MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 4 september 2025

torsdag 4 september 2025

 

”Europas muslimer hatar västvärlden”

publicerad 1 april 2016

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Unga män så som de muslimska förövarna bakom Bryssel-attackerna vägrar att anpassa sig till de sociala koder som styr det belgiska samhället. I stället fortsätter muslimska invandrare att hata det kristna västerländska samhället, menar författaren Leon De Winter.

Den allra första reaktionen till massakern i Bryssel bland postmoderna europeiska intellektuella var förutsägbart: Vad gjorde vi, européer, mot dem, våra muslimer? Hur kan anhängare av en religion som stolt utmålar sig själv som ”fredens religion” begå dessa grymheter?

Intellektuella storheter som Peter Vandermeersch, belgisk chefredaktör för den holländska nyhetstidningen NRC-Handelsblad, och den belgiske författaren David Van Reybrouck, hävdade bägge två att Belgien måste ha gjort något fruktansvärt för att förtjäna detta. Deras resonemang: Terroristernas raseri måste bero på en reaktion på omänsklig behandling de fått utstå från västs sida.

Så vi klandrar oss själva för att terroristerna inte ska bära skulden konstaterar den holländske författaren Leon De Winter i en debattartikel i den Brysselbaserade webbtidningen Politico. Det är säkrare att skylla på våra egna samhällen och socioekonomiska förhållanden än att lägga skulden på religiösa och kulturella föreställningar som förgiftar terroristernas egna sinnen.

Enligt rapporter ligger arbetslösheten i den ökända stadsdelen Molenbeek i Bryssel (som numera betraktas som Europas ledande växthus för jihadism) på 30 procent. Det är en relativt hög siffra i Västeuropa, men inte alls ovanlig i Sydeuropa eller Arabvärlden. Det finns fattigdom i Molenbeek – men den är relativ. Det finns ingen svält, ingen hemlöshet, ingen brist på hälsovård eller brist på skolor.

Jämfört med den genomsnittliga levnadsstandarden i Marocko eller Egypten så är den genomsnittliga levnadsstandarden i Molenbeek att betrakta som bekvämt medelklassliv i hemländerna. Liksom i alla andra västeuropeiska länder erbjuder belgiska institutioner och organisationer stöd till familjer som behöver bostad, mat, utbildning och hälsovård. Här finns massor med möjligheter till att skapa framgång genom att studera och bli en respekterad medborgare i det belgiska samhället, jämfört med hur livet skulle kunna te sig i invandrarnas ursprungsländer. Ändå gror bitterheten bland de yngre i marockanska familjer.

Utan tvekan är arbetslösheten mycket högre bland muslimska invandrargrupper än andra. Det finns två tänkbara förklaringar till detta. Den första går ut på att det belgiska folket är fruktansvärt främlingsfientligt och i synnerhet anti-marockanskt. Vilket gör att belgarna förvägrar marockanska grannar rätten att lyckas i livet. Om så vore fallet kan teorin tillämpas på varje västeuropeiskt land som uppvisar samma höga arbetslöshetssiffror för marockanska och muslimska invandrare. Detta skulle kunna tydas som att den europeiska främlingsfientligheten har nått outhärdliga nivåer.

Varför skulle då muslimer stanna kvar i samhällen som inte respekterar invandrare? Därför att de inser att en arbetslös medborgare i en europeisk välfärdsstat som leds av de otrogna faktiskt erbjuder ett bättre materiellt liv jämfört med att vara anställd i det fromma Marocko?

Bilden att belgare av marockansk härkomst lider av utbredd utslagning, diskriminering och förtryck är löjeväckande. Men ändå helt accepterad bland de som är politiskt korrekta. För en invandrare, är livet i Belgien ovanligt bra och säkert för invandrare. Om de är villiga till att integreras i sin nya kulturella miljö, om de är bara vill agera som individer, förkovra sig med passion och öppet sinne och acceptera det sekulära systemet i väst.

