Annons:

Sverige, DDR och Nordkorea

Gunnar Sandelin skriver om hur den radikala vänstern försöker bryta ner samhället för att få en lydig befolkning.

Uppdaterad maj 1, 2018, Publicerad april 30, 2018

Jag har några vänner som sedan flera år liknat Sverige vid DDR när det gäller repression. I den forna öststaten skulle det ha varit bättre än här, eftersom medborgarna visste att makten ljög och förtryckte, menar de. I vårt land har majoriteten däremot inte förstått att det råder ett lågintensivt inbördeskrig som splittrar familjer, vänner och arbetskamrater. Min invändning har varit att det finns en gräns mellan demokratur och diktatur. Även om vi, som är på det klara med vad som händer, skändas och inte ges någon röst i offentligheten, så har vi inte några fängelser och arbetsläger för dissidenter.

På senare tid har dessa vänner bytt ut DDR mot Nordkorea, som jämförelse. Jag kan förstå deras vanmakt och raseri eftersom det tog ganska lång tid att gå från demokrati till en mjuktotalitär demokratur (jag har själv nekats statligt arbete p.g.a. min kritik mot invandringspolitiken). Nu tycks steget mot ett mer totalitärt samhälle accelerera: nedstängning av obekväma sajter och, för att hindra obekväm informationsspridning, vill regeringen använda Facebook och Google. All kritik mot mångkultur och massinvandring blir alltmer synonymt med "hat", "högerextremism" och "fejk news". Makten behöver en fiende.

I Sverige blir det allt tydligare att eliten talar med kluven tunga. Rimligen påverkar det den psykiska hälsan hos folk, när de ser en verklighet i sin vardag, men blir indoktrinerade av politiker, myndigheter och medier att det är något annat som gäller. Det senaste i den vägen är att regeringen vill ha ett snabbspår till studier för 9 000 afghanska män, vilka egentligen borde avvisas. Gränspolisen har larmat om att den nya gymnasielagens konstruktion gör att den utnyttjas av personer som fått nej på asylansökan, för att stoppa utvisningen.

Samtidigt som vi tar emot dubbelt så många asylansökningar som övriga Norden tillsammans, och beviljar tio gånger så många uppehållstillstånd som de övriga tre nordiska länderna gör i genomsnitt, påstår Löfven att vi ligger på EU:s miniminivå, vad gäller asylmottagande. Han säger också att ett nej ska vara ett nej, annars framstår inte asylpolitiken som trovärdig och att det är fel att ta hit tusentals outbildade människor från utanför Europa som arbetskraft, när arbetslösa svenskar behöver jobb. Det hindrar inte att folk fortsätter att strömma in i landet. Under 2010-talet har vi i snitt beviljat 115 000 uppehållstillstånd per år, nästan alla permanenta. Regeringen vill också göra FN:s barnkonvention till lag. Då blir det lättare att kringgå asyllagstiftningen och ge uppehållstillstånd till dem som kommer hit med barn. Samtidigt beräknar Migrationsverket i sin februariprognos att 440.000 nya personer kommer att ansöka om uppehållstillstånd här vad gäller asyl, anhöriginvandring och utomeuropeisk arbetskraft de närmaste tre åren (2018-2021).

Annons:

I slutet av 60-talet/början av 70-talet fördes en intensiv diskussion om ”den sjuka familjen”, inom de områden av socialtjänsten/psykiatrin, där jag då jobbade. Radikala psykiatrer menade att dubbla budskap från föräldrarna kunde driva ett barn eller en tonårig till schizofreni. Jag minns en mamma som brukade prata barnspråk med sin tolvåriga son, och när han svarade med samma bebisjoller fick han en örfil. Inte konstigt att killen var på behandlingshem! Hur han blev som vuxen vet jag inte, men jag vet att som barn fick han en massa helt obegripliga utbrott. Detta ledde till att han mobbades av de andra barnen på institutionen. Själv uppfattade jag mest hans explosioner som ett tecken på att han var försatt i vanmakt.

