”Var går gränserna i svensk media för vad som får sägas om Gaza?”

I denna korta pilotstudie vill jag undersöka var gränserna för svensk debatt om folkmordet i Gaza går. Vilka åsikter kommer fram om Israels grundläggande legitimitet att genomföra militära operationer mot Gaza, och hur palestinierna får svara på detta. Syftet är endast att undersöka vilka åsikter som måste godkännas för att man över huvud taget ska få ingå i nationell diskussion och debatt, och vad som anses vara acceptabelt inom rådande agenda.

För att göra detta har jag valt att granska varenda artikel och nyhetsinlägg från de stora riksmedierna sedan 7:e oktober 2023: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, ETC, Dagens Industri, SvT, TV4, Sveriges Radio och Fokus. Det gäller ungefär 19 000 artiklar och nyhetsinslag sedan attacken började.¹

Innan vi tar en titt på resultaten, behöver vi konstatera bakgrunden för vad som utmärker svensk debatt om Israels anfallskrig mot Gaza. Den kanske viktigaste frågan, som all annan diskussion om kriget i Gaza fundamentalt bygger vidare på, är nämligen Israels rätt att försvara sig mot dem de ockuperar till att börja med.

Har en angripande illegal ockupant (såsom fastställt av bland annat ICJ:s domslut sommaren 2024) rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar? FN:s officiella studie om legaliteten av Israels ockupation av både Gaza och Västbanken ger oss ett hum om saken. Den fann att Israels decennier långa ockupation av Palestina är fullt illegal ur flera “tydliga avseenden under internationella lag”. Israel måste genomföra ett “omedelbart, ovillkorligt och totalt avlägsnande av Israels militära styrkor” från Palestina. Israels ovillkorliga kapitulation av ockupationen “kan inte förhandlas undan”. Israel kan inte hävda självförsvar, eftersom landet är “en laglös angripare” mot Palestina.² Detta kom att bekräftas knappt ett år efter att den juridiska studien publicerades, då Världsdomstolen ICJ i Haag den 19:e juli 2024 kristallklart dömde Israels ockupation vara illegal, och även att stöd av olika sorter från andra länder till den israeliska ockupationen är illegalt.³

Har en angripande illegal ockupant rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar?

Som FN:s särskilda kommissionär Francesca Albenese uttryckte saken: “Israel har rätten att försvara sig, men Israel kan inte hävda det vad angår folket [palestinier] de förtrycker och landet Israel koloniserar [Palestina]”.⁴

Vi kan också vända oss till den mest detaljerade juridiska rapporten, som finns än så länge, om Israels attack mot Gaza, publicerad av flera av världens ledande akademiska rättsliga institut sommaren 2024. Studien fann helt förväntat att Israel är ansvarig för folkmord, och att “världens stater är obligerade till att inte betrakta Israels militära operationer i Gaza som lagliga, och får specifikt inte hänvisa till någon ursäkt – inklusive rätten till självförsvar – för att urskulda Israels operationer i Gaza”.⁵

Nå, i och med att folkmordet blivit alltför blodigt för att entusiastiskt stödjas (åtminstone öppet) förekommer riklig taktisk kritik; det är för blodigt, tar för lång tid, skadar Israels prestige och så vidare.

Konformiteten i svensk media om detta sammanfattades perfekt av en av de ledande “kritikerna” av attacken mot Gaza, Aftonbladets Wolfgang Hansson: “Alla anser fortfarande att Israel har rätt att försvara sig men så gott som samtliga tycker att den israeliska krigföringen gått över alla gränser”, som kritiserade kriget för att det “inte lyckats nå sitt mål”.⁶ Det är i grund och botten “en självklarhet att stå upp för Israels rätt till självförsvar”, förklarade DN:s ledarredaktion. Men “Israel riskerar anseendet för flera generationer framåt” genom sättet de krigar i Gaza.⁷ “Israels mål är att tillintetgöra Hamas, eller åtminstone bryta organisationens grepp om Gaza. Det är legitimt”, tydliggjorde redaktionen.⁸

Det var bakgrunden. Nu över till vilka åsikter om denna situation som får lov att utrymmas i massmedia.

