NyD Debatt

Annons:

Därför smutskastas Strålskyddsstiftelsen som ”årets förvillare”

Uppdaterad juli 18, 2019, Publicerad mars 13, 2017
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det är främst mobilindustrins PR-byråer som ligger bakom smutskastningskampanjen mot Strålskyddsstiftelsen och kritiken mot de forskningsrön som pekar på hälsoriskerna med mobilstrålningen, som är särskilt allvarlig för våra barn. Det skriver Mona Nilsson, journalist och styrelseledamot i stiftelsen.

Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse utan vinstsyfte som arbetar med utgångspunkt från Europarådets rekommendationer om att informera om hälsorisker med elektromagnetisk strålning, med tonvikt på trådlös teknik.

Strålskyddsstiftelsen redovisar de hälsorisker som forskningen visar och forskares samt läkares ställningstaganden. Vi är också den enda instans i dag i Sverige som kritiskt granskar ansvariga myndigheters hantering av hälsorisker med strålning från trådlös teknik och lågfrekventa elektromagnetiska fält. Vi ger råd om hur riskerna kan minskas och verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med strålningen.

Orsaken till smutskastningen

Annons:

Den industri som använder trådlös teknik i sina produkter, såväl för civilt som militära ändamål, betraktar information om hälsorisker och negativa effekter av den egna verksamheten som ett hot mot fortsatt expansion och vinstutvecklingen. Sedan decennier har olika industrigrenar arbetat med olika strategier för att försvara sin verksamhet mot vad de upplever som hot. I strategin ingår att motarbeta forskare som pekar på risker för miljö och människors hälsa med industrins verksamhet och de organisationer som informerar om riskerna. I strategin ingår därför smutskastningskampanjer, vilka riktas både mot forskare, läkare samt miljö- och hälsoskyddsorganisationer, som Strålskyddsstiftelsen.

I fallet med hälsorisker med strålning från trådlös teknik riktas även smutskastningen mot människor som skadats, de som kallas ”elöverkänsliga” eller utomlands EHS (electrohypersensitive).

Debatten håller en mycket låg nivå och genmälen medges oftast inte. Detta är förstås helt oacceptabelt, ur etisk och demokratisk synpunkt, men pågår sedan flera år i stor omfattning i svensk tongivande press, exempelvis i Expressen och i Dagens Nyheter.

Om påstående ”årets förvillare”

Strålskyddsstiftelsen påstås vara ”årets förvillare”. Påståendet härrör från skeptikerföreningen Vetenskap och folkbildning år 2013. Även TV4, Svenska Dagbladet och SR:s granskande redaktion Kaliber har kallats ”årets förvillare”. Strålskyddsstiftelsen är alltså i gott sällskap.

Föreningen Vetenskap och folkbildning uppvisar alla tecken på att vara en så kallad frontorganisation, en bulvanorganisation, för den industri som säljer trådlös teknik och som betraktar Strålskyddsstiftelsens information som ett hot. Bland annat agerar Vetenskap och folkbildning genomgående i frågor som handlar om tredje part, exempelvis den industri som känner sig hotad av en fri debatt om hälsorisker med elektromagnetisk strålning, och man ägnar sig även intensivt åt att smutskasta forskare, läkare, politiker och organisationer som Strålskyddsstiftelsen, som pekar på hälsoriskerna.

Föreningen hånar och kränker även skadade människor som vittnar om hälsoproblem med strålningen och angriper de journalister som objektivt skriver om hälsoriskerna. Föreningen motarbetar också demokratiska spelregler, bland annat har man upprepat arbetat för att förhindra att Strålskyddsstiftelsen får hålla föredrag eller får informera riksdagsledamöter.

Vikten av att använda en bulvan eller tredjehandspart

I ett dokument läckt från en av de största mobiltelefontillverkarna Motorola 1994, framkom det att Motorola ansåg det ”väldigt viktigt” att Motorola inte själv framträdde i debatten om hälsorisker utan att andra personer, vilka gav sken av oberoende från industrin, förde debatten åt Motorola. Motorolas dokument visar också att man angrep forskare (”war-game”) som visade att strålning vid frekvenser som används ibland annat Wifi och trådlösa telefoner (2,4 GHz) orsakade DNA-skada i djurförsök.

Motivering bakom ”årets förvillare”

Hur motiverade Vetenskap och folkbildning att Strålskyddsstiftelsen skulle vara ”årets förvillare”? Argumenten är dessa:

  1. Strålskyddsstiftelsen påstås sprida ”skrämselpropaganda” och ”ensidigt vinklad rapportering” om hälsorisker med strålning.
  2. De påstår också att ”Strålsäkerhetsmyndigheten sett sig tvungen att gå ut till landets skolor och dementera lobbygruppens påståenden”.