Jag minns detta när jag tänker på att vi sedan länge lever i ett land där våra ledare talar på samma sätt som hans mamma gjorde. De berättar sagor om ”utmaningar” och sprider budskap med infantil innebörd, som ”allas lika värde” samtidigt som de brännmärker dem som reagerar mot det pågående haveriet. Främst gäller det den mest brännande frågan av alla: massmigrationen, som förändrar vårt samhälle, vår demografi och vår framtid i grunden. Den starka psykiska påfrestning som allt fler människor känner kan liknas vid en dysfunktionell familj, där pappa super, men där vi utåt ska hålla masken och påstå att vi lever i världens bästa familj/land. Jag har tidigare skrivit om detta och kallat syndromet för PGA (Patologisk Global Altruism).

Galenskapen och sektmentaliteten ger sig till känna också i andra frågor som präglas av den postmoderna identitetspolitiken: gender, sexualitet och intersektionalitet. Från etablissemangets sida betraktas det till exempel som närmast suspekt att tala om att det finns två kön. När sanningen bara finns i den egna upplevelsen, och könet endast är en social konstruktion, så kan det ju finnas hur många som helst! I ett exempel från skolvärlden berättade nyligen en vän att ett av hennes tonårsbarn går i en klass där en elev är radikalfeminist. Denna elev har fått lärarna att retirera när det gäller att säga ord som "pojke", "flicka", "kvinna" och "man". De svenska lärarna ryggar tillbaka inför hennes högljuddhet och ber om ursäkt, eftersom hon vill att de ska säga "snoppbärare" och "snippbärare" istället. De vill inte gärna bli anklagande för könsrasism, exkludering och intolerans, medan lärarna som har invandrarbakgrund är betydligt tuffare. Utan jämförelser i övrigt går tankarna osökt till de röda khmerernas folkmordsregim i Kambodja, där barn fick inflytande över människors liv och död, allt i strävan att skapa en ny människa utan rötter i det förflutna.

Just omvandlingen av språket (nyspråk samt brännmärkning av tidigare begrepp som anses uttrycka förlegade värderingar) är postmodernisternas och multikulturalisternas starkaste vapen för att förändra samhället mot deras hägrande utopi. Efter studentrevolterna i slutet av 60-talet, då det samtidigt blev tydligt för alla att den blodiga marxism-leninismen i praktiken hade havererat och inte kunde försvaras på någon som helst moralisk grund, sade den sena Frankfurtskolans ledargestalt Herbert Marcuse: "Vi återuppstår på universiteten!" Han kunde inte ha mer rätt. Det är där som omvandlingen har sitt epicentrum idag.

Vad händer när nästa generation, som under hela sin utbildning långtidsmarinerats i den postmoderna världsbilden (som har sina rötter i marxismen), kommer ut i samhället? När galenskap och fanatism accelererar går det fort, det vet vi av historien. Och mot dumheten kämpar gudarna, som bekant, förgäves. Även om Nordkorea är en sluten kommunistisk dynasti i en tradition och kultur fjärran vår, så kryper ändå frågan inpå huden: Hur långt bort från oss ligger egentligen landet?

 

 

Gunnar Sandelin

 

Artikeln har tidigare publicerats på Invandring och mörkläggning

Om skribenten

Foto: AlternaMedia

Gunnar Sandelin, född 14 mars 1951, är en svensk socionom och journalist. Sandelin har bland annat varit socialarbetare, journalist på Sveriges Television och presschef på Barnens rätt i samhället (BRIS). Sandelin är tillsammans med Karl-Olov Arnstberg författare till böckerna Invandring och mörkläggning samt Invandring och mörkläggning II, utgivna 2013 respektive 2014. Sandelin har även suttit i juryn för Med barnets ögon.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

I Can Jive i Mörrum: Wells, Roadwork och den ännu levande musikhistorien

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen alias Artist Razz var på plats när Robert Wells och Roadwork hyllade Jerry Williams i Mörrum. I den lilla biografsalongen möttes folkparkskänsla, veteranmusiker och en publik som kände igen varje takt.

