MORGONDAGENS DAGSTIDNING – lördag 26 juli 2025

lördag 26 juli 2025

 

Samhällsutvecklingen stannar där sanningssökandet upphör

Totalitära samhällsutvecklingen

När och om sanningssökandet upphör, så får det två mycket allvarliga konsekvenser: Samhällsskicket blir totalitärt och samhällsutvecklingen stannar av.

publicerad 26 december 2021
– av Karl-Olov Arnstberg
Foto: Alisdare Hickson/CC BY-NC 2.0

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Lite förenklat finns det fyra nivåer som ett samtal kan föras på. Den mest grundläggande är att den ena parten berättar om sig själv för den andre, som svarar genom att visa att han eller hon lyssnar. Så mycket till samtal är det egentligen inte. Nästa nivå är en mer riktig dialog. Den handlar väsentligen om personer och hur de relaterar till varandra. ”Vet du vad Agda gjorde”?!Ja, och vänta nu ska du få höra vad Pelle gjorde då …”. Det här är en nivå där kvinnor trivs bättre än män. Den tredje nivån handlar om ting och händelser, innehållet är sakligt. Det är män som talar om bilar och jakt kanske, kvinnor som talar om kläder och smink. Denna nivå gillar män bäst.

Så den fjärde nivån. Den är problem- och lösningsorienterad. Det kan gälla i stort sett vad som helst. En kvinna som färgar håret förstår inte varför det inte blir som utlovat och diskuterar det med en väninna, som genom frågor kollar om hon har gjort något fel. Eller en man som inte förstår varför bromslyset strejkar på hans bil. Tillsammans med en kompis försöker han hitta felet. Det leder kanske till att de fortsätter att leta i en verkstadshandbok. Det här är den samtalsnivå som är mest engagerande. De som deltar i den tänker tillsammans. Den är också den viktigaste samtalsnivån, eftersom den vidgar vetandet. För att formulera sig dramatiskt men inte desto mindre korrekt: Om samtalet på denna nivå dör, då dör också samhällets framsteg.

Problem- och lösningsorienterade samtal kan föras om vad som helst. A frågar B: ”Varför har Sverige en så extrem invandringspolitik? Jag såg att vi har gett uppehållstillstånd till två miljoner nykomlingar sedan millennieskiftet. Har vi verkligen råd med det?

Jag postulerar att B väljer mellan två sätt att svara. Han kan välja att tillsammans med A söka ett svar. De tänker på riktigt och de gör det tillsammans. Det blir en äkta dialog. Men B kan också välja att ge ett PK-svar, ett svar som han hämtar ur den ideologiska instruktionsboken: ”Ja men det förstår du väl, att när människor flyr för sina liv, då kan vi inte se till vad det kostar utan då måste vi ställa upp. Det är omoraliskt att värdera människoliv i pengar.”

Det svaret liknar det man kan få av en telefonsvarare. Lite tillspetsat: B är ”inte hemma”. Eller mer preciserat, B vill inte vara hemma, därför att frågan hotar hans ideologiska identitet. Kanske fortsätter A och B att tala med varandra ett tag till, men det mest troliga är att samtalet dör. Risken finns för att också vänskapen dör.

Observera att det gemensamma tänkandet dödas från båda hållen. A vill inte tala med B därför att B inte svarar på riktigt. Och B vill inte tala med A därför att A genom sitt ämnesval och sina frågor gett sig in på förbjudet område, där B inte tillåter sig att tänka själv. Man skulle också kunna säga att B är intellektuellt underlägsen, intellektuellt lat eller intellektuellt feg. Istället för att föra ett riktigt förutsättningslöst och analytiskt samtal med A, väljer B att fly. Han svarar med ideologiska standardformuleringar och plattityder.

