Prins Carl-Philip och prinsessan Sofias nyfödde son kommer att få namnet Gabriel och bli hertig över Dalarna, meddelade kung Carl XVI Gustaf vid en konselj på slottet.
På torsdagsförmiddagen nedkom prinsessan Sofia med kungahusets senaste medlem. Under måndagen meddelade kung Carl XVI Gustaf vid en konselj på slottet att den nya prinsen får namnet Gabriel Carl Walther, hertig av Dalarna.
Med vid konseljen medverkade också kronprinsessan Victoria och flera ministrar, däribland statsminister Stefan Löfven, försvarsminister Peter Hultqvist och finansmarknadsminister Per Bolund.
Prins Gabriel är prins Carl-Philip och prinsessans Sofia andra barn. Den 19 april 2016 föddes prins Alexander.
Samtidigt som kungen höll konseljen på slottet för att offentliggöra namnet på prins Gabriel meddelade det brittiska kungahuset att prins William och hertiginnan Kate väntar sitt tredje barn.
Framför den sprakande elden, med mörkret omringat tätt intill, berättas det historier från förr om att skogarna en gång faktiskt var fylld med annat än djur, tallar och mossa – utan av väsen som den moderna människan skulle betrakta som magiska, och ibland även nervkittlande sådana.
I den Bohuslänska skogen kan du följa med på en magisk kvällsvandring av ljus, historier och konst med nordiska väsen i fokus.
När fotografen Helen Ljungdahl tillsammans med vildmarksguiden och biologen Hanna Nydegger kom på idén till en nordisk folktrovandring fanns där en tanke att få ut människor i naturen även under Sveriges kalla månader. Hanna har tidigare arbetat som vildmarksguide i de norra delarna av Sverige, där det ofta är lätt att få ut folk på aktiviteter i snön. De såg samtidigt en betydande utmaning att ”släpa ut folk i bohuslänskt fulregn och råkyla”, men både Hanna och Helen var övertygade att det skulle gå att fylla mörkret med ljus, konst och historier.
– Vi har ganska många mörka månader här, varför sitta inom och vänta på de ljusa? Vi får ljusa upp dem själva på olika sätt och naturen som ger så mycket kraft, den finns där, året om, säger Hanna till Nya Dagbladet.
Att det blev just fokus på nordiska väsen är ingen slump. Hanna och Helen delar fascinationen kring folktro som florerade i hög grad ännu kring 1800-talet. Det var en tid då förutsättningarna och världsbilden var annorlunda jämfört med idag, och de menar att man genom att försöka sätta sig in i hur situationen var för en bondefamilj på den tiden också bättre kan förstå folktrons sägner.
– Sägnerna i den gamla folktron tycker vi ger ytterligare en spännande dimension till att vara ute i naturen, säger de.
När mörkret faller
När mörkret börjat falla inleder man vandringen i Svartedalen med en stund kring lägerelden. Just Svartedalens naturreservat förknippas ofta med mystik med sina djupa barrskogar. Omgiven av den mörka skogen bjuds deltagare på något varmt att dricka samtidigt som det berättas historier med eldens trygga sprakande som bakgrund. Efter det får deltagarna ge sig ut i skogen i mindre grupper för att uppleva ljusinstallationer, dikter och konst. Exakt vad man får uppleva därute i skogen är lite hemligt, men deltagarna kan behöva använda sin kunskap de lär sig under vandringen. Kvällen avslutas vid lägerelden där man fikar tillsammans och deltagarna får hjälpa till att laga fikat över öppen eld, något som brukar vara uppskattat.
– Målet är helt enkelt att ge våra gäster en välarrangerad naturupplevelse utöver det vanliga – något annorlunda som ger både kunskap, inspiration och ett annat sätt att se på naturen, förklarar de.
Vilka väsen som ingår i vandringen är lite hemligt. Montage. Foto: Helen Ljungdahl
Näcken dyker upp
I vandringen fokuseras det på de väsen som ingår i konstutställningarna, där man får ta del av de lokala sägnerna som tecknats ned om dessa.
