Den här artikeln publicerades för 9 år sedan

https://nyadagbladet.se/debatt/hemvarnet-kan-inte-forsvara-sverige/

Debatt

”Hemvärnet kan inte försvara Sverige”

publicerad 28 september 2016

Foto: jorchr/CC BY-SA 3.0

Hemvärnsuppvisning vid Regementets dag på Revingehed, 2015.

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I massmedia får man lätt intrycket att hemvärnet skulle utgöra en försvarsresurs att räkna med, men stämmer det verkligen? Den tidigare hemvärnsmannen Göran Karlsson skriver här om hemvärnets många brister och hur mer resurser, utrustning och bättre utbildning är ett måste om hemvärnet ska kunna göra någon verklig nytta i skarpt läge.

Hemvärnet är i särklass världens absolut billigaste markförsvar det överhuvudtaget är möjligt att få fram. Utöver utbildningspremien på mellan 3500 och 7000 kr om året för 4-8 dagars tjänstgöring samt lite reseersättning så kostar inte 22.000 hemvärnsmän ÖB och Försvarsmakten ett öre. Gamla vapen, fordon och utrustning som delas ut till hemvärnsmän är sedan länge betalda, vilka är rester från gångna tider och värnpliktssystemet.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämst utrustade markförsvar vad gäller vapen, fordon och utrustning för strid som infanteri/insats. Mer lågbudget kan det inte bli. Anlägger man en kritisk blick på detta så ser det ut som om försvarsmakten fullständigt distanserat sig från utvecklingen runt om i världen av vapen och riktmedel, fordon och stridsutrustning för insatssoldater och infanteri. En del av den personliga utrustningen samt skyddsutrustningen är även riktigt dålig och rent ut sagt olämplig för sitt syfte. Det mesta som moderna utländska soldater har som personlig utrustning saknas helt. En hemvärnsman har i princip uniform, Ak4 och hjälm – det är allt.

Ak5 och andra moderna vapen samt fordon som fanns i värnpliktssystemet delas av någon konstig anledning inte ut till hemvärnsmän. Man brukar dock påstå att det beror på att många Ak5:or är för slitna och inte kan användas, och att hemvärnssoldater och de anställda ändå om några år ska få något nytt modernt Ak-vapen.

Men att Ak5 var för slitna efter värnpliktstiden för att delas ut till hemvärnet är en lögn. Det delas ut till nya fast anställda soldater! I GMU (Grundläggande militär utbildning) övar de som skall bli hemvärnsmän med Ak5. Om något vapen är slitet så är det Ak4 som varit med sedan 1960 och det delas ut frikostigt till hemvärnet. Slitna delar byter man ut på både Ak4 och Ak5. Det som hände var att efter värnpliktstiden avskaffades, hade man massor av Ak4 och Ak5 i lager och designen Ak4 från 1959 ville ingen köpa och då sålde man av de Ak5 som man inte längre behövde. Hemvärnet fick då det man inte kunde sälja dvs Ak4.

Eftersom försvaret alltid snålat in på hemvärnet som är försvarets Albert och Herbert och slutdestinationen för gamla vapen, fordon och utrustning som annars skulle skrotats, så föll det sig naturligt att hellre sälja de Ak5 man inte längre behövde än att dela ut dem till hemvärnet. Den gamla Ak4:an fanns ju i mängd också. Vad kostar en Ak5 om man nu skulle behöva köpa in dessa till hemvärnet? En månadslön till en fast anställd soldat. Inte mycket om man ser till de 3500-7000 kr om året man får en hemvärnssoldat för!

Att hemvärnet skall få ett nytt modernt vapen tillsammans med försvarets soldater om några år, är också en lögn och sagt eftersom man har svårt att rekrytera på grund av att hemvärnet använder den gamla Ak4 och på köpet med hylsfångare. Hemvärnet har tom beställt 5000 ställbara Ak4:a kolvar till fordonsförare. De flesta som gjort värnplikt eller GMU har där använt Ak5 och ser inte positivt på att greppa en klumpig och lång design från 1959 med på köpet fast kolv dvs Ak4.

