Annons:

EU visar vägen till ett motbjudande Europa

Totalitära samhällsutvecklingen

När Bryssels politruker talar om att man eftersträvar "demokrati" inbegriper detta dock inget ”demos”, det vill säga folkets talan. Listan med exempel på den totalitära utvecklingen av EU-projektet växer och är ytterst oroväckande.

Uppdaterad november 23, 2022, Publicerad november 20, 2022
– av Dan Ahlmark
EU:s kommissionsordförande Ursula von der Leyen. (Foto: Manuel Lopez/CC BY-NC-SA 2.0)

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

171 300 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ett viktigt steg i utvecklingen av den nya världsordningens maktkoncentration är omvandlingen av Europas nationer. EU:s förändring till en federal stat, bestående av medlemsländer med mycket begränsad nationell suveränitet, är vid sidan av en ändrad attityd till överstatlighet i USA, en av de viktigaste komponenterna för att bryta huvudmotståndet mot en utveckling till världsstaten. Att FN:s majoritet består av halv- och heldiktaturer1 och att diktaturen Kina inte kommer att begränsa sin suveränitet syns möjligen kunna utgöra ett hinder för bildandet av en sådan. Vi vet dock inte vilka åtgärder och knep som kommer att användas för att realisera det önskade resultatet för den globala eliten. Kanske får vi bland annat åter se den politiska hänsynslöshet och likgiltighet gällande EU:s författning som tidigare skett vid behov, men nu med turbokraft.

Bland tidigare metoder kan nämnas hur nationers krav på folkomröstning beträffande ändring av deras författningar hanterades inom EU. Det gällde då förslaget 2004 att anta en europeisk konstitution. Efter att den europeiska konstitutionen fallit i två länders folkomröstningar redigerade EU om författningsförslaget något och förändrade ordningen gällande vissa punkter samt gjorde andra smärre, ofta symboliska, ändringar. 96 procent av förslagen förblev identiska med den just underkända konstitutionens och sedan lät man förslaget godtas av parlamenten såsom det så kallade Lissabonfördraget. Parlamentsledamöterna är ju (bland annat beroende på urval) betydligt mer positiva än folket till ökad integration inom EU.2

Vissa länder ville trots det ha en folkomröstning om Lissabonfördraget. När då exempelvis Irland röstade mot förslaget pressade man snabbt fram en ny folkomröstning som då godtog detta. Oppositionen, som i Irland var penningmässigt svag, var inför den andra omröstningen för fattig och utmattad och kunde därmed inte stå emot de stora resurserna som industrin och andra satte in. Bara dessa handlingar gjorde processen demokratiskt klart tvivelaktig. Att tro att EU:s konstitution och rättssystem kommer att hindra den globalistiska rörelsens makthunger och hänsynslöshet är därför naivt.

Omdaningen av Europa sker med hjälp av den nya professionella politikerklassen för vilken politik ses som en livskarriär. Det medför då att den egna karriären och ekonomiska hänsynen blir viktigare för den enskilde än för ideologin. De olika ländernas borgerliga och socialistiska partier har också under decennier hindrat medlemmar, som ej tror på bland annat politisk globalism, inom partierna från att nå en politisk plattform. Det har bidragit till att politikerna i mycket, exempelvis inom massinvandringen, kunnat kringgå befolkningarnas motstånd. Alternativa partier har dock vuxit fram men är fortfarande i minoritet bortsett från vissa mindre i främst östeuropeiska länder. I de bestämmande staterna Tyskland och Frankrike stöds vanligen den politiska federalismen.

Annons:

Genom att budgetavgöranden och skattefrågor i det nya EU till stor del kommer att bli federala beslut har makten kraftigt förflyttats till Bryssel. De allra flesta avgöranden i ministerrådet och Europeiska Rådet kommer att ske genom majoritetsbeslut. När man sedan så småningom kommer att anpassa tyngden av olika nationers röstning till ländernas folkmängd kommer Tysklands och Frankrikes reella makt accentueras ytterligare. Dessa två länders ställning i Europa-parlamentet är redan stark och så länge olika länders alternativa partier inte hindrar dem styr de den europeiska politiken.

