Historien om Lucia

publicerad 13 december 2023
- av Sofie Persson
Luciatåg på Skansen 2021.

Hjälp Nya Dagbladet att klara ekonomin under sommaren!


14 150 kr av 50 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den folkkära Luciatraditionen i Sverige fick ett folkligt uppsving under 20-talet men har anor mycket längre tillbaka i tiden. Många förknippar den till kristendomen, men faktum är att den går tillbaka till innan Sverige kristnades – då man aktade sig för “Lussekäringen”.

Namnet Lucia kommer från latinets lux och betyder “ljus”. Idag den 13 december skrider Lucia fram med sin praktfulla ljuskrona och följet av tärnor och stjärngossar, och med lite tur även med någon pepparkaksgubbe och tomtenisse i följet. De stämningsfulla sångerna som sjungs har de flesta svenskar hört så många gånger att man i regel kan dem utantill.

Helgonet Santa Lucia

Efter att Sverige kristnades infördes även den julianska kalendern, där 13 december är årets längsta natt – Vintersolståndet. I samband med detta fick varje dag ett kristet helgon – och den 13 december fick Sankta Lucia sin dag. Idag har vi den gregorianska kalendern och då inträffar vintersolståndet den 22 december.

Lucia, som historisk figur, ses av den kristna världen som martyr och vördas även som helgon inom den romersk-katolska kyrkan. Lucia var en ung kvinna som föddes under 280-talet i Syrakusa på Sicilien, som ska ha varit starkt troende och avlagt kyskhetslöfte till Gud – men eftersom det var förbjudet att vara kristen vid denna tid höll hon det för sig själv. Hennes mor ska ha lovat bort henne till en man, men försökte gång på gång skjuta upp bröllopet. När modern blev sjuk ska Lucia ha tagit henne till helgonet Agatas grav, där modern efter besöket tillfrisknade varefter hon menade att Lucia inte längre behövde gifta sig. Mannen hon tidigare varit lovad blev så arg att han anmälde Lucia till kejsaren Diocletianus, som var starkt emot kristendomen. Lucia dömdes efter detta till döden genom bränning på bål, men dog inte av lågorna. En soldat ska därför ha stuckit kniven i halsen på henne, varpå hon avled.

Inom den kristna konsten framställs Lucia ofta med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. En annan vanlig avbildning är Santa Lucia med två ögon på ett fat, vilket anspelar på legenden om att hon före sin död tog ut sina ögon och sände dem till sin fästman. Enligt berättelsen skänkte Gud henne sedan nya ögon, som var ännu vackrare än de hon tidigare haft.

Lussekäringen

Enligt den nordiska folktron var 13 december en delvis ryslig natt, då man trodde att övernaturliga makter kom närmare vår värld än annars. För att inget ont skulle hända på gården eller med djuren vakade människor hela natten, något man kallade för lussevaka. Däremot var det viktigt att hålla sig inomhus.

Det var också den 13 december som Lussi, eller Lussekäringen, en illvillig kvinnovarelse, uppenbarade sig. Hon kom ridande genom luften likt en demon med följeslagare som kallades lussiferda. I exempelvis Västergötland var det istället Lussegubben som kom ridande. Han kunde också heta Lusse-Per – eller Lucifer. Barn som begått illdåd var särskilt utsatta för Lussi, som kunde komma nerför skorstenen och röva bort dem. Om någon av julens förberedelser inte var klara kunde också Lussi straffa gården. Legenden antas ha kommit till Norden på 1200-talet.

Vintersolståndet var också inledningen på julen, där de flesta förberedelser skulle vara färdiga som exempelvis att slakta julgrisen. Ofta festade man under den 13 december med mycket mat – och alkohol. Ungdomar kunde springa från gård till gård och banka på dörrar, sjunga och få brännvin och mat som tack.

Detta beteende var dock inte lika fullt populärt bland Sveriges präster under 1700-talet, men istället för att helt förbjuda firandet valde man att låta Lucia få en större roll på dagen, enligt Linköpings universitet. Det blev en slags kompromiss och möjligen en anledning till att man idag firar på ett lugnare sätt än tidigare.

Foto: Vicky Brock/CC BY-SA 2.0

Luciatåget

Att klä ut barn till kristna helgon i december är en tradition man spårat till någon gång under medeltiden, och att en kvinna klär sig i vitt och sjunger tillsammans med en ljusstake är känt från exempelvis Västergötland 1764. Däremot hade man då inget tåg och kvinnan bar inte krona. Traditionen firades också i hemmens sovrum på Luciamorgonen, men inte bland allmänheten.

Under slutet av 1800-talet började den specifika traditionsform man fortfarande har. Den lanserades, enligt Linköpings universitet, först på Skansen i Stockholm, och har senare spridits till andra nordiska länder. Idag firas Lucia på detta sätt i Norge, Danmark och Finland, dock inte i samma grad som i Sverige. Även i Italien firas Lucia, vilket där sker både i december och i maj. Traditionen förekommer också i USA och Kanada, mycket eftersom det i båda länderna finns en stor skandinavisk gemenskap.

I Sverige blev traditionen folklig framförallt på 1920-talet och 1927 ägde den första Lucia-omröstningen rum.

Under 1900-talet tillkom även stjärngossar i luciatåget, vilket i sin enkelhet beror på att man ville inkludera männen och pojkarna i traditionen. Stjärngossarna bedömer man ska härstamma från de katolska ländernas julspel.

Lucias ljuskrona har en djup symbolik kopplad till legenden om att Lucia överlevde försöket att bränna henne på bål, då elden vägrade att ta fäste. En annan berättelse säger att Lucia bar ljusen på huvudet för att hålla händerna fria när hon förde kristna till säkerhet i Roms katakomber. Det röda bandet ska symbolisera blodet som rann nerför helgonet Lucias klänning när hon dödades av dolken i halsen.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!