Publicerad september 19, 2026 – av Mikael Rasmussen
Robert Wells, Danny Handley, Maria Wells, Micke Finell och Ingemar Rogefeldt på scen.
wells-morrum-2026-01
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
wells-morrum-2026-01
wells-morrum-2026-02
wells-morrum-2026-03
wells-morrum-2026-04
wells-morrum-2026-05
wells-morrum-2026-06
wells-morrum-2026-07
wells-morrum-2026-08
wells-morrum-2026-09
wells-morrum-2026-10
wells-morrum-2026-11
wells-morrum-2026-12
wells-morrum-2026-13
previous arrow
next arrow
 

Ser en affisch med arrangören Rock around the clock production AB. Den är uppsatt på en anslagstavla i anknytning till där evenemanget skall framföras och vill locka man ur huse i det lilla samhället Mörrum. Affischen beskriver målande I Can Jive och det är med bandet Roadwork och dragplåsternamnet Robert Wells. Påannonseringen är ute i god tid då vi tog en liten utflykt och fick syn på denna A4 i juli månad och evenemanget genomföres den tredje september klockan 19.00.

Mikael Rasmussen alias Artist Razz tog därför tillfället i akt och i elfte timmen mailade en pressackrediteringsförfrågan samt en ödmjuk anhållan om att få fotografera de levande legenderna. Responsen lät inte vänta på sig utan med positiv ton kom vi med på listan som i övrigt var fulltecknad. Känslosträngarna blev berörda och blodet rusade till i musikvenerna. Artist Razz får därmed förtroendet att förvalta sitt visitkortsutlåtande, kulturreporter.

I det lilla bor det vackra

I en liten biografsalong i det lilla laxdeltat Mörrum gästade de coola veteranerna i bandet Roadwork med originalmusikerna Ingemar Rogefeldt, gitarr, och Peder Sundahl, trummor. Förutom originalmusikerna förstärkte Danny Handley, sång och gästgitarrist från Animals and Friends, och Robert Wells på piano, hans fru Maria Wells på kör, sång och dragspel samt Micke Finell, bas, som vi känner igen från tiden Micke fanns med i bandet The Refreshments.

Det utstrålar och doftar folkparkskänsla där platsen andas som att vi skulle få möta en ung Jerry Williams. Verkligheten smyger inpå oss och vi möts istället av åldrande veteraner och urkompetenta musiker som en gång i tiden var dåtidens backline till rockkungen Erik Fernström alias Jerry Williams.

Det märks även på publikens höga medelålder att repertoaren lever i igenkänning med de flestas gillande men ändå stillasittande diggande. Ett auditorium som ger musikerna total uppmärksamhet och noggrant lyssnande med avvaktande applåder. Publikens blickar vandrar mellan de ikoniska musikerna. Någon småler, en annan myser av rummets charm och någon blundar för att stärka hörsel- och umamisinnena. Gemensamt för denna publik är att de flesta älskade Jerry Williams.

Det märks också i Jerry Williams biografi att från det att Erik föds 15 april 1942 till dess att Erik avled i cancer 25 mars 2018 består hans pokaler och ornament av framgångar utan dess like. På denna länk kan ni ta del av Jerry Williams cult-CV.

En tight trum- och basgång ger grunden för allt det andra

Det märks tydligt hur trum- och basrytmen av boogie och rock 'n' roll når långt in i kropp och själ. Det är fascinerande hur vackert ett intro kan vara med ett fint piano- eller sångintro för att sedan efter en första vers eller låt säga två takter av finstämda toner för att sedan kläs med medryckande trum- och basgång. Det framstår för mig som ett smärre under hur publiken ändå kan sitta still. Någon har däremot möjligheten att få resa sig för att dokumentera och ta viktiga fotografier…;) och det blir nästan en utmaning att hålla kameran stilla i dessa fantastiska Jerry Williamska kompositioner.