EU erbjuder en undermålig form av demokrati

Det finns ett antal svagheter avseende demokratin i EU. Bland dem kan nämnas den ej folkvalda kommissionens makt och roll, samt bristen på möjligheter för EU-parlamentsledamöter att föra fram egna förslag att behandlas. Representativ demokrati har alltid sina svagheter, men dessa förstärks snabbt i en organisation av EU:s typ. Ta länders möjlighet att ha en representant i EU-kommissionen. Regeringen sätter in en person, som kanske är okänd för de flesta svenskar, vilka heller inte valt henne/honom för det ämbetet. EU-kommissionens och därmed EU:s ledare är heller inte folkvald utan nomineras av ministerrådet och väljs av parlamentet. Ju mer indirekt demokratin är, desto sämre representerar den vanligen medborgarnas åsikter.

Svagheten är dock större än så. En stor beslutande församling som EU-parlamentet eliminerar också värdet av demokrati gällande i första hand mindre länder. Dessa väger där politiskt mycket lätt, vilket ger ett land som Sverige (2 procent av befolkningen) ringa inflytande.  Den politiska effekten är då att i stort sett alla avgöranden i viktiga frågor vanligen är sämre för Sverige och kanske avsevärt sämre (några troligen ytterst ogynnsamma) än beslut som formulerats självständigt i riksdagen. Det vi blir politiskt i praktiken, en tysk-fransk provins, medför ackumulerat sett stora skador för den upplevda välfärden i vårt land. Underkastelse under länder som inte är särskilt värda att efterliknas, skapar inget annat än missräkningar och fundamental besvikelse. Att ha gett upp vår beslutsmässiga autonomi var kort sagt ett oförnuft av historiska proportioner.

Bakgrunden till många av EU:s svagheter är också att organisationens representanter har en undermålig uppfattning om demokrati. Den antika grekiska uppfattningen om denna statsform, som sedan formade det traditionella västerländska demokratibegreppet, var att låta demos, det vill säga folket (i meningen de fria medborgarna), inneha kratos, med andra ord, makten. I EU godkänner ledningen och byråkraterna inte att folket, de röstande medborgarna i en medlemsstat, bestämmer. Såvida dessas beslut inte beaktar en rad villkor (tolkningar av regler) som de styrande ställer upp utan folkligt godkännande, ska folket inte få bestämma. Man eftersträvar alltså något helt fiktivt: En ”demokratia” utan ”demos”.3 Men det är en syn på demokrati som är oacceptabel.

Några drag i det nya totalitära Europa

Genom den gemensamma europeiska budgeteringen kommer EU:s prioriteringar att tränga igenom i alla länder där utrymme för självständiga beslut finns, men blir begränsat. Om då budgeten är ett huvudområde för nationell suveränitet, som nu uppgivits, är förlusten irreparabel. Genom den Europeiska Centralbanken kommer den europeiska penningpolitiken att ännu mer i detalj styra ländernas penningpolitik. Stater som Sverige utanför euro-zonen ger nu upp sitt motstånd och bland annat genom att användningen av kontanter fallit kraftigt i många länder har ytterligare makt koncentrerats i banksystemet. Kontantlöshet leder till stora möjligheter för att nå information och göra ingripanden mot individer. Kreditgivning till politiska motståndare kan begränsas, där det är möjligt, för alla ändamål inklusive kommersiella.4 Man önskar hindra tillväxt av alla typer, inte bara av nuvarande men också framtida potentiella opponenter.

EU:s majoritet kommer i framtiden snabbt att driva igenom åtgärder för att likforma Europa och på olika vis hindra alla nämnvärda oppositionsrörelser. Genom ny lagstiftning kommer många typer av opposition mot federalismen att försvåras och spridning av kritik via sociala eller konventionella medier har närmast omöjliggjorts. Sociala kreditsystem är troligt att införas i de flesta länder där politiskt icke önskvärt beteende identifieras, beskrivs och motverkas av det teknokratiska systemet.

