat Facebook för annonsering men sedan diskrimineras och då inte får utnyttja frukterna av sina utgifter, kan finnas legala möjligheter för ändring.

Internetleverantörer är i många länder underkastade strikta regler och transparens gällande möjligheterna att strypa, blockera eller stänga av kunder. Där sådana regler inte gäller social media, kan denna skillnad mellan internetleverantörer och social media elimineras.

Genom att göra tillägg i lagar som skyddar konsumenterna, kan regler etableras som klart avslöjar vad sociala media gör. Lagen kan kräva att sociala media i detalj och skriftligt informerar användaren om samtliga censuråtgärder som genomförts avseende dennes webbsida – inklusive stängning av kontot, och att noggrant anföra motiven för detta. Skälen kan gälla vilka bestämmelser i företagets community-regler som använts som grund för beslutet. En intern överklagandeprocess ska finnas, och därefter ska användaren kunna gå till civil domstol. Bötesstraff tillämpas om skälen för censuren inte godkänns. Krav att alla användare behandlas likvärdigt ställs.

Offentliga kontrakt har ibland finansierat social medias utveckling. Stopp för annonsering i och offentlig upphandling från de aktörer som inte strikt observerar politisk neutralitet bör genomföras, och offentligägda medier bör ständigt och kritiskt belysa övergreppen. Ett förslag som framställts, men främst torde ha psykologisk betydelse, gäller förbud att i offentligägda datorer använda sådana webbsidor eller verktyg som ger politiskt partiska sökresultat.

En användare bör ges rätten att – utan några repressalier – ta del av all den information, som insamlats om denne av sociala media. De får då avgöra, om material (som inte finns offentligt i andra källor) kan lagras eller överföras/säljas till andra. Blott medias manuella läsning och urval/registrering av information om användaren med sexuell innebörd väcker frågor.

Kraftfulla åtgärder

Amerikanska delstater kan teoretiskt sett ha olika stränga regler gällande hinder för användare av social media. I Florida har en delstatssenator föreslagit böter på 75 000 dollar för varje politiskt motiverad censuråtgärd eller eliminering av användares inlägg. Det avser social media med mer än 75 miljoner deltagare.

Den amerikanske senatorn Josh Hawley har lagt fram ett federalt lagförslag som direkt förbjuder Media att företa åtgärder och utnyttja algoritmer med politisk vinkling. Att utnyttja team för politiskt motiverade ändringar av rangordningar av artiklar förbjuds därigenom också. Media som respekterar de nya reglerna kan behålla det åtalsskydd de nu har (Section 230).

I samband med sådana övergrepp bör också alla konstaterade överträdelser innebärande politisk vinkling (eliminering av konton, censur, shadowbanning och dylikt) leda till ordentliga bötesstraff och stopp för åtgärderna. Att göra medias koder för aktuella algoritmer offentligt tillgängliga kan diskuteras.

I länder med särskild lagstiftning gällande medborgerliga rättigheter (civil rights) förbjuds diskriminering av många skäl (ras, kön och så vidare), men rent politisk diskriminering som sker i sociala media är inte förbjuden. En sådan regel kan dock införas.

Samverkan mellan olika företag (också från olika industrier) att av politiska skäl bannlysa individer eller företag förbjuds.

Strukturella åtgärder

Tillhandahållande av information (av visst slag) via ett socialt medium är en tjänst som faller under konkurrenslagstiftningen. Lagens regler kan därför gå från milda begränsningar av dessa medias agerande till ingrepp i själva organisationen/strukturen samt ägandet.

Ett inledande förslag är då, att konkurrensmyndigheten särskilt bevakar – och eventuellt hindrar – de stora mediaföretagens uppköp av innovativa mindre konkurrenter på marknader med starka nätverks- och volymfördelar. Syftet är att hindra att potentiell konkurrens stryps innan den eventuellt får nämnvärd inverkan.

Man kan kräva att olika för användare och kunder skadliga beteenden ändras, eller att de förbjuds direkt. Om sådana åtgärder inte anses räcka, kan i många länder företag/koncerner delas upp, och nya ägare överta delar.