I praktiken finns det inga skillnader alls i socioekonomisk status mellan belgiska ungdomar som har låg utbildning och så kallad blue collar-bakgrund jämfört med ungdomar som har en muslimsk invandrarbakgrund. Bägge måste kämpa, bägge måste övervinna familjernas från början svaga socioekonomiska ställning i det belgiska samhället. I Spanien har ungdomsarbetslösheten nått 50 procent och välfärdsstaten är mindre utvecklad än i Belgien. Trots detta spränger inte spanjorer sig till döds på tunnelbanestationer.

Den andra förklaringen till höga arbetslöshetssiffror bland muslimer i Europa har ingenting alls att göra med utslagning och diskriminering. Många invandrare klarar sig bra – men ett stort antal – en del säger så många som uppemot 50 procent – har inte gjort sig av med mentala och kulturella barriärer, som gjorde att hemlandet aldrig lämnat statusen som utvecklingsland. Vägran att erkänna lika villkor mellan män och kvinnor, brist på åtskillnad mellan stat och kyrka, dålig utbildning, överdriven religiösitet och patriarkal macho-kultur. Allt detta finns synligt i områden med hög andel invandrare, det gäller också Molenbeek.

Professor Ruud Koopmans vid Berlin Social Science Centre publicerade i december 2013 en studie om ”Fundamentalism and Out-group hostility” där han jämförde muslimska invandrares fientlighet mot infödda kristna i Västeuropa. Han skriver: ”Nästan 60 procent är överens om att muslimer borde återvända till islams rötter, 75 procent menar att det bara finns en tolkning av Koranen som varje muslim måste hålla sig till och 65 procent säger att religiösa regler är viktigare än landets lagar där de är bosatta”. När det gäller gruppen kristna konstaterar professorn att mindre än fyra procent kan beskrivas som fundamentalister”.

Professor Ruud Koopmans undersökte hat mot judar och homosexuella hos den muslimska befolkningen i Europa och fann att ”nästan 60 procent avvisar vänskap med homosexuella och 45 procent anser att det inte går att lita på judar”. I gruppen infödda européer kan en av fem betraktas som islamofob medan man finner att graden fobi mot väst bland muslimer (som det konstigt nog inte finns något ord på ännu, men man kan kalla det för ”Occidentophobia”) är mycket högre, drygt 54 procent tror att västvärlden är ute för att förstöra Islam”. Hos kristna beräknas andelen som känner hat mot muslimer ligga på 10 procent.

”Occidentophobia” är en intressant term. Den beskriver en vägran att acceptera sättet som man lever sina liv i väst. Unga män så som förövarna i Bryssel-attackerna vägrade att anpassa sig till de sociala koderna som styr belgarnas liv. De här männen uppfostrades i tron att deras religiösa etik var överlägsen de otrognas (som i deras ögon var i det närmaste obefintlig). Deras andraklassens socioekonomiska status betraktades därmed som en skymf av de här unga männen.

Muslimsk integration i europeiska samhällen är framgångsrik när muslimer är villiga att ge upp deras mentala koppling till sina hemländer (låt oss inte glömma bort att de lämnade sina länder på jakt efter ett bättre liv). Men så länge som de vägrar att anpassa sig till det europeiska kynnet så kommer de fortsätta vara bittra och utöva våldskultur.

Vad gjorde vi mot dem? Vi öppnade våra städer, våra hem och våra plånböcker. Och i templen för våra sekulära framsteg, våra tunnelbanestationer, flygplatser och teatrar – där tar muslimerna med sig våra söner och döttrar i döden. Vi har ingenting att be om ursäkt för. ”Occidentophobia” har sitt ursprung i det muslimska samfundet. Vi måste kräva av muslimerna att de överger det.

 

Leon De Winter

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Billy Idols nya album hyllar punken

Billy Idol hyllar punken och bjuder som alltid på en fin blandning av distade gitarrer och grottmannavrål i sitt senaste album Dream Into It.

publicerad 30 augusti 2025
Billy Idol spelar på Summerside 2025 i Grenchen i Schweich.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Vi som saknat och minns White Wedding, Rebel Yell och Mony Mony kan glädjas åt att disco-punk-rockaren William Broad, alias Billy Idol, äntligen släpper ett genomarbetat fullängdsalbum.

