MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 6 maj 2025

tisdag 6 maj 2025

EU visar vägen till ett motbjudande Europa

Totalitära samhällsutvecklingen

När Bryssels politruker talar om att man eftersträvar "demokrati" inbegriper detta dock inget ”demos”, det vill säga folkets talan. Listan med exempel på den totalitära utvecklingen av EU-projektet växer och är ytterst oroväckande.

publicerad 20 november 2022
– av Dan Ahlmark
EU:s kommissionsordförande Ursula von der Leyen. (Foto: Manuel Lopez/CC BY-NC-SA 2.0)
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ett viktigt steg i utvecklingen av den nya världsordningens maktkoncentration är omvandlingen av Europas nationer. EU:s förändring till en federal stat, bestående av medlemsländer med mycket begränsad nationell suveränitet, är vid sidan av en ändrad attityd till överstatlighet i USA, en av de viktigaste komponenterna för att bryta huvudmotståndet mot en utveckling till världsstaten. Att FN:s majoritet består av halv- och heldiktaturer1 och att diktaturen Kina inte kommer att begränsa sin suveränitet syns möjligen kunna utgöra ett hinder för bildandet av en sådan. Vi vet dock inte vilka åtgärder och knep som kommer att användas för att realisera det önskade resultatet för den globala eliten. Kanske får vi bland annat åter se den politiska hänsynslöshet och likgiltighet gällande EU:s författning som tidigare skett vid behov, men nu med turbokraft.

Bland tidigare metoder kan nämnas hur nationers krav på folkomröstning beträffande ändring av deras författningar hanterades inom EU. Det gällde då förslaget 2004 att anta en europeisk konstitution. Efter att den europeiska konstitutionen fallit i två länders folkomröstningar redigerade EU om författningsförslaget något och förändrade ordningen gällande vissa punkter samt gjorde andra smärre, ofta symboliska, ändringar. 96 procent av förslagen förblev identiska med den just underkända konstitutionens och sedan lät man förslaget godtas av parlamenten såsom det så kallade Lissabonfördraget. Parlamentsledamöterna är ju (bland annat beroende på urval) betydligt mer positiva än folket till ökad integration inom EU.2

Vissa länder ville trots det ha en folkomröstning om Lissabonfördraget. När då exempelvis Irland röstade mot förslaget pressade man snabbt fram en ny folkomröstning som då godtog detta. Oppositionen, som i Irland var penningmässigt svag, var inför den andra omröstningen för fattig och utmattad och kunde därmed inte stå emot de stora resurserna som industrin och andra satte in. Bara dessa handlingar gjorde processen demokratiskt klart tvivelaktig. Att tro att EU:s konstitution och rättssystem kommer att hindra den globalistiska rörelsens makthunger och hänsynslöshet är därför naivt.

Omdaningen av Europa sker med hjälp av den nya professionella politikerklassen för vilken politik ses som en livskarriär. Det medför då att den egna karriären och ekonomiska hänsynen blir viktigare för den enskilde än för ideologin. De olika ländernas borgerliga och socialistiska partier har också under decennier hindrat medlemmar, som ej tror på bland annat politisk globalism, inom partierna från att nå en politisk plattform. Det har bidragit till att politikerna i mycket, exempelvis inom massinvandringen, kunnat kringgå befolkningarnas motstånd. Alternativa partier har dock vuxit fram men är fortfarande i minoritet bortsett från vissa mindre i främst östeuropeiska länder. I de bestämmande staterna Tyskland och Frankrike stöds vanligen den politiska federalismen.

Genom att budgetavgöranden och skattefrågor i det nya EU till stor del kommer att bli federala beslut har makten kraftigt förflyttats till Bryssel. De allra flesta avgöranden i ministerrådet och Europeiska Rådet kommer att ske genom majoritetsbeslut. När man sedan så småningom kommer att anpassa tyngden av olika nationers röstning till ländernas folkmängd kommer Tysklands och Frankrikes reella makt accentueras ytterligare. Dessa två länders ställning i Europa-parlamentet är redan stark och så länge olika länders alternativa partier inte hindrar dem styr de den europeiska politiken.

