Annons:

Sverige, DDR och Nordkorea

Gunnar Sandelin skriver om hur den radikala vänstern försöker bryta ner samhället för att få en lydig befolkning.

Uppdaterad maj 1, 2018, Publicerad april 30, 2018

Jag har några vänner som sedan flera år liknat Sverige vid DDR när det gäller repression. I den forna öststaten skulle det ha varit bättre än här, eftersom medborgarna visste att makten ljög och förtryckte, menar de. I vårt land har majoriteten däremot inte förstått att det råder ett lågintensivt inbördeskrig som splittrar familjer, vänner och arbetskamrater. Min invändning har varit att det finns en gräns mellan demokratur och diktatur. Även om vi, som är på det klara med vad som händer, skändas och inte ges någon röst i offentligheten, så har vi inte några fängelser och arbetsläger för dissidenter.

På senare tid har dessa vänner bytt ut DDR mot Nordkorea, som jämförelse. Jag kan förstå deras vanmakt och raseri eftersom det tog ganska lång tid att gå från demokrati till en mjuktotalitär demokratur (jag har själv nekats statligt arbete p.g.a. min kritik mot invandringspolitiken). Nu tycks steget mot ett mer totalitärt samhälle accelerera: nedstängning av obekväma sajter och, för att hindra obekväm informationsspridning, vill regeringen använda Facebook och Google. All kritik mot mångkultur och massinvandring blir alltmer synonymt med "hat", "högerextremism" och "fejk news". Makten behöver en fiende.

I Sverige blir det allt tydligare att eliten talar med kluven tunga. Rimligen påverkar det den psykiska hälsan hos folk, när de ser en verklighet i sin vardag, men blir indoktrinerade av politiker, myndigheter och medier att det är något annat som gäller. Det senaste i den vägen är att regeringen vill ha ett snabbspår till studier för 9 000 afghanska män, vilka egentligen borde avvisas. Gränspolisen har larmat om att den nya gymnasielagens konstruktion gör att den utnyttjas av personer som fått nej på asylansökan, för att stoppa utvisningen.

Samtidigt som vi tar emot dubbelt så många asylansökningar som övriga Norden tillsammans, och beviljar tio gånger så många uppehållstillstånd som de övriga tre nordiska länderna gör i genomsnitt, påstår Löfven att vi ligger på EU:s miniminivå, vad gäller asylmottagande. Han säger också att ett nej ska vara ett nej, annars framstår inte asylpolitiken som trovärdig och att det är fel att ta hit tusentals outbildade människor från utanför Europa som arbetskraft, när arbetslösa svenskar behöver jobb. Det hindrar inte att folk fortsätter att strömma in i landet. Under 2010-talet har vi i snitt beviljat 115 000 uppehållstillstånd per år, nästan alla permanenta. Regeringen vill också göra FN:s barnkonvention till lag. Då blir det lättare att kringgå asyllagstiftningen och ge uppehållstillstånd till dem som kommer hit med barn. Samtidigt beräknar Migrationsverket i sin februariprognos att 440.000 nya personer kommer att ansöka om uppehållstillstånd här vad gäller asyl, anhöriginvandring och utomeuropeisk arbetskraft de närmaste tre åren (2018-2021).

Annons:

I slutet av 60-talet/början av 70-talet fördes en intensiv diskussion om ”den sjuka familjen”, inom de områden av socialtjänsten/psykiatrin, där jag då jobbade. Radikala psykiatrer menade att dubbla budskap från föräldrarna kunde driva ett barn eller en tonårig till schizofreni. Jag minns en mamma som brukade prata barnspråk med sin tolvåriga son, och när han svarade med samma bebisjoller fick han en örfil. Inte konstigt att killen var på behandlingshem! Hur han blev som vuxen vet jag inte, men jag vet att som barn fick han en massa helt obegripliga utbrott. Detta ledde till att han mobbades av de andra barnen på institutionen. Själv uppfattade jag mest hans explosioner som ett tecken på att han var försatt i vanmakt.