Omfattande forskningsresultat och Europarådets rekommendationer är inte ”skrämselpropaganda”

Forskningen som visar allvarliga hälsorisker med strålning från trådlös teknik är omfattande och växande. Att redovisa vetenskapliga resultat är inte ”skrämselpropaganda”. Det kan enbart uppfattas som ”skrämmande” för den berörda industrin som i sina årsredovisningar uppger att nya rön om hälsorisker och allmänhetens oro över hälsorisker är en risk för vinstutvecklingen. Vidare bedömer återförsäkringsbolaget Swiss Re att erkännande av hälsorisker med elektromagnetiska fält och strålning från trådlös teknik är en högriskfaktor, i högsta riskklassen, som kan drabba försäkringsbranschen mycket hårt.

220 vetenskapsmän och många läkares ställningstaganden är inte heller ”skrämselpropaganda” lika lite som Europarådets rekommendationer i resolution 1815. Det är vetenskap och fakta.

Strålskyddsstiftelsen mindre ”ensidig” än Strålsäkerhetsmyndigheten

Gällande påståendet att vår information är ”ensidig” är detta också felaktigt. Strålskyddsstiftelsens  information är betydligt mindre ”ensidig” än Strålsäkerhetsmyndigheten, som däremot väldigt ensidigt för fram det uppenbart felaktiga påståendet att forskningen inte skulle visat hälsoeffekter och att beläggen för hälsorisker skulle minskat för varje år som går! Strålsäkerhetsmyndigheten påstår också ensidigt att majoriteten av forskarna skulle vara överens om att det inte finns hälsorisker och de redovisar inte att flera hundra forskare tvärtom anser att det finns växande belägg för hälsorisker.

Strålskyddsstiftelsen har aldrig påstått att det inte skulle finnas forskning som inte visade hälsorisker. Vi har skrivit om dessa och pekar på att de oftast är finansierade direkt eller indirekt av industrin och att de ofta även är undermåligt utförda. En majoritet av forskningen visar att strålningen medför negativa effekter för hälsan. Vi anser det inte rimligt att vi skulle sprida dubbla budskap om att strålningen både medför hälsorisker och å andra sidan inte skulle göra det, vilket självfallet är en orimlighet, på samma sätt som att tobak och dioxin både skulle medföra hälsorisker och samtidigt inte göra det.

När det gäller Strålskyddsstiftelsen kontra Strålsäkerhetsmyndigheten är det inte någon hemlighet att vi är mycket kritiska till att Strålsäkerhetsmyndigheten ger människor felaktiga och vilseledande besked om riskbilden, i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Det är dessutom ett av grundskälen till att Strålskyddsstiftelsen startades. Hade Strålsäkerhetsmyndigheten fungerat som det var tänkt, och skyddat människorna och inte industrin, och informerat korrekt om visade risker och ställt krav på industrin, hade Strålskyddsstiftelsen inte behövts.

Vi har pekat på felen i Strålsäkerhetsmyndighetens information till skolor och kommuner om hälsorisker i flera skrivelser. Vi har som enda instans i Sverige under senare år granskat Strålsäkerhetsmyndighetens arbete. Vi har också upprepat begärt att Strålsäkerhetsmyndighetens hantering av frågan måste granskas av oberoende utredning och tongivande medier vilket inte gjorts sedan ett granskande och avslöjande program år 2003 i SVT (Uppdrag Granskning).

Exempel: WHO-utredning visade att industrins strategi bland annat går ut på att smutskasta forskare och organisationer som pekar på hälsorisker

År 2000 lät WHO publicera en utredning om hur tobaksindustrin arbetade för att motverka skyddande åtgärder mot tobaksrökning. Flera andra rapporter har utifrån tobaksindustrins egna dokument kartlagt industrins strategier. Telekomindustrin och flera andra tunga industrigrenar använder i dag samma strategier för att försvara sina intressen.

Det framkommer att industrin arbetade för att smutskasta både enskilda personer som verkade för bättre skydd mot hälsoriskerna men även organisationer (bland annat WHO) och forskare. Bland de strategier som framkom var:

  1. Attackera WHO/organisationer som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak
  2. Smutskasta nyckelpersoner som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak
  3. Samarbeta med journalister för att ifrågasätta WHO/organisationer som verkar för stärkt skydd mot hälsorisker med tobak

Tobaksindustrin använde vad som framställdes som ”oberoende personer och organisationer” för att ifrågasätta organisationer som verkade för stärkt skydd, i artiklar i media och i presentationer till media och politiker samtidigt som man dolde industrins kopplingar till dessa ”oberoende personer och organisationer”.

