Man arbetar idag i Kina med att sjösätta ett system (Social Credit System (SCS)), som ska mäta alla medborgares ”sociala värde”. Det innebär, att man från många olika källor samlar in positiva och negativa uppgifter om medborgarna, som blir basen för världens mest omfattande persondatabas (1)(2). Man kommer naturligtvis inte att börja värdera alla (mer än 1 1/4 miljard invånare) på en gång, utan ett antal viktiga städer – åtminstone ett tiotal - kommer att vara pionjärerna i systemet (SCS). Exempelvis Beijing ska då snabbt införa värdering av alla sina invånare. Eftersom den regionen omfattar över 20 miljoner invånare är omfattningen blott av det projektet överväldigande. Målet är där, att redan i slutet av 2020 kunna visa en värdering av alla medborgare i området. Slutresultatet av alla data ska bli ett mått – personens ”sociala värde” - och där den viktigaste aspekten troligen gäller kinesens lojalitet mot samhället, alltså staten och partiet, men också viktiga delar av personens allmänna sociala beteende. Maxpoängen enligt pilotprojekten är 800 eller 900 poäng (3). Målet är dessutom, att systemet ska omfatta företag.
Det finns ett visst material om de faktorer (variabler), som nu kommer att mätas årligen (eller mera frekvent) beträffande individer. Det är dock inte klart, i vilken utsträckning man avser att låta systemet innefatta material från de flesta av dagens myndighets- och övervakande system i Kina. Troligen kommer man dock, när detta är praktiskt möjligt, att successivt föra in material från allt flera existerande system till SCS i syfte att göra den så kallade ”sociala” värderingen allt bättre grundad (från myndigheternas utgångspunkt). Målet torde dock initialt vara, att systemet ska genomföras och fungera, vilket inledningsvis begränsar dess omfång. Senare kommer nog olika moduler adderas successivt. Det långsiktiga målet för varje individ är att ta fram ha en livslång värderingsserie gällande dennes allmänna beteende, men där hans trohet mot partiet med all sannolikhet prioriteras.
Avsedda variabler, som ska mätas, kan alltså vara av många slag. Man kommer att använda offentliga system (gällande skola/utbildning, hälsa/sjukvård, socialt stöd, polis och så vidare) gällande individdata, som ger information av värde om kinesers prestationer och aktiviteter (5). Viss insikt får man därigenom även i deras åsikter, men dessa kartlägger man bättre genom till exempel sociala medier. Man har full tillgång till de tillåtna kinesiska versionerna av Facebook, Twitter, Instagram, forum av olika slag och så vidare och kan med den informationen skapa sig en god uppfattning om den enskilde kinesens åsikter, och på vilka sätt de avviker från den gode (kommunistiska) medborgarens. Hans massmediekonsumtion kan värderas, och individens eventuella diskutabla eller kritiska politiska uttalanden på webben torde redan registreras och är väl då en av de databaser SCS kan kopplas till. Det är dock inte säkert, att Kinas olika byråkratier vill ge SCS alla sina interna data. Det är heller inte känt, om och på vilket sätt hänsyn kommer att tas till individens sökbeteende på nätet. Detta säger ju också en del om hans åsikter.
Dagligt beteende kommer att samlas in, till exempel om man missköter sin familj eller ekonomi och inte betalar skulder i tid, uppträder störande eller olämpligt i det offentliga rummet. Inte bara brottslighet utan även smärre överträdelser av regler till exempel trafikförseelser kommer att spela en roll i poängsättningen. Troligen för att vinna acceptans har man offentligt framhävt att bestickning - mycket vanlig i Kina - får en effekt på värderingen i SCS. Från den politiska övervakningen kan man få information om olämpliga kontakter med, kanske till och med medlemskap i olämpliga organisationer; kontakter med utlänningar och så vidare. Vilka man umgås eller är vän med kommer tydligen att noteras (“If your best friend or your dad says something negative about the government, you’ll lose points too. Who you date and ultimately partner with will also affect social credit.”) (3). Troligen i syfte att få människor att uppfatta SCS som ett gott system framhävs, att frivilligt socialt arbete och dylika insatser för andra registreras. Genom appar på smartphones kan också olika typer av personliga data insamlas. Det verkar som vissa inslag i medborgarnas konsumtion kommer att uppmärksammas. För stora alkoholinköp kan påverka individens poäng liksom ”överdrivet” dataspelande på nätet.