Vilka väsen kan man tänkas få höra om i vandringen?
– Vi vill inte avslöja för mycket – en del av magin ligger ju i överraskningen – men vi kan säga så mycket som att några av våra mest klassiska väsen dyker upp, till exempel Näcken.
Det viktiga att tänka på innan vandringen är att ha bekväma skor och även klädsel efter väder. Kvällarna kan bli kalla så varma kläder är ett måste.
Nordisk folktrovandring finns tillgänglig för företag samt även för familjer eller kompisgrupper under årets mörka period. Nästa tillfälle är den 29 mars, sedan gör man ett uppehåll under sommaren för att sedan fortsätta när höstens mörker är på ingång. När det gäller barn är det lämpligt från sju års ålders, men på grund av skogens terräng är det inte lämpligt med barnvagn.
Kvällen brukar börja vid 18-tiden och avlutas kring 21. Vandringen beskrivs som perfekt för exempelvis teambuilding för företag eller för att få en energiinjektion i vardagen.
Naturen betyder allt
Nordisk folktrovandring är ett gemensamt projekt för Hanna och Helen. Utöver vandringarna erbjuder Hanna naturupplevelser, föreläsningar och workshops i naturens anda via sitt företag Art of Adventure. Hon bygger och designar också fågelholkar till försäljning.
– Bygga och skapa saker till mina arrangemang är det bästa jag vet – därav företagsnamnet Art of Adventures – allt jag gör har en touch av fantasi och skapandekraft, säger Hanna.
Helen fotograferar främst för företag, men älskar framför allt att fotografera i sagotema – särskilt barn, familjer och gravida. I nuläget planerar hon workshops och fotokurser med sagotema i naturen i fokus.
Under sommaren ägnar de sig åt separata projekt, men de funderar kring att eventuellt också skapa ett gemensamt sommarprojekt.
– Det blir i så fall något lite annorlunda än vår ljusvandring med nordisk folktro-tema, berättar de om sina funderingar.
”När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen”
För båda är naturen en otroligt viktig del av livet där det alltid finns återhämtning, tröst och inspiration. Helen beskriver skogen som en trygg plats som ger henne lugn och hjälper henne att landa.
– När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen. Det är inte den enda platsen där jag kan gråta fritt, men den kan trösta mig på ett annat sätt. Just nu, i sorgen efter min hund, känns den som en trygg plats där jag får andas och bara vara. Skogen är också en plats för mystik och fantasi – tänk en stilla stund i en mossig skog, där både djur och väsen kan finnas.
Skogen och nordiska väsen är ett gemensamt intresse för Helen och Hanna. Foto: Ellie Ljungdahl
För Hanna betyder skogen och naturen i sin helhet allt, en form av kärlek som inte riktigt går att förklara. Hon delar dock med sig av en dikt som hon skrivit om skogen för försöka förmedla det. Hon betonar att hon är medveten om att andra delar av naturen, som havet och fjällen, kan bli sura för att hon väljer just en dikt om skogen – men påpekar att de faktiskt har egna dikter…
Skogens tröst och vila
Skog, kan du trösta mig det gör så ont att vara människa vill lägga mitt värkande hjärta i mossan hänga av min människokappa på en gren vila lite från att vara människa koppla in mitt system i dig till trädens rötter till hyferna till gröna celler dina hemliga invånare snälla låt mig å trä a dem bara en liten stund dela med dem en kopp nyregnat regnvatten prata om grönt och brunt nu ska jag sätta på min människokappa igen lyfta mitt hjärta från mossan tack för vilan.
– Hanna Nydegger
Skogsrået har ”girl power”
På frågan vilket som är deras egna favoritväsen är det svårt att välja ett, det finns ju så många att välja mellan. För Hanna blir det dock de bohuslänska drakarna som har ”gnistrande eld från sina näsborrar” och ”flyger från bergröse till bergröse med en kvast”. För Helen är det svårare att välja ett, men hon går gärna tillbaka till sin farmors berättelser om en gårdstomte.