Det är sköna växlingar mellan sångakterna och de växelframträdande mellan Danny på solosång till Marias solosång. Stundtals finns det oerhört starka kropps- och bildförnimmelser av Agnetha Fältskog och fina likheter i de vackra röstresurserna i denna country- och dansbandsdrottning. Det var nog i dessa energier som Robert och Maria en gång i tiden möttes i folkparksvimlet. Coolt också att hon trakterar dragspelet som en riktig rockbrutta, det tillför repertoaren sin extra gnista.

Ja det är en rejäl låtkatalog som bandet kunde ösa och välja ifrån. Ett självklart nostalginummer som framfördes och berörde publiken var låten Did I Tell You. Mäktigaste numret som så fantastiskt levererades var helt klart melodin Working Class Hero. Soundet, trumtakterna, de variationsrika ljudvolymerna, kören, sången, nådde den verkshöjd som denna fantastiska komposition förtjänar. Det var nära att med kisande ögon skymta Jerry Jerka Williams njuta, buga och bocka för sina väl förvaltande musiker, Peder, Ingemar, Danny, Micke, Maria och Robert.

Showen levereras under två gånger 45 minuter och det blir verkligen en resa tack vare maestro Robert Wells som berättar anekdoter och symboliskt bildar likt små smycken av minnen varvat med erfarenheter då Robert och Jerry möttes för drygt 40 år sedan och sedan dess återkommande gästat folkparker, scener till stora arenor såsom Ullevi i Robert Wells väloljade Rhapsody in Rock.

Unika och exklusiva möten

Sådana berörande minnesbilder gör att undertecknad också minns ett riktigt tidigt möte med Robert Wells tillsammans med Charlie Norman i Ugglas Park år 1993 då vi var utövande radioskapare för Strängnäs Lokalradio dåvarande 91,2 MHz.

Det är sådana här minnen som gör mötet med artister och musiker ytterligare värdefullt och ger fler mervärden till lyssnare, betraktare och följare.

För ett par år sedan mötte vi Robert inne på Sweden Rock Festival i ett arrangemang tillsammans med Mikkey Dee på trummor, Nina Söderquist sång m.fl. och därför blir detta nostalgiframträdande ännu viktigare och värdefullare att därmed kunna förmedla en viktig story både om bandet Roadwork som spelade med Jerka till alla de viktiga separata bitarna som tillsammans skapar den helhetsbild som publiken i detta fall Mörrum kan minnas och glädja sig åt lång tid framöver.

Tack till den eminenta saxofonisten, basisten, kapellmästaren, producenten Micke Finell som födde idén till att turnera med detta koncept. Tack till bandet Roadwork Peder Sundahl och Ingemar som också är och var bror till den nyligen bortgångne Pugh Rogefeldt. Det fina som berättelsen förtäljer är att de på Gotland hann mötas, träffas och umgås tre dagar före Pughs bortgång. Stark story som kan avslutas med att förtälja att Ingemar även hade styrkan att avsluta det hela med en hyllningskonsert år 2023 där på den magiska ön. Vacker story!

Lilla avrundningen

Ja och hur avslutar vi denna kultur-essä-artikel då, jo vi gör så här… Well Well Wells bandet avslutade de två gånger förtiofem minuterna med urhiten utgiven 1979 I Can Jive, I Can Jive där det hela framfördes med bravur till ett urkramande crescendo.

Tack för att ni finns, ljudtekniker, arrangörer, kärleksfulla medmänniskor, artister, musiker, roddare, mediaarbetare, fotografer. Det är vi alla tillsammans som skapar det som sker i det rum vi är i. Publiken, det unnar jag er alla.