EU erbjuder en undermålig form av demokrati

Det finns ett antal svagheter avseende demokratin i EU. Bland dem kan nämnas den ej folkvalda kommissionens makt och roll, samt bristen på möjligheter för EU-parlamentsledamöter att föra fram egna förslag att behandlas. Representativ demokrati har alltid sina svagheter, men dessa förstärks snabbt i en organisation av EU:s typ. Ta länders möjlighet att ha en representant i EU-kommissionen. Regeringen sätter in en person, som kanske är okänd för de flesta svenskar, vilka heller inte valt henne/honom för det ämbetet. EU-kommissionens och därmed EU:s ledare är heller inte folkvald utan nomineras av ministerrådet och väljs av parlamentet. Ju mer indirekt demokratin är, desto sämre representerar den vanligen medborgarnas åsikter.

Svagheten är dock större än så. En stor beslutande församling som EU-parlamentet eliminerar också värdet av demokrati gällande i första hand mindre länder. Dessa väger där politiskt mycket lätt, vilket ger ett land som Sverige (2 procent av befolkningen) ringa inflytande.  Den politiska effekten är då att i stort sett alla avgöranden i viktiga frågor vanligen är sämre för Sverige och kanske avsevärt sämre (några troligen ytterst ogynnsamma) än beslut som formulerats självständigt i riksdagen. Det vi blir politiskt i praktiken, en tysk-fransk provins, medför ackumulerat sett stora skador för den upplevda välfärden i vårt land. Underkastelse under länder som inte är särskilt värda att efterliknas, skapar inget annat än missräkningar och fundamental besvikelse. Att ha gett upp vår beslutsmässiga autonomi var kort sagt ett oförnuft av historiska proportioner.

Bakgrunden till många av EU:s svagheter är också att organisationens representanter har en undermålig uppfattning om demokrati. Den antika grekiska uppfattningen om denna statsform, som sedan formade det traditionella västerländska demokratibegreppet, var att låta demos, det vill säga folket (i meningen de fria medborgarna), inneha kratos, med andra ord, makten. I EU godkänner ledningen och byråkraterna inte att folket, de röstande medborgarna i en medlemsstat, bestämmer. Såvida dessas beslut inte beaktar en rad villkor (tolkningar av regler) som de styrande ställer upp utan folkligt godkännande, ska folket inte få bestämma. Man eftersträvar alltså något helt fiktivt: En ”demokratia” utan ”demos”.3 Men det är en syn på demokrati som är oacceptabel.

Några drag i det nya totalitära Europa

Genom den gemensamma europeiska budgeteringen kommer EU:s prioriteringar att tränga igenom i alla länder där utrymme för självständiga beslut finns, men blir begränsat. Om då budgeten är ett huvudområde för nationell suveränitet, som nu uppgivits, är förlusten irreparabel. Genom den Europeiska Centralbanken kommer den europeiska penningpolitiken att ännu mer i detalj styra ländernas penningpolitik. Stater som Sverige utanför euro-zonen ger nu upp sitt motstånd och bland annat genom att användningen av kontanter fallit kraftigt i många länder har ytterligare makt koncentrerats i banksystemet. Kontantlöshet leder till stora möjligheter för att nå information och göra ingripanden mot individer. Kreditgivning till politiska motståndare kan begränsas, där det är möjligt, för alla ändamål inklusive kommersiella.4 Man önskar hindra tillväxt av alla typer, inte bara av nuvarande men också framtida potentiella opponenter.

EU:s majoritet kommer i framtiden snabbt att driva igenom åtgärder för att likforma Europa och på olika vis hindra alla nämnvärda oppositionsrörelser. Genom ny lagstiftning kommer många typer av opposition mot federalismen att försvåras och spridning av kritik via sociala eller konventionella medier har närmast omöjliggjorts. Sociala kreditsystem är troligt att införas i de flesta länder där politiskt icke önskvärt beteende identifieras, beskrivs och motverkas av det teknokratiska systemet.

