Kommentar: Civila de verkliga offren när USA skickar radioaktiva vapen

Kriget i Ukraina

"Det är världsklass" basunerar rubriken glatt ut i Bonniertidningen DN, citerande ena halvan av överstelöjtnant- och medströmsmedie-duon Huovinen/Paasikivi. Man syftar dock inte på idrottsprestationer, utan "världsklass" i potentiell död och förstörelse för människor, djur och natur i det redan krigssargade Ukraina med ammunition från utarmat uran.

publicerad 8 september 2023
- av Jan Sundstedt
En kolonn Sovjetiska stridsvagnar i T64BM-klassen under ukrainsk flagg (arkivbild).

Vill du se mer gräv och granskningar på Nya Dagbladet?

8420 kr av 50 000 kr insamlade. Bidra till höstens viktiga grävkassa! Stöd arbetet genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Kriget i Ukraina är en mänsklig tragedi vars like vi inte skådat sedan USA:s intåg i Vietnam 1965. Något som nu torde stå klart även för gemene man. Lika glasklart är också att bilden av kriget inte är så svartvit som medströmsmedier fortfarande försöker göra gällande.

Kriget kan härledas till en lång händelsekedja med ungefärligt startskott i september 1990, då USA:s dåvarande utrikesminister James Baker och Sovjetunionens ledare Mikhail Gorbatjov möttes i Moskva. Huvudmotivet till mötet var mot bakgrund av Tysklands återförening.

Gorbatjov godtog återföreningen med Bakers försäkran om att Natos militära allians inte skulle expandera en tum öster om Tyskland, något som dåvarande tyske kanslern Helmut Kohl gav sitt medgivande till. Som vi vet blev det inte riktigt så.

Ett mer närliggande exempel, från så sent som igår, är Bonniertidningen DN:s artikel med rubriken: “USA skickar ammunition med utarmat uran till Ukraina: “Det är världsklass”.

Må vara att det inte är skribentens ordval att benämna utsättande av människa och natur för ett av nutidens mest livsfarliga sprängmedel som “världsklass”. Inte desto mindre lyser kritiska frågor gällande USA:s senaste militära tillskott till proxykriget med sin frånvaro.

Vapenleveranserna utsätter inte bara soldaterna utan även civila för fruktansvärda faror. Dels i form av skador på nu levande människor samt eventuella missbildningar för generationer framåt i Ukraina. De groteska effekterna av dessa vapen såg vi bland annat i Fallujah i Irak, även då initierade från amerikansk sida, vilket Nya Dagbladet rapporterade om redan 2013. I DN porträtteras detta dock med vågen-rörelser och hurrarop.

Den opartiske kan även testa “motsats-faktorn” i detta fall.

Hade vi läst okritiska lovsångsartiklar i DN om ammunition med utarmat uran brukats från ryskt håll? Tillåt oss att stillsamt tvivla en aning.

Likt USA:s tidigare militära insatser (utan krigsförklaring) i exempelvis Vietnam, Irak, Afghanistan, Libyen och Serbien är det devisen skit-i-civilbefolkningen som även tycks gälla i Ukraina.

Det tycks tragiskt nog inte finnas någon hejd på eskalationen. Lättare handeldvapen, artilleriammunition och luftvärnsvapensystem har övergått till stridsvagnar, stridsflyg, medeldistansrobotar, klusterammunition och nu stridsvagnsprojektiler innehållande utarmat uran.

Vad blir nästa steg i eskaleringen? Kärnvapen? Kommer DN att vara lika okritiska om så sker? Kanske får vi fler positiva hejarop likt “det är världsklass” från medströmsmedie-officererna även då?

Det handlar inte om ta ställning för den ena eller andra sidan, utan om sunt förnuft. För all del, DN, man får faktiskt ställa obekväma frågor, oavsett om de gäller USA, Ukraina, Ryssland, Nato eller EU. Faktum är att det ingår i det journalistiska uppdraget.

 

Jan Sundstedt

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!