På återseende och lycka till i ert fortsatta turnerande och musicerande. Ni delar så generöst med er till oss, och om Roadwork ger sig ut ännu en gång – de påbörjade turnén 2025 – passa då på att njuta av denna ännu levande musikhistoria med ursköna, väl kompetenta, härliga gubb- och gummrockare.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz
mikael.rasmussen@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vad händer med klimatet?: Klimatforskaren som vägrar skräckretoriken

Klimatöverdrifterna

Publicerad september 18, 2026 – av Emil Fjellstedt
Bokomslaget till Vad händer med klimatet? av Lennart Bengtsson och jorden sedd från rymden.

Klimatdebatten har i åratal drivits framåt av slagord och undergångsretorik. Nu kommer meteorologen Lennart Bengtssons Vad händer med klimatet? i en tredje reviderad och utökad upplaga på Karneval förlag – en bok som enligt förlaget vill flytta samtalet tillbaka till erkända fakta, faktiska osäkerheter och energilösningar som faktiskt går att bygga.

Den första upplagan kom 2019 och nominerades till Stora fackbokspriset. Efter en andra upplaga 2022 föreligger boken nu i ett tredje, omarbetat skick med undertiteln En klimatforskares syn på jordens klimat. Enligt förlaget har texten uppdaterats och nyanserats på ett hundratal punkter och kompletterats med efterord och appendix. Omfånget är 264 sidor i flexband med 32 illustrationer av Svante Ström.

Frågorna i stället för slagorden

Upplägget är osentimentalt. Boken tar sig an de frågor som i den offentliga debatten oftast förutsätts redan besvarade: Vad bestämmer jordens klimat? Vad är växthuseffekten? Är det möjligt att förutsäga klimatet? Hur ska jordens energiförsörjning lösas? Kan oönskade globala klimatförändringar motverkas – och vilken roll kan Sverige spela?

Det är en frågelista som skiljer sig från kampanjspråkets tidsfrister. Författaren, professor i dynamisk meteorologi och tidigare chef för det europeiska vädercentret ECMWF i Reading, argumenterar för att man först måste förstå systemet: atmosfären, energibalansen och modellernas gränser. Klimatet kan inte observeras, bara bestämmas och beräknas; det vi ser är vädrets variationer. Riktningen kan anas, men inte varje avstickare.

En av bokens poänger är att den också tar upp vad forskarna inte vet. Moln är ett sådant exempel: de både värmer och reflekterar solljus, och det är ännu oklart om de sammantaget bidrar till mer eller mindre uppvärmning. Okunskapen används inte som tillhygge mot allt, utan som en karta över var kunskapens gränser går.

Utsläpp, nederbörd och energi

Samtidigt slår boken fast växthusgasernas roll. Uppvärmningen av mänskliga utsläpp är ett problem. Bengtsson bekymrar sig särskilt för nederbörden: mer regn och snö där det redan faller mycket, mindre där det redan är torrt. Både översvämningar och torka kommer att förändra världen, och det är anledning nog att minska utsläppen.

Sverige har tidigt haft ett fossilsnålt energisystem genom vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme. Den stora utsläppsminskningen skedde genom kärnkraftsutbyggnaden på 1970- och 80-talet; koldioxidskatt och andra klimatåtgärder har hjälpt till, men inte i närheten lika mycket. Vill Sverige driva på utvecklingen ska landet enligt Bengtsson producera kärnkraftsel för export. Förnybart utvecklas snabbt men är ojämnt, och då är det ofta fossila källor som fyller dalarna.

På en avgörande punkt skiljer sig Bengtsson från många klimatskribenter. Han bedömer inte talet om tipping points som trovärdigt – att klimatet skulle riskera att skena i processer som inte går att hejda, till exempel genom metan från tinande tundra.