Precis som skett i Sverige sedan början av femtiotalet påbörjades snabbt en indoktrinering av den europeiska befolkningen. Påverkan innebär i EU en radikal socialliberalism, mild socialism i socialdemokratisk tappning med ett starkt inslag av kulturmarxism, samt en dos av den nya förkunnelsen europeisk nationalism. Den sistnämnda är avsedd att vara en ersättning för medlemsstaternas olika uttryck av nationalistiskt tänkande. Kanalerna för påverkan är, precis som de varit i Sverige under trekvarts sekel, många. Förutom dagens sociala medier gäller det statliga och huvuddelen av privata traditionella medier: Skolan, högre undervisning, offentliga forskningsinstitutioner och allt stöd till forskning, hela kulturlivet inklusive det offentligas verksamheter som teatrar, balett, orkestrar, bibliotek, ländernas allmänna förvaltning (kommunal, regional och statlig) och dessas kontakter och kommunikation med befolkningarna, privata organisationer finansierade av det offentliga (NGO:s) samt ett flertal andra kanaler. Genom regleringar, administrativa beslut, besluten om inköp till stat och kommun och naturligtvis även olika anslag för skilda syften till industrin kan sedan anhängare i denna sektor belönas och motståndare bestraffas. EU, som tidigare alltid varit förespråkare för fria marknader, börjar också ta allt mer planekonomiska initiativ i vissa sektorer.

Många typer av övervakning sker såsom omfattande kamerasystem, biometrisk ansiktsigenkänning, elektronisk avlyssning, statlig tillgång till kreditkortsdata och så vidare. Naturligtvis har lagstiftningen om vapen i privat ägo ändrats, så att ett minimum av sådana vapen tillåts. Det gäller även jägare, där ett lånesystem istället ordnats regionalt. Genom effekten av dessa samlade åtgärder tror man, att möjligheten för folkuppror har drastiskt minskat. Även om många Wilhelm Tell framträder, kommer människor inte att känna till dem och deras handlingar.

För de hårda insatserna mot oppositionsrörelser blir inledningsvis de olika nationella säkerhetsorganisationerna samordnade genom EU:s federala organ för inre säkerhet. Deras inriktning blir ändrad till att bara bevaka sina egna befolkningar och den möjliga oppositionen i landet. All underrättelsetjänst inriktad mot icke-EU stater sköts federalt, som också tar över bevakningen av alla gränser. Polisen i de olika länderna samordnas gällande utbildning och metoder, men kvarstår i stort under nationell kontroll och stöttas vid behov av den Europeiska polisbyrån Europol. Svårare ”brott” av politisk natur och gällande EU:s säkerhet handhas gemensamt av ländernas säkerhetstjänster och den federala säkerhetspolisen. Väsentliga motståndare, som kränkt lagar gällande brott just mot EU:s överhöghet, döms av en central domstol inriktad på politiska brott.

Vid större och kraftigare fysiskt motstånd, demonstrationer med mera kan den nationella polisen förstärkas, förutom av Europol även av European Gendarmerie Force, som har tung utrusning och är av halvmilitär karaktär. Ländernas nationella arméer kommer att sakta minska medan den gemensamma europeiska armén växer och tar över allt flera av deras uppgifter. Sannolikt omvandlas de förra så småningom till Nationalgarden liknande de amerikanska.

Det mesta omvandlas och makten fortsätter att centraliseras. EU visar verkligen vägen till ett nytt men motbjudande Europa, där riktiga individuella rättigheter kraftigt beskärs. Och det är bara ett första steg till nästa dröm som byråkraterna i Bryssel sympatiserar med: En totalitär världsregering.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet – FN har alltför många motbjudande medlemsstater

(2) Nya Dagbladet – Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende – del 2

(3) The American Mind – The Specter of “Fascism”

(4) Jämför svårigheterna för företag och länder att idag finansiera olje/gasbaserade projekt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kommentar: När globalismen hotas svarar makten med förtryck

Totalitära samhällsutvecklingen

Vi ser det gång på gång: när globalismens idéer utmanas av folkviljan, möts väljarnas röster med övervakning, censur och hot om förbud. I verkligheten har du bara frihet att välja så länge du väljer "rätt".

publicerad 4 maj 2025
– av Jenny Piper
Det finns en oro för att Friedrich Merz kommer att hörsamma avgående inrikesminister Nancy Faesers och hennes allierades krav - och förbjuda AfD helt och hållet.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Efter att den tyska säkerhetstjänsten BfV beslutat att klassa partiet Alternativ für Deutschland (AfD) som ”högerextremt” – vilket ger regimen möjlighet att infiltrera, massövervaka och sabotera för det populära oppositionspartiet – har det tyska vänsterblocket gått vidare med att försöka totalförbjuda partiet – som är Tysklands näst största parti i förbundsdagen och som i färska mätningar varit landets största parti.

