MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 23 mars 2025

söndag 23 mars 2025

NyD Debatt

”Mobilstrålningstesterna missar den farligaste strålningen”

publicerad 20 december 2012
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Torsten Augustsson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), berättar i sin replik att SSM kontrollerar nivån av radio- och mikrovågor från mobiltelefoni, olika typer av kommunikationssystem, trådlösa datornätverk, samt radio- och TV-sändare. Mätresultaten överskrider ej de rekommenderade maxvärdena, vilket kan låta väldigt tryggt.

Det som dock inte inger någon trygghet är att Torsten Augustsson inte inser att det finns mycket stor anledning att misstänka allvarlig påverkan vid “så låga nivåer av radiovågor som vi mätte, och som finns exempelvis i stadsmiljö”. Dessa nivåer, till att börja med, är inte “låga”. De ligger ca. 1.000.000.000.000.000 – 1.000.000.000.000.000.000 gånger över naturlig bakgrund. Hur de, hos SSM, kan anses vara “låga” är synnerligen gåtfullt. Kanske dags att be Tomten om nya batterier till SSMs räknedosor samt låta utredarna gå en allmän kurs i fysik och biologi?

De “rekommenderade maxvärden” som Torsten Augustsson hänvisar till är redan år 2008 – av Europaparlamentet – bedömda som helt föråldrade, de baseras bara på uppvärmningseffekter, de sträcker sig inte längre än till 6 minuters exponering (sedan måste Du be teleoperatörerna samt Radiotjänst att slå av sina radiosändare, TV-master och mobilantenner!), och t.o.m. Paulo Vecchia, chef för den organisation (ICNIRP) som tagit fram rekommendationerna ”…in 2005 strongly emphasized that these recommendations never were intended to be any medical collateral values”. (Jag citerar) ”He said about the ”exposure guidelines”: ”What they are not”: ”They are not mandatory prescriptions for safety”, ”They are not the ”last word” on the issue”, and ”They are not defensive walls for industry or others.”.” Dessa “rekommenderade maxvärden” som Torsten Augustsson hänvisar till kontrolleras dessutom i laboratorier med s.k. fantom-huvuden, alltså vätskefyllda plastdockor, och ej på levande SSM-anställda! Torsten Augustsson borde istället poängtera att dessa rekommendationer juridiskt är lika användbara som en bit blött toapapper. Han borde också, som representant för en statlig myndighet, kräva det omedelbara införandet av biologiskt-baserade hygieniska gränsvärden vilka skulle garantera säkerhet samt bindande ansvar.

Att all strålning är ofarlig, det är ett återkommande svar från myndigheter. Jag föreslog tidigt att man skulle kräva av tillverkare, operatörer och strålskyddsmyndigheter (som SSM) att de skulle ikläda sig ett personligt ansvar – juridiskt fullständigt vattentätt – när de säger att strålningen är ofarlig. Hittills har ingen velat skriva under ett sådant personligt ansvarskontrakt. Det inger inte trygghet.

Världshälsoorganisationen (WHO) gör – som tur är – inte alls “en liknande bedömning” som Torsten Augustsson. WHO har 2011 klassat radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligt cancerframkallande (2B). Så, att dessa tekniker skulle vara säkra, det kan vi genast stryka, inte ens WHO tror det – och de har ändå en klass i vilken sådana exponeringar i så fall hamnar (“Klass 4 – bevisad icke-humancarcinogen”). Frågan idag är bara hur stor risken är och vad vi anser att risken får kosta i form av sjukvård, handikappersättning och för tidiga dödsfall.

Ett annat ‘missförstånd’ som tyvärr väldigt ofta utnyttjas både av företrädare för industrin samt officiella myndigheter är användningen av vetenskapliga publikationer (som tobaksindustrin gjorde under många år) som ”vikter” för att balansera varandra. Allmänheten kan naturligtvis lätt luras av en sådan argumentation, men om Du blir biten av en dödligt giftig orm, vad hjälper det Dig att det finns 100 miljoner ofarliga ormar runt Dig? Man kan aldrig balansera en rapport som visar en negativ hälsoeffekt med en som visar ingenting!