Om inte mer begränsade åtgärder fungerar, är en lösning att sociala medieplattformar av viss storlek legalt definieras som ”allmännyttiga tjänster”. De får då inte större möjligheter att diskriminera på grund av politiska åsikter än elnätsbolag har.

Att skydda den politiska friheten i Sverige samt att undvika att social media påverkar val kräver nu myndighetsåtgärder och/eller lagändringar. Sådana är av stor vikt för att hindra en liten grupp av entreprenörer att förvandla en betydande del av befolkningen till mindre värda individer utan röst och att stjäla vår demokrati.

 

Dan Ahlmark

 

Källor:
1) U.S. Senate – Dr Robert Epsteins hörande i senaten.
2) Dr Nick Diakopoulos
3) American Thinker – Big tech and the deep history of free speech

Ett år av besinningslöst våld – och nya vägskäl

Folkmord och etnisk rensning lanserades som legitimt "självförsvar". Eskalerande krigsretorik skulle göra oss trygga och freden i Sverige skulle säkras genom anslutning till en militärpakt med ett alltmer oresonligt tonläge. 2024 kom på många sätt att bli ett år där den orwellska retoriken togs till nya nivåer.

publicerad 31 december 2024
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När vi idag skriver nyårsafton i kalendern är det med ett bistert nyhetsår bakom oss.

Mer än något annat kom 2024 att utgöra den fullständiga frånvaron av en vilja hos maktetablissemanget till ömsesidig förståelse och fredlig samverkan.

Redan i januari lät Sveriges överbefälhavare uppmana svenskarna att efter två sekler av fred nu förbereda sig för ”ett krig mot Ryssland”, och i mars blev så Sverige formellt medlemmar i den USA-ledda militärpakten, Nato, utan att någon egentlig offentlig debatt har förts kring saken. Deklarationer har utlysts om att detta var nödvändigt av ”säkerhetspolitiska skäl” och skulle göra oss alla ”tryggare”, medan Natomedlemskapet i praktiken har drivit oss ännu närmare ett krig mot Ryssland. I samma veva som Sverige anslöt sig till Nato kunde det bekräftas att alliansens trupper fanns på plats i Ukraina och deltog i striderna.

Bilden av Ukrainakriget, som Västblockets proxykrig mot Ryssland, stärktes ytterligare när en läckt inspelning visade hur tyska militärtoppar diskuterade möjligheterna att attackera rysk infrastruktur och bomba Krimbron – ett attentat som sedermera genomfördes i oktober 2022. Redan tidigt under året lät även Frankrikes Emmanuel Macron deklarera att han övervägde att skicka franska soldater till Ukraina.

Parallellt med eskalationen i Ukraina fortsatte Israel genom bombningar och blockader att driva på vad som av alltfler betecknats som ett folkmord i Gaza där de högerextrema makthavarna i Tel-Aviv öppet har glatt sig över att området blivit lagt i ruiner.

På vissa utposter i Europa har det uttalade krigsmotståndet samtidigt vuxit. I maj utsattes Slovakiens frispråkige premiärminister Robert Fico för ett mordförsök, men överlevde mirakulöst – samme Fico som tillsammans med Ungerns premiärminister Viktor Orbán varnat för riskerna med Västblockets fortsatta inblandning i kriget, där han uttryckt stark oro för att konflikten i fortsatt frånvaro av diplomati kan utvecklas till ett tredje världskrig.

Statsminister Ulf Kristersson och USA:s utrikesminister Anthony Blinken. Till höger, EU-flaggan vajar när Natos bombplan flyger över Stockholms stadshus. Montage. Foto: U.S. Department of State, faksimil/Carl Bildt/X

Folkligt missnöje

På hemmaplan har Moderaterna fortsatt att ge vatten på kvarnen till kritiken att man inte skiljer sig nämnvärt från sina socialdemokratiska föregångare vid makten. Trots löften om motsatsen har den demografiska omvälvningen av Sverige fortsatt i stadig takt. I april passade man också på att driva igenom en lag i syfte att göra det lättare för barn att genomgå könsmanipulerande behandlingar, där partiföreträdare som motsatte sig idén rättades in i ledet med hjälp av partipiskan. Under sommaren lät man också fortsätta expandera övervakningssamhället, något som kommit att bli en av partiets hjärtefrågor.

