“Enbys biografi är en livfull skildring av ekosomatikens uppkomst”

Erik Enbys biografi, Läkaren som vägrar låta sig tystas, om sitt liv och sin forskning är en måste-läsa-bok, dels för att den är en livfull skildring och dels för att den med ett enkelt språk kan beskriva det som kan komma att bli en ny medicinsk disciplin, ekosomatik. Soma betyder kropp och eko handlar om hur livsmiljön påverkar vår kropp. En disciplin som bättre än dagens medicin kan förklara kroniska sjukdomar och cancer. Det kanske inte sker under hans livstid, han är 84 år, trots att han under senare tid mött större förståelse.

Eriks stora kärlek Gunnel blev på några timmar helt förlamad i polio inte långt efter att de mötts. Det ger drivet att bli läkare. Han läser i Heidelberg, det mesta på distans för att kunna bistå henne. Hon blir framstående kulturjournalist, barnboksförfattare och kämpe för handikappades rättigheter. Själv blir han läkare på Vasa geriatriska sjukhus och startar så småningom jämsides en egen mottagning.

Frustrationen att inte kunna hjälpa patienterna med annat än symptomlindrande mediciner får honom att söka efter sjukdomens orsaker och att förundras över att alternativmedicinska metoder, trots att de var så olika, från skilda ansatser kunde hjälpa när han som läkare inte kunde det. Vad var gemensamt? Forskare är inte intresserad av att undersöka det. Tvärtom kan den som prövar sådant bli anklagad för att avvika från vetenskap och beprövad erfarenhet, ett kodord för skolmedicin, och därmed mista sin legitimation.

Erik Enby gjorde sig underkunnig om och praktiserade hos olika alternativmedicinska riktningar. Han läste allt han kom över som kunde ge ljus – hundraåriga medicinska och veterinärmedicinska avhandlingar. Där hittade han beskrivningar av kroppsvävnader infekterade av mikroorganismer. Särskilt påverkades han av Günther Enderlein som menade att alla kroppsvätskor hade mikroorganismer samt att de kunde förändras och bli sjukdomsalstrande om miljön i kroppen försämrades genom dålig blodcirkulation, för liten syretillförsel, PH-förändringar, gifter eller för mycket protein, att avhjälpa det blev en alternativmedicinsk metod – immunbiologin.

Erik lånade pengar för 40 år sedan för att köpa ett mikroskop med både mörkfält och interferenskontrast för att forska privat, eftersom han inte fick göra det på universitetet. De som vanligen fanns i sjukvården var inte så avancerade, dessutom avdödas blodprovet, och därför kunde man inte se organismerna i blodet. Då fann han att kroniker i sitt blod hade fullt av mikrober och svampar i olika utvecklingsstadier. Det kunde förklara sådant som utveckling av fetma, diabetes, MS, reumatism, psoriasis, hjärtproblem, Hodkins sjukdom, utvecklingsstörning, psykiska sjukdomar och cancer. Det är ingen cancergen som är orsaken till det sista, enligt Erik.

Enligt medicinen är blodet sterilt och kan inte innehålla mikrober. Det förklaras av hur blodprov tas. Man separerar blodplasman från blodkropparna och tittar bara på plasman, och där hittar man ingenting. Vid urinprov gör man tvärtom och tittar på det fasta innehållet och hittar bakterier som man kan behandla mot.

Läkarna var öppet fientliga och vägrade lyssna på honom eller titta i hans mikroskop. Det var svårt för honom att få tag i blodprov från patienter med olika sjukdomar. Han fick inte ta del av blodprov från sjukhuset. Han fick lov av en patient med Hodgkins sjukdom att ta ett prov. När han återvände för att meddela patienten blev han överfallen av två läkare som satte polisen på honom. Tidningarna skrev om honom som doktor Dracula, detta var 1983. Från 2004 arbetade han bara på sin mottagning. Tidningarna skrev återkommande. HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, gjorde anmälningar. Men det påverkade inte patientantalet. 2006 kom en pappa och anklagade honom för sin dotters död och lovade att hämnas. Kvällspressen hade stora rubriker. TV3 skickade en fakepatient och gjorde ett skandalreportage. 2007 drog HSAN in hans läkarlegitimation. Han fick inte rätt att göra remisser eller skriva ut remisser.

Det påverkade inte mottagningen eftersom han använde andra terapier. Eftersom han anser att många sjukdomar beror på angrepp av svampar och bakterier gäller det att försämra miljön för dem genom hämmande medel som askorbinsyra, få blodet att flyta lättare för syresättningens skull, stärka kroppens egen motståndskraft med tillskott mot näringsbrister. Genom urinen utsöndras de mikrobiologiska organismerna, och man får bot i stället för bara symptomlindring som med skolmedicinen. Om medicinen skulle acceptera och forska efter det måste den göra ett paradigmskifte. Jordbruk och livsmedelsindustri skulle behöva förändras eftersom dålig mat kan förklara en del av ökningen av kroniska sjukdomar och cancer. Kemikalisering och gifter står för en annan del.

Erik Enby har inte bara mött motstånd. Ingemar Ljungqvist startade alternativmedicintidningen 2000-talets vetenskap för att ge Erik en plattform. Den har Ingemar nu blivit bortmanövrerad från. Börje Peratt har gjort två dokumentärer om honom och skrivit en artikel om det i boken. Björn Runge berättade om hur han hjälpts i sitt sommarpratprogram. Siw Wernborg, som tack vare sin behandling slapp operera bort halva ansiktet, har blivit en vapendragerska och har ett kapitel i boken om hur donationen från stiftelsen Osher Foundation på 43 miljoner kronor för att forska om integrativ medicin kidnappades av skolmedicinen och Martin Ingvar blev professor där. Hon och Ulla Premmert har redigerat boken och skrivit förordet. Erik Enby har fått presentera sina rön på flera internationella konferenser, som i Sydney och Montreal.

Hans Sternlycke