– Skogsrået är en favorit – hon utstrålar riktig girl power, ingen sätter sig på henne! Men jag måste ändå säga gårdstomten. Jag älskar tanken på en liten vresig nisse som sköter gården men blir sur om han inte år uppskattning. Min farmor, som var från Tjörn, svor på att hon hade sett en gårdstomte och kunde beskriva honom i detalj. Den berättelsen har levt kvar i mig, och påminner mig alltid om henne, säger Helen.
”Mörker är inte farligt”
Vandringen har fått fina recensioner från alla åldrar. Deltagaren Maria, 42 år, blev exempelvis imponerad över ”vackert och välkomponerat allt var” och Anita, 65 år, menar att det ”är svårt att förmedla hur himla häftigt det var”. Även 14-åriga Nilika berömmer och menar att ”det här var bättre än Liseberg”.
Ibland kan det vara svårt att få folk att på förhand greppa vad vandringen går ut på, berättar Helen och Hanna, men intygar att när de väl kommit ut på vandringen så har ingen ångrat att man vågat lämna soffan och skärmarna för att uppleva naturen en stund, i ett nytt ljus.
– Mörker är inte farligt, att frysa lite är inte heller farligt. Värmen från en lägereld i ansiktet, att få sitta och lyssna samtidigt som det inre lugnar ner sig – det är fantastiskt!
Brutala våldsdåd och eskalerande rasistisk retorik har fått vissa att varna för ett öppet folkmord i Sydafrika. Detta skulle inte bara vara ödesdigert för de vita afrikanderna, utan även för Sydafrika som helhet.
En av de första presidentorderna från Trumpadministrationen var den amerikanske presidentens adresserande av europeiskättade sydafrikaners situation, även kända som afrikander eller boer, och beredvillighet att öppna upp för att ta emot dem som flyktingar mot bakgrund av deras allt svårare läge i Sydafrika. Initiativet tycks dock ha mötts med blandade reaktioner bland afrikanderna själva, vilka i stort frågar sig varför man från första början skulle överge det land man bebott i hundratals år, långt innan USA ens var en självständig nation.
Redan på 1650-talet grundades Kapkolonin av holländaren Jan van Riebeeck och de första europeiska bosättarna, huvudsakligen holländare och fransmän. Dessa etablerade sig som jordbrukare vid Kaphalvön som en förlängning av det holländska ostindiska kompaniets handelsrutt mellan Europa och Asien.
Trots blodiga konflikter med bantustammar som expanderade in på området, utvecklade man under de följande århundradena ett avancerat jordbrukssystem i Sydafrikas varierade klimat och landskap. I praktiken uppstod nu även en helt ny europeisk kultur, afrikanderna, från vilka flera statsbildningar skulle komma att uppstå. Afrikanderna skulle dock få svårt att hävda sig mot det mäktiga brittiska imperiets anspråk på Kaphalvön och de afrikandiska staterna Oranjefristaten och Transvaal utkämpade en dramatisk konflikt mot Storbritannien för att bevara sin självbestämmanderätt. Trots att man segrat i vad som blev känt som det första boerkriget år 1881 blev den brittiska militärmakten till slut för svår att stå emot och efter det andra boerkriget annekterades man år 1902 in i det brittiska koloniala imperiet.
Under 1800- och 1900-talen växte samtidigt jordbruket i omfattning, och de afrikandiska jordbrukarna fortsatte att spela en nyckelroll i att etablera effektiva produktionsmetoder, moderna bevattningssystem och exportmarknader. Under 1900-talet blev Sydafrika en av Afrikas största producenter av vete, majs, frukt och boskap – en position som fortfarande till stor del upprätthålls tack vare boerjordbrukarna.