Titelspåret som namngivit hela albumet inleder också skivans nio spår och bildar därmed ett efterlängtat album med låtar som skapar en tidsaxel genom Billy Idols 69-åriga liv.

Billy har valt att kategorisera skivans melodier till ett part I och ett part II. Dream Into It ger en skön start samtidigt som andra spåret, titulerat 77, är en hyllning till det året då punken slog igenom, vilket också var starten för Billy Idol med sitt tidiga Generation X. Bästa låten i part I väljer vi den energifyllda och självsäkra John Wayne.

Det är smakfulla arrangemang och gitarrsolon skapade av mångårige samarbetspartnern Steve Stevens. Part II inleds med ett intressant samarbete med den kvinnliga rock-front-och I Love Rock ´n Roll-konen Joan Jett här i den lämpliga låttiteln Wildside.

Det är ett coolt album både musikaliskt med stundtals återkommande läckra syntslingor, som ibland är vackra och ibland effektfulla. Steve bjuder till med effektpedaler så att låtarna stundtals flyter och flyger iväg, når fler dimensioner och därmed når djupare där det även ger ståhår på armen.

Coola gitarrsolon

Musikerna som bidragit är Billy Idol som huvudsångare och bakgrundssångare, Steve Stevens på gitarr och bakgrundssångare, Tommy English på synt, gitarr och bakgrundssång, Chris Chaney på bas samt Josh Freese på trummor. Vissa melodier gästas av andra musiker som:  Glen Sobel med trummor i låten Dream Into It, Joe Janiak på  keyboard i Dream Into It, I’m Your Hero samt Still Dancing. Nick Long bjuder på gitarr på låten 77 samt Wildside.

Hela papperskonvolutet andas punkrock med inslag av fräscha syntslingor och coola gitarrsolon. Coverfoto är framtaget av David Raccuglia. Art Director design by Shepard Fairey and Studio Number One. Det coola CD-konvolutet skyddar även CD-skivan med ett extra skivfodral precis på det där viset som LP-skivan har och samma chockrosa färg återkommer i hela konvolutet.

Hårt och mjukt

Bästa numret efter att ha lyssnat igenom detta konstverk blir så John Wayne. Kompositionen har den där sköna sugande Billy Idol energin och här sker ytterligare ett artistsamarbete med sånginsats av Alison Mosshart.

Det känns motiverande och förlösande om Sweden Rock eller Time To Rock vill bjuda sin publik på detta rock-ikon-möte 2026.

Billy kan den här konstarten att vandra mellan sensualism, erotik, och sedan övergången till distade gitarrer och grottmannavrål men ändå i oerhört snygga ackords- och harmoniföljder. Det är balans mellan hårt och mjukt, sinnligt och svulstigt.

Som summering kan vi konstatera vilken framgångsfaktor det blev att korsa punkiga Generation X-kromosomer med disco, rock, blues, soul, funk kungliga Bill(y)-kromosomer.

Ett slutligt tips för er som vill lära känna William Broad, alias Billy Idol, är att läsa självbiografin: Dancing With Myself.

Det är bara att konstatera, Billy Idol – i musikens tjänst!

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz

 

 

Dream Into It är Billy Idols nionde album och gav ut 25 april 2025 av Dark Horse Records.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Woody Allen på ukrainsk ”dödslista”

Kriget i Ukraina

publicerad 29 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
Woody Allen
Woody Allen, 89.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den amerikanske regissören och skådespelaren Woody Allen har lagts till på Ukrainas kontroversiella Mirotvorets-lista. Orsaken sägs vara hans videomedverkan vid en filmfestival i Moskva.

Woody Allen, 89, har hamnat i Ukrainas omstridda Mirotvorets-databas – även känt som ”dödslistan”. Listan beskriver Allen som en ”fiende till Ukraina” och anklagar honom för att ha deltagit i ”ett ryskt propagandistiskt evenemang”.

Bakgrunden är att Allen nyligen deltog via videolänk i Moscow International Film Week. Där talade han framför allt om sin långa karriär och sina personliga erfarenheter som filmskapare.

Ukrainas utrikesministerium fördömde hans medverkan och beskrev den som ”en skymf och en förolämpning mot offren bland ukrainska skådespelare och filmskapare”.

Allen: ”Putin har fel”

Som konsekvens har Lviv National Academic Theatre ställt in planerade uppsättningar av Allens musikal Bullets Over Broadway.

Den Oscarsbelönade regissören har försvarat sitt deltagande och betonar att hans medverkan inte var politisk.

När det gäller konflikten i Ukraina tror jag starkt att Putin har helt fel, sade Allen, men underströk att konstnärliga samtal bör kunna fortsätta.

Mirotvorets har funnits sedan 2014 och listar personer som anses hota Ukrainas säkerhet eller deltar i rysk propaganda. Sajten har länge kritiserats internationellt, eftersom flera personer som lagts till på listan har utsatts för hot, våld och även dödats.

Utestängd från Hollywood

Woody Allen har varit föremål för anklagelser om sexuella övergrepp mot sin adoptivdotter Dylan Farrow, som modern Mia Farrow menar ska ha skett år 1992.

De påstådda övergreppen utreddes då av sociala myndigheter och polis, men ärendet lades ner utan åtal på grund av brist på bevis.

I samband med den kontroversiella #MeToo-rörelsen fick anklagelserna nytt liv och väckte omfattande debatt, även denna gång dock utan att någon faktisk rättsprocess var aktuell.

Allen har sedan dess i praktiken varit utestängd från Hollywood, men har fortsatt att släppa filmer internationellt, bland annat Rifkin’s Festival (2020) och Coup de chance (2023).

Fakta: Mirotvorets "dödslista"

Mirotvorets, på svenska ungefär "fredsmäklaren" eller "fredsskiparen", är en ukrainsk databas som publicerar namn på personer som anses hota Ukrainas säkerhet eller delta i rysk propaganda. Listan startades 2014 och är mycket kontroversiell, kritiserad för bristande transparens och kopplas till hot och våld mot listade personer.

Bland exempel på bekräftade och uppmärksammade namn på listan finns:

  • Alexander Ovechkin, rysk hockeyspelare, listad för sitt stöd till Putin.
  • Roger Waters, musiker och aktivist, efter uttalanden som stödjer Rysslands hållning om Krim.
  • Gerhard Schröder, tidigare tysk förbundskansler, listad för "pro-ryska" uttalanden.
  • Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, placerad på listan 2022.
  • Zoran Milanović, Kroatiens president, tillagd för "pro-ryska" kommentarer.
  • Vasyl Lomachenko och Oleksandr Usyk, ukrainska boxare, listade efter medverkan i ryska projekt.
  • Anatolij Shariy, ukrainsk oppositionspolitiker och journalist.

Källor: Wikipedia (”Myrotvorets”), UNIAN, OSSE, Human Rights Watch.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Artister uppmanar till bojkott mot Spotify: ”Kulturfientliga”

publicerad 26 augusti 2025
– av Jan Sundstedt
Allt fler artister väljer nu att hoppa av musiktjänsten Spotify.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Allt fler artister lämnar nu musikplattformen Spotify och uppmanar till bojkott. Kritik riktas särskilt mot vd Daniel Eks privata investeringar i ett företag som utvecklar AI-drönare för militären.

Under de senaste månaderna har en ström av artister valt att lämna den populära musikströmningstjänsten Spotify, skriver Schibstedägda TV4. Missnöjet grundar sig bland annat i bolagets bristande ersättningar till artister och utvecklingen av AI-musik.

Framför allt riktas kritiken mot vd:n Daniel Eks privata investeringar i Helsing, ett företag som utvecklar drönare och AI-system för militära ändamål.

Dennis Lyxzén, sångare i hardcorebandet Refused, är en av de mest kritiska rösterna. Han anklagar Spotify för att ha varit ”kulturfientliga sedan dag ett” och menar att företaget satsar på vapenindustrin istället för kultur.