Jag minns detta när jag tänker på att vi sedan länge lever i ett land där våra ledare talar på samma sätt som hans mamma gjorde. De berättar sagor om ”utmaningar” och sprider budskap med infantil innebörd, som ”allas lika värde” samtidigt som de brännmärker dem som reagerar mot det pågående haveriet. Främst gäller det den mest brännande frågan av alla: massmigrationen, som förändrar vårt samhälle, vår demografi och vår framtid i grunden. Den starka psykiska påfrestning som allt fler människor känner kan liknas vid en dysfunktionell familj, där pappa super, men där vi utåt ska hålla masken och påstå att vi lever i världens bästa familj/land. Jag har tidigare skrivit om detta och kallat syndromet för PGA (Patologisk Global Altruism).

Galenskapen och sektmentaliteten ger sig till känna också i andra frågor som präglas av den postmoderna identitetspolitiken: gender, sexualitet och intersektionalitet. Från etablissemangets sida betraktas det till exempel som närmast suspekt att tala om att det finns två kön. När sanningen bara finns i den egna upplevelsen, och könet endast är en social konstruktion, så kan det ju finnas hur många som helst! I ett exempel från skolvärlden berättade nyligen en vän att ett av hennes tonårsbarn går i en klass där en elev är radikalfeminist. Denna elev har fått lärarna att retirera när det gäller att säga ord som "pojke", "flicka", "kvinna" och "man". De svenska lärarna ryggar tillbaka inför hennes högljuddhet och ber om ursäkt, eftersom hon vill att de ska säga "snoppbärare" och "snippbärare" istället. De vill inte gärna bli anklagande för könsrasism, exkludering och intolerans, medan lärarna som har invandrarbakgrund är betydligt tuffare. Utan jämförelser i övrigt går tankarna osökt till de röda khmerernas folkmordsregim i Kambodja, där barn fick inflytande över människors liv och död, allt i strävan att skapa en ny människa utan rötter i det förflutna.

Just omvandlingen av språket (nyspråk samt brännmärkning av tidigare begrepp som anses uttrycka förlegade värderingar) är postmodernisternas och multikulturalisternas starkaste vapen för att förändra samhället mot deras hägrande utopi. Efter studentrevolterna i slutet av 60-talet, då det samtidigt blev tydligt för alla att den blodiga marxism-leninismen i praktiken hade havererat och inte kunde försvaras på någon som helst moralisk grund, sade den sena Frankfurtskolans ledargestalt Herbert Marcuse: "Vi återuppstår på universiteten!" Han kunde inte ha mer rätt. Det är där som omvandlingen har sitt epicentrum idag.

Vad händer när nästa generation, som under hela sin utbildning långtidsmarinerats i den postmoderna världsbilden (som har sina rötter i marxismen), kommer ut i samhället? När galenskap och fanatism accelererar går det fort, det vet vi av historien. Och mot dumheten kämpar gudarna, som bekant, förgäves. Även om Nordkorea är en sluten kommunistisk dynasti i en tradition och kultur fjärran vår, så kryper ändå frågan inpå huden: Hur långt bort från oss ligger egentligen landet?

 

 

Gunnar Sandelin

 

Artikeln har tidigare publicerats på Invandring och mörkläggning

Om skribenten

Foto: AlternaMedia

Gunnar Sandelin, född 14 mars 1951, är en svensk socionom och journalist. Sandelin har bland annat varit socialarbetare, journalist på Sveriges Television och presschef på Barnens rätt i samhället (BRIS). Sandelin är tillsammans med Karl-Olov Arnstberg författare till böckerna Invandring och mörkläggning samt Invandring och mörkläggning II, utgivna 2013 respektive 2014. Sandelin har även suttit i juryn för Med barnets ögon.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Nu vaknar Fylke till liv i Staffordshire

Tolkien

Publicerad Igår 08:13 – av Jan Sundstedt
Deltagare i hobbitinspirerade dräkter vid marknadsstånd och vita tält på en solbelyst äng, med blommor, pumpor och en kritad skylt i förgrunden
Marknadsstånd och tältläger på The Brandywine Festival i Harrodsburg, Kentucky 2025. Festivalens brittiska upplaga pågår 9–13 september 2026 på Weston Park – enligt arrangören den första hobbitfestivalen på brittisk mark, och den första upplagan inom en timmes bilresa från Birmingham där Tolkien växte upp.