“Tobacco companies used “independent” individuals and institutions to attack WHO’s competence and priorities in published articles, and presentations to the media and to politicians, while concealing its own role in promoting these attacks.”

När det gäller frågan om hälsorisker med strålning är tyvärr WHO infiltrerat av telekom- och militärindustrin. WHO försvarar industrins intresse inte folkhälsan. Telekomindustrin har bland annat finansierat WHO:s arbete med frågan under flera år. Attackerna behöver inte riktas mot WHO som inte utgör ett hot mot telekom- och elindustrin, utan riktas i stället mot organisationer som Strålskyddsstiftelsen och mot oberoende forskare som redovisar att strålningen innebär hälsorisker samt mot de enskilda personer som vittnar om skador, inklusive WHO:s tidigare generaldirektör Gro Harlem Brundtland.

 

Mona Nilsson

Om debattskribenten

Mona Nilsson är författare till ”Mobiltelefonins hälsorisker”, ”Spelet om 3G” samt till många artiklar i ämnet. Hon har granskat de flesta aspekter av frågan i över 10 år och är idag en av Sveriges mest kunniga experter på området.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

”Nya stationssamhällen för bättre boende”

Att bygga nya, täta stationssamhällen kan ge billigare boende, gynna elkänsliga och skapa ett mer hållbart samhälle. Det skriver Hans Sternlycke.

Uppdaterad yesterday at 21:34, Publicerad september 19, 2025
Nya stationssamhällen kan återge barn möjligheten till trygg lek utan störning från biltrafik.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Hur vi förflyttar oss styr samhällets utformning. Förr när vi rörde oss till fots var staden tät och liten med gångavstånd till allt. Även stadsinvånarna bedrev jordbruk. Bilen har gjort boendet utspritt och svårt att förbinda med kollektivtrafik. Hälften av stadsytan upptas av bilen med gator, parkeringsplatser och skyddszoner. Det gör vägavstånden en tredjedel längre. Från ett storstadscentrum till förorten kan det med kollektivtrafik ta trekvart. Man får barriärer, ingen kan längre leka på gatan, buller och luftföroreningar. Elbilar ger ingen bättring. Det mesta kommer från däcken, partiklar, och över 40 kilometer i timmen dominerar däcksljuden. Flera tusen om året dör av ohälsan bilen ger.

Tåg kan sprida bebyggelse och stärka glesbygd

Stort befolkningsunderlag ger bra arbetsmarknad och god kommunekonomi, medan glesbygden utarmas. Bostäder byggs på i ringar, och centra förtätas, ofta med uppgivande av grönområden och av tätt byggande utan hänsyn till ljusförhållanden, föroreningar och ljud. En återgång till gångavstånd inom en kilometer krävs för ett trivsammare samhälle. Planering för tåg och nya stationssamhällen kan göra det möjligt.

De bör byggas täta från början. Gamla stationssamhällen är ofta för glesa för bekvämt gångavstånd. Det brukar behövas ett par tusen invånare för att få ett tågstopp. Om genomsnittsfarten i kilometer är 60 kilometer i timmen för bussen och 80 för bilen år den 120 med bra järnväg inklusive stopp varannan mil. På ett bekvämt pendlingsavstånd på tre kvart når man fyra och en halv mil ut med buss, sex mil med bil – men hela nio mil med tåg. Dessutom klarar storstadscentra ofta inte av mer vägtrafik.

Tågresor är billigare

Per passagerarkilometer kostar en fullsatt buss tre gånger mer än ett fullsatt tåg enligt Trafikanalys: 47 respektive 16 öre. Att anlägga en station går på 100 miljoner kronor. Runt den kan rymmas 7 500 småhus inom en kilometer. Med 5 000 blir det 20 000 kronor per tomt. Två mil ny järnväg á en miljard milen blir om det behövs 3 750 kr per tomt. För en återupprustad bana räcker tiondelen. Med 10 000 invånare blir det underlag för en bra lokal service, samtidigt som alla får nära till naturen och kort restid till storstadens utbud.