Tusentals attacker
Sedan Nelson Mandelas ANC tog makten, 1994, har situationen för boerna blivit alltmer osäker. De senaste årtiondena har tusentals av dem mördats i brutala attacker på sina gårdar. Dessa farmarmord har fått viss internationell uppmärksamhet, men den sydafrikanska regeringen har ofta avfärdat eller tonat ned problemet med vad som av allt att döma rör sig om rasistiskt motiverade attacker.
Att överhuvudtaget få en klar bild över exakt hur många afrikanderbönder som dödats de senaste 30 åren är mycket svårt – bland annat eftersom den sydafrikanska regeringen slutat att redovisa statistiken separat och istället klumpar ihop denna med övriga mord begångna i det kraftigt våldsbrottsdrabbade landet. Istället blir det upp till intresseorganisationer som värnar om afrikandernas rättigheter att själva försöka identifiera alla fall och sammanställa statistiken.
Gemensamt för morden är att de ofta kännetecknas av extremt våld, tortyr och övergrepp, vilket har lett till teorier om att motiven sträcker sig långt bortom vanlig kriminalitet – utan snarare handlar om hat och ressentiment som riktas mot afrikanderna. Bedömare menar också att den rasistiskt laddade retoriken från vissa politiska ledare, som exempelvis den kommunistiske ledaren Julius Malemas, har bidragit till att skapa en direkt livsfarlig miljö för boerna där många varnat för att situationen riskerar att eskalera till ett öppet folkmord.
PLAASMOORDE: SOUTH AFRICA’S SOMBER TRIBUTE TO FARM ATTACK VICTIMS
Nestled on Ysterberg’s slope between Mokopane and Polokwane, the Witkruis Monument, also known as Plaasmoorde, features 3,000 crosses honoring victims of South Africa’s farm attacks.
Den eskalerande hetsen och våldet, som redan lett till att många av de vita farmarna satts under allt större press att lämna sina gårdar, eller flytta utomlands, är därtill något som i sin tur samtidigt påverkat Sydafrikas livsmedelsproduktion och ekonomiska stabilitet. Boernas expertis och kunskap om jordbruk bedöms i praktiken vara ovärderlig för landets ekonomi, särskilt med tanke på att jordbrukssektorn sysselsätter miljontals människor och står för en betydande del av Sydafrikas BNP.
Expropriering och diskriminering
Vid sidan av den eskalerande våldsspiralen har Sydafrikas regering genomfört en rad lagförslag och policyer som syftar till att omfördela mark från vita lantbrukare till svarta sydafrikaner, ofta utan ersättning. Exproprieringen av mark som brukats av afrikandiska familjer i sekler har väckt en växande oro både inom och utanför landet. Afrikander driver de flesta av landets storjordbruk, som står för 95 procent av den inhemska produktionen av viktiga livsmedel. Dessa inkluderar majs, vete, frukt, grönsaker och andra grödor som är centrala för både den lokala marknaden och exporten.
Sydafrika är fortfarande i stort sett självförsörjande på livsmedel, men importen av vissa produkter har ökat. Samtidigt har i princip alla försök att ”omfördela” mark till svarta jordbrukare misslyckats och endast en mycket liten andel av de svarta kommersiella jordbrukare har lyckats bli vinstgivande. Om afrikanderna fortsätter att marginaliseras, attackeras och mördas kan konsekvenserna därför bli ödesdigra, inte bara för dem själva, utan för hela Sydafrikas livsmedelsförsörjning och ekonomiska stabilitet.
Why should White people care about the White South Africans???
Plays clip of South African political leader Julius Malema shouting “Kill The Boer.” (White farmer) to the thunderous applause of thousands of people….
Trots den alltmer fientliga miljön ihärdar många boer att odla marken och bidra till landets livsmedelssäkerhet, men många experter och analytiker varnar för att Sydafrika är på väg att gå ett liknande öde till mötes som Zimbabwe, där en liknande politik av presidenten Robert Mugabe, hårdfört riktad mot den vita befolkningen, ledde till en internationellt uppmärksammad kollaps av jordbruket, livsmedelsbrist och ekonomisk kris.