På godset Weston Park nära Telford pågår The Brandywine Festival, en Sagan om ringen-festival med officiell licens där varje deltagare anländer som sin egen hobbit – med namn, bakgrundshistoria och kostym. Festivalen inleddes i onsdags och avslutas söndag 13 september.

Storbritanniens första hobbitfestival pågår 9–13 september på Weston Park i Staffordshire, ett 1600-talsgods med drygt 400 hektar parkmark. Bakom arrangemanget står det tyska kostymföretaget Burgschneider tillsammans med Middle-earth Enterprises, som förvaltar rättigheterna till Tolkiens värld.

Redan från ankomsten ska nutiden glida undan. Kvar blir lyktbelysta stigar, vedrök, levande musik och ett sällskap där alla bär samma varma hobbitidentitet.

Programmet bärs av samvaro och hantverk. Här hålls workshops i vävning, matlagning, örtkunskap, berättande och folkmusik, allt i roll.

Träskylt med handmålad texten no admittance except on party business, lykta och lövverk vid ett tält
Skyltarna i festivalens tältläger är handmålade. Den här parafraserar en replik ur Tolkiens böcker och mötte deltagarna vid tälten i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

På två scener spelas akustisk folkmusik, fiol och pipa dagligen. Kvällarna bjuder på dans under bar himmel och lägereldar som får brinna ut i egen takt.

Genom hela festivalen pågår Four Farthing Games, en tävling i traditionella hobbitlekar mellan Fylkes fyra fjärdingsdelar. Tävlingen avgörs vid en fackelbelyst pokalceremoni sista kvällen.

Hemma hos Tolkien

Platsvalet är ingen slump. Weston Park ligger inom en timmes bilresa från Birmingham, där J.R.R. Tolkien växte upp, och landskapen i West Midlands anses ha inspirerat delar av hans miljöer. Godset ägs av Weston Park Foundation, en fristående välgörenhetsstiftelse.

Vi är oerhört hedrade över att få föra The Brandywine Festival tillbaka till det land där berättelsen tog sin början. Efter framgången i Kentucky kändes det bara rätt att ta hem den här upplevelsen, säger Burgschneiders vd Markus Böhm, som beskriver godset som ett landskap i samklang med Tolkiens verk.

Stor folksamling i hobbit- och medeltidsdräkter framför en scen under varaktigt tak med ljusslingor
Kvällarna är festivalens kärna. Scenen med ljusslingor i skogsbrynet samlade flera hundra deltagare i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

Tolkienfantasten Kyle Pedley från Stourbridge, som har rest till Nya Zeeland för att se filmmiljöerna, sammanfattar saken kortare.

För ett Tolkienfan är det här som hämtat ur drömmarna, säger han.

På söndag den 13 september släcks lyktorna och tälten rivs. Kvar står ett engelskt 1600-talsgods i det landskap i West Midlands som anses ha inspirerat delar av Tolkiens miljöer – och minnet av en helg då några hundra vuxna fick lov att låtsas att Fylke låg där.

Den som blir sugen får vänta till 1–4 oktober, när festivalen återvänder till Terrapin Hill Farm i Harrodsburg i Kentucky för sitt andra år på amerikansk mark.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hobbysökare grävde upp Finlands största vikingatida myntskatt

Arkeologi och historia

Publicerad september 10, 2026 – av Markus Andersson
Mynt i jorden till vänster och framtagna mynt, en armring och andra silverföremål till höger.
Tusentals silvermynt och flera andra silverföremål låg i två näverkärl vid Sysmä kyrkby. Mynten har ännu inte räknats eller daterats närmare.