Annons:

Nya stationssamhällen kan byggas mer hållbara och få ekologisk mat

Förr hämtade bönderna stadens dynga, nu spolas den ut med avloppet och havet övergöds. Den förlorade näringen till åkern ersätts med konstgödsel, som bara innehåller makronäringsämnena kväve, fosfor och kalium. Alla de bortåt 30-tals mikronäringsämnena, som växten skulle hämtat från jorden bättre med hjälp av marklivet,. blir det mindre av i maten. Mullen förbrukas när inget nytt organiskt tillförs, marklivet försvinner och jorden blir alltmer steril och får svårt att ta emot och hålla vatten.

Bebyggelse i ett nytt stationssamhälle kan ges ett VA-system som är hållbarare men ändå hygieniskt. Ett sätt kan vara att skilja ut toalettavfall från BDT-avlopp (bad, disk och tvätt) för att ta vara på näringen och inte spola ut den som avfall. VA-system.

Inom stationssamhällets gångavstånd kan man nå småskaliga ekologiska odlare som utan mellanhänder kan sälja sund mat billigare och ändå få en större ersättning. I stationssamhällets utkant kan man också ha kolonilotter för dem som vill odla mer än de kan göra på den egna tomten. Med mat från ekologiska råvaror är chansen stor att längre få behålla full hälsa.

Skyddsavståndet efter järnvägen kan bli grönområde. In till centrum bör det också gå grönområden för att ge nära tillgång till natur. Husen i samhällets bör ordnas i grupper för att stimulera till större grannskapskontakt.

Elöverkänsliga kan få ett hälsosamt boende i ett anpassat samhälle

Elöverkänsliga har svårt att vistas i samhällen. Magnetfält uppstår under trottoaren genom orena strömmar från elnätet som genom jordningsbrist går över i vattenledningen. Strålning från mobilsändare påverkar kroppens egna elektriska signaler och ger allvarliga hälsoeffekter. Varje ny generation av mobiler har blivit mer skadlig. De första som sände med analog signal var inte farliga. Nu är sändningen digitalt sönderhackad. På samma sätt ger likström inga hälsoeffekter medan växelström som är sönderhackad i bitar ger magnetfält.

Om samhället bara tillåter kommunikation via tråd kan det göras fritt från ohälsosam mobilstrålning. De flesta apparater går på likström som fås via växelström från en liten transformator. Solceller ger likström men transformeras upp till växelström, som med inkorrekt installering ger farlig strålning.

De elöverkänsliga är många men kan ofta inte delta fullt ut i samhälls- och arbetsliv. Om de kunde bo i ett samhälle utan strålningspåverkan får de mindre besvär. Det kan nås med elektronisk kommunikation via fiber i stället för trådlöst. Växelström måste vara ordentligt jordat och får inte ta in orena strömmar via mobilsändare. Kanske kan hela samhällets el matas via likström.

Tågresor är problem för elöverkänsliga. Strålningen från mobiltelefoner och dataapparater som sänder studsar mellan väggarna, som skärmar, innan den kan nå ut genom fönstren. Man borde ha mobilfria avdelningar lika väl som tysta eller kräva anslutning via tråd till sätet.

Nya stationssamhällen kan ge billigare boende

Boendet kan bli billigare. Exploateringskostnaden är höga i storstadsområdena. Längre ut blir också råmarkspriset lägre. Om bilen bara behöver användas som komplement med taxi och bilpooler blir parkeringsplatser till var lägenhet onödiga. Ytan som krävs för dem kan vara lika stor som lägenhetsytan.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Högplatån visar ett nytt ansikte – Xizang skriver ny poesi i snön”

Det moderna Kina

En mångfacetterad bild av Xizangs ekonomiska och sociala utveckling tar form, skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

Uppdaterad augusti 28, 2025, Publicerad augusti 22, 2025
Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin. T.h. en solnedgångsblomma på det heliga berget Sapu i Xizang, Kina.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I år firar den autonoma regionen Xizang 60 år. Sex decennier har fört med sig både skörd och förnyelse. Regionen har nått stora framsteg inom ekonomi och samhällsutveckling, och denna snötäckta högplatå har genomgått också en djupgående omvandling. Nu under ledning av Xi Jinpings tänkande om socialism med kinesiska särdrag för en ny era har Xizang trätt in i en tid av sin största utveckling och förändring, där folket får mest nytta och regionen visar ny vitalitet.

Ett Xizang med fokus på folkets välfärd, gemenskap och harmoni

Xizang prioriterar folkets välfärd och människans fulla utveckling. Alla etniska grupper som lever i Xizang deltar som aktiva medborgare i landets och regionens angelägenheter och utövar de självstyresrättigheter som konstitution och lag garanterar. Därmed har de gått från förtryck till att själva forma sitt öde och tillsammans ta del av utvecklingens frukter på denna högplatå.

