DEBATT

”Friska människor behöver inte genetiska vacciner”

Den irländske läkaren och mikrobiologen Marcus de Brun har uttryckt att han "inte skulle ge ett genetiskt vaccin till ett friskt djur eller en frisk människa". Nya Dagbladets Per Johansson har översatt delar av de Bruns mycket spridda artikel till svenska där han klargör bakgrunden till sitt uttalande.

publicerad 8 augusti 2021

Efter att nyligen ha uttalat mig offentligt att jag inte skulle ge ett genetiskt vaccin till ett friskt djur eller en frisk människa, har jag blivit ombedd av vänner (och ovänner) att klargöra detta uttalande. Min avsikt är att försöka göra det här.

 

 

För närvarande finns vacciner producerade av fyra företag tillgängliga på den europeiska marknaden. Alla är ”genetiska vacciner” som består bland annat av syntetiskt DNA eller RNA som finns i ett membran eller skal. När det gäller konstruktion och utseende liknar vaccinet väldigt mycket SARS-CoV-2 viruset som är orsak till covid-19. Vaccinet vinner inträde i mänskliga celler genom en process som är nästan identisk med det sätt på vilket ett virus brukar få tillgång till värdceller. Denna process kallas ”transfektion”.

Dessa vacciner fungerar genom att antingen införa DNA eller RNA i värdceller. Det genetiska materialet instruerar sedan värdcellerna att tillverka en del av coronaviruset (spikproteinet) som sedan släpps ut i blodströmmen eller vävnaderna, där spikproteinet utlöser ett immunsvar. Efter denna immunsvarsreaktion kommer den vaccinerade individen att behålla viss immunitet och kommer att ha antikroppar och vita celler som skall kunna känna igen covid-19 och dessutom attackera innan det kan orsaka allvarlig infektion.

AstraZeneca och Johnson & Johnson-vaccinerna är DNA-vacciner som transfekterar DNA i kärnan hos värdceller. Pfizer- och Moderna-vaccinerna är RNA-vacciner vilka transfekterar RNA i cytoplasman hos värdceller. Den initiala processen är dock densamma, att mänskliga celler tar upp syntetiska virala gener, dessa gener leder sedan cellerna att börja tillverka spikproteinet från covid-19. Cellerna släpper därefter ut det begynnande spikproteinet i blodomloppet eller vävnaderna, där det då kommer att fungera som ett ”traditionellt vaccin”.

I princip är skillnaden mellan genetiska vacciner och traditionella vacciner att traditionella vacciner involverar en person som injiceras med avdödat eller inaktivt virus eller spikprotein, som skall få vårt immunsystem att reagera. Vart och ett av dessa nya genetiska vacciner sätter emellertid in genetiskt material i mänskliga celler. Dessa syntetiska gener ”kapar” sedan cellerna eller ”omvandlar” dem för att tillverka och frigöra spikproteinet. Genetiska vaccin gör inte jobbet, våra egna celler är programmerade att göra jobbet istället, en process helt annorlunda än den för ett traditionellt vaccin.

Ut med det gamla …

För första gången i min medicinska karriär, cirka tjugo år, presenteras jag med en uttalad nödvändighet att behöva vaccinera unga friska människor med experimentella vacciner mot en sjukdom som medför liten eller ingen risk att orsaka livshotande eller allvarlig långvarig sjukdom.

Unga sjuksköterskor, medicinsk personal och vårdpersonal, pressas till att ta ett vaccin som de förmodligen inte behöver, trots att nästan alla patienter under deras vård blivit vaccinerade. Nu testas genetiska covid-19-vacciner på barn så unga som sex månader gamla.

Brist på kritiska frågor eller frånvaro av seriös media?

Rättfärdigandet av vaccin har till stor del varit baserat på mortalitetsdata. Svenska myndigheter har infört relativt få begränsningar och har heller inte gjort masker obligatoriska. För Irland visar den offentliga statistiken att 92 procent av alla covid-relaterade dödsfall har inträffat hos personer över 65 år.

Jämfört med Sverige verkar vår egen version (Irland) av samhällelig nedstängning inte ha haft någon fördel när det gäller att förhindra dödlighet. Det kanske inte är orimligt att hävda att vår strängare politik tvärtemot kan ha bidragit till en relativt högre dödlighet. Ändå är kanske den största frågan: – varför ställs så få frågor i media avseende effekten av masker, restriktioner eller vaccinationspolitik?

Vaccinförespråkare

Tidigare vaccinerade vi bara dem mot covid-19 som var utsatta eller i riskgrupp att få en specifik sjukdom. Nyligen har emellertid vetenskap och sunt förnuft åsidosatts.