Två personer som tänker ”på riktigt” klarar av att tala med varandra om snart sagt vad som helst, och det är naturligtvis så det helst ska vara. Två ideologiskt ”infekterade” kan också tala med varandra, men eftersom det är ett samtal som inte står med fötterna på jorden utan i ett ideologiskt dike, kan det landa var som helst. Jag minns under det vänsterpolitiska sjuttiotalet hur två totalinfekterade vänner på fullt allvar diskuterade vilka ideologiska fiender som det skulle bli nödvändigt att ta livet av. Vad den sortens samtal kan leda till vet vi förfärande väl. För de svårast insjuknade: det enda ideologiska fiender är värda är ett nackskott, eller kanske att få dingla i närmaste lyktstolpe.

Ser jag till mig själv, så har jag inget intresse av att tala med PK-människor – inte därför att de inte tycker som jag, utan därför att de fuskar. Det de erbjuder mig är inte sina egna tankeverksamheter utan ideologiska standardfraser som jag redan är bekant med. Motsatt vill de inte tala med mig, därför att jag angriper deras ideologiska identitet. Samtal syftar till att komma överens och de vill inte bli överens med sådana som jag. De klarar inte att se mig som den jag är. De ser en ideologisk motståndare, någon som har (ideologiskt) fel. Kanske de till och med ser en ond varelse, någon som är främlingsfientlig eller rasist. Fy fan!

Ovanstående resonemang är ett försök att ge ett analytiskt svar på frågan varför politiska meningsmotståndare inte längre talar med varandra. Huvudanledningen till att jag har skrivit ner det är emellertid en annan – jag vill föra fram begreppet öppna sanningar. Tänker jag kanske fel? Möjligen finns det en helt annan förklaring, en förklaring som är bättre?

Det fanns ett valalternativ också för mig. När jag hade framlagt min hypotetiska förklaring, kunde jag ha stängt igen butiken. Jag skulle kunna vägra att ta del av invändningar, kanske med påståendet att alla som inte tänker som jag är idioter. Eller kanske att de är extremister av något slag, som jag inte alls vill ha med att göra. Så gör väldigt många som har tillgång till den offentliga plattformen. De svarar överhuvudtaget inte på tilltal från meningsmotståndare.

Att gå i försvarsställning lockar mig inte alls. Det finns ingenting jag vill försvara, därför att jag ”äger” inte den hypotes jag lagt fram. Den är öppen i den meningen att vem som helst kan kritisera eller nyansera den. I sökandet efter det bästa och mest fullständiga svaret hoppas jag att andra kan och vill hjälpa mig till ett bättre svar. Vem det är som kommer med invändningar är inte heller väsentligt. Mitt fokus ligger på själva resonemanget, inte på dem som för resonemanget. Jag skulle också kunna skriva att resonemanget inte längre är mitt, det har ett eget ”liv”.

När Galileo Galilei förde fram sin heliocentriska världsbild så fick han inte ett äkta svar från kyrkan. Den kolliderade med prästernas geocentriska världsbild. De gick inte in i en dialog med honom. En äkta hypotes, ett tänkande ”på riktigt” bemöttes ideologiskt. Inkvisitionen tillät inte öppna sanningar. Galileo tänkte på riktigt, men det gjorde inte de som dömde honom. Galileo var tvungen att böja sig och han satt i husarrest i resten av sitt liv. Det hindrar inte att hans världsbild vann, även om det tog längre tid än nödvändigt. Orsaken till att den heliocentriska världsbilden vann var att den förklarade verkligheten bättre. Det är det som sanningssökandet har som drivkraft: viljan att förstå verkligheten.

När och om sanningssökandet upphör, så får det två mycket allvarliga konsekvenser: Samhällsskicket blir totalitärt och samhällsutvecklingen stannar av.

 

Nu ska jag göra en liten utvikning för att sedan försöka knyta ihop säcken.