Den internationella bilden av Sverige som gängkriminalitetens högborg i Europa förstärktes i augusti när danska politiker och polis gick ut och larmade om att ungdomar med svenska medborgarskap anlitas för att åka över gränsen och begå mord i Danmark. Samma bild stärktes ytterligare av att Inspektionen för vård och omsorg gick ut och bekräftade att många av landets HVB-hem i praktiken tagits över av kriminella nätverk och därmed har kunnat nyttjas som rekryteringsbaser av dessa.

Missnöjet med det politiska ledarskapet har samtidigt blivit allt svårare att dölja runtom i Europa. I februari fick de nederländska bondeupproren en uppföljare när stora bondeprotester mot Bryssels växande totalitarism, som man menar riskerar att döda den europeiska livsmedelsförsörjningen.

Ryssland har samtidigt passat på att flirta med politiskt missnöjda EU-medborgare och andra västerlänningar – där man beslutat erbjuda asyl och uppehållstillstånd till dem som vill undkomma vad man beskrev som på ”destruktiva nyliberala ideal”.

Bidens kollaps – och Trumps återkomst

Under sommaren blev det också allt svårare att dölja den allvarliga demensen hos ”den fria världens ledare” – USA:s president Joe Biden. Dennes dråpliga fadäser och osammanhängande utspel gjorde till slut att även de egna anhängarna medgav faktum om hans hälsotillstånd vilket föranledde att hans kandidatur drogs tillbaka från presidentvalskampanjen.

Det folkliga missnöjet med det demokratiska etablissemanget har av allt att döma vuxit även i USA och gjorde Donald Trump med sin oppositionella profilering till en alltmer tydlig favorit att vinna valet. Trumps ställning stärktes sedan ytterligare av de dramatiska bilderna av det mordförsök som ägde rum mot honom under ett kampanjmöte i Pennsylvania – där Trump överlevde till synes mirakulöst och efter detta kom att omhuldas i allt högre grad även av gamla politiska motståndare.

Globalisttoppen Mark Rutte blev ny Natochef. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

I början av sommaren stod det klart att Nederländernas premiärminister, Bilderbergveteranen och globalisten Mark Rutte, skulle ta över Norges tidigare statsministers, Jens Stoltenberg, chefspost för ett Nato som än mer öppet visade att man inte är intresserade av diplomatiska lösningar i Ukraina. Samtidigt fortsatte larmen om allt grövre israeliska övergrepp i Gaza, där en läckt FN-rapport visade hur omkring 200 av organisationens anställda, och nästan lika många av deras familjemedlemmar, dödats av israelisk militär – siffror som saknar historiskt motstycke.

När sommaren blev till höst utvecklades också den israeliska invasionen av Gaza till ett regionalt krig. Massiva bombattacker mot Libanon inleddes med tusentals dödade och skadade som följd. Allt detta medan världssamfundet tittade på och några allvarliga funderingar på sanktioner mot Israel under det pågående folkmordskriget inte kommit på fråga. I Sverige fortsatte välfärdskollapsen och Kronofogden larmade om att en barnfamilj nu vräks från sitt hem varje dag.

I oktober vållade Kristdemokraternas EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe, uppståndelse när hon krävde att den som ska beviljas svenskt medborgarskap först måste underteckna en ”lojalitetsförklaring” till Israel. Tel-Aviv passade under samma period på att helt förbjuda FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, med hänvisning till att denna skulle vara ”infekterad av terrorister”, och det framgick även att det i praktiken framförallt är amerikanska skattebetalare som finansierar den israeliska militärapparaten.

Teodorescu Måwe menade att svenska medborgarskap endast bör ges till dem som erkänner staten Israel med sina illegalt ockuperade territorier. Montage. Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash, Kristdemokraterna

Vaccinkritik och Västhyllade salafister

I november segrade Trump som väntat. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC deklarerade i samband med valet även att man ansåg sig ha gjort stora framsteg med att få in pro-israeliska kandidater i de amerikanska kongressen. Den tillträdande presidenten fick sedan många att höja på ögonbrynen över sina ministernomineringar, framförallt nomineringen till posten som hälsominister av Robert Kennedy Jr. som blivit känd för sin kritik av läkemedelsjättarna och hälsoriskerna kring vacciner i allmänhet och covidvaccinerna i synnerhet.