Det nya vapen som pratas om är att utlandsstyrkan skall få ett vapen med en kaliber som penetrerar bättre än Ak5 (5,56) och det förstår jag personligen inte. Det är ammunitionstypen till vapnet man skall förstärka upp eftersom det är kulan som penetrerar – inte vapnet i sig. Troligen kommer man fram till det också. Moderna arméer har gått ifrån grövre kalibrar, eftersom dels får soldaten väldigt tung ammunition att bära på och mindre antal skott samt att det är svårare att lära sig skjuta bra med grövre kalibrer. Denna diskussion är inte på något sätt ny: I Vietnam hade USA:s trupper 5,56 medan motståndaren hade 7,62 och USA fortsatte med 5,56.

Man pratar också om fördelarna med AK4 framför AK5. Grövre ammunitionen på Ak4, går igenom väggar och vissa stridsfordon m.m. som inte AK5 kan tränga igenom osv. Men åter igen så är denna diskussion inte ny och NATO använder 5,56 som standard och det är nationer som har erfarenhet av verklig strid sedan många år. Det är som sagt ammunitionstypen som man skall förstärka upp och inte vapnet. Det finns nu väldigt bra Ak-vapen i 7,62 det måste jag säga men Ak4 tillhör inte dem. Ak4 är en väldigt klumpig och osmidig design från 1959 och hur man kan tala sig varm för den utan att skämmas anser jag är väldigt oprofessionellt. Vapnet har bara 20 skott och standard i hemvärnet är den fasta kolven som gör vapnet mer osmidigt pga sin längd och frestar väldigt på handlederna. SIB (strid i bebyggelse) är uteslutet att öva med Ak4 anser jag. Pga att hemvärnet alltid skjuter patronvis eld så är designen ännu mer olämplig enär det finns mycket bättre vapen att skjuta enkelskott med.

Mer märkligt är att Ak5 används i GMU för den som skall bli hemvärnsman och saknar värnpliktsutbildning men i hemvärnet får soldaten sedan en design från 1959 dvs Ak4? Menar man verkligen allvar med hemvärnet är den första tanken som dyker upp hos varje hemvärnsman när man får järnspettet Ak4 med hylsfångare i handen.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämst tränade infanteri och insatsstyrkor för strid.
Av hävd har svenskt infanteri sedan slutet av 60-talet tränat för fred och inte krig och hemvärnet är inget undantag. Att tänka sig använda hemvärnet som infanteri mot utländska moderna infanteriförband, exempelvis ryska fallskärmstrupper anser jag vara landsförräderi eller galenskap. Det som ligger kvar hos försvarsledningen sedan slutet av 60-talet är att svenska soldater inte är avsedda att användas i strid utan är tänkta att som mest ingå i fredsbevarande styrkor eller i kölvattnet av Nato-styrkor och då är inte stridsutbildning så nödvändig. Man är hos försvarsledningen fast i ett hopplöst stelt och oflexibelt tänkande och hänger inte alls med i utvecklingen.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämsta markförsvar man kan tänka sig. Man är inget annat än en uniformerad milis på 22.000 man tänkt som lågbudget-infanteri/insats. För att göra det hela lätt så är det värsta att man kan inte strida effektivt i mörker vilket inte ens övas. Mörkerglasögon som är standard i utländska trupper saknas helt. Rödpunktsiktet på Ak4 är ett sikte för dagsljus och inte mörker. Hemvärnet kan inte bekämpa en fiende på längre avstånd än mellan 100-300 meter. Man övar några gånger om året på fasta mål 100-200 meter och så saknar rödpunktsiktet förstoring också. Psg90 med kaliber 7,62 är hopplöst omodern med sina 600 meter vilket är standard från andra världskriget. Dagens utländska prickskyttar arbetar från 1,5 km med monsterkalibrar och sikten i klassen 8-80×56 med ljusförstärkning för mörker samt även ibland ljuddämpare. En sådan skytt saknar hemvärnet helt förmågan att bekämpa alls. Hemvärnet saknar också nästan helt förmågan att bekämpa luftburna mål eller bepansrade fordon.