Genom förmånliga policyer har staten stimulerat alla etniska grupper i Xizang att bygga ett bättre hem med evenemang, initiativ och kreativitet, vilket lett till regionens breda utveckling och historiska framsteg.

Xizang är ett område där flera etniska grupper lever sida vid sida. Regionen värnar systemet för regionalt självstyre och stärker känslan om den kinesiska nationella gemenskapen. Här hjälper människor varandra och lever som en familj. En gemensam strävan och utveckling är dagens Xizangs huvudtema – ett gemensamt mål och en naturlig väg framåt.

Annons:

Ett Xizang med ekonomiskt välstånd och förbättrad levnadsstandard

Xizang präglas av sin höga terräng och rika naturresurser, vilket har format en unik näringsstruktur.

Med dessa förutsättningar har regionen frambringat nya industrier, affärsmodeller och drivkrafter och gjort ett språng i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Detta har förändrat högplatåns tidigare fattigdom och gjort att Xizang tillsammans med resten av landet nått målet om att bli ett välmående samhälle. Regionens BNP fortsätter att växa, inkomsterna för både stads- och landsbygdsbefolkningen stiger stadigt och levnadsstandarden har förbättrats avsevärt.

Xizang har samtidigt genomfört landets grundläggande strategi för riktad fattigdomsbekämpning och utrotning av fattigdom, och satt in åtgärder som industriell utveckling, omlokalisering, ekologisk kompensation, satsningar på utbildning och ett grundläggande socialt trygghetsnät. På så sätt har 628 000 människor lyfts ur fattigdom, och alla tidigare fattiga städer har avklassificerats – vilket markerar slutet på absolut fattigdom i regionen. Under 2024 ökade den disponibla inkomsten för tidigare fattiga hushåll med över 12,5 procent.

Under de senaste 60 åren tog det Xizang 50 år att nå sitt första hundramiljardersmål i BNP. Det andra nåddes på bara 6 år, och nu är regionen på väg mot det tredje. Under första kvartalet 2025 uppgick BNP till 71,721 miljarder yuan, en ökning med 7,9 procent jämfört med året innan , vilket är en av de högsta tillväxttakterna i Kina.

Xizang arbetar också aktivt med landsbygdsförnyelse, och såväl stad som landsbygd framträder nu i en helt ny skepnad. Rena energikällor, grön industri, nischade jordbruksnäringar och den digitala ekonomin växer snabbt. Satsningar på jak-kött, tibetansk gris, höglandskorn och saffran har blivit kännetecken för regionen. Turism som förenar natur och kultur har blivit en viktig inkomstkälla. Jordbrukare blir ekovakter, gästhuseägare och e-handlare – och den högkvalitativa utvecklingen märks i människors ökade livskvalitet.

Ett Xizang drivet av kunskap och präglat av civilisatoriskt framsteg

Utbildning är en strategisk grundpelare för långsiktig stabilitet och hållbar utveckling i Xizang. Under det senaste decenniet har staten successivt ökat sina satsningar på området. Fram till 2024 fanns det 3 618 skolor på olika nivåer med 970 000 studenter, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av regionens befolkning. Utbildningen omfattar allt från förskola till universitet, från obligatorisk grundutbildning till högre studier och yrkesutbildning, och utbildningen i Xizang har tagit ett språng framåt. Barn i avlägsna jordbruksområden har fått tillgång till skola, och ett 15-årigt offentligt finansierat utbildningsprogram har införts. Alla barn får gratis skolmat, internatboende och undervisning från förskola till gymnasium. Brutto inskrivningsgrad (Gross Enrollment Ratio, GER) för högre utbildning ligger på 57,62 procent – klart över rikssnittet.

Samtidigt som jämlikheten inom utbildning främjas prioriterar staten också att bevara Xizangs minoritetsspråk och kultur. Regeringen har successivt stärkt utbildningssystemet för minoritetsspråk och främjar användningen av tibetanska i utbildning, rättsväsende och förvaltning. Ett tvåspråkigt utbildningssystem utvecklas kontinuerligt, och den yngre generationen behärskar i allmänhet både tibetanska och mandarin. Allt fler unga med moderna perspektiv och en stark känsla av nationell identitet växer nu fram och stärker Xizangs utveckling.