***

 De olika sjukdomssymtom som jag och mina medförfattare kopplar till exponering för svaga radiovågor från exempelvis mobilbasstationer har alla publicerats i peer review-baserade vetenskapliga tidskrifter. Så sedan när blev Torsten Augustsson och hans kollegor på SSM utnämnda till att underkänna de vetenskapliga bedömningar som redaktörer och vetenskapliga granskare gjort när de godkänt alla dessa tusentals publicerade vetenskapliga arbeten? Som anställd vid ett av de främsta vetenskapliga universiteten i världen, Karolinska Institutet (med tillgång till alla världens vetenskapliga publikationer), så kan jag inte hitta detta sensationella beslut. (Jag skulle välkomna en offentlig genomgång där varje av SSM underkänt arbete redovisas stycke-för-stycke, rad-för-rad, ord-för-ord, och där Torsten Augustsson visar för oss alla exakt var och hur varje forskargrupp gjort fel.)

Torsten Augustsson påstår att SSM tager hänsyn till den så kallade försiktighetsprincipen genom att rekommendera “att den som talar i mobiltelefon ska använda handsfree och hålla ut telefonen från kroppen.” De glömmer dock att man i så fall måste hålla telefonen 5-10 kilometer från kroppen och utan att några som helst andra strålkällor existerar i närheten för att kunna komma ned till den säkerhetsnivå som finns.

Tro nu inte att detta är första gången som SSM (tidigare SSI) haft fel. Den 2 april 2003 skrev Anders Glansholm vid Statens Strålskyddsinstitut (SSI/SSM) så här till en orolig undrande gravid kvinna om risker med att använda mobilen under graviditeten:

”Om en gravid kvinna har telefonen i fickan eller i ett band på höften under ett samtal så är det inte troligt att någon strålning når fostret. Det är nämligen så att elektromagnetisk strålning som det här är frågan om snabbt absorberas i vävnaderna. Strålningen omvandlas alltså till värme i kvinnans bukvägg utan att där ställa till någon skada. Man kan säga att strålningen aldrig förmår tränga in till fostret”.

Lars-Erik Holm, tidigare generaldirektör för sagda SSI, fick frågan om han ansåg att beskedet till kvinnan var korrekt:

“Ja! Uttalandet baserar sig på fysikaliska bedömningar av hur strålningen absorberas.”

“Fysikaliska bedömningar”…?! Men vad är den enkla sanningen? Jo, fredagen den 14 mars 2008, fick flera par av kvinnor trycka en mobiltelefon mellan sina kroppar, m.a.o. mellan telefonen och omgivningen fanns det mycket vuxet kvinnligt hull. Sedan ringde man till deras telefoner. Tror ni att de började ringa? Svar: Ja! Tror ni att de dolda telefonerna kunde ringa upp andra telefoner? Svar: Ja!

Så den bistra sanningen är att Anders Glansholm och Lars-Erik Holm vid svenska SSI/SSM – vars uppgift är att skydda befolkningen från strålskador – saknar medicinska kunskaper och uppenbarligen inte har en aning om hur mobiltelefoner fungerar och hur långt deras strålning tränger in och rakt igenom (!) kvinnor samt deras ofödda barn. Du måste därför själv vara Ditt eget strålskyddsinstitut, själv taga ansvar för Dig och Ditt barn, och själv avstå från magnetfält, speciellt i samband med graviditet!

***

 Det fanns en tid då vi människor inte förstod att radioaktivitet från radium, uran och plutonium, medicinens röntgenstrålar och solens ultravioletta ljus faktiskt skadar oss, ja, till och med kan döda oss. Man kunde se röntgenmaskiner i barnskoaffärer i Sverige så sent som i slutet av 1940-talet, avsedda att avbilda passformen på barnskor, och många äldre minns nog de självlysande, radioaktiva armbandsuren som var populära på 1950-talet. Ungefär samtidigt började man förstå att även solens vackra och värmande strålar kan skada våra celler och deras arvsmassa, med utveckling av hudcancer som följd. Idag varnas alla till och med för det svagaste ultravioletta ljuset, det vi kallar UVA, speciellt om man är barn med ljus hy och ljust hår. Samma sorts experter som idag säger att mobilstrålning är ofarlig var de som sade att stark radioaktivitet, kraftig röntgen och UV-ljus var ofarligt.