Vi vet alla vad åsiktsfrihet är: Rätten för vem som helst att säga vad som helst (lite förenklat). Det är mindre uppmärksammat att åsiktsfriheten är tvådelad. Det handlar inte bara om rätten att föra fram sin åsikt utan också om alla andras rätt att fritt relatera till den utbasunerade åsikten. Det är visserligen oerhört viktigt med åsiktsfrihet men dialogen, det vill säga den öppna debatten, är det allra viktigaste. Meningsutbytet medger möjligheten att ”klättra på varandras tankar” och det är det slaget av dialog som för samhället framåt. Det räcker inte med att kunskapen offentliggörs utan den måste också debatteras och implementeras. Och kanske ännu viktigare: den måste förbli en öppen sanning. Kanske någon går in i en dialog med den hundra år senare – eller med ett ännu större tidsglapp.

Det var precis det som skedde med Isaac Newtons fysik. Med sin Philosophiae Naturalis Principia Mathematica gav han redan år 1687 så sanna svar, att de står sig än i dag. För den som börjar läsa fysik på universitet tillhör Newtons mekanik fortfarande grundkursen. Men det skulle visa sig att Newtons fysik inte var helt korrekt. I början av 1900-talet lade Einstein fram den berömda relativitetsteori som i själva verket består av två: Den speciella och den allmänna. Einstein tänkte ett varv till. Hade denna nya ”sanning” förbjudits, så hade mycket av den högteknologi som genomsyrar allas vår vardag inte funnits. Till exempel hade jag inte, med hjälp av Google Maps, kunnat navigera i trafiken.

Så alla ni som har tillgång till den offentliga scenen: Undvik ideologiseringar. Tänk själva och ge era meningsmotståndare så bra svar som ni bara kan. Även om ni blir aldrig så provocerade, kalla dem inte för idioter. Gå i dialog med dem som vill upprätta en seriös dialog med er. Om de tänker bättre än ni, se det inte som ett nederlag. Det är ett framsteg! Förstå att när ni ger PK-svar, smädar era meningsmotståndare eller vägrar ta debatten så är det ingen vinst. Det är inte era meningsmotståndare som åsamkas den största skadan. Det är samhället.

 

Karl-Olov Arnstberg

 

Artikeln har tidigare publicerats Invandring & Mörkläggning

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Totalförsvaret: Flashback är för fritt

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 14 juli 2025
– av Markus Andersson
Flashbacks och Totalförsvarets logotyper.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den statliga förvaltningsmyndigheten FOI uttrycker nu i en rapport att man bekymras över den höga graden av yttrandefrihet på det populära nätforumet Flashback.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 14 november 2022.


I en rapport med titeln ”En studie i fördom – Om rasistiska stereotyper i digitala miljöer”, har Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bland annat undersökt inlägg som omnämner folkgrupper på Reddit, Flashback, Familjeliv, Twitter samt även fem stora nyhetsmediers kommentarsfält på Facebook. Slutsatsen man drar är att en betydande del av dessa uttrycker vad som beskrivs som ”fördomar mot personer med utomeuropeisk bakgrund”.

Man hänvisar bland annat till inlägg som för fram att vissa grupper tenderar att ha odemokratiska värderingar, inte kan integreras eller väljer att försörja sig på bidrag och brottslighet. Nordafrikaner och människor från Mellanöstern ska vara de grupper som svenskarna oftast nämner i negativa ordalag och FOI nämneren kraftig ökning av islamofobiska uttryck” i samband med korankravallerna 2022. FOI nämner vidare att judar som folkgrupp också diskuteras i dessa forum.

En grupp som däremot är överrepresenterad i antal omnämnanden per uppskattad gruppstorlek är judar, i synnerhet på Flashback”, står det att läsa i rapporten.

FOI konstaterar attFlashback utmärker sig i denna undersökning” och spekulerar i om orsaken till att judar där ofta omnämns i negativa ordalag är att man har ”minimal moderering jämfört med de andra forumen”. FOI menar även att Flashback är ”känt för att ha vad som skulle kunna beskrivas som en rå samtalston med bland annat mycket svordomar, och hårt tilltal, inklusive nedsättande benämningar på etniska minoriteter” – något som ska ses som ”en lingvistisk norm” snarare än tecken på ”faktisk aggressivitet”.

Flashback har i skrivande stund 101 moderatorer och 6 administratörer och har i många år profilerat sig som ett diskussionsforum som värnar yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Överst i regelverket citeras den 19:e artikeln i de mänskliga rättigheterna.