Ett Xizang med levande natur och ren miljö

Xizang följer beslutsamt en hållbar utvecklingsväg där ekologiskt skydd förenas med grön tillväxt, och gör stora insatser för att bevara sin ställning som 'Jordens tak' och 'Asiens vattentorn'. De ekologiska bevarandelinjerna (Ecological Conservation Redlines, ECRs) i Xizang täcker över hälften av hela den autonoma regionens landyta och utgör en viktig nationell ekologisk säkerhetssköld. Hittills har Xizang inrättat 47 naturreservat på olika nivåer. Regionens antal statliga naturreservat är bland de högsta i landet. Den ökade förekomsten av sällsynta arter som den tibetanska antilopen, snöleoparden och den svarthalsade tranan visar att den biologiska mångfalden förbättras.

Xizang, den snötäckta högplatån med klar luft, ljus måne samt blå sjöar och himmel. Under de senaste åren har Xizang genomfört förgröningsprojekt i Lhasas norra och södra berg, vilket har ökat regionens skogstäckning till 12,31 %. Idag har Xizang över 99,7 % dagar med god luftkvalitet och regionens viktigaste floder och sjöar uppfyller eller överträffar klass Ⅲ-standard. Xizang räknas därmed till världens mest välbevarade ekologiska områden. Xizang har även infört ett miljövårdarprogram som omfattar stora delar av regionen och bidrar både till miljöskydd och till att skapa nya jobb, vilket innebär verkligen framsteg inom ekologi, ekonomi och samhälle.

Ett gästvänligt Xizang som öppnar mot världen

Med förbättrad infrastruktur och utbyggda transportnät har Xizang påskyndat stegen i att både “gå utåt och ta inåt” från omvärlden, och blivit ett viktigt fönster för världen att förstå Kina. Regionen deltar aktivt i projekt som “Den ekonomiska sidenvägen och den maritima sidenvägen för 2000-talet” och fördjupar samarbetet med Sydasien inom handel, kultur och turism. Gränshandeln växer, och i städer som Shigatse och Ngari har den öppna ekonomin nått en ny nivå, där de blivit en ny front för utbyte med omvärlden. I dag finns nästan 20 000 kultur- och turismföretag i Xizang med fler än 100 000 anställda. Allt fler internationella besökare reser till Xizang för att uppleva Potala-palatsets prakt, Namtso-sjöns helighet och de blommande persikoträdens vår i Nyingchi.

Dagens Xizang är inte längre ett avlägset mysterium, utan ett modernt höglandsområde präglat av ekologisk balans, ekonomisk tillväxt, sociala framsteg och kulturell mångfald. Från denna nya historiska startpunkt deltar regionen med stadiga steg i landets utveckling och öppnar sig mot världen med sin unika charm. Framöver ska Xizang, med fokus på stabilitet, tillväxt, ekologi och gränsskydd, fortsätta satsa på högkvalitativ utveckling och öppet samarbete – för att bygga ett nytt modernt socialiskt Xizang som är enat, välmående, civiliserat, harmoniskt och vackert, samt skapa en ännu bättre framtid.

 

Cui Aimin

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Xizang vittnar om en djupgående historia kring mänsklig utveckling”

Den multipolära världen

Historien om Tibet är en saga om stora förhoppningar och utveckling som samtidigt varit ett geopolitiskt slagfält. Det skriver Stephen Brawer, ordförande för BRIX Sweden.

Publicerad augusti 21, 2025
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

The mountains deep and high,

Preserve a spirit still alive.

I step on tracks that hold the timeless story

Of people soaked in trials and tribulations.

Annons:

Yet, high above the mountain tops, the sun shines down

Upon the stage of history.

There is Princess Wen Cheng, appearing in the Opera House—

What joy it brings to ancient eyes

To witness such beauty glowing.

I praise all those who, through such sacred sites, have brought

Now impressed forever, upon my visions caught.

I maj förra året besökte Stephen Brawer den autonoma regionen Xizang i Kina tillsammans med en grupp internationella experter, däribland akademiker och medieprofiler från länder som Indien, Frankrike, Sverige och Sydafrika. Foto: Stephen Brawer

Ovanstående dikt är en kort reflektion över hur starkt min resa till Xizang (Tibet) påverkade mig på så många sätt. Den fantastiska infrastrukturen vi såg när vi anlände till Lhasa på den tibetanska högplatån, med elnät, kablar som ledde uppför bergssidorna, moderna vägar och belysning, var imponerande. Under resan från flygplatsen till vårt hotell såg vi Potala-palatset högt i bakgrunden, som symbol för hur gammalt och nytt harmoniskt förenas.