Om man tar en grupp från ett insatskompani så har man Ksp och Ak4 – det är allt man övar strid med. Man kan väl inte på allvar tänka sig att hemvärnet skulle kunna ingå i Nato? Känner Nato till hemvärnets mycket låga stridsförmåga sett ur modern synvinkel och att man utgör nästan hälften av markförsvaret? Att man är en illusion av ett markförsvar! Hemvärnets enskilda soldat kan omöjligen ingå i Nato om han inte har Nato-stridsutbildning och Nato-utrustning. Hur skulle det se ut om en hemvärnsman med sitt gamla skräp anmälde sin närvaro inför en Nato-officer?

Försvarsledningen kan inte det här med infanteri – det är helt klart och frågan är om man överhuvudtaget menar allvar med hemvärnet. En insatsgrupp har som jag skrev Ksp och Ak4. Vart tog granatgevär, pansarskott och Psg90 vägen?

Granatgevär är det bara några få hemvärnsmän som övas på. Behörighetssystemet är som sagt gjort för fred och inte krig. Man övar vid enstaka tillfällen för sig och då i anknytning till något fordon på ett övningsfält. Vapnet finns inte inom insatsgruppen mer än på pappret. Ammunition med sprängsats är det bara uppvisningstrupper som använder när Nato är i Sverige och tittar. I hemvärnet använder man en instickningsmodell på 9 mm. Försvaret övar ibland med granat som har krutladdning men saknar sprängsats. Dyrt att skjuta skarpt och varför göra det – vi övar för fred och inte krig så det behövs inte att man blir en bra skytt! Pansarskott har jag övat med vid något tillfälle och då med en instickningsmodell där man skjuter 9 mm. Inte heller detta vapen finns mer än på pappret hos insatsgrupperna.

Att öva granatgevär och pansarskott med 9mm är slöseri med tid. Det säger sig självt att det är en enorm skillnad att skjuta granatgevär och pansarskott med 9mm jämfört med skarpt och med sprängsats. Men åter igen vi övar för fred och inte krig.

Psg90 är också på pappret något som skall finnas i varje insatsgrupp. Men även dessa övar för sig vid några enstaka tillfällen – enbart om man är behörig dvs – och finns aldrig med när insatsgruppen övar strid. Dessvärre släpar skytten med sig Ak4 som reservvapen och inte pistol eller k-pist som man kan frestas att inbilla sig. Kikarsiktet är klent och saknar ljusförstärkning för mörkerskytte. Men vi övar för fred och inte krig så vad gör det om denna skytt blir långsam och klumpig och lätt att upptäcka! Vad gör det om han knappt uppnår till andra världskrigs-standard vad gäller de avstånd han kan verka på!

Nu börjar pansarskott och granatgevär att spela ut sin roll. Man är för klena för moderna bepansrade fordon. Psg90 och 7,62 slutade man att använda för prickskyttar redan i början av 80-talet i moderna arméer eftersom den penetrerar för klent på längre avstånd. Nato använder .338 lapua mag och .50 och den första används på avstånd över 1,5 km (rekord i strid 2,4 km och civilt över 3000 meter). Siktena är typ 8-80×56 med kanske kulbanekompensator, vibrationsmätare och ljusförstärkning för mörkerskytte samt ibland ljuddämpare. Det finns tom stativ att montera geväret på och då kan man sitta på annan plats och rikta och skjuta med en laptop! Prickskytte 2016 kontra svensk försvarsledning som lever kvar i 1939 års krigföring – 600 meter med 7,62. Skillnaden i anslagsenergi 7,62 vs .338 lapua mag är som att jämföra ärtbössa med kanon.