Det har nämnts, att hänsyn på något vis ska tas till människors anseende. Svårigheten att mäta en sådan aspekt är naturligtvis oerhörd, så det måste då bli fråga om någon enkel mätschablon, kanske först utgående från en bedömning utifrån dagens redan existerande politiska övervakningssystem på nivån lokala bostadsområden. Man vill tydligen också så småningom samla in data om personers resande och vistelse på olika orter (3). Man genomför nu en snabb utbyggnad i viktiga större städer, på transportcentra: flygplatser, tågstationer osv av kameror, som avses bli utrustade med ansiktsigenkänningsprogram. Men detta torde nu primärt vara för ingripande mot eller övervakning av potentiella terrorister, politiska motståndare och kriminella.
Vilket är syftet?
I och med Deng Xiaopings reformer, vilka möjliggjorde starkt ökade kontakter med Väst, förlorade kommunistpartiet i Kina en del av sin kontroll över befolkningen. Det ledde bland annat till demokratirörelsen, som senare brutalt slogs ned. Den tekniska utvecklingen via bland annat webben skapade också utvägar för kinesisk regimfientlig aktivism. SCS kan ses som en av flera metoder att åter kraftigt öka kontrollen över de kinesiska medborgarna. Partiet har – trots att man tillåter kapitalism på många områden - heller inte gett upp sitt mål att skapa den ”socialistiska människan”, en ny typ av medborgare med fullständig följsamhet till staten och partiet. Med hjälp av SCS-systemet kan man då fortlöpande och direkt straffa sina motståndare och belöna sina anhängare. Arten av straffen och belöningarna varierar enligt de pilotsystem, som redan prövats på några håll. Syftet har av myndigheterna poetiskt uttryckts som: “It will allow the trustworthy to roam freely under heaven while making it hard for the discredited to take a single step” (4). “The trustworthy” är då uppenbarligen den övertygade kommunisten, som slaviskt följer partiets minsta vinkar och dessutom har en oklanderlig vandel. Den precisa avvägningen mellan dessa två aspekter är okänd, men tyngdpunkten i vägningen av faktorer ger sannolikt en slagsida åt den första.
Det har konkret visat sig i pilotprojekten, att medborgare med de högsta poängen får förtur till offentliga arbeten eller utbildningsanstalter till exempel universitet, gällande hälsovård samt får lån på fördelaktiga villkor. De med låg värdering har å andra sidan hindrats att söka bättre arbeten, att överhuvudtaget få lån i offentligägda banker eller till och med att kunna utnyttja kreditkort. Deras sociala mediakonton stängs av eller störs. Opponenter har i en del fall hindrats att resa utanför ett visst område det vill säga man har direkt begränsat deras rörelsefrihet (3). Politiska opponenter kan – om det bedöms vara lämpligt – också hindras från att resa utomlands. I andra fall får sådana personer inte utnyttja vissa fördelaktiga sätt att resa till exempel att boka flyg eller resa med höghastighetståg (5). I vissa fall kan skälet till sådana förbud inte vara politiskt utan beror helt enkelt på för låg kreditvärdighet. Bortseende från sådana fall, tillåts personer med låga sociala poäng ibland under en resa inte att bo på vissa hotell.
Opponenters familjemedlemmar straffas också genom att till exempel barnen förhindras att söka in på de bästa skolorna (4). Tillgången till den bästa hälsovården kan begränsas även för familjemedlemmarna. Huruvida dessa också kommer att senare i livet hindras genom släktskapet vet vi idag inte. Men det är lätt att förstå, att kanske majoriteten av oppositionella tonar ned sitt (potentiella) motstånd mot regimen just med tanke på konsekvenserna för den egna familjen, sina släktingar med mera. Staten når alltså en ytterst långtgående kontroll över enskilda och sociala grupper av individer. Systemet avses uppenbarligen också gälla alla, vilket innebär, att även partimedlemmar och personer på högre poster kontrolleras.