Det var – tack vare liknande “bedömningar” som Torsten Augustssons – som den oerhört kända rapporten av Harremoës, m. fl., ”Late lessons from early warnings: the precautionary principle 1896–2000”, Environmental Issue Report No 22, European Environment Agency, Luxembourg & Copenhagen: Office for Official Publications of the European Communities, 2001, ISBN 92-9167-323-4, kunde skrivas. I denna konstateras att genom olika förhalningsåtgärder har bl.a statliga myndigheter lyckats hindra införandet av den självklara Försiktighetsprincipen samt utvecklandet av nödvändiga säkerhetsstrategier. Tidiga varningssignaler nonchalerades och kostnaderna för samhälle och individ blev därigenom oerhörda. Att detta var, och är ett svek, mot flera av samhällets grundprinciper samt dess medborgare är självklart. Jag vill inte vara med om ytterligare ett okontrollerat fullskaleförsök – sanktionerat av SSM – där jag mot min vilja används som försöksdjur. Frågan är om Torsten Augustsson vill vara man eller (försöks)mus? Vill han bli ihågkommen som en ny Erin Brockovich eller som lydig tjänsteman som inte oroar de industritrogna tillväxtfanatikernas våta fantasier?

***

Sverige lyder, genom vårt EU-medlemskap, under EU-rätten. Där konstateras att omständigheterna kan vara sådana att det går att tillämpa den s.k. Försiktighetsprincipen med stöd av mycket svag bevisning om riskernas orsak och förekomst; ett förhållande som också ger förutsättningarna för den information som ska förmedlas om riskerna.

Försiktighetsprincipens beviskrav skiljer sig från en hos naturvetare djupt rotad tradition för hur den vetenskapliga bevisningen ska värderas. Naturvetare som rapporterar om kunskapsläget ställer mycket höga krav för att en risk ska anses vara vetenskapligt säkerställd, och innan forskningen kommit dit tonas riskerna ned. Icke säkerställda forskningsfynd förringas eller ignoreras helt, vilket är ett mycket stort problem som kan skjuta Försiktighetsprincipen helt i sank. Detta kommunikationsproblem har uppmärksammats inom EU och det har bl.a. därför tagits fram riktlinjer för Försiktighetsprincipens användning. Regleringen innebär att bedömningen av när bevisningen ska anses vara tillräcklig, för att leda till försiktighetsåtgärder, överlämnas från naturvetarna till de politiska beslutsfattarna och rättstillämpningen. I syfte att åstadkomma detta har EU-kommissionen angivit att riskbedömningen skall redovisa graden av vetenskaplig osäkerhet så långt som det över huvud taget är möjligt. Därefter har även Europarådet meddelat en resolution där de konkretiserat riktlinjerna för att få fram sådana riskutredningar. Rådet anger bl.a. att naturvetarnas riskbedömning ska särskiljas från riskhanteringen (prövningen av Försi

ktighetsprincipens tillämplighet) och redovisas öppet.

Om jag själv arbetade på SSM så skulle jag samla all information i enlighet med EUs krav på transparens och redovisning samt skicka allt uppåt till Riksdagen, Regeringen samt vidare till EUs kontor. Deras ledamöter har de facto mycket högre lön än vi andra så de får också taga det konstitutionella ansvaret för denna folkhälsofråga. De har dessutom det övergripande moral-etiska ansvaret att garantera säkerhet för alla medborgare, alla andra djur samt växter i hela världen. Det ansvaret går aldrig att missförstå.

***

Fler och fler personer ute i världen backar nu. Italienaren Innocente Marcolini fick en hjärntumör efter att ha använt en trådlös telefon 5-6 timmar per dag på sitt arbete. Italiens Högsta Domstol slog då nyligen fast i ett unikt domslut att orsaken var telefonen. Stämningar mot mobiltelefoniindustrin förväntas nu strömma in i Italien och andra länder. En teknisk direktör hos den franska telekomindustrin har protesterat mot att han fått en mobilmast utanför sitt hus och VD:n för det belgiska telekomföretaget Belgacom har stoppat WiFi-installationen på sitt kontor samt begränsat användandet av mobiltelefoner eftersom han uppfattar dessa som farliga efter WHOs cancerklassifikation av radiofrekventa fält.

