Det är med sorg i hjärta och själ, för vilken gång i ordningen går inte att komma ihåg, som jag konstaterar att ännu ett sjukligt och totalt onödigt vansinnesdåd har drabbat en oskyldig familj i det en gång tiden så hyfsat trygga Sverige.
Det går inte att föreställa sig – man vill inte föreställa sig – hur detta gått till. Scenerna jag får på näthinnan är så mardrömslika att det vänder sig i magen. Hur vi som tagit till av det fruktansvärda känner är såklart ingenting i jämförelse med hur den 12-årige sonen till mördade Mikael mår. Om jag någonsin önskar vrida tillbaka klockan så är det nu. Ta bort mardrömmen…låt Mikael få leva…snälla.
Jag vet att det tyvärr enbart är fantasier. Mikael är för alltid borta och hans familj, släkt och vänner för evigt fast i denna ofattbara tragedi. Så onödigt, obegripligt och otäckt att jag får kämpa för att inte mista förståndet.
Fan ta er, ni som gjorde detta. Ni tog ifrån en familj allt de någonsin haft och allt de någonsin skulle fått. För vad? Äckligt knark och en perverterad syn på ”heder”?! Ni kan inte stava till ordet, än mindre beskriva det semantiskt. Må ni brinna i helvetet för evigt!
Efter mordet på Mikael samlas nu hundratals personer i Skärholmen för en minnesstund. pic.twitter.com/UjO9vGCPyb
— salle (@ROGSAHL) April 13, 2024
Lismande makthavare och en föraktfull media”elit”
Det går att skriva spaltmeter ur ett rent känslomässigt perspektiv hur en känner samt hur detta elände kan tillåtas fortgå, men nu måste fokus ligga på att dels röka ut alla de ansvariga (och ansvariga är det många som är) bakom avvecklingen av Sverige, samt vad som ska göras åt skiten – inklusive kretinerna bakom våldet, knarket och dess konsekvenser.
Till att börja med är det, mitt i sorgen, närmast skrattretande och snudd på tragikomiskt att se och höra företrädare för sju av åtta riksdagspartier – inklusive dess överbetalda partiledare – åka till Skärholmen och skämma ut sig. Posera framför kamerorna, lägga huvudet på sniskan, låtsas bry sig nämnvärt om vare sig offer eller samhällsavvecklingen, ta lite bilder som överbetald pressekreterare snabbt lägger upp på asociala medier. Skämmes, hela bunten. Posörer är vad ni är.
Ni bryr er inte i någon större utsträckning. Aldrig gjort och kommer kanske aldrig att göra. Hade ni gjort det hade vi inte hamnat här. Mikael och hans familj är inte ert folk. Er krets och umgänge består av människor som aldrig skulle komma på tanken att vistas bland så kallat vanligt hederligt folk. På valdagen – denna chimär av ”fria val” – då är dessa viktiga. Dagen efter är det affärer som vanligt. Folket? Strunt i dem.
Behövs inte några fler ord. pic.twitter.com/K4iRlvvnF5
— Mikael (@MikaelA89875133) April 14, 2024
Politiker, storfinanserna, lobbyister och myndigheter fortsätter att försäkra oss om att vi lever drägligt i Sverige. Var finns detta drägliga? I skolan? Går att diskutera. Vård och omsorg? Med godtyckliga standarder, om man frågar mig. Välfärden? Vilken välfärd? Den så kallade tryggheten? Det var länge sedan det tåget lämnande stationen.
Ett medvetet fiasko
Sanningen är att det drägliga vi en gång upplevde var resultatet av svenska arbetares, med viss support av den en gång i tiden anständiga arbetskraftsinvandringen, blod, svett och tårar. Det är de som har slitit, trots, i synnerhet, vänsterliberalismens kamp att förvandla Sverige till en del av den internationella socialismen/globalismen. Något folket på gatan idag får skörda konsekvenserna av med bland annat skenande kriminalitet och våldsspiral deluxe i form av framför allt ohejdad massinvandring från tredje världen.