Precis som skett i Sverige sedan början av femtiotalet påbörjades snabbt en indoktrinering av den europeiska befolkningen. Påverkan innebär i EU en radikal socialliberalism, mild socialism i socialdemokratisk tappning med ett starkt inslag av kulturmarxism, samt en dos av den nya förkunnelsen europeisk nationalism. Den sistnämnda är avsedd att vara en ersättning för medlemsstaternas olika uttryck av nationalistiskt tänkande. Kanalerna för påverkan är, precis som de varit i Sverige under trekvarts sekel, många. Förutom dagens sociala medier gäller det statliga och huvuddelen av privata traditionella medier: Skolan, högre undervisning, offentliga forskningsinstitutioner och allt stöd till forskning, hela kulturlivet inklusive det offentligas verksamheter som teatrar, balett, orkestrar, bibliotek, ländernas allmänna förvaltning (kommunal, regional och statlig) och dessas kontakter och kommunikation med befolkningarna, privata organisationer finansierade av det offentliga (NGO:s) samt ett flertal andra kanaler. Genom regleringar, administrativa beslut, besluten om inköp till stat och kommun och naturligtvis även olika anslag för skilda syften till industrin kan sedan anhängare i denna sektor belönas och motståndare bestraffas. EU, som tidigare alltid varit förespråkare för fria marknader, börjar också ta allt mer planekonomiska initiativ i vissa sektorer.

Många typer av övervakning sker såsom omfattande kamerasystem, biometrisk ansiktsigenkänning, elektronisk avlyssning, statlig tillgång till kreditkortsdata och så vidare. Naturligtvis har lagstiftningen om vapen i privat ägo ändrats, så att ett minimum av sådana vapen tillåts. Det gäller även jägare, där ett lånesystem istället ordnats regionalt. Genom effekten av dessa samlade åtgärder tror man, att möjligheten för folkuppror har drastiskt minskat. Även om många Wilhelm Tell framträder, kommer människor inte att känna till dem och deras handlingar.

För de hårda insatserna mot oppositionsrörelser blir inledningsvis de olika nationella säkerhetsorganisationerna samordnade genom EU:s federala organ för inre säkerhet. Deras inriktning blir ändrad till att bara bevaka sina egna befolkningar och den möjliga oppositionen i landet. All underrättelsetjänst inriktad mot icke-EU stater sköts federalt, som också tar över bevakningen av alla gränser. Polisen i de olika länderna samordnas gällande utbildning och metoder, men kvarstår i stort under nationell kontroll och stöttas vid behov av den Europeiska polisbyrån Europol. Svårare ”brott” av politisk natur och gällande EU:s säkerhet handhas gemensamt av ländernas säkerhetstjänster och den federala säkerhetspolisen. Väsentliga motståndare, som kränkt lagar gällande brott just mot EU:s överhöghet, döms av en central domstol inriktad på politiska brott.

Vid större och kraftigare fysiskt motstånd, demonstrationer med mera kan den nationella polisen förstärkas, förutom av Europol även av European Gendarmerie Force, som har tung utrusning och är av halvmilitär karaktär. Ländernas nationella arméer kommer att sakta minska medan den gemensamma europeiska armén växer och tar över allt flera av deras uppgifter. Sannolikt omvandlas de förra så småningom till Nationalgarden liknande de amerikanska.

Det mesta omvandlas och makten fortsätter att centraliseras. EU visar verkligen vägen till ett nytt men motbjudande Europa, där riktiga individuella rättigheter kraftigt beskärs. Och det är bara ett första steg till nästa dröm som byråkraterna i Bryssel sympatiserar med: En totalitär världsregering.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet – FN har alltför många motbjudande medlemsstater

(2) Nya Dagbladet – Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende – del 2

(3) The American Mind – The Specter of “Fascism”

(4) Jämför svårigheterna för företag och länder att idag finansiera olje/gasbaserade projekt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Telegram-chef avslöjar utpressningsförsök från fransk säkerhetstjänst

Totalitära samhällsutvecklingen

Publicerad september 29, 2025
– av Markus Andersson
Pavel Durov stod emot när Frankrike krävde censur av moldaviska oppositionskanaler på Telegram.