Vad gäller förmågan till att penetrera fordon och värn etc så om man inte förstärkt upp den ammunition som fientliga trupper använder dvs 5,56 så är 7,62 bättre på detta kan tyckas. Men den ammunition som används i hemvärnet är en billig sort med kopparmantel tror jag och den har inget vidare bra genomslag mer än på väldigt nära håll eftersom 7,62 tappar väldigt mycket av sin anslagsenergi på sin väg till målet.

Främmande trupper använder väldigt kraftiga kalibrar för att penetrera värn och fordon. :338 lapua mag kan nämnas men det finns fler som ex .50. armén använder AG90 i kaliber .50 för att skjuta sönder fordon med men det finns inte ett exemplar av den i hemvärnet och kommer aldrig att finnas heller. Det tragiska är att dessa vapenkalibrar har en fruktansvärd anslagsenergi bibehållen även på långt håll och en .338 lapua mag skytt från 1,5 km klarar att med lätthet tvinga en pluton hemvärnsmän i skydd och stanna där. Att mörkret kommer hjälper inte mycket enär den främmande skytten har mörkersikte vilket inte finns ett exemplar av i hemvärnet! I hemvärnsledningen vet man inte ens att sådant finns.

Vi får situationer som hände i Italien under andra världskriget. De tyska prickskyttarna var väl utbildade och bra på sitt jobb – man hade tom fyra olika kamouflageskydd i olika mönster för att kunna smälta in. Psg90 får inget om han inte på Biltema köper ett för egna slantar. De tyska prickskyttarna som nästan var omöjliga att upptäcka var så framgångsrika och orsakade så stora förluster bland USA-trupperna att man tvingade dessa att ligga och trycka på dagarna och rycka fram på nätterna. Då hade tyskarna lagt ut minor men det är en annan historia.

Hemvärnet består av i särklass världens absolut bästa människor. Tyvärr är man för okritiska och för många tiger still trots att var och en förstår att hemvärnet inte kan användas i strid mot utländska trupper pga. att det mesta saknas som modernt utrustat utländskt infanteri/insats använder för strid samt att den svenska utbildningen för strid är för fredsanpassad och orealistisk – för vek och stridsmässigt för innehållslös helt enkelt. Inte nog med att man bara övar mellan 4-8 dagar om året – man övar då på fel saker och slösar bort tiden.

Övar man 4-8 dagar om året så måste man prioritera vad man skall öva på. Man kan med dessa få dagar omöjligen uppnå samma standard som den som är fast anställd i försvaret. Det som prioriteras vid KFÖ och SÖF är att upprätta ett tältläger och bo i detta. Sedan kommer att varje år så skjuter alla hemvärnsmän behörighetsprov för Ak4 trots att man har ett tillstånd som räcker i fem år. Proven är komplett värdelösa för att mäta skytteförmågan vid strid – är ett rekrytprov enbart för att se om man kan använda vapnet alls att skjuta med. Prioriteras görs att alltid bära hjälm, skyddsglasögon som inte är designade att bäras med hjälm, skyddsväst som inte skyddar mot något mer än sandsstänk och att bära Ak4 på bröstet i vapenrem som är avsedd för en betydligt kortare Ak5 och pipan slår ständigt i marken när man böjer sig fram. Farligt vid skarpa lägen med smuts i pipan!

Skyddsvakten är slöseri med tid det också. Det viktigaste av denna och som otroligt mycket tids läggs på är juridik då man måste ha behörighet för att vara skyddsvakt. Åter igen övar vi för fred och inte krig vilket går igen under hela utbildningen för skyddsvakt. Man kan inte bevaka och försvara fasta anläggningar alls. Varför? Man har bara fem skott att försvara sig och sitt objekt med och det säger sig självt hur orimligt det är. Juridiskt har man bakbundit händerna på den som bevakar. Jag anser det inte vara lite löjligt att agera skyddsvakt med fem skott utrustad med hjälm, skyddsglasögon, skyddsväst och stridsväst samt lång Ak4 som är direkt olämplig att använda på grund av sin längd vid exempelvis omhändertagande, samt ett reglemente som är gjort för fred och inte krig. Patruller sker aldrig utan man agerar skyddsvakt vid en grind eller liknande. Posteringar som skall hindra att bilar tar sig in är ett skämt! Tomma tunnor på sin höjd. Självfallet finns inga kulsprutor, granatgevär eller pansarskott hos skyddsvakten att försvara sitt objekt med. Man övar för fred och inte krig. För skyddsvakt i mörker saknas självfallet mörkerkikare (så kallade mörkergoogles) och på dagen saknas kikare.