En metalldetektorist har hittat det som museet kallar den största kända vikingatida myntskatten i Finland. Först trodde han att detektorn bara hittat malm, och slutade gräva.

Fyndet gjordes den 3 september 2026 nära Sysmä kyrkby, av metalldetektoristen Kalle Lappinen. Dagen efter åkte arkeologer ut till platsen och tog upp skatten ur marken.

Allt hade lagts ned i två kärl av näver, ungefär 45 centimeter under markytan och med omkring tolv meter mellan gömställena, uppger Lahtis museer.

Bland mynten låg också en bit betalningssilver, en silverarmring, ett silverbeslag och en silverpärla.

Det är ovanligt att näverasken har bevarats. Organiskt material bevaras sällan från förhistorisk tid under finska förhållanden, säger museichefen Tuulia Tuomi till Yle.

Ett av kärlen gick dock sönder när skatten grävdes fram.

Mynten är ännu varken rengjorda, åtskilda eller räknade. Den exakta vikten, antalet och en närmare datering får vänta på fortsatta undersökningar. Att det rör sig om tusentals mynt står däremot klart.

Signalen som verkade komma från malm

Lappinen har sökt med metalldetektor i flera år och hade gått över just den här platsen tidigare utan resultat. Signalen kom så djupt nerifrån att han först avfärdade den – tills han hittade en likadan en bit bort och bestämde sig för att gräva ända till botten.

Först var det lite svårt att tro, sedan adrenalinet och känslan av att lyckas. Arbetet lönade sig återigen, säger han till Yle.

Fram till nu har rekordet innehafts av en skatt som hittades i Nousis 1895. Den innehåller omkring 1 700 mynt jämte andra föremål, tillsammans cirka 2,2 kilo, och har hittills räknats som Finlands största kända vikingatida myntskatt.

I Sysmä väger enbart mynten cirka 4,5 kilo. Utöver den vikten kommer betalningssilvret, armringen, beslaget och silverpärlan, som låg i näverkärlen mellan stenarna.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tors hammare låg gömd under trädgården i tusen år

Arkeologi och historia

Publicerad september 8, 2026 – av Markus Andersson
Den 18,5 kilo tunga vikingsilverskatten från Rebild med silvertackor, smycken och mynt
Den 18,5 kilo tunga skatten består av omkring 700 föremål och fragment och är Danmarks största kända silverskatt från vikingatiden.

Ett par timmars trädgårdsarbete i Rebild i Nordjylland slutade med 18,5 kilo vikingatida silver. Fyndet är Danmarks största kända silverskatt från vikingatiden, och bland föremålen finns en liten torshammare.

Husägaren, som vill vara anonym, skulle bara lägga en ny stenterrass. Efter en halvtimmes grävning tog grepen i något som gav ett märkligt ljud.

Först trodde jag att det var gammalt järn eller stängseltråd och några krukskärvor, men när jag började gräva med händerna kunde jag plötsligt fiska upp det ena metallföremålet efter det andra, säger fyndaren.

Totalt handlar det om omkring 700 föremål och fragment, uppger Nordjyske Museer.

Skatten lades ned i ett lerkärl någon gång under 900-talet. Omkring 320 föremål med en vikt på 6,4 kilo låg kvar i kärlet.

Silver som vägdes, inte räknades

Innehållet är ingen skattkista i sagostil utan silver som vägdes och användes som rikedom och betalningsmedel. Tyngdpunkten ligger på silvertackor, armringar och brutsilver. Mynten utgör bara en liten del av vikten: 47 hela mynt och myntfragment, däribland arabiska och anglosaxiska präglingar.

Två av dem är pennies präglade under Edvard den äldre, som regerade 899–924, vilket ger en tidigast möjliga tidpunkt för när skatten kan ha lagts ned. Mynten pekar samtidigt ut kontaktvägarna: österut mot den islamiska världen och västerut mot England.