Telegrams medgrundare Pavel Durov uppger att franska underrättelsetjänsten försökte få honom att censurera oppositionskanaler inför presidentvalet i Moldavien – i utbyte mot hjälp i hans franska rättsfall.

I ett inlägg på sociala medier berättar Pavel Durov om ett utpressningsförsök från fransk underrättelsetjänst som ska ha ägt rum för ungefär ett år sedan, när han satt gripen i Paris anklagad för bristande kontroll över kriminellt innehåll på Telegram-plattformen.

”För ungefär ett år sedan, när jag var strandsatt i Paris, kontaktade den franska underrättelsetjänsten mig genom en mellanhand och bad mig hjälpa den moldaviska regeringen att censurera vissa Telegram-kanaler inför presidentvalet i Moldavien,” skriver han.

Efter granskning av kanalerna som flaggats av franska och moldaviska myndigheter identifierade Telegram-teamet några som tydligt bröt mot plattformens regler, och dessa togs bort. Men sedan kom det oväntade erbjudandet.

Annons:

”Mellanhanden informerade mig sedan om att fransk underrättelsetjänst i utbyte för detta samarbete skulle ’säga goda saker’ om mig till domaren som hade utfärdat min arresteringsorder i augusti,” avslöjar Durov.

”Oacceptabelt på flera nivåer”

Durov beskriver erbjudandet som ”oacceptabelt på flera nivåer” och pekar på allvarliga problem oavsett om påståendet var sant eller falskt.

”Om myndigheten faktiskt kontaktade domaren – utgjorde detta ett försök att blanda sig i den rättsliga processen. Om de inte gjorde det, och bara påstod sig ha gjort det, så utnyttjade de min rättsliga situation i Frankrike för att påverka politisk utveckling i Östeuropa – ett mönster vi också har observerat i Rumänien,” konstaterar han.

Kort därefter mottog Telegram-teamet en andra lista med så kallade ”problematiska” moldaviska kanaler. Men denna gång var situationen annorlunda.

”Till skillnad från den första var nästan alla dessa kanaler legitima och följde helt våra regler. Det enda de hade gemensamt var att de uttryckte politiska ståndpunkter som ogillades av de franska och moldaviska regeringarna,” förklarar Durov.

Vägrade ta bort politiskt innehåll

Telegram-chefen uppger att de denna gång vägrade följa den franska underrättelsetjänstens krav.

”Vi vägrade agera på denna begäran. Telegram står för yttrandefrihet och kommer inte att ta bort innehåll av politiska skäl,” slår Durov fast.

Han avslutar med ett löfte till Telegrams användare om transparens kring framtida påtryckningsförsök.

”Jag kommer att fortsätta avslöja varje försök att pressa Telegram till att censurera vår plattform. Håll utkik”.

Anklagelserna kommer mitt under Moldaviens avgörande parlamentsval, där president Maia Sandus mycket EU-vänliga parti ställs mot oppositionsblocket BEP som förespråkar landets neutralitet och anklagar regeringen för att tysta oppositionella röster.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bakom fasaden av ”15-minutersstaden”

Totalitära samhällsutvecklingen

Under coronarepressionens tidevarv lanserades slagordet "15-minutersstaden" på bred front - ett koncept som omhuldas av globalistiska krafter och framförallt utmålas som "hållbart" och "klimatsmart". Bakom de vackra ordens fasad finns samtidigt en stark dimension av totalitarism inbakad i konceptet.

Publicerad september 20, 2025
– av Markus Andersson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Artikeln publicerades ursprungligen den 25 augusti 2023.