Som förväntat har detta passerat utan invändningar hos det svenska etablissemanget, som är precis samma skrot och korn som sin tyska motsvarighet.

USA:s vicepresident JD Vance håller dock inte igen på kritiken och uppmärksammar tilltaget på X.

AfD är det populäraste partiet i Tyskland och det absolut mest representativa för Östtyskland. Nu försöker byråkraterna förstöra det. Västvärlden rev ner Berlinmuren tillsammans. Och den har återuppbyggts – inte av Sovjet eller av ryssarna, utan av det tyska etablissemanget”.

Inom hela Europa motarbetar makthavarna kraftfullt och tyvärr effektivt de växande partierna som omfamnar nationalism i stället för globalism, vilket går emot det etablerade politiskt korrekta synsättet som tillåtits dominera så länge utan något större motstånd.

Förbud och ökad repression mot oliktänkande breder nu ut sig – hoppet står till att övriga Europas folk ska ta kampen mot överheten och stå upp för sina värderingar samt riktig demokrati.

Den välindoktrinerade befolkningen i Sverige lär i alla fall inte vara en bidragande faktor – tvärtom ställer vi oss genast på förtryckarnas sida, redo att peka finger.

 

Jenny Piper

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

USA fördömer extremiststämpling av AfD: ”Tyranni i förklädnad”

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 4 maj 2025
– av Redaktionen
Marco Rubio menar att det är det politiska etablissemanget och dess förda politik som är "extremt" - inte AfD.

Beslutet av Tysklands inrikesunderrättelsetjänst att klassificera partiet Alternativ för Tyskland som ”högerextremistiskt” har lett till ansträngda relationer mellan USA och Tyskland.

Den amerikanske utrikesministern, Marco Rubio, kallar makthavarnas agerande för ”ett tyranni i förklädnad” och pekar på att det är Tysklands gränslösa massinvandringspolitik som är ”extremistisk” – inte det nationalistiska parti som myndigheterna nu ska spionera på.

Nyligen uppmärksammade Nya Dagbladet hur det tyska författningsskyddet beslutat klassa hela AfD som en ”högerextrem” organisation – på grund av deras invandringskritiska retorik och nationalistiska ideologi. I praktiken innebär detta att staten ges utökade befogenheter att övervaka partiet, exempelvis genom avlyssning och användandet av infiltratörer.

Även om det tyska etablissemanget har en lång tradition av att bekämpa eller kriminalisera politiskt oliktänkande, kommer det senaste beskedet som en chock för många – inte minst då AfD i dag är näst största parti i landet – och allra störst i vissa östtyska delstater.

Någon som reagerar mycket kraftigt på att partiet trots sin popularitet nu stämplats som fiende till tyska staten är USA:s utrikesminister Marco Rubio, som argumenterar för att det snarare är etablissemangspartierna som bör betraktas som ”extremister”.

Tyskland har just gett sin underrättelsetjänst nya befogenheter att övervaka oppositionen. Det är inte demokrati – det är tyranni i förklädnad. Det som verkligen är extremistiskt är inte det populära AfD – som kom på andra plats i det senaste valet – utan snarare etablissemangets dödliga invandringspolitik med öppna gränser, som AfD motsätter sig. Tyskland bör ändra kurs”, skriver han på X.

Tyskland: ”Högerextremism måste stoppas”

Vicepresidenten, JD Vance, är av liknande uppfattning och pekar på att Berlinmuren har byggts upp på nytt – men denna gång inte av någon främmande ockupationsmakt, utan av Tysklands egna politiker.

AfD är det mest populära partiet i Tyskland och det som är mest representativt för Östtyskland. Nu försöker byråkraterna förstöra det. Väst rev Berlinmuren tillsammans, och den har byggts upp igen – inte av sovjeterna eller ryssarna, utan av det tyska etablissemanget”.

