I den uppseendeväckande internrapporten signerad av den Washington-nära tankesmedjan RAND framgår bland annat i detalj hur energikrisen i Europa planlagts som del av en cynisk strategi från amerikanskt håll. Man erkänner sig där vara fullt medvetna om att den aggressiva utrikespolitik USA länge bedrivit i Ukraina kommer att nödga Ryssland att gå till militärt angrepp mot landet och hur Europa som en följd av detta ska splittras politiskt och förstöras ekonomiskt för att gynna amerikanska intressen.

Nya Dagbladets publicering har de senaste dagarna fått mycket stor uppmärksamhet såväl nationellt som utomlands. På forum och sociala medier diskuteras innehållet i rapporten och dess ursprung flitigt.

Den internationella spridningen som tog fart tidigare förra veckan föranledde Sveriges tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt att under söndagen gå ut med en kommentar till publiceringen. Han tillbakavisar att läckan härrör från RAND och menar att dokumentet är ”falsifierat”.

”Det är förstås falsifierat från början till slut. Det finns ingen sådan rapport från Rand Corporation”, skriver han på Twitter.

It’s of course falsified from start to finish. There is no such @RANDCorporation report. https://t.co/DSXBFOixLD

— Carl Bildt (@carlbildt) September 17, 2022

Vad som inte framgår i sammanhanget är att Bildt själv är intimt kopplad till den inflytelserika tankesmedjan ifråga.

Redan 2006 kan man på tankesmedjans hemsida läsa att Bildt då bjöds in för att tala inför studenterna på tankesmedjans privata skolinstitution Frederick S. Pardee RAND Graduate School.

Sedan fem år tillbaka har Bildt arbetat som rådgivare för tankesmedjans Europaavdelning. På RAND:s hemsida står att läsa hur Bildt tillsatts för att ”erbjuda nya insikter och komplettera de attribut som finns representerade av nuvarande medlemmar” och att rådgivarna ska ”tillhandahålla viktig oberoende vägledning, baserad på mångsidig erfarenhet och professionalism”.

Tankesmedjans rådgivare förbinder sig även att stödja RAND i dess uppdrag att ”bidra till att förbättra politik och beslutsfattande genom forskning och analys”.

Bildts kopplingar till RAND stannar dock inte där. Två år tidigare, 2014, fick han en post i RAND:s förtroenderåd där han på hemsidan listas som tredje namn, direkt efter ordförande och vice ordförande.

”Dessa nya förtroendevalda, var och en med en bred portfölj av ledarskapserfarenhet, kommer att hjälpa till att säkerställa att RAND fortsätter att tillhandahålla objektiva analyser till policy- och beslutsfattare i världens alla hörn”, hävdar tankesmedjan själva i ett pressmeddelande där Bildt presenteras som rådsmedlem.

Som Nya Dagbladet vid ett flertal tillfällen tidigare skrivit om är Carl Bildt en av de svenska makthavare som är allra flitigast att involvera sig med överstatliga och globalistiska projekt och organisationer av olika slag.

Bildt har även noterats vara en profilerad medlem i den ljusskygga Bilderberggruppen där det är väl belagt att han deltagit på ett stort antal av den slutna gruppens sammankomster – dit han även tagit med sig särskilt utvalda partikamrater och vänner.

Den tidigare statsministern är också ordförande i den europeiska grenen av den inflytelserika globalistiskt inriktade tankesmedjan Trilaterala kommissionen som grundades 1973 av den profilerade polsk-amerikanske rådgivaren Zbigniew Brzezinski och den tidigare amerikansk-judiske toppolitikern Henry Kissinger på uppdrag av den ökände ultraglobalisten David Rockefeller.

Bildt är därtill även en återkommande deltagare på det beryktade globalistiska nätverket World Economic Forums sammankomster och har på dess hemsida publicerat opinionstexter med rubriken ”Till globaliseringens försvar” och liknande teman. Han argumenterar där för att den ”övergripande liberala ordningen” i världen ska tackas för många av de framsteg som han menar skett runt om i världen.

Noterbart är att Bildt nu återigen pekas ut som en trolig kandidat till posten som svensk utrikesminister under en borgerlig regering.

Sedan tidigare har RAND Corporation gått ut med ett pressmeddelande där man förnekar att rapporten skulle härröra från dem. Man bemöter dock inte i sak vad som skulle vara falskt – utan nöjer sig med att kalla innehållet för ”bisarrt” och dokumentet för ”falskt”.