Samtidigt som de sociala såren från coronakrisen har befunnit sig i bakgrundsbruset av krigsretoriken har det samtidigt också blivit allt mer tydligt att de som varnat för de experimentella mRNA-vaccinens skadlighet också tycks ha varit rätt ute från första början. Under slutet av våren medgav bland annat vaccinjätten AstraZeneca att deras mRNA-vaccin, som så många befarat, riskerade att orsaka blodproppsrelaterade dödsfall – uppgifter som förvisso varit kända sedan länge men genomgående avfärdats som paranoia. Frågan lyftes även i Sveriges riksdag när den obundna ledamoten Elsa Widding efterlyste av den svenska regeringen att utreda hur mRNA-preparaten i covidvaccinerna påverkar arvsmassan.

Assads regering störtades och ersattes av islamister. Montage. Foto: Syriens president, faksimil/France 24/YT

I Syrien störtades familjen al-Assad på ett dramatiskt sätt efter 55 år vid makten och ersattes av salafistiska terroristgrupper med kopplingar till det ökända al-Qaida. Politiker i Väst lät samtidigt genomgående meddela att man betraktade islamisterna som potentiellt positiva demokratiska krafter, där USA öppet utlovade understöd till de tidigare så förhatliga jihadisternas styre.

Året för det politiska samtalet i Sverige slutade sedan i samma krigiska tongångar som det började när Sveriges försvarsminister deklarerade att fortsatt stöd till Ukraina förblir Sveriges viktigaste prioritering. Under december månad tycktes arméchefen Jonny Lindfors även bekräfta att Sverige förbereder sig för krig mot Ryssland, en krigsupptrappning som blev än tydligare i samband med att MSB gick ut och uppmanade svenskarna att förbereda sig för allt från traditionella flygangrepp till attacker med kärnvapen och biologiska stridsmedel mot svenska städer – samtidigt som svenska svenska församlingar uppgav att man fått i uppgift att förbereda massgravar för stupade.

Nya Dagbladet kämpar vidare

I de dramatiska tider världen befinner sig i har Nya Dagbladet under året, utöver rapporteringen om den hysteriska samhällsutveckling vi haft i Sverige och i vår del av världen, gjort ytterligare försök att lyfta blicken bortom ett Västblock som i allt högre utsträckning sluter sig från omvärlden. I augusti besökte tidningens redaktionsledning bland annat det så kallade BRI-forumet i den kinesiska provinsen Sichuan som delgav utvecklingen av världens största infrastrukturprojekt – initiativet till den nya Sidenvägen som i nuläget involverar över 150 länder. Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson pekade i sammanhanget på att det blir alltmer uppenbart att dagordningen i världen snabbt är på väg att ritas om.

Det är viktigt att vi bevakar och hänger med i utvecklingen av den multipolära världsordning som nu i högt tempo ritar om den karta vi minns från 1900-talet, betonar Andersson.

På samma tema uppmärksammades även BRICS-organisationens anmärkningsvärda utveckling bland annat i samband med toppmötet i den ryska delrepubliken Tatarstans huvudstad Kazan.

På hemmaplan ser 2025 också ut att kunna bli ett år då Nya Dagbladets exceptionellt utdragna rättskamp med Länsförsäkringar Bank om blockaden av en stiftelse för oberoende journalistik i Sverige kan ta nästa steg. Efter att banken genom kryphål i domstolsväsendet lyckats förhala rättsprocessen under nästan två år togs ärendet slutligen hela vägen till Högsta domstolen, där Nya Dagbladet tog en första viktig delseger när bankjätten slutligen nekades prövningstillstånd för sina förevändningar för att undgå rättvisan.

Nya Dagbladets nyhetschef Isac Boman och chefredaktör Markus Andersson kan glädjas med läsarna över en första seger i HD i rättsprocessen mot Länsförsäkringar Bank. Foto: NyD/Mostphotos

Det är genant att en av landets största banker ägnar sig åt denna typ av barnsligheter för att försöka undgå rättvisa för det juridiska och ekonomiska övergrepp man uppenbart gjort sig skyldig till, säger Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson, som samtidigt pekar på att rättsprocessen i praktiken ännu bara har börjat och att dess fortsättning kommer att stå tydligare klar under början av året.