Till maktelitens medvetna fiasko kan vi lägga dess bästisar inom de stora mediehusen och dess fanbärare inom vad som benämns MSM och systemmedia. Det dröjde inte många minuter efter mordet på Mikael innan The Greatest Hits Floskeltoppen återigen började vevas på grammofonerna. Fikonspråk och icke-argument som ”främlingsfientlighet, rasism, hathöger, vi-mot-dem, we shall overcome och fritidsgårdar” – med mera – upprepas, likt tondöv gangsterrap om och om igen. Allvarligt; är det allt man har att komma med?
Det är den sedvanliga mixen av överbetalda individer med namn som Fanny, Peter, Tobias, Ann och Jönsson, som tydligen förfasas av det faktum att folk ruttnat ut och talar klarspråk. Förvisso klarspråk av retoriskt blandad karaktär men vet ni vad; det får ni fanimej leva med och förhoppningsvis försöka förstå. Ett litet invektiv här och där är en droppe i havet jämfört med vad som utspelade sig i onsdags kväll i Skärholmen.
Akut måste förstås polisen gripa gärningsmännen, men staden måste också förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar. Knappt hälften av de boende i Skärholmen känner sig trygga i området, lägst i Stockholm. Fokus kan inte bara ligga på Järva.
— Jan Jönsson (@janjoensson) April 11, 2024
Gör som El Salvador
Avslutningsvis; vad ska göras för att så snabbt som möjligt få bukt med eländet? Först ska man erkänna att man gjort totalt fel under flera decennier. Det vill säga be folket om ursäkt, hur det nu ens är möjligt. En fin gest vore att för all framtid sörja för de efterlevandes finansiella överlevnad, fast pengar aldrig kan ersätta mänsklig förlust.
Allt snickesnack om förövarnas ”rättigheter” och diverse ”konventioner” bör för övrigt stoppas upp någonstans. Rättigheter får man inte gratis utan dessa förtjänar man när man har uppfyllt sina skyldigheter, och den som kallblodigt mördar en pappa framför dennes 12-årige son har naturligtvis förverkat de rättigheter som den övriga befolkningen kan åtnjuta. Man har förverkat all rätt att någonsin få leva som en ”vanlig” samhällsmedborgare eller att få vistas ute i det fria igen.
Förvaring av samhällsfarliga individer, grupperingar och gäng. Bygg enkla spartanska byar långt in i de norrländska skogarna med höga stängsel och murar och transportera samtliga gäng- och ligamedlemmar dit. Där kan man verka hela livet ut (Lex. Flykten från New York), alternativt frivillig återvandring till hemlandet. Möjlighet till frigivning endast vid offentlig avbön och kontraktsskrivning, där man djupt och heligt lovar att betala tillbaka till samhället och framför allt offren.
Gå full Bukele om så behövs. Vem bryr sig? Samhället måste välja. Välja mellan trygghet för oss, det vanliga folket/valboskapen, eller den lede fi. Man kan inte och det går inte att välja båda. Aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera. Obligatorisk deportation av kriminella klaner. Återkallande av medborgarskap en masse. Whatever it takes.
Om någon överbetald och pärlhalsbandsbärande advokat eller lattedrickande tösajänta från valfri tabloid går bananas över ovanstående, så kan jag inte bry mig mindre. Ni är nämligen inte trovärdiga i frågan. När ni gjort era hundår i skyttegravarna, bott i den av er så besjungna ”orten” eller – vilket vi vid gud får hoppas aldrig sker igen – sett er far/mor bli skjuten i ansiktet klockan sex en vardagskväll på väg till badhuset – DÅ kan ni uttala er. Tills dess kan ni vara så snälla och stänga igen.
Vila i Frid, Mikael Janicki…
Jan Sundstedt