Afrikanderna ser Sydafrika som sitt självklara hem och har levt där längre än vad många europeiska nationer existerat och, till skillnad från vad som ofta förespeglas, även innan bantuexpansionen nådde området. Många av dem ser det av naturliga skäl inte som ett alternativ att lämna Sydafrika, utan vill bara leva sina liv i lugn och ro, utan att diskrimineras eller utsättas för blodiga attacker.
– Vi ska inte åka någonstans. Våra medlemmar arbetar här och vill stanna här, och de kommer att stanna. Vi är fast beslutna att bygga en framtid här, förklarar Dirk Hermann, verkställande direktör för Afrikanderfacket Solidarity.
– Vi måste göra ett kategoriskt uttalande: Vi vill inte flytta någon annanstans, fyller Kallie Kriel, vd för intresseorganisationen AfriForum i.
Det har spekulerats kring att Elon Musk, med sitt afrikandiska ursprung och sin roll i USA:s nya regering, varit bidragande till Trumps presidentorder att öppna dörren för afrikanderna. Om man på riktigt månar om deras framtid från amerikansk sida räcker det samtidigt inte med att öppna dörrarna, de behöver även allt stöd de kan få för att stänga sina dörrar gentemot fortsatt eskalerande rasism och brutalisering inom Sydafrikas gränser.
Allt fler svenskar väljer att lyssna på böcker istället för att läsa, visar en ny rapport. Digitala abonnemangstjänster fortsätter att öka inom bokbranschen, samtidigt som antalet tryckta böcker minskar i försäljning.
Förra året landade den totala bokförsäljningen på rekordhöga 5,15 miljarder kronor, visar den årliga rapporten från Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen. Det är en ökning med 1,7 procent. Justerat för inflation minskade dock försäljningen med 1,1 procent till den lägsta nivån hittills.
Digitala abonnemangstjänster, likt Storytell eller Nextory, ökade med 6,3 procent förra året och står nu för 32,7 procent av den totala marknaden. När det gäller ljud- och e-böcker ökade dessa med 3,3 procent.
Även om svenskarnas läsvanor förändras är en fysisk bok dock fortfarande en stående favorit, då trycka böcker står för den största försäljningen på marknaden. Under 2024 stod tryckta böcker för 67 procent av den totala försäljningen. Siffran är däremot aningen dyster eftersom den minskat sedan 2018, då den låg på 83 procent. Försäljningen av tryckta böcker minskade med 1,4 procent förra året.
Barn- och ungdomsböcker ökade med 12,5 procent i försäljning, något som kan kopplas till det nya statliga bidraget för inköp av litteratur till förskolan och lågstadiet. Samtidigt minskade försäljningen av fackböcker med 10,8 procent.
Imorgon söndag infaller fastlagen, följt i veckan av fastlagstisdagen.
I äldre dagar berättas det om fastlagen och festligheterna man hade dessa dagar. ”I forna tider firades fastlag flere dagar i rad” och man ”drucko dag och natt” innan det var dags för fastan. Festligheterna var inte, till skillnad från själva fastan, ett kyrkligt firande utan snarare en ”tolererad samling upptåg”.
Idag lever fastlagsbullarna, eller semlorna, kvar som en stark tradition i det svenska samhället.
Inför den första fastedagen skall man enligt tradition utöva de gamla fastlagssederna, något som knappt lever kvar idag. Fettisdagen, eller den vita tisdagen, är den sista av de tre fastedagarna och är enligt traditionen tisdagen 47 dagar innan påsk. Det innebär att dagen kan komma mellan 3 februari och 9 mars. Dagarna innan var det ”fläsklördag” och ”fläsksöndag”, följt av på tyska ”blau maandag”.
Askonsdagen är den första dagen i fastetiden. I katolska kyrkor tecknar prästen traditionellt ett kors i pannan på gudstjänstdeltagarna – ett sätt att påminna dem om deras egen dödlighet, men också att uppmärksamma uppståndelsen.