Chefredaktören understryker sin tacksamhet till läsarnas stöd som kommit till redaktionen under det gångna året.

Vi har alltid varit en humla som flyger vidare mot alla odds, men vi lever också i en tid med enorma möjligheter. Vi vet att vår bevakning och våra kommentarer gör skillnad i ett medielandskap som är exceptionellt likriktat i dagens läge. Behovet av medieaktörer som verkar oberoende av det offentliga samtalets allt snävare ramar är fortsatt helt enormt.

Det är svårt att kommunicera till alla läsare som hjälpt oss vilken skillnad varje vänligt ord och varje krona gör för vår strävan att befästa NyD som en professionell, stark och intellektuellt hederlig röst i det nordiska medielandskapet, avslutar Andersson.

 

Med det sagt önskar Nya Dagbladet alla läsare och hela det svenska folket ett Gott Nytt År med stark tro på en bättre framtid!

Klimatpolitisk huggsexa

Klimatöverdrifterna

De miljarder som utlovades vid klimatmötena till fattigare länder kommer att tas från hushållens skattepengar. Det handlar om tusentals kronor årligen för varje hushåll - en summa som förväntas öka framöver.

publicerad 27 november 2024
– av Tege Tornvall
Foto: COP29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De nyss avslutade klimatmötena i Colombia och oljestaden Baku bekräftade åter vad FN:s årliga klimatmöten egentligen är och handlar om:

Klimatmötena är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder dollar per år (nu höjt till 300 miljarder) till fattiga länder för att få dem att byta billig, riklig, tillgänglig och energirik energi (kol, olja och gas ur marken) mot dyr, otillförlitlig och energifattig med ont om råvaror (”förnybar” vind-, sol- och biokraft) med påstått klimathot som förevändning.

Medias rapportering från dessa möten gäller mest hur fattiga länder vill pressa rika på mer pengar. Nu gäller det totalt inte längre 100 utan 300 miljarder dollar per år.

Det är vanliga hushålls skattepengar. I världens välståndsländer bor en dryg miljard av världens totalt 8,2 miljarder invånare. Med drygt 11 kronor per dollar motsvarar 300 miljarder dollar 3 400 kronor per person och år.

Det blir 7 000 kronor per hushåll och år – och mer framöver. Har välståndsländernas hushåll det klart för sig? Även bland dem har många klen ekonomi eller är rent fattiga.

Till detta kommer högre energi- och övriga levnadskostnader. Det kan bryta fortsatt växande välstånd i ännu välmående demokratier och leda till strider om finansiering och fördelning även där. Därför gäller hela klimatfrågan politik och inte vetenskap.

Särskilt eftersom Jordens klimat äger rum i den marknära atmosfären och främst beror på hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav.

 

Tege Tornvall

Dyrare bensin och diesel skall få fler att köpa elbil

Biltillverkare kräver ”modiga politiska beslut” för att göra dieseln dyrare, så att konsumenterna istället pressas att köpa elfordon.

publicerad 24 oktober 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Christopher Persson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar.  Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.

För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift.

Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.

Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.

Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare.

En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta.

 

Tege Tornvall

Pengar som inte finns

Klimatöverdrifterna

Trots att koldioxid är en bristvara i atmosfären satsar vi hundratals miljarder på att minska halterna. Det här är pengar som ännu inte finns och som riskerar att förloras på missriktade projekt och ideologiska önskedrömmar.

publicerad 5 september 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Nina Laakso/CC BY 2.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det är ingen hejd på alla miljarder som skall satsas på vindkraft, solkraft, biokraft, elbilsbatterier, ”fossilfritt” stål och järn, vätgas, att fånga in och lagra koldioxid och andra projekt.

Det är pengar som ännu inte finns. Dessa projekt intecknar därför vår framtid – och sänker kronans värde om de misslyckas.

Pengarna satsas av banker och privata finansiärer, av investerings- och pensionsfonder och