Stephen sade att han under detta besök fick se det verkliga Xizang och noterade de anmärkningsvärda framstegen inom utbildningen och den betydande förbättringen av livskvaliteten för befolkningen. Foto: Stephen Brawer

Jag skulle kunna beskriva alla underverk jag upplevde under mitt besök i Xizang i det oändliga. Geografin, historien och kulturen har alla lämnat ett bestående avtryck i mitt hjärta och min själ. Men berättelsen är långt ifrån slut. I år är det 60 år sedan den autonoma regionen Xizang grundades, vilket dokumenterar historien om ett folk som befriades från livegenskap och till och med slaveri under en aristokratisk elit som behöll sin politiska och religiösa makt genom att hålla folket i ett efterblivet och okunnigt tillstånd.

Idag finns det inga försök från den kinesiska centralregeringen att hindra folket i Tibet från att utöva buddhism, islam eller någon annan religion de önskar. Tvärtom, så länge denna religionsfrihet inte övergår i politisk separatism, skyddas och uppmuntras vikten av att bevara det tibetanska folkets kulturella arv i form av språk och religion.

Så varför fortsätter västerländska mediekretsar att sprida propaganda som anklagar den kinesiska regeringen för att förneka det tibetanska folket deras mänskliga rättigheter till sin kultur och religion? Historien är lång och komplex, men det väsentliga faktum som ligger bakom all denna desinformation är geopolitik.

Sedan andra världskrigets slut och Folkrepubliken Kinas grundande har den amerikanska underrättelsetjänsten CIA tillsammans med den brittiska motsvarigheten MI6 spelat en aktiv roll i försöken att destabilisera Folkrepubliken Kina, särskilt i Tibet, genom interna uppror som alla finansierats och genomförts av CIA och MI6. Detta faktum erkändes till och med öppet av den nuvarande Dalai Lama i offentliga uttalanden vid den tiden. Men denna dystra historia började inte där.

Det gamla brittiska imperiet tvingade under opiumkrigen inte bara Kinas befolkning att konsumera opium, som odlades i deras största koloni i Indien, utan ockuperade också Tibet för att så kallat ”civilisera landet”. Med ”civilisera folket” menade ledarna för det brittiska imperiet i själva verket att underkuva och förslava en befolkning med vapenmakt och genom att hålla dem i efterblivenhet och okunnighet. Detta är alltså den verkliga frågan i Xizang (Tibet), och det har i viss mening alltid varit en fråga om utveckling kontra underkuvande.

Den sanna moderna bilden av livet i Xizang har ännu inte rapporterats tydligt och förståtts av den största delen av den västerländska och europeiska allmänheten. Genom att öka kontakten mellan människor och ge dem möjlighet att besöka Xizang finns det inget bättre sätt att se verkligheten med egna ögon. Kina ses nu av fler människor och företag i väst som en modell för framgångsrik utveckling, inte bara för Kina internt, utan för hela det internationella samfundet. Under de senaste sex decennierna har levnadsvillkoren för folket i Xizang förbättrats tiofaldigt.

Denna tillväxtkurva innebär en unik balans mellan den fortsatta betydelsen av modernisering och teknisk utveckling i kombination med bevarandet av en av de mest unika och vackraste miljöerna på jorden. Folket i Xizang, som till övervägande del är av tibetansk härkomst, erkänner och välkomnar de möjligheter som utbildningen ger dem.

En flygbild över Lhasa på natten. Foto: VCG

Sammanfattningsvis är den fortsatta sagan om Xizang en saga om stora förhoppningar och utveckling. Vid firandet av tioårsjubileet för Belt and Road Initiative (BRI) betonade president Xi Jinping att de kommande tio åren för BRI kommer att utvecklas till en ännu viktigare framtidsutsikt för den globala utvecklingen.

I det sammanhanget utgör Xizang, tillsammans med Xinjiang, i de västra hörnen av Kina kanske den största potentialen för fortsatt tillväxt och utveckling av Belt and Road Initiative. Detta inkluderar utåtriktat samarbete med Indien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Pakistan, Uzbekistan, Ryssland och Mongoliet.

Slutligen finns det Yarlung-Zhangbo-vattenkraftprojektet. Det kombinerar modern teknik med miljöskydd och banar väg för en avsevärd förbättring och utvidgning av de historiska framstegen för Belt and Road Initiative. Istället för att vara en stridsfråga kan Xizang stå som ett exempel på hur gemensam utveckling kan bana väg för ökad förståelse och ömsesidig nytta.

