Idag, den 30 november 2018, är det 300 år sedan Karl XII föll för en kula vid belägringen av Haldens fästning. Kungen var 36 år och hade levt halva sitt liv i fält. Han föll tillsammans med den svenska stormakt han ärvde och i tre sekler har den unge kungens öde och död diskuterats mer än något annat enskilt ämne i svensk historia.
Karl XII var omdiskuterad redan i sin samtid – hjälteförklarad eller utpekad som huvudskyldig till det svenska rikets olyckor. Så har det förblivit och det är egentligen först på senare år en mer nyanserad bild av kung Karl har börjat ta form.
Det är till att börja med viktigt att komma ihåg, att Sverige och dess kung inte startade det Stora Nordiska kriget, som varade i drygt 20 år. Ryssland, Sachsen-Polen och Danmark slöt sig samman för att dela upp det svenska väldet. Man trodde att det var ett lämpligt tillfälle när landet just hade fått en tonårig kung.
De tre makterna angrep Sverige på våren 1700. Ryssland ville komma ut till Östersjön via det svenska Livland. Sachsen-Polen vill också avancera i Baltikum och även komma åt de svenska områdena söder om Östersjön. Danmark ville framför allt ha tillbaka de sydsvenska landskap man hade förlorat i två krig vid mitten av 1600-talet.
Den svenska armén var förmodligen Europas effektivaste. Inte den största, men snabbmobiliserad och vältränad. Danmark slogs ut redan på sommaren 1700. Ryssland led ett svidande nederlag vid Narva samma höst och det skulle ta flera år innan ryssarna vågade sig fram igen. Därefter slogs Sachsen tillbaka vid Riga 1701 och Karl XII gick söderut för att avsätta sin kusin kung August från den polska tronen.
Det lyckades efter fem års strider, men under tiden passade Ryssland på att falla svenskarna i ryggen och erövra stora delar av Livland och grunda S:t Petersburg på svensk mark. Till slut samlade Karl den dittills största armé Sverige hade haft och gick in i Ryssland för att med hjälp av en allierad ukrainsk furste avsätta tsar Peter. Det lyckades som bekant inte.
Efter katastrofen vid Poltava 1709 fortsatte kriget, men kungen satt i Turkiet i flera år för att mana sultanen till krig mot Ryssland. Sverige fick allt fler fiender, som ville ha en del av kakan, men svenskarna hävdade sig förhållandevis väl och kunde även utnyttja oenigheten mellan fienderna.
Den ryske tsaren lät så småningom under hand förstå, att han kunde tänka sig att stödja ett svenskt angrepp på Norge som kompensation för svenska avträdelser i Baltikum. Det är även i det ljuset man skall se de två svenska angreppen på det danska Norge, av vilka Karl XII inte överlevde det sista.
Kanske hade också freden sett annorlunda ut om kungen inte hade fallit i Norge och den skicklige diplomaten Görtz, som söndrade bland Sveriges fiender, hade fängslats och avrättats på order av kungens svåger Fredrik av Hessen, som är den som ofta har misstänkts ligga bakom Karls död.
Det är den stora svenska kriminalgåtan: Vem sköt kungen? Norrmännen på Haldens fästning? Eller mördades Karl av sina egna? Moderna rön talar för att det inte handlade om en mordkomplott, men diskussionerna lär fortsätta. Det vi vet är, att en kula träffade kungen i huvudet vid tiotiden på kvällen den 30 november 1718 och att han dog ögonblickligen.
Och i samma stund blev vår historiskt mest kände kung odödlig.
Chrstopher Jarnvall/NB Nyhetsbyrån