Det här är ett fynd av stor betydelse för vår förståelse av vikingatiden i Danmark. Skatten visar så tydligt hur silver fungerade som rikedom och betalningsmedel. Det är som att hitta ett kassaskåp från vikingatiden, säger Torben Sarauw, kulturarvschef och arkeolog vid Nordjyske Museer.

Silvertackor, armringar och mynt ur vikingsilverskatten i Rebild
Bland skatten finns silvertackor, armringar och mynt. Foto: Nordjyske Museer

Torshammare och runor i samma kärl

Bland fynden finns en miniatyr av Tors hammare.

På en av tackorna finns runor som möjligen kan läsas "hutu". Det kan vara ett namn, ett ägarmärke eller någon annan form av markering. Något säkert svar finns inte.

Skatten är danefæ, vilket i Danmark innebär att fyndet tillhör staten. Den skickas nu till Nationalmuseet i Köpenhamn för bedömning. Nordjyske Museer hoppas kunna visa silvret för publik på Vikingemuseet Fyrkat.

Liknande fynd har väckt uppmärksamhet på flera håll i Norden. Under golvet i en vikingatida gård hittades en silverskatt i Täby med åtta halsringar, två armringar och mynt från bland annat den arabiska världen och Normandie. I Norge omfattar Mørstadskatten 4 886 mynt; de första 100 har nyligen gjorts tillgängliga digitalt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nu öppnas Norges största vikingaskatt för allmänheten

Arkeologi och historia

Publicerad september 1, 2026 – av Jan Sundstedt
Vikingatida silvermynt med ett kungaporträtt hålls mellan fingrar
Myntet visar en kung i profil, och i inskriften går namnet EDELRED att läsa.

De första 100 mynten ur Mørstadskatten, Norges största vikingatida myntfynd, har nu publicerats digitalt. Fotografier och beskrivningar gör det möjligt för både forskare och allmänhet att studera en första del av den nära 5 000 mynt stora skatten.

Mørstadskatten upptäcktes den 10 april 2026 av metalldetektoristerna Vegard Sørlie och Rune Sætre på ett fält vid Rena i Østerdalen. Fyndet växte snabbt från 19 mynt till omkring 3 000. Efter den senaste genomgången omfattar skatten 4 886 mynt, och antalet kan öka när nya undersökningar genomförs på fyndplatsen.

Kulturhistoriska museet vid Universitetet i Oslo har börjat lägga ut mynten i samlingsdatabasen Unimus. Varje föremål får ett eget nummer, fotograferas från båda sidor och förses med uppgifter om bland annat ursprung, ålder och prägling.

De första publicerade posterna omfattar framför allt engelska och tyska mynt från härskare som Æthelred II, Knut den store och de tysk-romerska kejsarna Otto I–III. Där finns också mer ovanliga exemplar.

Unimus databas visar flera rader med fotograferade mynt ur Mørstadskatten
De första 100 posterna ur Mørstadskatten visas i Kulturhistorisk museums samlingsdatabas. Skärmdump: Unimus/Kulturhistorisk museum

Sällsynt mynt från Dublinkung

Ett av mynten är präglat av Sigtrygg Olavsson Silkeskägg, den norsk-gaeliske kungen av Dublin. Numismatikern Anne Skogsfjord uppskattar att skatten kan innehålla omkring tio mynt från honom.

En sådan har vi inte fått in tidigare, säger hon till forskning.no.

Arbetet är tidskrävande och beräknas ta omkring en timme per mynt. Drygt 1 000 mynt har katalogiserats, men de måste granskas och fotograferas innan de kan publiceras. Museet bedömer att hela arbetet kommer att ta minst ett år.

Fyra sällsynta Harald Hårdråde-mynt, som daterar skattens nedläggning till omkring 1046–1047, har ännu inte lagts ut. Delar av Mørstadskatten ska även ställas ut på Historisk museum i Oslo under hösten.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.