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”.

”Hets mot folkgrupp” är förbjudet enligt Flashbacks regelverk – precis som uppvigling och hot. Man har samtidigt hög tolerans gentemot inlägg och gör som regel en mer yttrandefrihetsvänlig tolkning än den betydligt mer snäva tolkning som förekommer på många andra forum och sociala medier.

Det är förbjudet att hota eller uttrycka missaktning mot särskilt utsatta grupper, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Nedsättande uttalanden mot en eller flera utpekade folkgrupper är tillåtet, förutsatt att kritiken är saklig och vederhäftig. Däremot kan generaliseringar av en hel folkgrupps beteende eller egenskaper vara förbjudet, ifall syftet är att avhumanisera eller att sprida fördomar med syfte till att nedvärdera hela gruppen”, står bland annat att läsa i regelverket.

FOI kräver i rapporten inte uttryckligen mer censur på Flashback, men betonar att teknikbolagen fått ”ökat ansvar” för att bekämpa ”rasism” på sina plattformar och att det är av yttersta vikt att ”stereotypbildning i digitala miljöer” analyseras djupare.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Under regnbågspartiernas fana

Totalitära samhällsutvecklingen

Vad är egentligen skillnaden på ett enpartisystem med olika falanger och en koalition av partier som är eniga i alla frågor av verklig betydelse?

publicerad 12 juli 2025
– av Isac Boman
Ulf Kristersson pyntar statsministerbostaden med regnbågsflaggan.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Svenska politiker brukar slå sig för bröstet och hänvisa till olika rapporter som gör gällande att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder. Här har vi minsann friheten att välja.

Frågan följer dock – vad är det då egentligen vi har att välja på? Vad är det för partier som påstår sig representera svenska folket, och vad skiljer dem egentligen åt?


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 3 maj 2025.


De rödgröna partierna betonar generellt vikten av bidrag, en stor offentlig sektor och vurmar i högre utsträckning för diverse, förment förtryckta, nationella minoriteter – medan den borgerliga högern snarare värnar om avdrag, riskkapitalisters rätt att ta del av skattebetalarnas pengar och lovprisar Israel vid varje tillfälle som ges.

Angående  riksdagskammarens ”debatter” om dessa saker skulle man samtidigt kunna citera den tidigare S-ledaren Stefan Löfven med att ”det där är bara käbbel”. Debatterna är fokuserade på procentsatser och andra relativt betydelselösa höjningar eller sänkningar, som samtidigt lyfts fram som viktigt stoff på etablissemangsmediernas löpsedlar.

Barnbidraget måste höjas med 200 kronor”, skriker någon – ”Nej, det måste det inte alls, flerbarnstillägget måste avskaffas”, gapar någon annan – och så håller cirkusen på.

I det stora hela bråkas det helt enkelt om vad som i sammanhanget är petitesser och oväsentligheter.

Den rörande enigheten

I nästan alla frågor av djupgående betydelse är riksdagspartierna samtidigt rörande överens.

Exempel på områden där det politiska etablissemanget ställer sig bakom med enad röst är bankernas sakrosankta maktposition i samhället, den globalistiska kulturrevolutionen under regnbågsfanan inklusive det gradvisa befolkningsutbytet, det totalitära massövervakningssamhället, Nato och förhållningssättet till Ryssland, till koldioxid, och även mer tidsbegränsade teman med särskild laddning så som experimentella massvaccinationskampanjer och covidpass eller sympatier med den öppet våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM.

I alla dessa frågor agerar regnbågspartierna som en koalition, som vore de blott olika falanger av ett och samma statsbärande parti.

Ibland låtsas man vara osams – men i de större frågorna är man rörande överens. Montage. Foto: Ulf Kristersson, Magdalena Andersson/FB

Partierna längst till vänster eller till höger kan då och då opponera sig mot att massinvandringsprojektet går för snabbt, att EU-medlemskapet är för dyrt eller vem som egentligen ska ha äran för Natointrädet. Några faktiska ansträngningar för att bryta väg för en annan politisk riktning utanför riksdagsparlamentarikernas komfortzon görs dock inte.