Indiebanden Xiu Xiu, Deerhoof och King Gizzard & the Lizard Wizard har alla tagit bort sin musik från plattformen i protest mot Eks investeringar.

Nya affärsmodeller

Musikbranschforskaren Daniel Johansson vid Universitetet i Innlandet i Norge påminner om att strömningsekonomin fortfarande är ung och att många artister har fått anpassa sig till nya affärsmodeller. Han betonar att Spotify också fått skulden för bristande lagstiftning kring AI och digital ekonomi.

När det gäller Eks investeringar i Helsing menar Johansson att företaget levererar drönare till Ukraina, vilket han säger är en fråga om försvar snarare än anfall.

Saxofonisten och skivbolagsägaren Jonas Kullhammar har aldrig lagt upp sin musik på Spotify. Han beskriver villkoren som ”slavliknande” och föredrar att folk laddar ner musiken illegalt än att streamingbolaget tjänar pengar utan att artisten får ersättning.

Daniel Ek, grundare av musiktjänsten Spotify. Montage. Foto: Spotify, Avid Photographer/iStock

Prishöjningar allt vanligare

Samtidigt har Spotify höjt priserna på flera marknader, inklusive den svenska marknaden. Fram till 2021 hade priset på premiumtjänsten till exempel legat stilla i 12 år.

År 2023 höjdes priset på samtliga abonnemang, vilket tillsammans med sparpaket samma år bidrog till att Spotify 2024 redovisade vinst på årsbasis. Vice vd Alex Norström flaggar dessutom för fler prisökningar när bolaget nu säger sig utveckla tjänsten.

Kritiken mot Spotify handlar i grunden således om två saker: otillräckliga ersättningar till artister och bolagets investeringar i krigsteknologi.

Debatten visar också på en kultur- och teknikvärld i snabb förändring, där många söker nya sätt att förena kreativitet med etik och ekonomi.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Surströmming – en doftande tradition

publicerad 21 augusti 2025
– av Redaktionen
Surströmmingens stinkande saga – från saltbrist till världsberömmelse!

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den tredje torsdagen i augusti är det traditionellt premiär för att äta den svenska – starkt doftande – rätten surströmming. Den fermenterade fisken, som är både hatad och älskad av svenskar, har en lång tradition – särskilt i Norrland.

Fermentering är en av mänsklighetens äldsta metoder för att behandla och konservera livsmedel. I Sverige har man exempelvis hittat arkeologiska fynd från fermenteringsanläggningar i södra Sverige som är 9000 år gamla.

Att just fermentera fisk är något som varit väldigt vanligt främst i de norra och västra delarna av Sverige, skriver Levande historia. Redan 1572 nämns surfisk, och det äldsta belägget för ordet surströmming är från 1732. Det var självfallet vanligt att göra surfisk av strömming, men andra typer av fisk användes också: mört, abborre samt även sik, öring och röding.

Även om surströmming har en mycket speciell doft betyder alltså inte ”sur” att den är skämd eller rutten, utan helt enkelt att den är syrad.

Salt- och surströmming

Att salta var också ett vanligt sätt att konservera fisk. Skillnaden mellan att salta och sura är just mängden salt, men även jäsning. När man gör saltströmming har man en hög mängd salt som förhindrar att bakterier i fisken jäser och därmed konserverar den. Vid surströmming har man istället en lägre mängd salt och man låter bakterierna jäsa, det vill säga fermentera.

Gustav Vasas saltbrist

Under 1500-talet drabbades Sverige av saltbrist eftersom dåvarande kung Gustav Vasa ska ha misskött sina krediter hos handelspartnern Lübeck, något som Strömmingsakademin skriver om. Som straff för detta ströps saltleveranserna till Sverige. Detta ledde i sin tur till att produktionen av surfisk och surströmming ökade markant eftersom det krävdes mindre salt.

Även under 1700-talet drabbades Sverige av ytterligare en saltbrist på grund av osämja med England. Saltbristen ledde till mindre produktion av saltströmming, och mer surströmming.