Att hemvärnsmän är lätta måltavlor ger sig självt av olika anledningar. M90-mönstret med lövrutor passar illa tom i skogen och man smälter absolut inte in. Helt värdelöst kamoflagemönster helt enkelt. Ryssarna har ett mycket bättre mönster på sina uniformer men i samma färger. M90 blandas sedan med utrustning som helt saknar M90-mönstret dvs stridsväst och ryggsäck. Man blir lätt att upptäcka för en skytt med ex 8-80×56 med ett sikte som har knivskarp optik. Utlandsstyrkan har allt i samma mönster men detta kommer aldrig hemvärnet att få.

Tragiskt är att hemvärnet tränar som infanteri i stora grupper utan tanke på att man inte kan bekämpa en fiende på längre avstånd än mellan 100-300 meter max pga man saknar skjutträning, moderna Ak-vapen och riktmedel. Man kan inte heller bekämpa en fiende i luften eller i mörker. Då nu moderna utländska trupper kan göra detta så blir facit att hemvärnet blir utplånat utan att ens se sin fiende!

Det här avsnittet nedan är viktigt och utkristalliserar två saker: Man tränar för fred och inte krig och försvarsledningen synes ha distanserat sig för hur modernt infanteri är utrustat idag. Jag går in på lite detaljer därför.

Ak4 saknar riktmedel för skott på länge avstånd trots att 7,62 kan användas upp till 600 meter. Övrigt understöd saknas så man får klara sig med ksp och granatgevär om så finns. För att råda bot på detta i stället för att utrusta alla Ak4 med kikarsikte så finns en Pgs90 skytt i samma kaliber på pappret i varje insatsgrupp. Billigt för försvarsmakten men fungerar inte i verkligheten. Psg90-skytten skall med några askar om året i träning, kunna träffa det Ak4 skytten inte ser är det tänkt och med en Ak4 på ryggen så att han inte kan röra sig för snabbt! Dock klarar inte 7,62 moderna skyddsvästar, så det måste till huvudskott vilket inte gör det hela mycket bättre! Det säger sig självt att det inte går att föra krig på 600 meter med bara en Psg90-skytt som kan arbeta på det avståndet och har nästan ingen träning alls för sin uppgift. Han har inte ens någon kamouflagedräkt och arbetar med en spotter! För 600 meter? Är inte ens tänkt som prickskytt (sniper) utan skall träffa det Ak4-skytten inte ser som sagt. Resten av gruppen med Ak4 får gräva ned sig helt enkelt då man inte kan bekämpa främmande prickskyttar. Sedan glömmer man att Pgs90-skytten som har bara ett fåtal, är tränade för pga behörighetssystemet troligen blir den som först ryker och får från 1,5 km den odugliga skyddsvästen utskjuten i ryggen av en .338 lapua mag.

Att hemvärnets huvudvapen Ak4 saknar förstorande riktmedel dvs kikarsikte med god optik är mer allvarligt än man kan tro. Det får två konsekvenser som är mycket betydelsefulla vid strid: Hemvärnsmannen får svårt att upptäcka fientlig trupp på längre avstånd samt bekämpa dem effektivt. Sak samma gäller Ksp 58 som saknar förstorande riktmedel trots att det är tänkt som understöd.