Ett lösbart problem

Widar Andersson skrev i Folkbladet den 29 juli 2024 att boken är "en befrielse att läsa". Poängen han fäster sig vid är densamma som löper genom boken: växthusgaserna är ett problem som går att hantera, inte ett skäl till undergångsretorik. Temperaturen stiger förhållandevis långsamt, och modern solenergi och kärnkraft kan enligt Bengtssons bedömning inom det närmaste halvseklet ersätta det mesta av den fossila produktionen.

Förlaget återger också fysiknobelpristagaren Klaus Hasselmann, som kallar boken "En realistisk och optimistisk bedömning av tillgängliga förändringsalternativ." I den nya upplagan ingår enligt förlaget efterord, appendix och klimatberäkningar. Bengtsson är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och har mer än 230 vetenskapliga artiklar bakom sig; enligt Andersson refererar IPCC till hans forskning.

Man behöver inte skriva under på Bengtssons tes om mänsklig klimatpåverkan för att ha behållning av boken. Tvärtom är den extra användbar just då. Klimatpaniken vilar ofta på auktoritet, och här talar en forskare som inte kan avfärdas som outsider. Boken kan därför räckas till vänner som gripits av undergångsstämningen – inte som ett krav att byta övertygelse, utan som ett sakligt motgift mot skräcken. Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.

Lennart Bengtsson

Titel: Vad händer med klimatet?
Undertitel: En klimatforskares syn på jordens klimat
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2024
ISBN: 9789189494602
Bandtyp: Flexband
Antal sidor: 264

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nu vaknar Fylke till liv i Staffordshire

Tolkien

Publicerad september 11, 2026 – av Jan Sundstedt
Deltagare i hobbitinspirerade dräkter vid marknadsstånd och vita tält på en solbelyst äng, med blommor, pumpor och en kritad skylt i förgrunden
Marknadsstånd och tältläger på The Brandywine Festival i Harrodsburg, Kentucky 2025. Festivalens brittiska upplaga pågår 9–13 september 2026 på Weston Park – enligt arrangören den första hobbitfestivalen på brittisk mark, och den första upplagan inom en timmes bilresa från Birmingham där Tolkien växte upp.

På godset Weston Park nära Telford pågår The Brandywine Festival, en Sagan om ringen-festival med officiell licens där varje deltagare anländer som sin egen hobbit – med namn, bakgrundshistoria och kostym. Festivalen inleddes i onsdags och avslutas söndag 13 september.

Storbritanniens första hobbitfestival pågår 9–13 september på Weston Park i Staffordshire, ett 1600-talsgods med drygt 400 hektar parkmark. Bakom arrangemanget står det tyska kostymföretaget Burgschneider tillsammans med Middle-earth Enterprises, som förvaltar rättigheterna till Tolkiens värld.

Redan från ankomsten ska nutiden glida undan. Kvar blir lyktbelysta stigar, vedrök, levande musik och ett sällskap där alla bär samma varma hobbitidentitet.

Programmet bärs av samvaro och hantverk. Här hålls workshops i vävning, matlagning, örtkunskap, berättande och folkmusik, allt i roll.

Träskylt med handmålad texten no admittance except on party business, lykta och lövverk vid ett tält
Skyltarna i festivalens tältläger är handmålade. Den här parafraserar en replik ur Tolkiens böcker och mötte deltagarna vid tälten i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

På två scener spelas akustisk folkmusik, fiol och pipa dagligen. Kvällarna bjuder på dans under bar himmel och lägereldar som får brinna ut i egen takt.

Genom hela festivalen pågår Four Farthing Games, en tävling i traditionella hobbitlekar mellan Fylkes fyra fjärdingsdelar. Tävlingen avgörs vid en fackelbelyst pokalceremoni sista kvällen.