Systemet är riggat på så sätt att vi i teorin förvisso har politisk valfrihet – men i praktiken bara vad gäller frågor som är relativt obetydliga för makten och samhället i stort – och som inte upplevs hota regnbågspartiernas maktmonopol. Man kan unna sig själv och även andra en hel del teatraliskt gapande, så länge regnbågssystemet i sin helhet inte ifrågasätts.

När en någorlunda genuin utmanare sticker ut hakan visar regnbågspartierna snabbt vad de går för och bildar enad front – där allt fokus läggs på att demonisera och bekämpa den systemhotande utmanaren tills den är besegrad eller tillräckligt urvattnad för att, som i Sverigedemokraternas fall, slutligen vika sig och smälta in som blott en ytterligare blågul nyans inom regnbågskoalitionen.

En bromskloss

Om denna strategi inte fungerar och verkliga oppositionspartier tar mark kan andra metoder med framgång användas. Organiserade lobbyister agerar systematiskt för att underminera och liberalisera oppositionen genom att locka dess företrädare med pengar, inflytande eller andra förmåner i utbyte mot att man släpper vissa frågor. På så sätt kan regnbågssystemet snabbt och enkelt få en tacksam glans av opposition – och chimären om parlamentarismens förträfflighet förstärks ytterligare.

En av regnbågspartiernas de facto viktigaste funktioner är att agera bromskloss mot alla typer av verkliga förändringar.

Partier i rött, grönt, blått eller blågult visar att demokratins finrum minsann erbjuder alternativ för alla åsikter och perspektiv. I praktiken fungerar dock riksdagspartierna som olika falanger av ett och samma regnbågssystem. Samtidigt som man de facto är eniga i alla frågor av betydelse skapas det bland annat en bedräglig illusion av att det redan finns något för alla tycken och smaker – och att det därför är ”slöseri” att lägga sin röst på verkligt oppositionella partier utanför riksdagen.

Vissa regnbågspartiers roller är särskilt otydliga, på gränsen till komiska om det inte vore för det underliggande allvaret i problematiken. Även för den som har politik som specialintresse kan det vara svårt att förstå varför exempelvis både Centerpartiet och Liberalerna behövs i riksdagen, eller vad som egentligen skiljer deras svävande världsbilder åt. Liberalerna skriker sig exempelvis hesa om att man minsann värnar medborgarnas ”frihet”, samtidigt som man i nästa ögonblick glatt applåderar när massövervakningsapparaten byggs ut ytterligare eller över att medborgarna tvingas visa upp sina vaccinationspass för att få vara en del av samhället.

”Ett cyniskt bedrägeri”

Den politiska dockteatern av spelad valfrihet erbjuder oss alla att delta i gnabbet om hur många regnbågsflaggor som ska vaja på Riksdagshusets flaggstänger. Grundriktningen är huggen i sten – dikterad av ett neo-liberalt etablissemang med en alltmer totalitär attityd där man betraktar avvikande uppfattningar som ett hot mot det system de specialiserat sig på att livnära sig av.

Representanterna för Tidölagets ”högerblock” betonar ofta hur mycket just deras parti behövs – men det är inte helt lätt att förstå vad som egentligen skiljer dem åt. Foto: Tom Samuelsson/CC BY-SA 4.0

Här står vi idag. Medan regnbågsgänget fortsätter att käbbla om skattesatser och symbolfrågor, för att marknadsföra en falsk demokrati, tickar klockan på för de verkligt stora problemen. Deras låtsasbråk och pajaskonster i riksdagen blir ett sätt att hålla oss upptagna med oväsentligheter så att vi inte ska lägga märke till den snäva åsiktskorridoren, eller att de underliggande narrativen är desamma oavsett vilken av de olika regnbågsfalangernas representant som står och orerar i talarstolen.