”15-minutersstaden” eller ”Närastaden”, nära förknippad med ”den smarta staden”, utmålas allt mer frekvent som ett koncept för framtidens städer. Med detta lyfter man fram att städerna ska ha arbetsplatser, kultur, handel, vård, restauranger och nöjen inom gångavstånd för medborgarna.

Tanken om att alla människors behov kan fyllas inom blott några minuters radie har lyfts ända sedan 1950-talet och eventuellt ännu längre tillbaka än så. I samband med coronakrisen fick idéerna ett kraftigt uppsving – bland annat genom C40 Cities Climate Leadership Group. Denna företräder 96 av världens största städer och argumenterar för att man i framtiden bör använda 15-minutersprincipen för stadsplaneringen.

I en 15-minutersstad kan alla tillgodose de flesta, om inte alla, behov inom en kort promenad- eller cykeltur från sitt hem. Det är en stad som består av levande, människovänliga, kompletta och sammankopplade stadsdelar”, deklarerade man bland annat 2020.

Annons:

En av de städer som kommit längst i denna transformation är Paris, där borgmästaren Anne Hidalgo svurit att omvandla huvudstaden till en cykelvänlig 15-minutersstad.

– Vi måste återuppfinna idén om närhet till staden. Vi vet att det är bättre för människor att arbeta nära där de bor, och om de kan shoppa i närheten och ha den fritid och de tjänster de behöver runt omkring sig också, gör det att de kan ha en lugnare tillvaro. Arbete är mer problematiskt eftersom människors jobb ofta ligger en bit från deras hem, men vi måste tänka om även här. Idag är vår inställning till arbete densamma som den har varit under de senaste 50 åren. Är det alltid nödvändigt att dyka upp någonstans, att vara fysiskt närvarande framför chefen? Det är möjligt att göra saker annorlunda, menar professor Carlos Moreno, som mer än någon annan populariserat konceptet med 15-minutersstäder i Frankrike och även inspirerat borgmästare Hidalgo.

De senare åren har ett flertal städer i Afrika, Asien och Europa hoppat på 15-minutersmodellen eller snarlika modeller – bland andra Singapore, Tel Aviv, Shanghai, Cagliari och Utrecht. Även i Sydamerika och Australien har ledare för städer deklarerat att man vill anamma konceptet.

Hyllas av World Economic Forum

En av de främsta förespråkarna för idén med 15-minutersstäder är den ökända ultraglobalistiska tankesmedjan och maktnätverket World Economic Forum (WEF) som på sin hemsida ofta propagerar för idéerna och presenterar dem som en grund för framtidens städer.

Lisa Chamberlain, som leder WEF-initiativet ”Centre for Urban Transformation”, pekar på att det var under coronapolitikens tidevarv som planerna på 15-minutersstäder verkligen slog igenom och gick från att vara någonting som lät trevligt till ”ett måste”.

Att tillgodose alla sina behov inom gång-, cykel- eller transportavstånd var plötsligt en fråga om liv och död”, skriver hon.

När klimatförändringar och globala konflikter orsakar chocker och påfrestningar med allt snabbare intervall och allt allvarligare konsekvenser kommer 15-minutersstaden att bli ännu viktigare”, fortsätter Chamberlain.

Klaus Schwabs World Economic Forum är en varm anhängare av 15-minutersstaden. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

Även i Sverige har dessa idéer fått ett mycket starkt fotfäste. Företaget Sweco, som beskriver sig som ”Europas ledande konsultföretag inom arkitektur och teknik”, arbetar med att implementera konceptet i Sverige.

– Det som skiljer dagens förutsättningar från det tidigare ABC-konceptet är den starka kopplingen till vår tids digitalisering och klimatomställning, därför kan man förlänga det till ABCDE-staden där D står för Digitalisering och E för Environment/Ekosystem. Vi ser en stark efterfrågan på större livskvalitet och där vi kan leva hållbart, säger Ulla Bergström, chef för Sweco Architects.