Slutligen, kom ihåg att vi diskuterar leksaker, inte livsnödvändigheter såsom rent vatten, ren luft, mat som går att äta utan risk, omvårdnad, omtanke, kärlek och respekt. Barn som inte får dessa livsnödvändigheter går under. Barn som inte får läsplattor och mobiltelefoner växer ändå upp till ansvarstagande och kärleksfulla medborgare – det behöver ni inte oroa er för.

Jag är djupt bekymrad över att Torsten Augustsson ånyo vill göra SSM till ett strålskyddsinstitut. Som medborgare skulle jag mycket hellre se att han använde mina och andra skattebetalares pengar till att skydda medborgarna.

 

Olle Johansson, docent, Karolinska Institutet, Stockholm

Om artikelförfattaren

Olle Johansson är docent vid Karolinska Institutet i Stockholm

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Inkompetenta järnvägsbeslutare”

Järnvägsprojektet Ostlänken är ett skräckexempel på hur inkompetens och förutfattade meningar styr järnvägsbesluten i Sverige. Projektet bör pausas för att sedan planeras om för att spara pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det skriver Hans Sternlycke.

publicerad 21 mars 2025
järnväg järnvägar Sverige
Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, inte bilen eller flyget.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ostlänken, järnvägen mellan Järna och Linköping som började byggas förra året är ett skräckexempel på hur okunnighet och förutfattade meningar styrt järnvägsbesluten, både bland politiker och Trafikverket. Bygget borde pausas och projekteringen göras om för att rädda pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det finns gott om tid. Banan beräknas inte vara klar förrän 2035, men kunde byggas på bråkdelen av tiden på bro för 400 kilometer i timmen mot med makadam på konventionell banvall som nu för 250 kilometer i timmen.

Kostnaden blir 103 miljarder kronor för de 18 milen, internationellt höga 5,7 miljarder milen, mot hälften för på bro, enligt Skanska. Underhållskostnaden blir hela 4,5 gånger mer än på bro och med spår i betong, under 30 år 19 miljarder kronor mot 4,2.

Ostlänken blev kvar när de nya stambanorna som skulle gett 2,5 timmars restid mellan Stockholm och med tåg i 320 kilometer i timmen och två timmar till Göteborg. Nu borde ett höghastighetsnät för 400 kilometer planeras. Sedan blev banorna nedgraderade till 250 kilometer i timmen, under påstående från Trafikverket, att det skulle vara billigare. sedan blev första åtgärden av nya regeringen att lägga ned för att spara pengar. Kvarvarande bitar skulle ha pendeltåg och godståg, helt ignorerande kapacitetsförlusten olika hastigheter ger. Nya stambanorna med bara höghastighetståg skulle gett plats för tre gånger fler tåg på de gamla stambanorna genom jämnare hastigheter där.

I dag tar det tar det tre timmar och 40 minuter att resa mellan Stockholm och Göteborg och och fyra timmar och 30 minuter att resa mellan Stockholm och Malmö. Det är trekvart respektive en halvtimme längre än de restider som gällde 1998. Då presenterades en stomnätsplan för hela landet hur tågen skulle bli snabbare att resa med 2007. Bara för ett par sträckor har det förverkligats. Tvärtom har nästan alla sträckor längre restider än de hade 1998.

Orsaken är att trafiken har ökat, men järnvägen inte byggts ut, så att järnvägen nu ligger vid kapacitetsgränsen, och att underhållsskulden ökat. Bilen och flyget har setts som det moderna, som man satsat på. Ändå är det bara ett par orter med flygfält som har kortare restid med flyg än med tåg efter stomnätsplanen för 2007.

Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, och som kan bli billigare och snabbare, inte bilen eller flyget. Järnvägen är miljövänligare och mer ekonomisk. Politiker och planerare bör uppgradera sin kunskap om modern järnvägsteknik.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Utbildningen är viktigare än vapnen”

Utbildningen för jägarexamen borde bli längre och även innefatta psykologisk lämplighetsprövning. Det skriver Misha Istratov, debattör inom viltförvaltning och hållbarhet.

publicerad 5 mars 2025
Dagens helgutbildningar för jägarexamen är problematisk, skriver Misha Istratov.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det var aldrig en fråga om huruvida det skulle ske i Sverige, utan enbart en fråga om när. Det har hänt i Norge. Det har hänt flera gånger i Finland. Medan andra länder infört strängare vapenlagar har svenska regeringspartiers flörtande med amerikanska landsbygdsideal och vapenkultur i stället banat väg för mass- och skolskjutningar.

Gärningsmannen som stod bakom attentatet i Örebro där tio människor dödades, bar tre jaktgevär på ryggen, varav ett halvautomatiskt. Debatten har gått varm om de halvautomatiska vapnen som godkändes för jakt 2023. Att regeringen nu vill skärpa vapenlagarna efter attentatet är tillbörligt. Men det är också politiskt opportunistiskt eftersom de själva tidigare lobbat för de regler de nu förbjuder. Den politiska kappvändningen blir ännu mer flagrant mot bakgrunden att flera av regeringspartierna för några månader sedan öppet verkade för ännu generösare regler för vapeninnehav.

I stället för att enbart diskutera vapentyper bör grunden till hur gärningsmannen ens erhållit sin vapenlicens uppmärksammas – nämligen genom den jägarexamen han avlagt.

I dagens Sverige kan du få ett infall på en fredagsmorgon och anlända till en kursgård samma dag, för att på söndagen ha din jägarexamen i handen. Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

Ingen kan säga om våldsdådet i Örebro hade kunnat förhindras med hårdare regler för jägarexamen och vapenlicens. Men det bör stå utom alla tvivel att det hade minskat risken för att fel person skulle få tillgång till militära vapen med ödeläggande kapacitet.

Det vore osmakligt om Örebrofallet ledde till en diskussion om hur seriösa majoriteten av Sveriges jägare är och att de inte ska drabbas på grund av att en desperat person valde att skapa en tragedi. Vissa saker är för viktiga för att kringgå försiktighetsprincipen. Även om 277 034 av de 277 035 jägare som löste jaktkort senaste säsongen vore exemplariska, räcker det uppenbarligen med att en person tappar besinningen för att konsekvenserna ska bli ödesdigra.

Just nu pågår en utredning för en modernare jaktlagstiftning, vilket är på tiden eftersom nuvarande jaktlag är från 1987. Ramverket till flera delar i jaktlagen grundlades redan 1938 vilket gör den förlegad i många avseenden. Det är alltså ett ypperligt tillfälle för regeringen att lägga till uppdraget att utreda hur jägarutbildningen kan bli mer omfattande och seriös. Ett av kraven borde rimligtvis vara att innehållet inte ska kunna korvstoppas över en helg, utan bör inhämtas över ett antal veckor eller månader.

Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

En längre jägarutbildning skulle utöver djupinlärning också ge möjlighet för systemet att plocka upp signaler om olämpliga kandidater. Hittas de redan i detta skede finns goda chanser att undvika tragedier. I tillägg till detta skulle en psykologisk lämplighetsprövning innan man får avlägga jägarexamen vara en ytterligare säkerhetsåtgärd. Efter de två skolskjutningarna i Finland 2007 och 2008 infördes kontroller av mental hälsa för de som ansökte om tillstånd för halvautomatiska vapen. Detta borde lämpligtvis gälla samtliga personer som ansöker om vapenlicens eftersom det naturligtvis går att begå terrordåd med en älgstudsare eller ett handeldvapen också.

Under remissrundorna för den nyliga utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning kan man skåda hur jägarförbunden propagerar för friare vapenlagar medan Brottsförebyggande rådet varnar för riskerna med fler och farligare vapen ute i samhället. Ändå följer politikerna ideligen jägarförbundens önskemål. Tendensen att intresseorganisationerna utövar massivt inflytande på jakt- och vapenpolitiken har debatterats i årtionden. Med facit i hand kan man konstatera att utan jägar- och skytteförbundens idoga påverkansarbete skulle många av landets generösa vapenlagar aldrig realiserats. Det är därför av yppersta vikt att jägarförbunden välkomnar ett förslag om en mer seriöst upplagd jägarutbildning som en garant för en mer kompetent framtida jägarkår.