Hur många föreslog då att Hamas, eller Palestina i allmänhet, har rätt till självförsvar mot en offensiv anfallsstat som ockuperat landet i decennier och genomfört otaliga oprovocerade anfall som hotar Palestinas existens?⁹

På 19 000 artiklar fanns endast en enda artikel – ett brev till tidningen ETC – som nämnde palestiniernas rätt till självförsvar. “Israel har som ockupant inte rätt till självförsvar. Däremot har det ockuperade folket rätt till motstånd inom ramarna för folkrätten”.¹⁰ På den fundamentala frågan råder alltså på utom en artikel 100 procent konsensus och lydnad på 19 000 artiklar och nyhetsinslag.”.¹¹

Det fanns bokstavligen noll referenser bland 19 000 artiklar och nyhetsinslag till den juridiska undersökningen från flera av världens ledande akademiska människorättsinstitut om att Israel saknar “rätten till självförsvar” för sina “operationer i Gaza”.¹²

Det fanns återigen precis noll referenser till FN:s officiella juridiska rapport som avfärdar Israels rätt till självförsvar och kräver dess ovillkorliga kapitulation av allt ockuperat territorium.¹³

En disciplin som hade imponerat den iranska eller ryska journalistkåren, helt klart.

De personer som deltar i den transparent fåniga svenska “debatten” om Gaza kan inte få för sig att en illegal ockupant inte har rätt att avfyra ens en kula mot dem de ockuperar, utan snarare endast skyldigheten att omedelbart avsluta sin attack och ockupation. Det är den enda rättigheten Israel har i sammanhanget. Det är en spektakulär prestation av det lojala mediesystemet att sådana här triviala observationer inte kan yttras. Det är inte dessa sorters fakta och tankar den patriotiska och distraherade befolkningen bör utsättas för medan den finansierar ett folkmord.

I komplett kontrast, fanns helt enkelt för många artiklar som slaviskt upprepade att “Israel har sin rätt till självförsvar” för att kunna nämnas här. De har sin rätt att slå till hårt mot Hamas”, för att citera “folkrättsexperten” Ove Bring från Försvarshögskolan och Stockholms universitet.¹⁴ Låt oss ta ett mikroskopiskt urval.

“Internationell rätt ger landet [Israel] rätt att försvara sig”, som Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Morgan Johansson skrev i december. De kritiserade Israel på taktiska grunder. I sitt i grunden rättfärdiga anfallskrig har Tel Aviv passerat “gräns efter gräns”. Men det var Hamas “som utlöste detta krig”, skrev de, och “fördömer i starkaste ordalag” 7:e oktober - något de inte gör om Israels västfinansierade folkmord eller decennier lång brutala ockupation, som förstås inte “utlöste detta krig”.¹⁵

Eller deras kollega, tidigare utrikesminister Ann Linde, som “betonar Israels rätt till självförsvar enligt FN-stadgans paragraf 51”.¹⁶ Kort sagt: “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar Israels suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”, som SvD:s Olof Ehrenkrona sammanfattade saken.¹⁷

Vad FN och ledande juridiska organ anser om den frågan spelar alltså knappast roll. “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar” absolut inte Palestinas “suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”. Palestinierna har privilegiet endast att attackeras och ockuperas, och ingen rätt till självförsvar. Så enkelt är det i en laglös och terroristisk kultur.

Ytterligare ett minimikrav på ärlig rapportering och debatt hade varit att seriöst behandla frågan om varför svenska skattebetalare inte anländer till Hamas undsättning. Finns det någon röst i mainstreammedia som föreslagit att Sverige på något sätt kommer till Hamas undsättning med militärt stöd mot en aggressiv ockupant inställd på att utrota dem?