Redan idag lever flera svenska mindre städer efter detta koncept. Men när gång och cykel får ta plats även i större städer, när arbetsplatsen finns där du bor, när vi kan ersätta gator och parkeringsytor med planterade träd och biologisk mångfald, då har vi skapat Närastaden”, lovar man också på sin hemsida.

Kritiker pekar på att 15-minutersstäderna, när de väl har implementerats på allvar, kan användas för att begränsa medborgarnas rörelsefrihet och övriga traditionellt vedertagna rättigheter.

Alla totalitära dystopier säljs självfallet in som humanistiska utopier.

Ett närtida exempel är coronapolitikens kontrollsamhälle, där människor med hänvisning till det stora pandemibedrägeriet tvingades hålla sig hemma eller i sina direkta närområden – en repression som saknar motstycke i Västerlandet i modern tid.

I dessa sammanhang påpekas att 15-minutersstäderna i praktiken kan användas av makthavarna för att ”låsa in” människor i särskilda zoner – som det behövs tillstånd att ta sig ut från och som man, beroende på maktens godtycke, kanske bara får lämna ett antal gånger årligen eller inte alls.

Kameraövervakning, ansiktsigenkänning och andra digitala och fysiska hinder spås användas för att säkerställa att medborgarna håller sig i sina tilldelade zoner, där den som bryter mot den totalitära kontrollen riskerar böter eller till och med fängelsestraff – på motsvarande sätt som ”coronaförbrytare” riskerade hårda straff i samband med coronarepressionen.

Covidpassen betraktas av många som en ren testballong för ”15-minuterssamhället”. Foto: Marco Verch/CC BY 2.0

Man kan fråga sig vad som händer vid nästa stora nödläge som utlyses från maktens sida. Efter covid-eran vet makten nu att majoriteten av medborgarna av allt att döma kommer att foga sig även efter godtycklig och ologisk repression.

Kommer människor kanske helt enkelt att låsas in i sina respektive zoner och fråntas alla möjligheter att ta sig därifrån med hänvisningar till allmänhetens säkerhet? Kommer zonerna vid en kommande ”pandemi” att kombineras med tidigare framtagen teknik och användas för att införa någon form av apartheidliknande samhälle, där exempelvis endast vaccinerade får tillåtelse att lämna zonen eller röra sig fritt?

Frågorna är i nuläget förstås hypotetiska och följaktligen svåra att svara på, men det är värt att påminna sig om att samma krafter som drev på de förödande coronanedstängningarna också är särskilt positivt inställda till den här typen av stadsplanering.

Drivs politiskt även i Sverige

Det kan också noteras att det i Sverige redan finns ett stort politiskt stöd för idéerna, där såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet propagerar öppet för 15-minutersstäderna – med hänvisning just till hållbarhet, klimatet och även ord som ”inkludering”.

Den som uttrycker kritik mot och skepsis kring implementeringen av 15-minutersstäderna, angrips av medströms makthavare och media med smutskastning och ad hominem enligt motsvarande dynamik som tillämpades mot dem som tidigt kritiserade massvaccinationsprogrammen, befolkningsutbytet, maktkoncentrationen hos storbankerna, EU, Nato eller valfri annan företeelse som makthavarna till varje pris vill införa, oavsett om de har den egentliga folkviljan på sin sida eller inte.

Historien, och i allt högre utsträckning även närhistorien, har visat att förlöjligade kritiker ofta får rätt med tiden – dessvärre dock ofta när det redan är för sent. Hur det blir på det här området återstår att se.

 

Markus Andersson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Regeringen vill begränsa regimkritiska protester

Totalitära samhällsutvecklingen

Publicerad september 17, 2025
– av Isac Boman
Gunnar Strömmer hävdar att åtgärderna syftar till att "värna vårt öppna och fria samhälle mot dess fiender".

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) vill inskränka den grundlagsskyddade demonstrationsrätten efter att politiker känt sig störda av protester utanför riksdagen och ge polisen utökade befogenheter att bestämma var och när medborgare får demonstrera.