Det föreslås att vi ska vaccinera unga friska människor som har litet, om ens något att frukta, från covid-19. Ett pediatriskt genetiskt vaccin förväntas finnas tillgängligt senare i år. Det hävdas att även om barn generellt inte är mottagliga för att allvarligt insjukna, bör de vaccineras för att skydda andra utsatta och uppnå ”flockimmunitet’’. Under tiden har dessa utsatta till stor del redan antingen vaccinerats, exponerats eller tyvärr gått bort.

I ett inlägg på Twitter skrev Michael Levitt, nobelpristagare och professor i biofysik vid Stanford University:

Om att ha haft sjukdomen inte ger immunitet, hur tror vi då att ett vaccin som tillverkar samma spikprotein som viruset, ger immunitet?

Det verkar som att över en fjärdedel av en miljon fall av covid-19 som redan bekräftats på Irland och har drabbats av viruset inte ens erbjuds antikroppstest innan de erbjuds (eller pressas att ta) en helt ny typ av vaccin. Ett nytt vaccin som har erkänt associerade risker och inte har genomgått alla säkerhetskontroller.

Mellan mars och juni 2020 inträffade 96 procent av ytterligare dödsfall relaterade till covid-19 i Europa hos patienter äldre än 70 år. Vi har helt klart tappat sikte om vilka vi försöker skydda och vad vi försöker skydda dem från.

För närvarande har vi en nationell besatthet av samstämmighet och riktlinjer.

Trots empiriska sanningar och väsentligen motsatta bevis blir vi anpassade till vad som alltmer verkar vara ett specifikt trossystem kring covid-19 och dess hot mot hela befolkningen.

Politiker har tillämpat riktlinjer som överensstämmer med denna uppfattning om ’’universellt allvar” som svar på ett virus där 86 procent av de påstått smittade inte haft något enda symtom, såsom hosta, feber eller förlust av smak eller lukt.

Mina egna krav på en offentlig utredning om dödsfall på vårdhem, eller mina vädjanden om sunt förnuft och naturvetenskap, ignoreras i bästa fall av media, liksom även för kollegor som känner och tror som jag, inklusive Dr. Pat Morrissey, och Dr. Gerry Waters, som nyligen avstängdes från det medicinska rådet för att ha vägrat följa och främja rådande vägledning. Andra som öppet uttalat sig emot den aktuella policyn har utsatts för utredning av läkarrådet och även för förnedring, De som talar ut har mötts av angrepp.

I större delen av Europa, sedan krisens början, styrs regeringar som våra egna för närvarande av proxyvetenskapliga paneler eller icke utvalda expertkommittéer. Regeringar hävdar att de helt enkelt ”följer sina forskares råd”, medan dessa forskare insisterar på att de bara informerar regeringen och inte styr regeringens policy. I detta uppenbarligen oklanderliga politiska ”ingenmansland” är scenen perfekt satt för ansvarslösa politiska vidrigheter.

Genetiskt kontra traditionellt

Många forskare och läkare föredrar att beskriva de flesta covid-19 vacciner som genterapi. Genetiska vacciner är verkligen inte ”traditionella” vacciner. Licensen för användning mot covid-19 i hela Europa beviljades enligt en nödlagstiftning som tillåter tillverkare att hoppa över den viktiga säkerhetsprocessen fas-4 som annars skulle ha försenat distributionen. Förespråkare insisterar på att det varit absolut nödvändigt att hoppa över denna sista fas för att lösa den aktuella krisen.

Det finns minst två icke patenterade (billiga och säkra) läkemedel, hydroxiklorikin och Ivermectin, som visats vara effektiva vid behandling av covid-19. Dessa läkemedel är dock bara licensierade för behandling av covid i ett fåtal länder.

Om något, eller båda dessa läkemedel hade licensierats, kunde det ha utgjort hinder för beviljande av akuta användningslicenser för covid-19 vacciner. Orsaken till detta är att argumenten för akut licensiering av genetiska vacciner förstärkts väsentligt, då det påståtts inte finnas några andra behandlingar.

Av de skäl som här skisserats skulle jag knappast injicera ett friskt djur med ett experimentellt genetiskt vaccin och absolut inte injicera en frisk människa.

 

Marcus de Brun, 9 april 2021

Översättning: Per Johansson

Artikeln har tidigare publicerats på cassandravoices.com


Om debattören

Marcus de Brun är en allmänläkare som praktiserar i Dublin, Irland.

Förutom medicin har han även en examen i mikrobiologi vid Trinity College Dublin samt en examen i filosofi vid University of London. Han har tidigare varit medlem vid New Zealand College of General Practice och Irish College of General Practice. Fram till april 2020 var han även medlem i Medical Council of Ireland, men avgick efter att ha riktat stor kritik mot regeringen för hur de hanterat coronakrisen och speciellt inte skyddat de äldre på ålderdomshem.

 


Liknande artiklar: