Många av oss far i dessa dagar genom Bergslagen, på väg till eller från sportlovets skidåkning. Stanna gärna vid någon av de orter, där bergsmännen har brutit järnmalm sedan medeltiden; Kolsva, Surahammar, Smedjebacken… Här blir vi påminda om vår historia och våra duktiga anfäder, som skapade ett välstånd, som vi har slitit för i många generationer.
Det är en förmögenhet som har arbetades ihop i Bergslagen och på andra ställen. En förmögenhet vi bör vårda, förvalta och förmera! Vägarna 66 och 250 är rika på avfarter till vår industrihistoria.
Flatenberg utanför Smedjebacken är en fin liten by av bergsmansgårdar, känd redan på 1300-talet. Här fanns en hytta sedan 1500-talet och bergsmännen använde den för sitt järn och sålde det sedan vidare. Bruket var i drift fram till 1918. Många småindustrier föll ihop efter Första världskriget. En del blev kvar, köptes upp och blev – som i Smedjebacken – till exempel en del av koncernen Ovako.
Idag är de kvarvarande industribyggnaderna i Flatenberg några av de äldsta och bäst bevarade vi har i vårt land.
En bit söderut ligger Bockhammar. Där satt Ebba Brahe, ungdomskärlek till Gustav II Adolf. Men eftersom hon inte var kunglig, fick de inte gifta sig. Ebba fick Jakob De la Gardie istället och blev mor till 14 barn – bland dem 1600-talets kanske mest kände adelsman och slottsbyggare, Magnus Gabriel De la Gardie.
Men Ebba Brahe var också en driftig företagare. Hon ägnade sig bland annat åt bruket i Bockhammar och här står ännu hennes lusthus från 1636 kvar. Det lär vara Sveriges äldsta bevarade byggnad i sitt slag.
Och missa inte Kohlswa gamla herrgård eller någon av de andra herresätena längs vägen. Hem för förmögna brukspatroner i en tid när vi byggde Sverige!
Den australiska sångerskan och läkaren, Iyah May, har rört om i grytan ordentligt med sin utmanande låt Karmageddon, som behandlar den politiska splittringen i samhället, företagens girighet och allmänhetens apati. Låtens samhällskritiska text ledde till att hennes manager lämnade henne efter att hon vägrade göra ändringar.
Iyah May, född Marguerite Clark, föddes 1990 i Cairns, Queensland i Australien. May valde först att sikta på en karriär inom medicin och utbildade sig till läkare. Musiken kom sedan in i bilden när hon var läkarstudent i New York där ett möte med rapparen Shaggy ledde till att hon fick uppträda tillsammans med honom. Det fick henne att satsa på musiken istället för en läkarkarriär, något ProtectNFM skriver om.
När coronakrisen var i full blom började May samtidigt arbeta heltid som läkare på akutmottagningen igen, vilket gjorde att hon satte musiken på paus ett tag.
”Virus skapat av människan”
Under 2024 släpptes låten Karmageddon, som kritiserar samhällsfrågor som exempelvis politisk korruption, abort, Israel-Palestina-konflikten, företagens girighet, mediemanipulation och cancel-kultur. Den lägger stark vikt på de stora läkemedelsföretagens inflytande och deras roll i att utforma narrativ om folkhälsan, där texten bland annat nämner ”virus skapat av människan” i hänvisning till bolagen.
”Man made virus watch the millions die. Biggest profit of their lives. Here’s inflation that’s your prize. This is Karmageddon. Turn on the news and eat their lies”, lyder en del av refrängen.
May uppger att hennes bakgrund som läkare, och särskilt hennes erfarenheter av att arbeta i frontlinjen under coronakrisen, har influerat hennes låttexter väldigt mycket. Hon belyser frågor som hon själv bevittnat som läkare, som bland annat ojämlikheter i vården och samhällelig exploatering.
”Påeldad av min egen förtvivlan över en splittrad värld och svekfulla företag kanaliserade jag min frustration till Karmageddon. Min karriär som läkare har påverkats kraftigt, och jag påverkades på ett djupt och personligt plan”, säger May om låten på sin hemsida.
Trots den mörka tonen i Karmageddon beskriver May låten som ”ett budskap om hopp och enighet” där konst kan vara ett sätt att inspirera och även läka. Karmageddon är en uppmaning att konfrontera samhällsklyftor och att enas.