Det tyska utrikesdepartementet försvarar dock AfD:s extremiststämpel och hävdar att ”detta är demokrati”.

Detta beslut är resultatet av en grundlig och oberoende utredning för att skydda vår konstitution och rättsstaten. Det är oberoende domstolar som kommer att ha det sista ordet. Vi har lärt oss av vår historia att högerextremism måste stoppas”, påstås det.

”Val ogiltigförklaras när resultatet inte passar makthavarna”

Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur JD Vance redan tidigare fördömt och anklagat det europeiska etablissemanget för att underminera demokratin och medborgarnas yttrandefrihet.

– Vi har fått höra att allt vi stödjer i Europa handlar om demokrati. Men när vi ser val ogiltigförklaras för att resultatet inte passar makthavarna, vad säger det om den demokratiska standarden? frågade den amerikanske vicepresidenten under säkerhetskonferensen i München i februari och fortsatte:

– Om er demokrati kan förstöras av att fel parti vinner ett val, så var den inte särskilt stark till att börja med.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Under regnbågspartiernas fana

Totalitära samhällsutvecklingen

Vad är egentligen skillnaden på ett enpartisystem med olika falanger och en koalition av partier som är eniga i alla frågor av verklig betydelse?

uppdaterad Igår 14:01 publicerad 3 maj 2025
– av Isac Boman
Ulf Kristersson pyntar statsministerbostaden med regnbågsflaggan.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Svenska politiker brukar slå sig för bröstet och hänvisa till olika rapporter som gör gällande att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder. Här har vi minsann friheten att välja.

Frågan följer dock – vad är det då egentligen vi har att välja på? Vad är det för partier som påstår sig representera svenska folket, och vad skiljer dem egentligen åt?

De rödgröna partierna betonar generellt vikten av bidrag, en stor offentlig sektor och vurmar i högre utsträckning för diverse, förment förtryckta, nationella minoriteter – medan den borgerliga högern snarare värnar om avdrag, riskkapitalisters rätt att ta del av skattebetalarnas pengar och lovprisar Israel vid varje tillfälle som ges.

Angående  riksdagskammarens ”debatter” om dessa saker skulle man samtidigt kunna citera den tidigare S-ledaren Stefan Löfven med att ”det där är bara käbbel”. Debatterna är fokuserade på procentsatser och andra relativt betydelselösa höjningar eller sänkningar, som samtidigt lyfts fram som viktigt stoff på etablissemangsmediernas löpsedlar.

Barnbidraget måste höjas med 200 kronor”, skriker någon – ”Nej, det måste det inte alls, flerbarnstillägget måste avskaffas”, gapar någon annan – och så håller cirkusen på.

I det stora hela bråkas det helt enkelt om vad som i sammanhanget är petitesser och oväsentligheter.

Den rörande enigheten

I nästan alla frågor av djupgående betydelse är riksdagspartierna samtidigt rörande överens.

Exempel på områden där det politiska etablissemanget ställer sig bakom med enad röst är bankernas sakrosankta maktposition i samhället, den globalistiska kulturrevolutionen under regnbågsfanan inklusive det gradvisa befolkningsutbytet, det totalitära massövervakningssamhället, Nato och förhållningssättet till Ryssland, till koldioxid, och även mer tidsbegränsade teman med särskild laddning så som experimentella massvaccinationskampanjer och covidpass eller sympatier med den öppet våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM.

I alla dessa frågor agerar regnbågspartierna som en koalition, som vore de blott olika falanger av ett och samma statsbärande parti.

Ibland låtsas man vara osams – men i de större frågorna är man rörande överens. Montage. Foto: Ulf Kristersson, Magdalena Andersson/FB

Partierna längst till vänster eller till höger kan då och då opponera sig mot att massinvandringsprojektet går för snabbt, att EU-medlemskapet är för dyrt eller vem som egentligen ska ha äran för Natointrädet. Några faktiska ansträngningar för att bryta väg för en annan politisk riktning utanför riksdagsparlamentarikernas komfortzon görs dock inte.