Man hävdar alltså, att det är bra för staten och samhället att känna till medborgarnas värde och lojalitet utifrån ett samhällsperspektiv. Målet är också, att företag av olika slag ska ha tillgång till resultaten och kunna ta hänsyn till dessa. De kan då användas för att komplettera bedömningar av sökanden till positioner i företag; vid affärsbeslut gällande köp, samarbeten med privata affärsmän och så vidare; och av finansiella företag. I vilken utsträckning enskilda medborgare ska kunna ta del av värderingar om a l l a andra är oklart. Myndigheter kommer dock att offentliggöra SCS-tal gällande människor de vill skämma ut.
Vad innebär systemet då politiskt?
Jag har tidigare i två artiklar (6) (7) analyserat Kinas politik ur ett brett perspektiv och då särskilt utrikespolitiken för att därefter besvara frågan, hur västmakterna bör behandla landet. Svaret var, att faran av ett ekonomiskt välutvecklat och marxistiskt Kina är så stort, att landet inte kan få utvecklas obehindrat med hjälp av resurser från Väst. Det finns ett antal skäl för att allmänt försöka hindra landet från att nå bland annat sina handels- och utrikespolitiska mål. Istället bör Väst kräva total likvärdig ömsesidighet gällande alla villkor för handel med Kina; att stoppa all stöld av främst teknisk intellektuell egendom samt tvång att vid investeringar i Kina till myndigheter överlämna teknisk kunskap; och att på olika områden begränsa eller hindra Kinas utrikespolitiska initiativ.
Planen att utveckla ett allomfattande övervaknings- och kontrollsystem som SCS med dess mål och planerade åtgärder avseende medborgarna är då ett av många skäl för en mycket restriktiv hållning till Kina. Ett land, som på detta sätt bland annat försöker stoppa och eliminera all politisk opposition, syftar till att vidmakthålla och säkra en fullständig diktatur styrd av världens största kommunistparti. Det visar ingen som helst vilja att utvecklas till en mera demokratisk stat med individuella rättigheter, vilket var ett huvudsyfte, när Västmakterna godtog Kina i WTO och i olika slag av internationella samarbeten. Huruvida Kinas politiska mål kommer att i framtiden att kunna förenas med den fria ekonomiska sektorn i landet (vid sidan av den offentligägda) vet vi inte. Kanske kommer den sektorns frihet att begränsas alltmer alternativt att det socialistiska programmet nedtonas till förmån för ett rent nationalistiskt? Det innebär dock inte, att hotet i många avseenden mot grannstater och väst försvinner.
Beträffande SCS systemet kan man fråga sig, om det överhuvudtaget kan fungera väl. Komplexiteten är hög, och antalet oförutsedda bieffekter är antagligen högt. Vissa variabler kan vara för komplexa att samla in utan stora insatser, och uppenbarligen hoppas man på utnyttjande i framtiden av artificiell intelligens (2). En följd blir säkerligen, att människor försöker prestera bättre gällande just de variabler, som mäts. Andra beteendeändringar kan till exempel vara: medborgare kommer beträffande ”problematisk” kommunikation dölja innebörden genom kodord, genom för utomstående svårtolkade hänvisningar osv, och agera på sätt svåra att förstå för myndigheter. Men självfallet kommer blotta existensen av systemet hindra många människor att ta politisk ställning.
Detta ondskefulla system är en fingervisning om, vad som i framtiden i mildrad form kan införas även i västländer, om den nuvarande trenden mot kulturmarxism och fullständig Politisk Korrekthet inte ändras. Det är därför viktigt att en lag införs, som i alla sammanhang säkrar individens fulla äganderätt till data om sig själv.
Dan Ahlmark
Källhänvisningar:
(1) Life Inside China’s Social Credit Laboratory
(2) China's Social Credit System: An Evolving Practice of Control
(4) Big data meets Big Brother as China moves to rate its citizens
(5) China’s plan to organize its society relies on ‘big data’ to rate everyone
(6) Ska Kinas allt starkare ställning i världen accepteras?
(7) Västs vägval gällande Kina: Att välja en “icke-München”-politik
