De äldre medierna har kommit att kallas den tredje statsmakten just på grund av förmågan till maktutövning, trots att det inte är fråga om någon folkvald makt. Effektivt har denna tredje statsmakt i stort sett kunnat sätta den dagspolitiska agendan i Sverige genom det klimat som byggts upp under en lång tid. Klimatet är en samverkan av det svenska parlamentariska systemets konstruktion med den psykologiska inverkan massmedia lyckats utveckla. I detta klimat har de som haft stora ambitioner att utöva makt effektivt kunnat påverka och styra svenska folkvalda politiker.
Selektiv rapportering
Detta har skett bland annat genom att man selektivt exponerat vissa politiker och andra personers snedsteg medan man samtidigt undvikit att avslöja andra. Det kan handla om att ge någon fråga eller händelse ett oproportionerligt stort utrymme eller att man helt lyfter en sak ur sitt sammanhang i sin rapportering med ett visst syfte. En del korruption kommer upp till ytan medan andra korruptionsfall aldrig exponeras trots att det funnits kännedom. Dessa och flera andra metoder har ibland tillämpats för att skada förtroendet hos utvalda politiker, medan andra korrumperade kunnat sitta kvar.
Sensationsjournalistik
Flera av våra mediakonkurrenter, särskilt kvällspressen i regel, har en närmast sjuklig förälskelse i att skapa sensation. Därtill följer naturligtvis den psykologiska effekten som tyvärr inte är försumbar. De ofta helt regisserade sensationerna river upp starka känslor som svallar bland människor oftast utan någon konstruktiv styrning. De stjäl vår uppmärksamhet och vår energi.
De skapade sensationerna gör anspråk på att diktera vad andra skall tycka är viktigt och därmed också vad som är oviktigt genom att andra frågor helt enkelt inte får något utrymme. Det torde vara så att det är så lite av det som kvällspressen skriver på sina löpsedlar som leder till något konstruktivt rent mänskligt att kvällspressen istället orsakar mest lidande genom sin stöld av människors uppmärksamhet och upprivandet av våra känslor utan något konstruktivt ändamål.
Elementet är hämnd och hat
Media ska kunna granska i stort sett vad som helst så länge det görs på ett balanserat sätt. Men den mentalitet som starkt lyser igenom, i synnerhet i Expressens rapportering om SD-topparna, är viljan att “sätta dit”. Bakom detta drag är elementet hämnd och hat illa dolt. Det är alldeles uppenbart att det ifrån Expressens sida inte handlar om att i första hand försöka påpeka mänskliga brister och handlingar som är klandervärda utan att man istället vill förstöra för sin meningsmotståndare, i detta fall SD. Det artar sig mer som politisk krigsföring än grävande journalistik.
Långt borta är mentaliteten att förlåta eller att ge människor en andra chans. Det är en närmast besatt nitiskhet och hets som ofta driver kvällspressen. Vilken dubbelmoral som föreligger i dessa journalisters egna liv är det förmodligen mest hälsosamt att inte ens veta.
Kanske är en påminnelse om den gyllene regeln på plats: Behandla andra som du själv vill bli behandlad..
NyD analys