Manager ville ändra låten
Karmageddon har fått mycket uppmärksamhet där hon både fått uppskattning för låtens rättframma innehåll, men också fått motreaktioner. Mays manager ville att hon skulle ändra låttexten på grund av dess ”kontroversiella” innehåll men May valde istället att stå upp för sin låt, vilket ledde till att hennes manager sade upp hennes kontrakt, rapporterar Where is the Buzz.
”Jag önskar att den här historien inte var sann, men det är den”, skrev May i ett inlägg på sociala medier. ”Min manager tyckte inte om texten i min låt och vägrade att arbeta med mig och stödja mig tills jag ändrade texten. Så jag sa ’hej då’”.
Åsikten bland artister är oftast att det är svårt att lyckas utan stöd från ett managementteam, men trots det har May upplevt att hon fått mer uppmärksamhet efter det. Fansen har slutit upp kring artisten, delat låten i stor utsträckning och hyllat dess okonstlade ärlighet.
”Jag är inte den enda som känner så här”, skrev May i ett annat inlägg.
May fortsätter att skapa sin egen väg som helt oberoende artist och har antytt att det är en kommande EP på väg under 2025, men inte gett mycket detaljer kring det. Däremot verkar det som att hon för tillfället lagt läkaryrket på hyllan och nu planerar att göra en helhjärtad satsning på musiken igen.
Unesco uppskattar att ungefär hälften av jordens cirka 7 000 språk kommer att vara bortglömda vid slutet av detta århundrade. Tusentals språk hotas, eftersom världsspråken ofta tränger undan de mindre varianterna.
För omkring ett decennium sedan försvann ungefär ett språk var tredje månad, men 2019 ökades detta till ett språk var 40:e dag. Det motsvarar att nio språk går förlorade varje år.
Språk dör ut när de helt enkelt slutar användas vilket oftast beror på att engelska och andra officiella språk tar över, varpå de mindre språken överges helt.
– Det smärtar mig varje dag att se att ett språk håller på att dö ut, för det handlar inte bara om språket utan också om folket, säger Tochi Precious, en nigerian som bor i Abuja och hjälper aktivister som arbetar för utrotningshotade språk genom organisationen Wikitongues, till The Guardian och fortsätter:
– Det handlar också om den historia som är förknippad med det och om kulturen. När det dör, dör också allt som är kopplat till det.
Engelskan anses viktigare
Ongota, ett språk som tillhör den afroasiatiska familjen, har länge betraktats som ”döende” och talas i en by på västra stranden av Weito-floden i sydvästra Etiopien. Eftersom språket varken lärs ut i skolor eller till barn riskerar det att dö ut inom en snar framtid.
Igbo, ett västafrikanskt språk, är också i riskzonen och förutspås vara utrotat år 2025. Det är ett av Nigerias största språk och skrivs med det latinska alfabetet. År 1999 talade omkring 18 miljoner människor språket, men antalet har minskat sedan dess. Precious arbetar aktivt för att rädda Igbo tillsammans med andra aktivister. De samlar bland annat ett omfattande register över ord och spelar in filmer där språket används för att bevara det.
Finns hopp
Trots att språket är relativt utbrett tror många föräldrar att endast engelska, Nigerias officiella språk, kommer att vara användbart för barnen i framtiden. Enligt Precious har det länge varit standard i landet att den som inte kan engelska utestängs från samhället. Hon anser dock att försöken att rädda språket har gett resultat.
– Jag har insett att visst kan ett språk vara hotat, men då kan de som talar språket också kämpa för dess överlevnad. För 2025 är redan här, och Igbo är definitivt inte på väg att dö ut, säger hon.
Den undersökande journalisten James O’Keefe är tillbaka med en ny dokumentär med titeln Line in the Sand. Den här gången beger sig O’Keefe till det migrantindustriella komplexets frontlinjer, med hjälp av dolda kameror och råa vittnesmål.
I Line in the Sand avslöjar O’Keefe den chockerande verkligheten bakom USA:s gränskris som aldrig förr: mexikanska godståg, kartellernas tunnlar och USA-finansierade interneringsläger för barn. Filmen skildrar ett korrumperat system med ett tydligt budskap om krav på förändring.