Kyrkobesökare i Strasbourg får ”askkors” i pannan. Foto: Claude Truong-Ngoc/CC BY-SA 3.0
Festligheter
Ordet fastlag kommer från tyskans ”fastelabend” eller ”fastelanen”. Trots att fastan är en kristen lära har fastlagen som fest inte enbart en ”kyrklig kärna”. Tidigare har festen kring det hela varit en slags ”tolererad samling upptåg till ersättning för all den munterhet som icke fick andas ut under fastetiden”.
”I forna tider firades fastlag flere dagar i rad” och kunde pågå i en veckas tid. Man lekte ”tisdagslekar” och fastlagsris, som var vanligt förr, syftar på att man ”piskade” varandra med ris, vilket är varför man har påskris idag. Risningen ska vara en symbolisk påminnelse om Jesu lidande och ge bot och bättring. Enligt utklippen ska det gå att spåra ”ända bort till den hedna romartiden”.
Däremot var det ”fastlagslöpningar” som gav fastlagen dess prägel, menar man. Man klädde ut sig i maskeradkläder, män i kvinnodräkter och kvinnor i mansdräkt, sprang omkring på gatorna och gjorde ”alla möjliga upptåg och galenskaper”. Det förekom också kapplöpning mellan män och kvinnor, varpå kvinnor sprang i endast ”blotta linnet”, något som ska ha varit vanligt åtminstone i Skåne under mitten av 1700-talet. Detta ansåg man dock vara något oanständigt och senare infördes lagar som begränsade fastlagslöpningen.
Spådde väder
I det förindustriella bondesamhället såg många de tre fastlagsdagarna som bra dagar att spå väder. Exempelvis var långa istappar på fastlagsnatten ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt. Var fastlagsdagen klar och solig skulle det bli god spannmålsskörd. Töade det istället, med takdropp på fettisdagen, skulle korna mjölka bra under sommaren och sädeskornen bli lika stora som dropparna.
Fastlagsbullarna lever kvar
Fastlagsbullar är idag en tradition som lever kvar starkt i det svenska samhället. Under 2022 såldes exempelvis omkring sex miljoner semlor på fettisdagen, och man brukar säga att över 50 procent av svenskarna äter en semla den dagen.
De kallas också fettisdagsbullar och har sin föregångare i ”hetvägg”, som syftar på heta vetebullar som man kokade, ordet hetvägg kommer från tyskans ”heisse wecke” som betyder varma kilar. Senare började semlan serveras i varm mjölk.
Det åts inte enbart fastlagsbullar, utan man åt dem efter en stor och fet måltid. I Dalarna kan man exempelvis se att det ”åts roter och potatis och kött och fläsk”, enligt Nordiska museets uppteckningar. På Öland, Gotland och i Småland åt man istället kroppkakor med kött och fläsk inuti. I Uppland, Södermanland och Värmland åt man fettisdagskött, vilket var kokta svinfötter.
Ordet semla kommer från tyskans ”semel” och latinets ”simila”, som betyder fint vetemjöl. Den semla man äter idag, med mandelmassa, grädde och florsocker, har funnits sedan 1900-talet. Semlor äts också i varianter i Finland, Norge, Danmark och Tyskland.
Regler kring semlor
När kung Adolf Fredrik avled under fettisdagen den 12 februari 1771, trodde man att han dött av att ha ätit för många hetväggar. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde då fram ett förslag om att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”, enligt Nordiska museet.
Andra uppgifter gjorde dock gällande att hetvägg bara var en av många rätter som kungen inmundigat den dagen, och att han även ätit rovor, surkål, hummer, kaviar, kött och druckit rikligt med champagne, innan han drabbades av magkramp och yrsel.
Adolf Fredrik påstods ha ätit ihjäl sig på hetvägg. Målning: Antoine Pesne
Fram till början av 1960-talet fick semlor endast serveras på tisdagar på caféer och konditorier. Att dessa lagar stiftades under 1900-talet tros bero på att just grädde och socker var bristvaror under efterkrigstiden.
