“Nya vittnesmålen pekar på att Estonia sänktes”

Estoniakatastrofen

De nya uppgifterna kring förlisningen av M/S Estonia som framkommit i debatten i Estland tack vare den finske ingenjören Harri Ruotsalainen stärker ytterligare hypotesen om att fartyget sänktes i en militär operation. Det skriver den estniske författaren Jüri Lina.

publicerad 23 september 2021
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den 10 september 2021 träffade den finske ingenjören Harri Ruotsalainen den estniska Estonia-gruppen vid Riigikogu. Hösten 1994 arbetade Ruotsalainen vid den finska räddningstjänsten i Helsingfors och deltog då i räddningsinsatsen av Estonia. Han berättade om nya märkliga omständigheter kring förlisningen som av den svenska regeringen har hemligstämplats i 25 år och senare förlängts till 100 år.

Han avslöjade bland annat att man med hjälp av sonar hade upptäckt minst två stora fyrkantiga föremål som den 28 september 1994 klockan 00:55 hade dumpats från M/S Estonia på ett djup av 90 meter. De tydliga sonar-sekvenserna hade Igor Volke, som då representerade den estniska räddningstjänsten, fått fram. 00:55 hördes även kraftiga skrapljud.

Innan dess hade Estonia dessutom avvikit från sin sedvanliga kurs för att kunna passera över den djupaste delen av området. Några svenska ledamöter ur den internationella Estonia-kommissionen hade tagit hand om sonar-sekvenserna, men valt att inte offentliggöra dessa.

Finska radarstationers sekvenser visar att fartyget höll en hastighet av 15 knop, men då fartyget kom fram till dumpningsplatsen sänktes hastigheten plötsligt till 5 knop.

Vittnesmål gör gällande att det på bildäck hördes hur bilmotorer startade under färden och hur den bakre rampen i aktern öppnades. Enligt Ruotsalainen kördes minst två lastbilar överbord. Då gjorde Estonia också plötsligt en underlig manöver, gick upp mot vinden, istället för att söka skydd mot blåsten och det var då fartyget förlorade bogvisiret. Vinden vid förlisningsplatsen klockan ett uppskattades till 18–20 m/s – alltså styv kuling.

Enligt ingenjören såg det ut som om kaptenen eller de som styrde färjan mot allt förnuft medvetet ville sänka fartyget. På grund av hål under vattenytan som flera detonationer åstadkommit förliste fartyget på endast 20-25 minuter. Ruotsalainens teori stöds också av tidigare uppgifter om sprängladdningar på fartyget.

I Henrik Evertssons dokumentär “Estonia – Fyndet som ändrar allt”, som släpptes i september förra året, visas ett 4 meter högt och 1,2 meter brett hål på styrbords sida i Estonias skrov som upptäcktes vid dykningar under september 2019. I dokumentären omtalades endast ett hål, men i oktober 2020 framkom även att ett andra hål också upptäckts vid dykningarna. Detta andra hål är flera decimeter högt och flera meter långt.

Under en presskonferens i Tallinn den 8 september 2021 offentliggjorde Margus Kurm, tidigare statsåklagare och chef för Estlands utredning av Estoniakatastrofen 2005–2009, bilder på flera tidigare okända skador på skrovet från sommarens dykningar, varav vissa tycks visa sprängskador.

Efter operationen med lastbilarna tog det heller inte lång tid förrän Estonia klockan 01:24 ropade: ”Mayday! Mayday!” Vågorna var vid tillfället inte uppseendeväckande höga – våghöjden på olycksplatsen har uppskattats till 4,0–5,4 m, vilket inte är extremt mycket.

Tack vare ett privat initiativ fortsätter Estland nu att närmare undersöka dessa nya uppgifter som Harri Ruotsalainen lämnat. Dykningarna finansieras av tidningen Postimees och Riigikogu-ledamoten Anti Poolamets som också gått ut med att esterna inte litar på den svenska staten i frågan. Enligt Ruotsalainen har Sverige dessutom saboterat tidigare utredningar med hänvisning till rikets säkerhet.

Nyckelfrågan är: var finns en del av lasten? Om man inte hittar alla lastbilar på bildäck, borde man leta efter dessa i den nämnda sänkan. Om man hittar de två dumpade lastbilarna på havsbotten, så kommer saken i ett helt annat ljus.

Det mest sensationella var att gruset, som på order av den svenska regeringen hälldes på lastbilarna och inte på vraket, ligger cirka 400 meter från dumpningsplatsen. Enligt uppgift befann sig en sabotagegrupp från ryska militära underrättelsetjänsten GRU också ombord och gruppens uppgift påstås ha varit just att sänka fartyget.

År 2005 konstaterades också att Estonia transporterade militärmateriel från före detta Sovjetunionen i en mycket stor omfattning och detta även i september 1994. Det har även framförts uppgifter om att delar av en kärnreaktor och radioaktiva ämnen (15 kilo osmium) skulle ha varit med på fartyget under förlisningsnatten, vilket skulle förklara varför regeringen inte ville bärga vraket eller fortsätta dykningarna, utan istället ville hälla betong över området. Den estniska regeringen stoppade dock det företaget, enligt Ruotsalainen.

Det har inträffat märkliga och ologiska ting i samband med Estonias förlisning. Dykaren Stewart Rumbles berättade att de svenska dykarna blev chockerade över beskedet att låta 125 kroppar, som utan problem hade kunnat bärgas, vara kvar på havsbotten. I oktober 2020 deklarerade Estlands inrikesminister Mart Helme att han ansåg att de döda ombord på Estonia ska tas upp. Den nya estniska socialliberala regeringen tycks dock dessvärre inte vara intresserade av detta uppdrag.

 

Jüri Lina

Jüri Lina är en estnisk-svensk författare och filmproducent som framförallt gjort sig känd för sina djupdykningar i kommunismens brott mot mänskligheten och omfattande granskning av Frimurarna.

Lina bodde i Estland till 1979, då han emigrerade till Sverige efter upprepade konflikter med KGB. I Sovjetunionen fick han stämpeln som en landsförrädare och anklagades 1985 för högförräderi i sin frånvaro i samband med utgivningen av två böcker - Sovjet hotar Sverige och självbiografin Öised Päevad (Nattliga dagar).

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!