Kommentar: Leons död får inte falla i glömska

En hjärtskärande tragedi inträffade i Gävle under några ödesdigra dagar i juni. Strax efter midsommarafton fick den levnadsglade sjuårige pojken Leon Kärsö ont i magen – smärtor som bara blev värre och värre.

Tragedin

Trots det allvarliga läget fick Leon och hans mamma enligt utsago inget större gehör på Gävle sjukhus – där familjen sökt vård för Leons allvarliga tillstånd. Han skickades hem med laxermedel, trots att hans mor påpekade att han uppvisade alla symptom på tarmvred (se faktaruta).

Leons tillstånd försämrades och på tisdagen åkte Leon och hans mamma i ilfart till akuten. Personalen stod fortfarande fast vid att Leon led av förstoppning. De ger mamman en flaska Klyx och en slang och lämnar Leon och hans mamma ensamma. Leon röntgas inte heller nu, trots att hans mamma påpekar att läkaren dagen innan har sagt att det ska göras om Leon börjar må sämre.

Mamma Emma Borgström får två val av personalen: Stanna här och få dropp, eller åk hem och ge honom vätskeersättning var femte minut. Till slut väljer de att åka hem. Leon hade autism och adhd och enligt hans mamma hatade han sjukhus.

Onsdagen den 29 juni, efter tre dygns plågsamt lidande, vars like jag inte kan föreställa mig, dog Leon. Han blev endast sju år gammal.

Denna tragedi har berört mig ända in i själen. Hur kan detta ske? I “i-landet” Sverige, med “världens bästa sjukvård”? En sjuåring får bara inte dö i sviterna av något så förhållandevis enkelt botat – om behandlat i tid – som tarmvred.

Ansvariga

Enligt uppgift var det inte mindre än tre läkare som undersökte pojken. Hur kan tre stycken förmodat välutbildade läkare så totalt missbedöma en patients tillstånd? Det är en av många frågor jag kräver svar på.

Den främsta orsaken till pojkens så oerhört tragiska död är inte ett mysterium, utan är en följd av ett samhällskontrakt i fritt fall. Ett samhälle där patientsäkerheten är satt ur spel. Inte minst på grund av budgetbesparingar och i enskilda fall rent kvacksalveri.

Enligt chefsläkaren på Region Gävleborg, Agneta Larsson, har man påbörjat en egen utredning “som alltid då händelser som denna inträffar”. En sjuårig pojke som skulle levt idag om han tillåtits adekvat vård är död.

Det är ingen händelse. Det är en djup och hjärtskärande tragedi.

Förvägras oberoende utredning

Som om inte familjens sorg inte vore nog förvägrar Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Jan Lahenkorva (S) familjen en oberoende utredning. Han hävdar att det räcker med att den socialdemokratiskt styrda regionen utreder sig själv.

Jan Lahenkorva säger också blankt nej till att hålla ett extra möte i nämnden med anledning av det inträffade.

Är det allt? Är pojken inte värd mer än en “internutredning”? Var är empatin och känslan för rätt och fel? Den moraliska kompassen? Självklart ska det tillsättas en oberoende och hårt granskande utredning. Inte tu tal om annat.

Och om en sådan utredning visar att Leons tragiska död beror på fel, misstag och nonchalans – då ska samtliga ansvariga ställas inför skranket.

Nog nu

Någon gång får det vara nog. Nog med besparingar och skattepengar som slukas av en förvaltningsapparat in absurdum. Nog med stelbenta landsting som inte tycks ha den greppbara förmågan att värna om patientens bästa. Nog med personalnedskärningar. Nog med läkarslarv – av vilken orsak det nu må vara. Nog med barn som offras på välfärdsdemonteringens altare.

Leons mamma Emma Borgström har anmält akutmottagningen vid Gävle sjukhus till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hon har även gjort en polisanmälan om vållande till annans död.

Vila i frid, Leon.

Jan Sundstedt