Det första steget till verklig förändring är att konstatera faktum: det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Utan sanningen är demokratin död

Så länge vi fortsätter att rösta och tro på samma gamla livströtta och konforma gäng, kommer inget att förändras. Den urblekta regnbågen kommer att fortsätta vaja trött i vinden, medan världen kommer att brinna i allt hetare lågor.

Det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Tilläggas kan också att Sverige inte på något sätt är unikt i Västblocket av idag vad gäller denna typ av system. Sverige och det kollektiva Väst är i desperat behov av hederliga representanter med genomgripande visioner om hur samhällskroppen kan läkas och hur saker och ting kan bli bättre – på riktigt. Vi behöver ledare och företrädare som inte backar för etablissemangets drev och som vågar sätta de verkligt viktiga frågorna – de som regnbågspartierna systematiskt sopar under mattan – högst upp på agendan.

Utan krafter som vågar säga sanningen, även när den är som mest obekväm, är demokratin död. Bara genom att var och en av oss kliver fram i det lilla, eller stödjer andra som gör det vi själva inte klarar på varje sätt vi kan, kan den återuppstå i en mer meningsfull form.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Regeringen vill ha mer makt vid kriser

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 10 juni 2025
– av Redaktionen
Gunnar Strömmer (M) lovar att "riksdagen i praktiken alltid har sista ordet".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Regeringen vill få utökade befogenheter att agera snabbt vid allvarliga kriser i fredstid – utan att först behöva invänta riksdagens godkännande.

Förslaget möter skarp kritik från flera håll, där aktörer varnar för att det banar väg för maktmissbruk och riskerar att underminera de demokratiska principerna.

I en ny proposition föreslås grundlagsändringar som ska möjliggöra beslut om tillfälliga åtgärder i situationer som cyberattacker, naturkatastrofer eller terroristattentat.

De föreslagna förändringarna i regeringsformen uppges syfta till att ge regeringen möjlighet att agera snabbare vid kriser, även i fredstid. Genom att delegera särskilda befogenheter från riksdagen ska regeringen kunna utfärda tillfälliga föreskrifter som gäller i upp till tre månader. Dessa får dock inte förändra eller upphäva grundlagen.

– Regeringen behöver ha rätt verktyg för att styra riket, slår justitieminister Gunnar Strömmer (M) fast.

Smittspridning och cyberattacker

I särskilt akuta fall ska regeringen kunna fatta ett så kallat aktiveringsbeslut – en form av undantagstillstånd – för att omedelbart vidta åtgärder utan riksdagens förhandsgodkännande. Detta uppges kunna bli aktuellt vid händelser som:

• Kärnkraftsolyckor
• Naturkatastrofer
• Omfattande smittspridning
• Terroristattentat
• Större finanskriser
• Omfattande it-störningar eller cyberattacker

Regeringen hävdar själva att reformen är nödvändig för att skydda samhället och värna det demokratiska styret i akuta situationer där avgörande beslut måste fattas mycket snabbt.

”Säkerställer maktdelningen”

Flera organisationer, däribland LO, Journalistförbundet och Stockholms tingsrätt, har dock riktat skarp kritik mot förslaget. Journalistförbundet varnar för att en framtida auktoritär regering skulle kunna utnyttja befogenheterna till att genomföra förändringar utan riksdagens stöd – vilket i praktiken riskerar att underminera demokratin.

För att begränsa riskerna påstås regeringen bara få använda befogenheterna om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas.

Ett aktiveringsbeslut ska dessutom godkännas i efterhand av en tre fjärdedels majoritet i riksdagen. Om föreskrifter inte lämnas till riksdagen inom en vecka eller godkänns inom en månad upphör de att gälla omedelbart, uppges det.

– Det här säkerställer maktdelningen, och minskar snarare utrymmet för en regering med mer despotiska ambitioner att kunna ta sig friheter, hävdar Gunnar Strömmer.

– I praktiken har riksdagen alltid sista ordet, försäkrar han.