Näver och tunna

För att producera surströmming rensades fisken först, sedan saltade man den lätt i en tunna och täckte den med näver. Tunnan stängdes med ett tätt lock. Det finns belägg för att man ofta grävde ner tunnan och lät fermenteringsprocessen ske på detta vis, vilket gjort att fisken ibland kallas gravfisk. Annars förvarade man ofta tunnorna i en sjöbod. Fisken fermenterades under sommaren och åts sedan på hösten.

Surströmmingspremiär på restaurang Tennstopet 1950. Foto: Gunnar Lantz

Från vardag till delikatess

Surströmming var vanlig vardagsmat förr och åts ofta av de enkla och fattiga hushållen, främst längs Norrlandskusten. Från början såldes surströmming i de tunnor man gjorde den i eller i öppna kärl, men under Sveriges industrialisering började man sälja fisken på konservburk.

Under senare delen av 1900-talet började svenskar betrakta surströmming som delikatess. 1940 lagstadgade man att surströmmingspremiären skulle vara den tredje torsdagen i augusti. Detta var för att myndigheterna ville försäkra sig om att fisken hunnit fermentera tillräckligt innan den såldes och åts av allmänheten. Lagen fanns kvar ända fram till 1988, men trots det lever traditionen med surströmmingspremiären kvar i främst de norra delarna av Sverige.

Ulvön kallas ofta för surströmmingens ö eftersom det var platsen som fisken började tillverkas i större volymer. Idag sker ingen industriell produktion av surströmming på ön, men surströmmingens anda lever kvar bland befolkningen. 1999 grundades exempelvis Surströmmingsakademien i syfte att bibehålla kulturen. Idag finns ett museum och surströmmingspremiären är en traditionell högpunkt på ön.

Även i andra städer finns det traditionella firanden. Idag finns det nio salterier som producerar surströmming i Sverige.

Idag konsumeras hälften av all surströmming norr om Dalälven och den andra hälften söder om älven, särskilt i Stockholm. Fler än hälften av de som äter surströmming gör det bara en gång per år.

Brännvin hör till

Att äta surströmming är en festlig tillställning där man samlar familj och vänner för att äta den fermenterade fisken. Det är en tradition som lever kvar och inte mycket har förändrats när det gäller hur man äter den.

På grund av den starka lukten rekommenderas det att man öppnar den utomhus, men det gjorde man inte förr. Då var man inte en ”äkta surströmmingsätare”, enligt berättelser som tecknats ner av Institutionen för språk och folkminnen.

Man öppnade locket och det goda ”fnyse” fick sprida sig. Så tar man surströmmingen direkt ur burken och äter så”, berättade Karin Wedin (född 1884), Per Perssson (född 1891) och Anders Liiv (född 1881) i Hedesunda och Valbo, Gästrikland år 1973 (Isof Uppsala, ULMA 29063).

Efter att man tuggat i sig surströmmingen direkt ur burken var det också vanligt att äta den med tillbehör. Dessa tillbehör äter man fortfarande och består av kokt mandelpotatis, tunnbröd, hackad lök och gräddfil. Ofta läggs surströmmingen på tunnbrödet tillsammans med tillbehören, men man kan också göra en så kallad surströmmingsklämma där man också smörar brödet och viker ihop det till en macka.

Det serveras ofta med snaps, men också öl, något som också lever kvar sedan förr.

Hela tiden dricker man brännvin till. Man uppger att riktiga surströmmingsälskare äter ända upp till tjugo strömmingar”, har samma berättare som ovan vittnat om.

Klassisk servering av surströmming. Foto: Robert Anders/CC BY 2.0

”Surströmming Challenge”

Under 2010-talet har surströmming nått utländska bredder, inte på grund av sin delikatess-status i Sverige – utan på grund av dess ”stinkande” karaktär. På sociala medier, under hashtaggen ”stinkyfishchallenge” blev det populärt för personer att filma sig själva när de både öppnar surströmmingsburkar, men också äter den.

Den virala spridningen har gjort att surströmming gjort sig kändare i svensk matkultur och det lockar matentusiaster samt turister till surströmmingsarrangemang.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.