Regeringen har nu på sitt bord att göra sitt yttersta för att våldsdådet i Örebro inte ska upprepas. Det finns tio familjer som för alltid kommer att vara märkta av denna incident. Samhället bör hjälpas åt för att detta blir den enda och sista gången. Inget fritidsintresse, jakt eller annat, borde få gå före medborgarnas säkerhet. Om detta måste vi alla enas.

 

Misha Istratov

Om debattören

Misha Istratov är VD för Elithus och oberoende debattör inom hållbarhet generellt, med specialisering mot viltförvaltning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Finns medvetandet i hjärnan?”

Människan och medvetandet

Om vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde man åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar. Det skriver Tamás Bogár.

publicerad 21 januari 2025
Vad är egentligen medvetandet?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sedan urminnes tider har den sökande människan ställt frågorna: Var gör jag här? Vad är meningen med livet? Är tillvaron förnuftig?

Den vetenskapliga fysikaliska verklighetsuppfattningen förklarar att människan består av en kropp och en hjärncellsmassa som är själva medvetandet. Fysikaliskt inställda vetenskapsmän har uppfattningen att hjärnan är själva människan som tänker, känner och upplever verkligheten härifrån. I den fysikaliska verklighetsuppfattningen finns alla minnen och alla medvetenhetsprocesser i den fysiska hjärncellsmassan. Hur långt har hjärnforskningen kommit då? Har den bevisat att minnet och medvetandet finns i hjärnan? När man ställer alla dessa frågor verkar det i stället uppstå flera frågor än svar. När man studerar forskning om hjärnan inser man att denna forskning egentligen inte har lyckats bevisa något annat än sekundära effekter av medvetenhetsyttringar i hjärnans olika delar.

Tankeväckande teorier inom neurovetenskapen:

Studier av avbildningar av hjärnan tyder på att prefrontala barken och hjässloben är speciellt viktiga för medvetandet och den globala arbetsytan. Men det är svårt att veta om dessa regioner framkallar själva medvetandet eller om de utför relaterade processer som uppmärksamhet, minne och verbalisering av medvetna upplevelser.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 86): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Även om det kanske inte finns någon ´fri vilja´ existerar i alla fall upplevelsen av att själv framkalla ett visst beteende och den kan registreras i hjärnan.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 88): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Jag ställer mig då frågan: Vad är det som aktiverar dessa medvetenhetsyttringar i hjärnan? Vad är primärt och sekundärt? Vad är orsak och verkan? När man ställer dessa frågor, får man uppfattningen att den fysikaliska vetenskapens förhållningssätt skapar sin egen verklighetsbild, som ur ett historiskt perspektiv kan jämföras med kyrkans trosföreställning om verkligheten. Under medeltiden hade Påven och kyrkan en mycket stark ställning i Europa och hade monopol på sanningen, likt ett rättesnöre som människorna skulle förhålla sig till. Vetenskapen bör inte hänge sig åt trosföreställningar och fantasispekulationer utan utgå från egna observerade objektiva mätbara resultat och använda detta för att bevisa om medvetandet är lokaliserade i hjärncellsmassan eller inte.

Om man resonerar förnuftigt och inte låter känslan styra och bestämma över dessa viktiga frågeställningar, blir den logiska slutsatsen av den vetenskapliga forskningens resultat ganska entydig. Den är att denna forskning enbart lyckats konstatera sekundära effekter av medvetenhetsyttringar. Vetenskapen bör inte hemfalla åt känslans oresonliga förhållningssätt och tro att sekundära reaktioner är själva medvetandet, för då blir vetenskapen den nya religionen. Med en smula ödmjukhet inser hur lite vi vet om man enbart utgår från den objektiva och synliga delen av verkligheten. Kan det då finnas något utöver denna objektiva fysiska värld, som vi kan uppleva med våra fysiska sinnesorgan? Om vi utgår från denna frågeställning, så kommer vi till insikten att den fysikaliska vetenskapen har hamnat i en återvändsgränd. Detta innebär att vi då behöver leta vidare efter någon förnuftig förklaring och inte nöja oss med otillräckliga spekulationer och teorier. Vi borde i stället söka förstå verkligheten som den egentligen är och inte sådan vi tror att den är.
Om nu vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde detta åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar.