Oro för missbruk

Propositionen innehåller också förslag om att riksdagen ska kunna sammanträda på andra platser än Stockholm vid svåra kriser. Dessutom ska digitala sammanträden bli möjliga för att säkerställa att riksdagen kan fungera även under extrema förhållanden.

Lagändringarna, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2027, bygger på en utredning som sju av åtta riksdagspartier ställt sig bakom.

Trots brett politiskt stöd väcker förslaget oro bland kritiker. På sociala medier varnar många för att förändringarna kan minska folkets inflytande ännu mer än idag och leda till maktmissbruk, samt missbrukas för att införa diverse totalitära och repressiva åtgärder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU-ledare vill straffa Ungern för Prideförbud

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 27 maj 2025
– av Redaktionen
Att Viktor Orbán i flera frågor avviker från EU:s officiella linje har länge vållat ilska och frustration.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En majoritet av ledarna för EU:s medlemsländer, däribland Frankrike och Tyskland, kräver att Europeiska kommissionen vidtar åtgärder mot Ungern med anledning av premiärminister Viktor Orbáns planer på att förbjuda kommande Prideparader i Budapest.

Totalt står 16 länder bakom uppmaningen, som koordinerats av Nederländerna, och som kräver att kommissionen ”skyndsamt använder hela verktygslådan för rättsstatsprincipen” för att få Ungern att backa från det föreslagna förbudet, rapporterar Politico.

Bland undertecknarna återfinns bland andra Sverige, Danmark, Finland, Irland, samt de tre baltiska staterna, förutom stora EU-aktörer som Tyskland och Frankrike.

Vi ser med stor oro på denna utveckling”, står det i uttalandet, som pekar på ungerska lagar där arrangörer och deltagare i diverse hbtq-evenemang riskerar att bötfällas.

Enligt makthavarna strider de ungerska lagarna ”mot de grundläggande värdena om människans värdighet, frihet, jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, såsom de fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen”.

Blockerat Ukrainastöd vållar ilska

Exakt vilka åtgärder kommissionen bör vidta är ännu inte klart, men flera EU-diplomater nämner så kallade interimistiska åtgärder som ett alternativ – juridiska förelägganden som i praktiken skulle trumfa ungersk lag och tvinga Budapest att tillåta Pridefiranden.

EU håller sedan tidigare inne motsvarande 18 miljarder euro i medel till Ungern på grund av tvister kring rättsstatens principer, men Bryssel har hittills inte valt att gå vidare med mer omfattande tvångsåtgärder.

Enligt Politico motsatte sig jämställdhetskommissionären Hadja Lahbib ytterligare åtgärder under ett möte förra veckan, och hänvisade till bristande stöd från den hårt kritiserade kommissionsordföranden, Ursula von der Leyen.

Samtidigt uppges pressen på von der Leyen att agera hårdare mot Orbáns regering växa – inte bara på grund av Prideförbudet, utan även Ungerns fortsatta blockering av EU-stöd till Ukraina. Flera diplomater uppger att EU-ledarnas tålamod nu börjar ta slut.

Frustrationen mot Ungern har byggts upp massivt. Om det finns ett existentiellt hot vid våra gränser, hur länge kommer du att stå ut med det?”, kommenterar en tjänsteman.

Sverige vill ta ”nästa steg”

Inför EU:s råd för allmänna frågor var också Sveriges EU-minister, Jessica Rosencrantz, tydlig med att man vill tvinga Ungern att förändra sin politik:

– Efter sju år och sju utfrågningar står vi vid ett vägskäl. Om vi inte ser en helt ny ungersk inställning vid morgondagens möte, ser jag ingen mening med att fortsätta dessa utfrågningar. Det är hög tid att vi blir seriösa med nästa steg.

Ett av de mest långtgående alternativen som nu diskuteras är att aktivera artikel 7 i EU-fördraget – det så kallade ”kärnvapenalternativet” – som i sista led kan innebära att Ungern fråntas sin rösträtt i Europeiska rådet. Minst 19 medlemsländer uppges stödja detta, tre färre än den kvalificerade majoritet som krävs för att gå vidare i processen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.