Stefan Löfven har meddelat att han tillsatt en utredning som skall se över möjligheterna att förbjuda ”rasistiska” organisationer och hålla dess medlemmar straffansvariga. Åtgärden motiveras av statsministern med påståendet att sådana organisationer kan vara ett ”hot mot demokratin”. Det senare är ett uttryck som S gärna använder, men som inte har en klar betydelse.

Regeringsformen ger oss svenska medborgare ett antal fri- och rättigheter. En av dessa är föreningsfriheten. Den återfinns i regeringsformens 2 kap, 1 §. För att kunna förbjuda föreningar (organisationer), måste denna frihet kunna inskränkas, vilket den kan. Ty i samma kapitel 20 § står skrivet:

”Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag: 1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5), …”

Paragraferna 21–24 talar alltså om i vilken utsträckning som föreningsfriheten får inskränkas. 21 § säger detta:

”Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.”

Men innan vi redogör för varför, så behöver en formulering i 24 § nämnas och den lyder:

”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”

Vi kan konstatera att regeringsformen redan idag medger en inskränkning (förbud) i föreningsfriheten, om ändamålet är att stoppa organisationer vars syfte är att förfölja en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Slutsats: Denna formulering räcker inte för Stefan Löfvens ambitioner. För vore den tillräcklig, finns där inget att utreda. Stefan Löfven tror sig alltså inte kunna leda i bevis att de organisationer han idag anser hota demokratin, har som syfte att förfölja folkgrupper.

Då är vi tillbaka till formuleringen ”Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle”.

Vilket ändamål är mer godtagbart i ett demokratiskt samhälle, än att skydda själva demokratin?

Är det här vi finner förklaringen till varför Stefan Löfven och hans parti, inklusive deras trogna tjänare i media, ständigt återkommer till uttrycket ”hot mot demokratin”? Man bereder vägen för ett förbud av misshaglig opposition, genom att normalisera lösa påståenden om att påstått rasistiska organisationer utgör ett hot mot demokratin. För det är knappast kommunister man vill förbjuda, trots dessas uttalade målsättning att införa proletariatets diktatur. Inte heller islamister som uttryckligen arbetar med målet att Sverige skall bli en teokratisk diktatur.

En rimlig invändning mot ovan är att om etablissemanget vill ge sig själva möjligheten att inskränka föreningsfriheten, varför arbetar man då inte fram en förändring av själva regeringsformen i riksdagen? Därför att regeringsformen är en grundlag och en sådan kan endast ändras genom två riksdagsbeslut med val emellan. Stefan Löfven vill knappast gå in i en valrörelse där han baxat igenom ett första riksdagsbeslut om inskränkningar i föreningsfriheten och nya möjligheter att förbjuda ”rasistiska” organisationer. Det skulle ge den påstått ”rasistiska” oppositionen möjligheten att göra valfråga av Löfvens ambition. Besvärliga statsvetare och en rest sant liberala akademiker, skulle krångla och ifrågasätta, under många och långa månader.

Istället vill förmodligen Löfven ha en lag (inte grundlag) som medger möjligheten till inskränkning av föreningsfriheten och att klubbande av denna lag föregås av hans utredning. Fait accompli genom ett riksdagsbeslut och kanske det redan innan valet 2022. Så där snabbt och smidigt som man gjorde med den så kallade gymnasielagen och en hoper andra mer eller mindre idiotiska lagar som express-stiftats.

Vår slutsats är att det återkommande användandet av uttrycket ”hot mot demokratin” inte är väl definierat och det kan mycket väl vara ett regisserat, planerat och utdraget normaliserande och tillvänjande av den tysta väljarmassan, så att en lag om förbud mot organisationer som i fria och åsiktspluralistiska samhällen skall tolereras, kan fattas med befintlig regeringsform och den stora massans passiva stöd. När väl förbudsmöjligheten är på plats, så behöver inget annat göras än att sätta rasiststämpeln på en misshaglig organisation, så är förbudet ett faktum. Bäst är förstås om själva stämplingsakten ombesörjs av en förment ”oberoende” myndighet eller domstol.

När väl förbudsmöjligheten är på plats, så behöver inget annat göras än att sätta rasiststämpeln på en misshaglig organisation, så är förbudet ett faktum.

Det är mycket oroande. I sociala medier använder en hel del socialdemokratiska företrädare begreppet ”vit makt”. Kan man sätta likhetstecken mellan det underförstått rasistiska ”vit makt” och ett opponerande mot statistiskt faktum att det etniskt svenska folkets andel av medborgarna snabbt minskar, så har Socialdemokraterna skaffat sig verktyg att förbjuda organiserade protester mot att svenskarna blir en minoritet i sitt eget land.

Det finns också goda skäl att fråga sig om Socialdemokraterna verkligen ser rasismen som ett betydande problem, ens inom sina egna skeva definitioner av begreppet. För knappast tror S att de kan förbjuda sin huvudkonkurrent SD, som påstås vara ett rasistiskt parti. Den viktigaste drivkraften är nog snarare att man behöver ett viktigt problem att lösa. Fördelningspolitik och socialförsäkringar ger inte väljare så som de gjorde förr. Nog finns samhällsproblem, men inga S kan göra anspråk på att lösa – de har ju skapat dem. Därför får man skapa ett artificiellt problem och därefter dess lösning. Precis som amerikanska presidenter tacksamt tagit tillvara ett krig, eller flera, så har Stefan Löfven sin rasism, högerextremism och nazism. Ett impotent fäktande med väderkvarnar, alltmedan hans påstått ”trygga Sverige” skjuter ihjäl barn.

För att möta denna utveckling, skall man inte göra det vi gör ovan; agera lekmannajurist och anföra halvkrångliga resonemang. Akademisk hantering av situationen kommer inte att skydda oss mot utvecklingen och våra motståndares antidemokratiska sinnelag. Vi behöver en intuitiv nationalism, där svenskarnas rätt till sitt eget land är självklar och inte ett modellbygge av slaget ”öppen svenskhet”. Vår rätt som folk är samma rätt som innehas av tibetaner eller uigurer. Höj blicken och titta utanför landets gränser. Sätt svenskarna i ett globalt sammanhang. Vi är en liten minoritet, färre till antalet än de flesta av de invandrargrupper som koloniserar vårt land. Vi är den skyddsvärda minoriteten. Det är svaret vi skall ge socialdemokratiska företrädare som beskyller legitima folkliga anspråk för att vara ”vit makt” och Alternativ för Sverige är den politiska kraft som gör anspråk på att leda en sådan utveckling.

Tala medan tid är. Sverige är vårt, med hävdvunnen rätt.

Gustav Kasselstrand
Sven Valerio