Vilka terrorister är det vi talar om?

Terrorgruppen IS anses vara i det närmaste besegrad och frågan på allas läppar är hur man ska behandla de tusentals terrorister som nu hålls fångna i Syrien. Jag vill inte utveckla den frågeställningen här, men anser spontant att de under sträng bevakning borde få återuppbygga de städer som de gjort sitt bästa för att smula sönder. Detta arbete borde de i så fall få utföra tillsammans med amerikanare, engelsmän och fransmän utan vilka den enorma förstörelsen inte kunnat verkställas. Israeler som intill idag fortsätter att flygbomba Syrien skulle naturligtvis inte slippa undan.

Ryssland då? Ja ryssarna är redan igång med ett massivt reparationsarbete i bland annat i Aleppo. Men vilken roll har Ryssland spelat under kriget? Jo, Ryssland tvekade länge att blanda sig i det proxykrig som västerländska stater puffat igång. Men när IS 2015 höll på att ta över hela Syrien gjorde ryssarna en kraftfull insats, stoppade och drev tillbaka terroristerna främst genom att bomba deras lömska gömslen som de etablerat i befolkningstäta områden. Utan ryssarnas kraftfullhet hade Syrien nu varit en gigantisk terrorcentral. Och vi skall aldrig glömma, att Rysslands närvaro i Syrien är legitim och önskad medan USA, England och Frankrike genom ett folkrättsvidrigt intrång i landet har ställt sig på de multinationella terroristernas sida. USA med allians har alltså stridit tillsammans med IS. Ingen tänkande varelse inbillar sig nämligen att USA har varit och är i Syrien för att stötta Assad-regimen.

Åter till rubrikens fråga – vilka terrorister talar vi om? Sedan 1945 har USA bedrivit självpåtagna krig i 37 stater. I dessa krig har 20 – 30 miljoner människor dödats. Daniel Svensson har i en artikel i Gefle Dagblad den 15 oktober 2017 räknat upp några av dem: Angola, Afghanistan, Kambodja, Colombia, Kongo, Guatemala, Irak, Nord- och Sydkorea, Pakistan, Vietnam och länderna i det forna Jugoslavien. Sedan han gjorde denna uppräkning har även Jemen tillkommit. Det är bedrövligt att se hur svenska massmedia rapporterar om kriget i Jemen. I den mån de ens nämner det så redogörs aldrig för USA:s helt dominerande roll i kriget. Detta i kontrast till jättelika amerikanska och kanadensiska sajter bland annat The American Conservative och Global Research som i ett flertal artiklar klart utpekar USA som den terrorstat som med flaggan i topp driver 20 miljoner jemeniter in i svältdöden. Detta medan man samtidigt ojar sig över den venezuelanska befolkningens delvis USA-fabricerade problem.

Daniel Svensson vill genom sin artikel ge oss en proportion, en måttstock när vi bedömer det internationella terrormaskineriet. Han fastslår att: ”20-30 miljoner döda på 70 år är facit för USA agerande. Det blir ganska exakt 1000 människor per dag som dör eller har dött i krig där USA har deltagit. Den officiella siffran för antalet som dödas per år av terrorister ligger kring 5000. Detta betyder att fler människor dör på en vecka i krig där USA deltar eller har deltagit än IS-terroristerna dödar under ett helt år.”

IS var i stort sett begränsad till Syrien och Irak medan USA under många år haft förmåga att slå till globalt på grund av att man har ett väl utvecklat system av militärbaser i ett stort antal länder. I Tyskland finns 174 amerikanska baser, i England 27, i Italien 50, i Japan 113, i Sydkorea 83, i Rumänien 5, i Bulgarien 4, i Turkiet 17, i Irak 6 och så vidare. Ryssland är omringat av dessa provokationsenheter utan vilkas existens det väldiga militärindustriella komplexet skulle ha svårt att producera miljardvinster.

I ett större perspektiv framstår alltså IS som en kräftsvulst på den väldiga terrorkroppen varifrån den hela tiden hämtat sin näring. Senast skedde denna näringstillförsel i större omfattning under Obamas sista regeringsdagar då han beviljade ett anslag till IS på 300 miljoner dollar förmedlat genom Fria syriska armén. Men det var inte den sista leveransen. I undertecknads bok om Nato finns dessa verksamheter mer utförligt beskrivna. Till denna terrorenhet, även benämnd USA/Nato och som hela tiden varit förutsättningen för IS med flera att kunna verka, vill våra politiker att vi visar vår uppskattning genom ett närmare samarbete.

Hans Myrebro