Hemma hos Tolkien

Platsvalet är ingen slump. Weston Park ligger inom en timmes bilresa från Birmingham, där J.R.R. Tolkien växte upp, och landskapen i West Midlands anses ha inspirerat delar av hans miljöer. Godset ägs av Weston Park Foundation, en fristående välgörenhetsstiftelse.

Vi är oerhört hedrade över att få föra The Brandywine Festival tillbaka till det land där berättelsen tog sin början. Efter framgången i Kentucky kändes det bara rätt att ta hem den här upplevelsen, säger Burgschneiders vd Markus Böhm, som beskriver godset som ett landskap i samklang med Tolkiens verk.

Stor folksamling i hobbit- och medeltidsdräkter framför en scen under varaktigt tak med ljusslingor
Kvällarna är festivalens kärna. Scenen med ljusslingor i skogsbrynet samlade flera hundra deltagare i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

Tolkienfantasten Kyle Pedley från Stourbridge, som har rest till Nya Zeeland för att se filmmiljöerna, sammanfattar saken kortare.

För ett Tolkienfan är det här som hämtat ur drömmarna, säger han.

På söndag den 13 september släcks lyktorna och tälten rivs. Kvar står ett engelskt 1600-talsgods i det landskap i West Midlands som anses ha inspirerat delar av Tolkiens miljöer – och minnet av en helg då några hundra vuxna fick lov att låtsas att Fylke låg där.

Den som blir sugen får vänta till 1–4 oktober, när festivalen återvänder till Terrapin Hill Farm i Harrodsburg i Kentucky för sitt andra år på amerikansk mark.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hobbysökare grävde upp Finlands största vikingatida myntskatt

Arkeologi och historia

Publicerad september 10, 2026 – av Markus Andersson
Mynt i jorden till vänster och framtagna mynt, en armring och andra silverföremål till höger.
Tusentals silvermynt och flera andra silverföremål låg i två näverkärl vid Sysmä kyrkby. Mynten har ännu inte räknats eller daterats närmare.

En metalldetektorist har hittat det som museet kallar den största kända vikingatida myntskatten i Finland. Först trodde han att detektorn bara hittat malm, och slutade gräva.

Fyndet gjordes den 3 september 2026 nära Sysmä kyrkby, av metalldetektoristen Kalle Lappinen. Dagen efter åkte arkeologer ut till platsen och tog upp skatten ur marken.

Allt hade lagts ned i två kärl av näver, ungefär 45 centimeter under markytan och med omkring tolv meter mellan gömställena, uppger Lahtis museer.

Bland mynten låg också en bit betalningssilver, en silverarmring, ett silverbeslag och en silverpärla.

Det är ovanligt att näverasken har bevarats. Organiskt material bevaras sällan från förhistorisk tid under finska förhållanden, säger museichefen Tuulia Tuomi till Yle.

Ett av kärlen gick dock sönder när skatten grävdes fram.

Mynten är ännu varken rengjorda, åtskilda eller räknade. Den exakta vikten, antalet och en närmare datering får vänta på fortsatta undersökningar. Att det rör sig om tusentals mynt står däremot klart.

Signalen som verkade komma från malm

Lappinen har sökt med metalldetektor i flera år och hade gått över just den här platsen tidigare utan resultat. Signalen kom så djupt nerifrån att han först avfärdade den – tills han hittade en likadan en bit bort och bestämde sig för att gräva ända till botten.

Först var det lite svårt att tro, sedan adrenalinet och känslan av att lyckas. Arbetet lönade sig återigen, säger han till Yle.

Fram till nu har rekordet innehafts av en skatt som hittades i Nousis 1895. Den innehåller omkring 1 700 mynt jämte andra föremål, tillsammans cirka 2,2 kilo, och har hittills räknats som Finlands största kända vikingatida myntskatt.

I Sysmä väger enbart mynten cirka 4,5 kilo. Utöver den vikten kommer betalningssilvret, armringen, beslaget och silverpärlan, som låg i näverkärlen mellan stenarna.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.