James O’Keefe och hans team reser i dokumentären söderut, med syfte att undersöka hur säker den del av gränsmuren som existerar de facto är. Filmen söker också uppmärksamma de aktörer som drar nytta av migrationskaoset vid den mexikansk-amerikanska gränsen.
Man intervjuar bland annat ett flertal migranter som delar sina berättelser och destinationer och belyser de faror de möter på sin resa. Allt från att falla av rörliga tåg, till risken att barn försvinner längs vägen.
”’Line in the Sand’ is a brutal watch. One of our homies was crying by Act Three,” shares Tim Pool (@Timcast).
”There’s this moment where a border guard says to James, ’Hey man, big fan,’ right as children are being trafficked,” he adds.
Dokumentären visar också hur delar av gränsmuren under Biden-administrationen skurits upp, vilket betonar gränsskyddets otillräcklighet.
James O’Keefe använder dolda kameror för att avslöja de ekonomiska intressen som driver gränskrisen, inklusive hur amerikanska skattepengar finansierar transport och inkvartering av migranter.
Line in the Sand har överlag fått positiva recensioner, men även viss kritik för filmens, enligt kritikerna, fokus på O’Keefe själv. De som hyllar filmen beskriver den i ordalag som exempelvis ”en nödvändig och gripande dokumentär som belyser en pågående kris”.
O’Keefe, känd för sin tidigare roll i Project Veritas, kan med Line in the Sand ånyo sägas utmana etablerade medier genom sina avslöjanden, med en berättarteknik som kombinerar undersökande journalistik med kraftfulla visuella berättelser.
För mer information och för att se dokumentären, besök Tucker Carlsons officiella hemsida.
Wallace och Gromit, den älskade duon från Aardman Animations, återvänder nu med en ny film: Wallace & Gromit: Hämnden har vingar. Filmen har efterlängtad premiär på Netflix den 3 januari.
I det nya och senaste äventyret för den något omaka och älskade duon, oroar sig Gromit för att Wallace blivit alltför beroende av sina uppfinningar. Detta efter att Wallace skapat en ”smart” trädgårdstomte, som av till synes oförklarlig anledning tycks uveckla ett eget medvetande.
När det visar sig att en av filmhistoriens farligaste och uslaste skurkar, det kriminella geniet, mästermanipulatören och pingvinen, Feathers McGraw, kan misstänkas ligga bakom ett antal märkliga händelser, måste Gromit återigen kämpa mot mörka krafter för att i sedvanlig ordning försöka rädda sin snurrige livskamrat Wallace.
Feathers McGraw gör med andra ord en efterlängtad – men obehaglig – comeback, för att än en gång ställa till med kaos i det lugna lilla samhället.
Efter tre decennier bakom galler i pingvinavdelningen på stadens högriskzoo är han ute, fylld av hämndlystnad och redo att sätta sina lömska planer i verket.
Tag betäckning – ty uslingen Feathers McGraw slår tillbaka i ”Wallace & Gromit. Hämnden har vingar”. Foto: faksimil/Youtube
Humor, charm och ost utlovas
Nick Park, skaparen av Wallace och Gromit, har uttryckt sin entusiasm över att återvända till de vida uppskattade karaktärerna. Han har avslöjat att filmen kommer att utforska nya höjder inom både action och karaktärsutveckling, samtidigt som den förblir trogen sina stop-motion-rötter.
Wallace & Gromit: Hämnden har vingar, lovar att leverera den charm och humor som fansen förväntar sig, samtidigt som den introducerar nya element och karaktärer som kommer att tilltala både gamla och nya tittare.
Filmen kan enligt undertecknad nog med stor sannolikhet sägas vara ett måste för alla, oavsett ålder, som uppskattar kvalitativ animerad underhållning samt Wensleydale-ost.
Wallace – en excentrisk uppfinnare med förkärlek för ost.
Gromit – hans lojala, intelligenta och ofta skeptiska hund.
Filmer
A Grand Day Out (1989)
The Wrong Trousers (1993)
A Close Shave (1995)
A Matter of Loaf and Death (2008)
Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit (långfilm, 2005)
En av duons mest kända antagonister är Feathers McGraw, en listig pingvin från "The Wrong Trousers". Serien har vunnit flera Oscars och BAFTA-priser och är känd för sin humor och charmiga lermationsteknik.