Systemet är riggat på så sätt att vi i teorin förvisso har politisk valfrihet – men i praktiken bara vad gäller frågor som är relativt obetydliga för makten och samhället i stort – och som inte upplevs hota regnbågspartiernas maktmonopol. Man kan unna sig själv och även andra en hel del teatraliskt gapande, så länge regnbågssystemet i sin helhet inte ifrågasätts.

När en någorlunda genuin utmanare sticker ut hakan visar regnbågspartierna snabbt vad de går för och bildar enad front – där allt fokus läggs på att demonisera och bekämpa den systemhotande utmanaren tills den är besegrad eller tillräckligt urvattnad för att, som i Sverigedemokraternas fall, slutligen vika sig och smälta in som blott en ytterligare blågul nyans inom regnbågskoalitionen.

En bromskloss

Om denna strategi inte fungerar och verkliga oppositionspartier tar mark kan andra metoder med framgång användas. Organiserade lobbyister agerar systematiskt för att underminera och liberalisera oppositionen genom att locka dess företrädare med pengar, inflytande eller andra förmåner i utbyte mot att man släpper vissa frågor. På så sätt kan regnbågssystemet snabbt och enkelt få en tacksam glans av opposition – och chimären om parlamentarismens förträfflighet förstärks ytterligare.

En av regnbågspartiernas de facto viktigaste funktioner är att agera bromskloss mot alla typer av verkliga förändringar.

Partier i rött, grönt, blått eller blågult visar att demokratins finrum minsann erbjuder alternativ för alla åsikter och perspektiv. I praktiken fungerar dock riksdagspartierna som olika falanger av ett och samma regnbågssystem. Samtidigt som man de facto är eniga i alla frågor av betydelse skapas det bland annat en bedräglig illusion av att det redan finns något för alla tycken och smaker – och att det därför är ”slöseri” att lägga sin röst på verkligt oppositionella partier utanför riksdagen.

Vissa regnbågspartiers roller är särskilt otydliga, på gränsen till komiska om det inte vore för det underliggande allvaret i problematiken. Även för den som har politik som specialintresse kan det vara svårt att förstå varför exempelvis både Centerpartiet och Liberalerna behövs i riksdagen, eller vad som egentligen skiljer deras svävande världsbilder åt. Liberalerna skriker sig exempelvis hesa om att man minsann värnar medborgarnas ”frihet”, samtidigt som man i nästa ögonblick glatt applåderar när massövervakningsapparaten byggs ut ytterligare eller över att medborgarna tvingas visa upp sina vaccinationspass för att få vara en del av samhället.

”Ett cyniskt bedrägeri”

Den politiska dockteatern av spelad valfrihet erbjuder oss alla att delta i gnabbet om hur många regnbågsflaggor som ska vaja på Riksdagshusets flaggstänger. Grundriktningen är huggen i sten – dikterad av ett neo-liberalt etablissemang med en alltmer totalitär attityd där man betraktar avvikande uppfattningar som ett hot mot det system de specialiserat sig på att livnära sig av.

Representanterna för Tidölagets ”högerblock” betonar ofta hur mycket just deras parti behövs – men det är inte helt lätt att förstå vad som egentligen skiljer dem åt. Foto: Tom Samuelsson/CC BY-SA 4.0

Här står vi idag. Medan regnbågsgänget fortsätter att käbbla om skattesatser och symbolfrågor, för att marknadsföra en falsk demokrati, tickar klockan på för de verkligt stora problemen. Deras låtsasbråk och pajaskonster i riksdagen blir ett sätt att hålla oss upptagna med oväsentligheter så att vi inte ska lägga märke till den snäva åsiktskorridoren, eller att de underliggande narrativen är desamma oavsett vilken av de olika regnbågsfalangernas representant som står och orerar i talarstolen.

Det första steget till verklig förändring är att konstatera faktum: det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Utan sanningen är demokratin död

Så länge vi fortsätter att rösta och tro på samma gamla livströtta och konforma gäng, kommer inget att förändras. Den urblekta regnbågen kommer att fortsätta vaja trött i vinden, medan världen kommer att brinna i allt hetare lågor.

