Skolmedicinens trovärdighet sjunker stadigt i takt med att den metabola sjukligheten (fetma, insulinresistens, diabetes, infarkter, stroke, cancer, Alzheimer m.m.) skenar och har antagit pandemiska proportioner under den period som dagens skolmedicin utvecklats. Jag har i min bästsäljande bok Den Metabola Pandemin (kommer i november ut i en ny starkt upparbetad upplaga) beskrivit hur vi idag drabbas av 40 miljoner dödsfall årligen i metabola sjukdomar, sjukdomar som för över hundra år sedan spelade en marginell roll i hälsostatistiken.
Skolmedicinen har helt misslyckats med att förse människor och samhälle med kunskap om hur dessa sjukdomar skulle kunna förebyggas. Den kunskapen finns inom forskningen, men den tillämpas inte. Om den gjorde det skulle dessa sjukdomar kunna elimineras. De forskare som försöker upplysa allmänheten om vad som orsakar de metabola sjukdomarna, blir istället vanärade, sopade under mattan och ibland fråntagna sina läkarlegitimationer och till och med satta i fängelse. Orsaken till detta är att den av Big Pharma dominerade skolmedicinen försvarar sin monopolställning med alla tillbuds stående medel.
En av denna skolmedicins mer kända profiler i Sverige är KI-professorn Agnes Wold. Hon framträdde häromdagen i SVT-programmet Fråga Doktorn som är ett program som aldrig försitter en chans att torgföra den misslyckade skolmedicinens irrläror. I programmet kommer hon med en lång rad påståenden som i vanlig ordning är lätt motbevisade.
Ett påstående var att vi aldrig behöver tänka på att dricka vatten, därför att det sköter kroppen så bra själv. Ja hos en helt frisk människa gör den det, vi känner törst om vi fått i oss för lite vatten och då dricker vi det vi behöver. Men i en värld präglad av dagens skolmedicins irrläror och livsmedelsindustrins industrimat, så är väldigt få människor helt friska. Jag har sett en rad exempel på människor i min omgivning där törsten är störd med vätskebrist som följd. Ett första symptom är kraftiga synstörningar som bland annat gör dessa personer livsfarliga i trafiken. Vi måste alltså alltid tänka på att få i oss rent vatten och inte lyssna på Agnes Wold. Däremot behöver man ju inte dricka jämt som vissa människor gör.
Agnes Wold påstod även att det är en myt att kunna påverka sin viktiga tarmflora med alla de olika probiotika som marknadsförs. Visst är det svårt att via probiotisk kost på något avgörande sätt påverka tarmfloran, eftersom det vi stoppar i oss blir kraftigt påverkat i magens sura miljö innan det når tjocktarmen. Detta hindrar dock inte att vi faktiskt kan påverka vår tarmflora till både det bättre, men oftast till det sämre. Vid allvarliga vanliga sjukdomar som beror på en rubbad tarmflora, kan man till exempel kraftigt förbättra situationen med fekaltransplantationer.
För att få min mage att fungera mer problemfritt har jag själv provat några olika vägar. Jag har ätit fermenterade grönsaker och druckit kombutcha utan någon påtaglig effekt. Nu senast har jag provat ett enkelt probiotikum som heter Adileum som faktiskt gett en klar förbättring för mig. Det är dock ingen garanti för att alla svarar på det på samma sätt. Wolds svepande påståenden om att det är meningslöst att försöka påverka tarmfloran till det bättre är alltså falskt.
Wold ger även skolmedicinens tröttsamt enfaldiga råd att inte lägga pengar på ”löjliga” hälsoprodukter. Man vill ju inte ha någon konkurrens från produkter där människor själva kan hålla sig friska.
Eftersom dagens livsmedel är utarmade på en rad mineraler och andra viktiga näringsämnen så får människor numer bristsjukdomar och behöver därför allt fler kosttillskott för att hålla bristerna borta. Ta bara som ett enstaka exempel Magnesium, som är ett kritiskt mineralämne inblandat i omkring 80% av kroppens metabolism genom att det styr hundratals enzymer. Under de senaste 100 åren så har vi genom det ohållbara industriella jordbruket utarmat jordarna på 80% av allt magnesium, varför magnesiumbrist uppkommer. Uppskattningsvis uppnår inte längre 60% av alla vuxna amerikaner normalt intag av magnesium och 45% lider direkt brist. Det ser nog lika ut i Sverige. Det förhåller sig tyvärr på samma sätt med en rad andra näringsämnen. Så, även på den här punkten pratar Agnes Wold i nattmössan. Den dystra verkligheten är att dagens näringsfattiga livsmedel kräver komplement med vissa kosttillskott för att hålla bristsjukdomar borta.
Även i en intervju 2018 i SVT-programmet Min sanning talade Wold uppenbart mot bättre vetande när hon påstod att sjukligheten i diabetes inte ökar. WHO:s statistik talar tyvärr ett helt annat språk.
Wold tillhör en gren inom skolmedicinen som har som strategi att systematiskt försöka ta ifrån allmänheten tron på att de själva kan göra något åt sin hälsa genom en klok kost och tillskott som eliminerar brist på vitaminer och mineraler. Det är ett ytterst omoraliskt sätt att försöka försvara sin monopolställning. Ett gott råd är att ta allt som Agnes Wold påstår med en stor nypa salt och alltid dubbelchecka det innan ni tror på det.
Man måste fråga sig, varför SVT i allmänhet och SVT-programmet Fråga Doktorn i synnerhet släpper fram personer från skolmedicinen som ensidigt predikar ett budskap som helt går läkemedelsindustrins ärende?
Lars Bern
Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat böckerna Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och Den metabola pandemin och driver opinionssajten Anthropocene.