Strömmer påpekar att åtgärderna inte bara riktar sig mot pro-palestinska demonstrationer. Det ”antisociala dominansbeteende” han vill stoppa förekommer enligt ministern hos allt från nationalister till radikala vänstergrupper.

”Ministrar har förföljts på väg hem från jobbet eller på väg till riksdagen. Riksdagsledamöter har blivit aggressivt konfronterade av demonstranter, och vittnat om hur fredliga medborgare av rädsla tvekar att besöka riksdagen”, skriver Strömmer i ett indignerat inlägg på sociala medier.

På torsdagen sammankallade justitieministern talmannen, riksdagens gruppledare samt företrädare för polisen och säkerhetspolisen till ett möte om ”problemen runt riksdagen”. Efter mötet presenterade Strömmer fem åtgärder som regeringen nu vidtar.

Annons:

Polisen går in i ”särskild händelse” inför valåret 2026 och förstärker närvaron kring riksdagshuset samtidigt som regeringen inom kort kommer att besluta om ett särskilt uppdrag till polisen gällande allmänna sammankomster.

Dessutom utreder regeringen möjligheten att utvidga skyddsområdet runt riksdagen och Riksgatan. Man planerar också att lägga fram förslag om ändringar i ordningslagen som ger polisen större befogenheter att bestämma tid och plats för demonstrationer.

Slutligen vill regeringen skärpa straffen för bland annat ofredande och brott mot medborgerlig frihet i samband med vad Strömmer kallar ”antisocialt dominansbeteende”.

Ökade befogenheter att stoppa demonstrationer

På frågan vad ”antisocialt dominansbeteende” egentligen innebär svarar justitieministern att detta inte är något juridiskt begrepp utan handlar om ”ett sätt att beskriva aggressiva beteenden som går igen hos alltifrån vit makt-aktörer till autonom vänster-aktörer där man ger sig på enskilda människor med hot och hat i syfte att skrämma och tysta ned”.

”Sedan är det klart att brottsrubriceringarna är andra – olaga hot, ofredande, brott mot medborgerlig frihet etc”, fortsätter Strömmer och medger att allt detta förvisso redan är olagligt idag, ”men inte fullt så effektivt i praktiken som jag tror att verkligheten fordrar”.

Förslagen innebär potentiellt betydande inskränkningar i demonstrationsfriheten, som är grundlagsskyddad i Sverige. Polisen skulle enligt förslaget exempelvis få utökade möjligheter att bestämma var och när medborgare får demonstrera – och var de inte får göra det.

”Sverige har ett väldigt starkt grundlagsskydd för yttrandefriheten och demonstrationsfriheten. Det är och förblir en central del av vår demokrati”, hävdar ministern vidare.

Kan slå brett mot regimkritiska protester

Han påstår att åtgärderna är nödvändiga för att ”värna vårt öppna och fria samhälle mot dess fiender” och att ”trycka tillbaka krafter som har hat och hot som främsta redskap, som hindrar andra medborgare från att göra sina röster hörda och som underminerar den parlamentariska demokratin genom att angripa folkets valda representanter”.

Observatörer noterar att det ”antisociala dominansbeteende” som Strömmer nu med sådan brådska vill stoppa har varit vardag på svenska gator och torg i decennier utan att regeringen agerat, och att man bara tycks se detta som ett problem när de själva eller deras politik störs.

Andra pekar på att även om udden denna gång riktas mot israelkritiska demonstranter med mellanösternbakgrund är det mycket sannolikt att åtgärderna framöver också kommer att användas för att stoppa eller begränsa andra regimkritiska protester.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Von der Leyens medieplaner väcker ilska: ”Rena George Orwells 1984”

Totalitära samhällsutvecklingen

Publicerad september 12, 2025
– av Markus Andersson
SD:s EU-parlamentariker Dick Erixon är inte imponerad över von der Leyens tal om att EU ska "skydda" etablissemangsmedierna.

Ursula von der Leyen presenterade i Europaparlamentet planer på ett nytt mediestödsprogram och ökade EU-bidrag till traditionella etablissemangsmedier.

Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Dick Erixon kallar EU-kommissionens ordförandes tal för ”rena George Orwells 1984” och anklagar von der Leyen för att vilja strypa yttrandefriheten.

I sitt tal till Europaparlamentet beklagade sig EU-kommissionens hårt kritiserade ordförande över hur traditionella etablissemangsmedier kämpar för sin överlevnad och talade om landsbygdsområden där lokaltidningen blivit ”ett nostalgiskt minne” samtidigt som hon varnade för att detta skapat ”nyhetsöknar där desinformation frodas”.

Som lösning presenterade von der Leyen ett ”Media Resilience Programme” som ska aktivt stödja sådant som hon själv och andra EU-makthavare anser vara oberoende journalistik och mediekunskap.

Annons:

Hon meddelade även att EU-kommissionen föreslår att ”avsevärt öka finansieringen för medier” i nästa EU-budget, men det är bara vissa medier som kommer kunna ta del av EU-medborgarnas skattepengar.

”Vill skydda gammelmedia”

Dick Erixon, Sverigedemokraternas representant i Europaparlamentet, är en av flera som dock riktar mycket hård kritik mot förslagen.

”Bedrövligt tal av Ursula von der Leyen: Vill att statsmakterna ska skydda gammelmedia från källkritik. Det var ett synnerligen splittrande tal vi fick höra i Europaparlamentet idag. Ursula talade om frihet men vill strypa yttrandefriheten”, konstaterar han.

Han är särskilt kritisk mot von der Leyens uttalande om att EU ska ”skydda” traditionella medier.

”EU ska i nytt medieprogram skydda (ja, ’skydda’) gammelmedia. Eftersom papperstidningar är ett minne blott skapas ’nyhetsöknar där desinformation frodas’. Därför behöver medborgarna journalism de kan ’lita på'”, skriver Erixon syrligt.

Varnade för autokrater

I sitt tal hävdade von der Leyen också att oberoende medier är under angrepp från ”autokrater” som vill ta kontroll över dessa.

”Det första steget i en autokrats handbok är alltid att ta kontroll över oberoende medier. För detta möjliggör att tillbakagång och korruption kan ske i mörkret”, förkunnade hon dramatiskt.

”En fri press är ryggraden i varje demokrati”, påstod hon sedan och lovade att EU ska ”stödja Europas press att förbli fri”.

Dick Erixon påpekar dock att von der Leyen och hennes gelikar knappast har något intresse av ett verkligt oberoende medielandskap och att hennes retorik snarare går ut på att medborgarna blint ska lita på vad etablissemangsmedierna säger och skriver – samtidigt som forum EU-topparna inte har kontroll över ska misstänkliggöras och censureras.

”För Ursula är källkritisk granskning av makthavare och etablissemang inget av värde. ’Lita på traditionella medier’, var hennes budskap, samtidigt som hon menar att sociala medier går mörkrets och korruptionens ärenden. Det är rena George Orwells 1984”, säger han.

Vill begränsa sociala medier för barn

Von der Leyen vill även införa begränsningar för barns användning av sociala medier. Hon anklagade plattformarna för att använda ”algoritmer som utnyttjar barns sårbarheter med det uttryckliga syftet att skapa beroende” och meddelade att en expertpanel ska ta fram förslag på EU-restriktioner före årets slut.

”Våra vänner i Australien banar väg för begränsningar av sociala medier. Jag följer noga implementeringen av deras policy för att se vilka nästa steg vi kan ta här i Europa”, sade von der Leyen.

Von der Leyen gav i sitt anförande inga närmare detaljer om hur mediestödsprogrammet ska fungera, vilka kriterier som ska användas för att fördela stöd eller hur stor budget som planeras för programmet. Hon specificerade heller inte vem som ska definiera vad som räknas som ”desinformation” eller ”oberoende medier”.

EU-kommissionen har också föreslagit att använda privat kapital för att stödja vissa medier, utan att närmare förklara hur detta ska gå till.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.