Det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Tilläggas kan också att Sverige inte på något sätt är unikt i Västblocket av idag vad gäller denna typ av system. Sverige och det kollektiva Väst är i desperat behov av hederliga representanter med genomgripande visioner om hur samhällskroppen kan läkas och hur saker och ting kan bli bättre – på riktigt. Vi behöver ledare och företrädare som inte backar för etablissemangets drev och som vågar sätta de verkligt viktiga frågorna – de som regnbågspartierna systematiskt sopar under mattan – högst upp på agendan.

Utan krafter som vågar säga sanningen, även när den är som mest obekväm, är demokratin död. Bara genom att var och en av oss kliver fram i det lilla, eller stödjer andra som gör det vi själva inte klarar på varje sätt vi kan, kan den återuppstå i en mer meningsfull form.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Britter fängslas i rekordfart för åsiktsbrott

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 3 maj 2025
– av Jan Sundstedt
Storbritannien åsiktsbrott Facebook

Tecknen på demokratisk tillbakagång i Storbritannien blir allt fler. Medborgare grips nu i tiotusental för påstådda åsiktsbrott på sociala medier samtidigt som yttrandefriheten fortsätter att stramas åt i landet.

Västerländska ledare använder ofta exempelvis Ryssland som ett varnande exempel vad gäller antidemokratiska lagar riktade mot landets medborgare, samtidigt som allt fler länder i Väst själva drar åt tumskruvarna vad gäller rätten att tala och skriva fritt.

Lagar mot hatbrott används i Storbritannien alltmer frekvent för att tysta folkligt missnöje, enligt bland annat en artikel i Tablet Magazine från mars 2025. Polisen genomför, som framgår av en färsk rapport från yttrandefrihetsorganisationen The Free Speech Union, cirka 12 000 gripanden årligen för innehåll på sociala medier som bedöms som ”stötande”. Siffran markerar dessutom en ökning med 58 procent sedan 2019.

Även offentlig statistik från Storbritannien visar en tydlig trend. År 2023 registrerades 145 214 hatbrott, enligt regeringsdata. Siffran sjönk något till 140 561 år 2024, men arresteringar för sociala medieinlägg fortsatte att öka.

Ansvariga politiker i Storbritannien, inklusive den nuvarande regeringen, försvarar de allt hårdare lagarna med att man måste skydda så kallade minoriteter.

Lagstiftning som Communications Act 2003 och Malicious Communications Act 1988 ligger bakom många ingripanden. Dessa lagar förbjuder inlägg, meddelanden och uttryck som kan anses grovt kränkande eller hotfulla.

Polisen gör 30 arresteringar om dagen för stötande meddelanden online, konstaterar The Free Speech Union i sin analys.

Till skillnad från många andra länder har Storbritannien heller ingen formell grundlag som skyddar yttrandefriheten.

Lagen Human Rights Act 1998 (HRA), är avsedd att garantera grundläggande rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. HRA-lagen har dock inte samma konstitutionella status och kan ändras eller upphävas genom vanlig lagstiftning.

Malicious Communications Act 1988 (MCA) är en brittisk lag som förbjuder att skicka eller leverera meddelanden, brev eller andra artiklar med avsikt att orsaka oro eller ångest hos mottagaren. Lagen gäller både fysiska och elektroniska kommunikationer, inklusive inlägg på sociala medier.

Under denna lag är det olagligt att sända meddelanden som är:

  • Grovt kränkande eller oanständiga
  • Hotfulla
  • Falska och medvetet spridda för att vilseleda eller skada

För att en person ska kunna dömas måste åklagaren bevisa att avsikten var att orsaka mottagaren oro eller ångest. Straffet kan vara böter eller fängelse upp till två år.

Communications Act 2003, särskilt sektion 127, utvidgar reglerna till att omfatta elektroniska kommunikationsnätverk och förbjuder att sända meddelanden som är:

  • Grovt kränkande, oanständiga, obscena eller hotfulla
  • Avsedda att orsaka irritation, olägenhet eller onödig oro

Den mentala aspekten i denna lag är bredare, vilket innebär att det räcker att personen borde ha insett att meddelandet kunde vara stötande eller riskera att förolämpa mottagaren.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.