Den troende människan, som snarare utgår från en religiös tro och har den som en grund för att orientera sig i tillvaron, besvarar dessa frågor enligt sin föreställning om verkligheten. Men har religionen egentligen kunnat ge en bättre bild än den vetenskapen ger med sitt sätt att förhålla sig till verkligheten? Vid närmare eftertanke inser vi nog att vi inte kan förlita oss på enbart tro. Däremot kan den ge tröst och en meningsfullhet i tillvaron i denna känslokalla hårda värld som vi lever i.

Varken religionen eller vetenskapen har lyckats besvara frågorna om medvetandets natur, meningen med livet, tillvarons förnuftighet och så vidare. Den vetgiriga och sökande människan kommer inte att nöja sig med de torftiga förklaringsmodeller som råder utan kommer givetvis söka vidare för att närma sig en mer hållbar verklighetsförklaring. Egentligen är detta inget nytt utan det har alltid funnits människor på olika nivåer i medvetenhetshänseende. Om vi nu utgår från detta faktum, så inser vi att dessa förebilder av män och kvinnor verkar ha haft en djupare förståelse av verkligheten. Dessa pionjärer har sedan vidareförmedlat kunskapen till sina medmänniskor, där några fåtal haft medvetenhetsreceptorer att uppfatta och förstå deras idéer och tankeformer.

I sökande efter svar på frågan om huruvida medvetandet finns i hjärnan uppstår allt fler frågeställningar. Det blir inte enbart en fråga om medvetandets lokalisering i hjärncellsmassan utan även fler frågor: Vad är egentligen medvetandet? Finns minnet i hjärnan? Vad är en människa? och så vidare. Till slut inser man hur lite man vet och då har man kommit till mognadsgraden, den så kallade sokratiska insikten: ”att jag vet att jag ingenting vet”.

Den sökande människan kommer inte att nedslås av detta faktum utan drivs vidare av en inre känsla och övertygelse om att det finns mycket mer att lära och förstå av livet. Detta skulle kunna liknas vid en långsam vandring längs en knivskarp väg, längs vilken man uppnår vissa delmål, etapper, milstolpar av erövringar av förståelse men inte nöjer sig med detta utan vet att det finns mycket kvar att förstå av tillvaron och kunskapen om verkligheten.

Den som söker finner, ty han drivs av undermedveten visshet om att det sökta måste finnas.” (Författare Laurency 1987, kapitel 3.2, 16): Livskunskap Två. Förslagsstiftelsen Henry T. Laurency.

 

Tamás Bogár

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Natomedlemskapet – en uppenbar riskfaktor”

Natomedlemskapet är ett forcerat beslut som tagits utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna. För rikets säkerhet måste Sverige lämna Nato omgående. Det skriver Michael Zazzio, Mikael Hagenbo, Roger Richthoff och Jörgen Appelgren.

publicerad 15 januari 2025
Amerikanska soldater under Natoövning i småländska Skillingaryd förra året.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

År 1982 lovade Nato, i det fall att Östtyskland skulle bli en del av Tyskland, att inte expandera sitt territorium i riktning mot Ryssland. På den tiden hade Nato inga andra gränser mot Ryssland än den norsk-ryska gränsen i norr samt vid Berings sund. Sedan år 1999 har Nato dock massanslutit: Tjeckien, Ungern, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Montenegro, Nordmakedonien, Finland och Sverige. I flera etapper har Nato brutit sitt löfte om att inte expandera sitt territorium och sin landgräns mot Ryssland, vilken nu är längre än 200 mil, och den europeiska Nato-kartan är i dag nästan identisk med EU:s karta, vilket återspeglas i många EU-beslut.

Svenska politiker, svensk försvarsmakt, svensk underrättelsetjänst och hela det militärindustriella etablissemanget forcerade fram beslutet om ett svenskt Nato-medlemskap och DCA-avtal, utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna med att ansluta sig. DCA-avtalet innebar att Sverige gav upp både självständighet och territorium (militära baser) åt främmande makt. DCA-avtalet utgör en ockupation av svenskt territorium, vilket var möjligt att genomföra enbart på grund av högförräderi av den sittande regeringen.

