En studie från Wildlife Conservation Society och universitetet i Queensland uppmanar UNESCO:s världsarvskonvention att bättre bevara vildmarksområden genom att utse dem till naturliga världsarv.
Endast 1,8 procent av vildmarksområdena är skyddade som världsarv, enligt studien, och det finns stora luckor i täckningen över hela planeten. Som exempel nämner forskarna tigerreservatet Hukaung Valley i Myanmar och Eduardo Avaroa Andean Fauna Reserve i Bolivia. Båda har god vildmarkstäckning som skulle kunna motivera till utseende som världsarv.
– Globalt viktiga vildmarksområden blir i allt större utsträckning såväl fästen för hotad biologisk mångfald, som viktiga i kampen för att minska klimatförändringar, reglera lokala klimat och stödja många av världens mest kulturellt mångsidiga men politiskt och ekonomiskt marginaliserade samhällen, säger James Allan vid Queenslanduniversitetet, huvudförfattare till studien.
– Trots deras stora betydelse förstörs vildmarksområden i alarmerande takt, och kräver snabbt skydd.
– Världsarvskonventionen kan bättre uppnå sina mål genom att öka vildmarkens täckning inom världsarven, och det ökar i sin tur vildmarksskyddets profil globalt och ger områdena det skydd de behöver. Alla vinner på det, säger James Watson, medförfattare till studien.
Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet
Liknande artiklar:
På bara nio år har antalet tigrar i Nepal fördubbl...
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