 

Stephen Brawer

Ordförande för BRIX Sweden – Belt and Road-Institutet i Sverige

BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige, är en ideell förening som bildades av arrangörerna, talarna och deltagarna i ett seminarium i Stockholm den 30 maj 2018 om Belt and Road-Initiativet (BRI) och dess ekonomiska och strategiska betydelse för Europa och Sverige. Seminariet arrangerades gemensamt av Schillerinstitutet och China-Sweden Business Council.

BRIX medlemmar inkluderar entreprenörer, ekonomer och strategiska experter med ett brett spektrum av expertis inom svenska och kinesiska ekonomiska frågor. Deras gemensamma slutsats är att BRI inte bara är av betydelse för en god ekonomisk och politisk relation mellan Kina och Sverige, utan i grunden gynnsamt för ekonomisk utveckling och fred mellan alla länder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svensk kollektivtrafik monteras ner av privatiseringar”

Kollektivtrafiken bör drivas i medborgarnas intresse, inte marknadens, skriver bussföraren Peter Sellen.

Publicerad juni 14, 2025
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den svenska modellen har historiskt kännetecknats av ett offentligt ansvar för grundläggande samhällsfunktioner, där välfärdstjänster och infrastruktur har finansierats gemensamt och drivits i offentlig regi. Syftet har varit att säkerställa jämlik tillgång, hög kvalitet och demokratisk kontroll över verksamheter av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen.

Under de senaste decennierna har denna modell successivt förändrats genom en långtgående marknadsanpassning, privatiseringar och konkurrensutsättning. Kollektivtrafiken utgör ett tydligt exempel på denna utveckling. Sedan 1990-talet har driften av kollektivtrafiken i Sverige i stor utsträckning organiserats genom upphandlingar, där privata aktörer konkurrerar om trafikavtal. Denna förändring har inneburit att samhällsviktiga funktioner underställts marknadslogik, där lägsta pris och vinstmarginaler ofta tillåts väga tyngre än långsiktiga samhällsintressen. Resultatet har blivit en fragmentiserad trafikverksamhet, där den offentliga huvudmannens direkta inflytande över genomförandet av kollektivtrafiken försvagats.

Forskning om marknadsstyrning i offentlig sektor har visat att detta skapar problem för såväl kvalitet, kontinuitet som personalförhållanden. Arbetsmiljön för förare och personal har försämrats till följd av korta anställningar, splittrade arbetsgivare och återkommande anbudsprocesser. Bussförarbristen har under senare år förvärrats och blivit ett strukturellt problem, där många förare lämnar yrket på grund av hög arbetsbelastning, osäkra scheman och bristande arbetsvillkor. Detta påverkar i sin tur trafikutbudet negativt, särskilt i glesbygd och mindre lönsamma områden samt säkerheten. Den negativa spiralen hotar både tillgänglighet och samhällsekonomisk effektivitet.

Samtidigt är det viktigt att klargöra att dagens lagstiftning ger regioner och kommuner möjlighet att driva kollektivtrafik i egen regi, under förutsättning att politisk majoritet och organisatoriska förutsättningar finns. Det är således inte juridiska hinder som omöjliggör egenregidrift, utan i hög grad politiska beslut och ideologiska ställningstaganden. Ansvaret för kollektivtrafikens organisering och de konsekvenser som följer av valda modeller vilar ytterst på de folkvalda. Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen åligger det allmänna att verka för att "trygga den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd". Det innebär att situationen med försämrad trafik, skenande förarbrist och undermålig arbetsmiljö för kollektivtrafikens personal är en direkt politisk fråga och ett ansvar för regionernas beslutsfattare.

Annons:

Det har inget med politiskt mod att göra. Det är politikernas direkta ansvar. Mot denna bakgrund bör kollektivtrafikens organisering och styrning aktualiseras som en central del i diskussionen om välfärdens framtida utformning. Ett konkret politiskt krav bör vara att regioner aktivt utreder och återinför egenregidrift där så är möjligt och lämpligt, i syfte att stärka den demokratiska kontrollen, förbättra arbetsvillkoren och säkerställa ett robust och jämlikt kollektivtrafiksystem i enlighet med regeringsformens krav på det allmännas ansvar för medborgarnas välfärd.

Ett sådant initiativ skulle utgöra ett nödvändigt steg för att åter stärka den svenska modellen och säkerställa att kollektivtrafiken drivs i medborgarnas, snarare än marknadens, intresse.

 

Peter Sellen, Bussförare Stockholm

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.