För 20 år sedan påpekade Vladimir Putin att det fanns risker med ett expanderande Nato och att Nato:s expansion innebar att Ryssland tvingades att utveckla nya överlägsna vapentyper. Tre år senare lät han meddela att en sådan vapenutveckling pågick, och för åtta år sedan klargjorde han att Ryssland hade sådana vapen.

I november 2024 använde Ryssland för första gången sådana vapen, Oreshnik-missilen, vilken har skapat panik i Ukraina och Nato-länderna. Detta nya vapen har medfört att Ryssland nu har förskjutit den globala dominansen och balansen till sin fördel.

Oreshnik-missilerna färdas med 12 gånger ljudets hastighet och slår ner med kirurgisk precision. De når hela USA samt hela Europa. Det går inte att försvara landet och befolkningen mot dem, för dessa missiler är dubbelt så snabba som de näst snabbaste missilerna. Sverige och de övriga Nato-länderna måste därför upphöra med alla vapenleveranser till Ukraina samt se till att all militär personal och alla de civilanställda, som arbetar inom krigsindustrin, omedelbart dras bort från Ukrainskt territorium. I annat fall kan dessa Nato-länder, inklusive Sverige, komma att attackeras med Oreshnik-missiler, vilket skulle vara onödigt, eftersom ett sådant scenario kan undvikas. Om Ukraina inte får någon militär hjälp, så tvingas landet att inleda fredsförhandlingar med Ryssland, och fredsförhandlingar är alltid en bättre lösning än krig. Ukraina och Ryssland var nära en sådan fredsuppgörelse när den omkullkastades av Storbritanniens premiärminister.

Krig är produktionsmässigt sett destruktivt för alla utom möjligtvis för det militärindustriella etablissemanget. Krig innebär alltid död, lidande, sjukdomar, misär och en enorm förödelse. Med hänsyn till rikets säkerhet, den regionala säkerheten i norra Europa samt utifrån ett geopolitiskt perspektiv, borde Sverige damma av den från det kalla kriget mycket framgångsrika säkerhetspolitiska policy som gick under beteckningen ”den nordiska balansen”. Detta innebär att Sverige måste lämna Nato och att de politiker som fattade beslutet om Nato-anslutningen måste ställas till ansvar för brott mot rikets säkerhet. Vi behöver politiker som har respekt för regeringsformen och för demokratin – så som den uttrycks i regeringsformen – och med integritet, så att man står fast förankrad, även om det militärindustriella etablissemanget, EU eller FN trycker på.

De svenska medborgarna förtjänar att få leva i trygghet och säkerhet. Samhällsuppbyggande, framtids- och utvecklingsmöjligheter samt god hälsa måste prioriteras. Människor förtjänar att ha framtids- och utvecklingsmöjligheter som är samhällsuppbyggande och samhällsbevarande i stället för samhällsförstörande, vilket militära konflikter alltid är. Att medborgarna ska leva i fred, ha individuell frihet, ha tillgång till god sjukvård och utbildning, ha låga energikostnader samt ett inte alltför högt skattetryck måste stå i fokus för svensk politik. Ett sådant samhälle leder till en hög produktivitet och därmed till välstånd, men det förutsätter neutralitet och goda relationer till andra länder, framför allt BRICS-länderna, som numera är den geopolitiska motorn och den ekonomiska makten i världen.

Vi behöver nytänkande politiker som har ett helhetsperspektiv och som inte skapar något onödigt hot mot Ryssland eller andra länder. Dagens generation av politiker har visat vad de går för, och det gäller samtliga riksdagspartier. Vi behöver en injektion av nya partier och politiker som är ansvarstagande och som inte involverar Sverige i några destruktiva pakter. Neutralitet är för övrigt den bästa förutsättningen för fred, vilket Sverige har över 200 års erfarenhet av.

 

Michael Zazzio, ordförande National Health Federation Sweden

Mikael Hagenbo, tidigare svensk representant inom ramen för partnership for peace (PFP) i olika arbetsgrupper inom Nato

Roger Richthoff, f d riksdagsledamot och major

Jörgen Appelgren, reservofficer, intendent, Flygvapnet

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.

Send this to a friend