Fullt enligt med uppfattningen att ockuperade palestinier inte har någon som helst rätt till självförsvar mot angripare, är att de givetvis inte bör få någon hjälp för att försvara sig. På 19 000 artiklar fanns exakt noll artiklar som föreslår att vi skickar vapen till Hamas för att försvara sig mot en genocid angripare.¹⁸

Kan avsaknaden av svenska vapenleveranser till Hamas, och förslag på detta i massmedia, bero på att Hamas är icke-demokrater och genomfört våldsdåd mot civila? Den förklaringen förtjänar inte ens ett skratt av vuxna personer. Faktum är att den förklaringen till varför denna uppfattning är bannlyst från att uttryckas i pressen är bokstavligen en logisk omöjlighet. Vi finansierar och skickar generösa mängder vapen mordiska terrorregimer som brutalt attackerar andra länder, begår långt värre terrordåd mot civila som får Hamas handlingar att framstå som rena picknicken  –såsom Israel, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Filippinerna, bland många andra.

Hysterisk ilska till följd av minsta indikation på att något annat land skulle försöka hjälpa dem som blir illegalt attackerade och folkmördade fanns det ingen brist på, däremot. “Den iranska regimen har med pengar och utbildning gjort det möjligt för Hamas att begå bestialiska terrordåd mot civila israeler” skrev SvD:s Mattias Svensson. “Sett till aggressioner är den iranska staten stark. Den åstadkommer mycket lidande och död också långt utanför sitt territorium” – till skillnad från Västbeväpnade Israel, förstås.¹⁹ Iran “beväpnar Israels fiender”, Hamas, som ledande kommentatorn Susanne Birgersson beklagade. “Den dag diktaturen faller i Iran finns alla möjligheter till fredlig samexistens med Israel”, då vapen till Hamas också sinar, skrev SvD:s ledarredaktion. “Palestiniernas elände under såväl Fatah som Hamas är väsentligen självförvållat”, fortsatte ledarredaktionen.²⁰

Den outtalade innebörden i nationell medias diskussion är alltså uppenbar: Internationell lag är helt enkelt ett irrelevant störningsmoment, och terroriststater får inte störas i sina anfallskrig mot försvarslösa offer. Skulle så vara fallet – ifall någon förser offren med vapen för självförsvar – väcker det endast ramaskri och hat bland välutbildade svenskar. Det finns ingen annan innebörd i det, vilket illustrerar en hel del om vår politiska kultur.

Hur onödigt det än må vara att påpeka, är principerna som tillämpas i rapporteringen om Israels anfallskrig och folkmord mot Gaza av bombastiska moralister i svenska tidningar och nyhetsredaktioner helt annorlunda från de som tillämpas på Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Om Israel inte hade misslyckats med sina strategiska mål, och upprätthållit sin image i västvärlden, hade allt varit ganska acceptabelt. Åtminstone finns ingen indikation till motsatsen. Men det var inte vad media sade när Ryssland krossade Mariupol och Charkiv; vad media sade då – och ännu upprepar dagligen – är att ockupanten måste slås tillbaka av den ockuperade, bekämpas med våra vapen som vi skickar till dem, att ockupantens attack är principiellt fel oavsett hur Ryssland utför sin attack, och därefter måste Kreml betala skadestånd till Ukraina. All denna moralisering är magiskt försvunnen när vi diskuterar vår partners, Israels, brott och hur vi ser på palestiniernas rättigheter, och därför är dessa sentiment ingenting mer än psykologisk krigföring, vulgärt och billigt hyckleri, och inget mer än så.

Situationen vi har att göra med är därmed enkel. Vill du vara med i debatten om Gaza måste total lydnad råda. Du får hata Netanyahu, hata Trump, säga att kriget det är lite för blodigt, för många civila har strukit med, det har gått för långt, eller kritisera anfallet på andra taktiska punkter – vad du vill. Men håller du inte med om grundantagandena, de viktigaste principerna som allt annat bygger på, är du eliminerad från att delta i debatten. Det råder alltså, på annat än taktiska frågor som inte i grunden ifrågasätter laglighet och principiell rätt bakom de brott vi sponsrar mot palestinierna, 100 procent konformitet. Ett enda undantag på 19 000 artiklar och nyhetsinslag.

Andi Olluri