Varför är detta allvarligt? Det är ganska naturligt och detta skulle Försvarsledningen förstått om man inte övade för fred och inte distanserat sig från de vapen och riktmedel modernt utländskt infanteri använder. Modernt utrustade soldater har förstorande riktmedel på sina automatvapen och kan därmed strida på längre håll än hemvärnet har möjlighet till. Detta är en katastrof faktiskt. Visserligen har utländska soldater klenare kalibrar men eftersom hemvärnet saknar skottsäkra västar så jämnar det ut sig och så har man säkerligen förstärkt upp den ammunition man använder i den fientliga truppen.

Psg90 är som sagt en budgetlösning. Lite märkligt är det inte att den är i samma kaliber som hemvärnets huvudvapen Ak4 och Ksp 58? Hade man inte i Försvarsledningen distanserat sig från utvecklingen runt om i världen vad gäller de vapen och riktmedel modernt infanteri använder så hade man begripit att insatsgruppens prickskytt måste ha ett vapen i kraftig kaliber typ .330 lapua mag som finska armén och Nato och även ryssarna använder, så att han kan verka på längre avstånd än sina kamraters vapen. Att fientliga trupper har skottsäkra västar och hjälmar gör det hela inte bättre.

Psg90 är rätt och slätt 7,62 med kikarsikte – inget annat. En riktig dålig budgetlösning faktiskt. Man hade fått ett mycket bättre resultat men dyrare förstås, att utrusta alla Ak4 med kikarsikte med högförstorande kikarsikten med god optik. Då hade alla kunnat bekämpa mål på längre avstånd. Nu måste man säga att vad gäller precision är Pgs90 mycket bättre än Ak4. Men det hjälper föga eftersom Psg90-skytten bara övar några askar om året och snuddar inte ens vid den kapacitet vapnet har. Det ingår en sådan skytt i varje grupp och han är den enda som fått träning på vapnet pga behörighetssystemet i hemvärnet. Många Ak4-skyttar med kikarsikten skulle säkerligen tom skjuta bättre på håll, än Psg90-skytten eftersom man övar mer med Ak4. Nu är det tyvärr inget bra kikarsikte som används på Psg90 – klen förstoring och medioker optik. Varför Psg90-skytten har en spotter finner jag märkligt – det brukar man använda utomlands för mycket långa skjutavstånd typ över 1,5 km. För 600 meter behövs ingen spotter alls – det klarar man själv.

Riktmedel är inget som Försvarsledningen har några kunskaper om. Hade man haft detta så hade man inte på ett automatvapen i kaliber 7,62 avsett för skytte på mellan 100-600 meter satt på ett korthållsikte avsett civilt för grisjakt på 50 meter. Rödpunken är dock bra måste sägas.

Psg90-siktet är om jag inte minns fel upp till 12 ggr förstoring och optiken är ganska kass vad jag uppfattar det som. Ljusinsläppet är också inget vidare.

Vad använder moderna arméer? Här är man ljusår från den distanserade Försvarsledningens uppfattning om vilka riktmedel som man bör använda i modern krigsföring. En utländsk prickskytt med .338 lapua mag är inte bara bra tränad för sitt jobb med kanske tusentals skott i månaden bakom ryggen innan han går ut i strid, utan han har riktmedel som Försvarsledningen nog inte känner till att de finns. Denna skytt använde kanske ett sikte som Tactical 8-80×56 och det måste han ha för att kunna verka på mycket långa avstånd. Det Försvarsledningen som bara tränar trupper för fred och inte krig inte förstår är att en skytt måste se det han skall skjuta på – det är grunden.

Dessa sikten är också försedda ibland med ljusförstärkning så att man kan skjuta i mörker. Det finns också kulbanekompensator vilket underlättar skyttet dramatiskt, och vibrationsmätare så man inte skjuter när man inte ligger fullständigt still. Sätter man på ljuddämpare så minskar risken också för upptäckt. Det finns så bra riktmedel att min fru kan jag träna upp till att träffa ett mål på 1000 meter och förmodligen mer. Riktmedlen vi pratar om här är dock väldigt dyra och säkert också orsaken till att Försvarsledningen inte låtsas om att dessa sikten finns.

Hemvärnet kan inte strida i mörker effektivt och det övas aldrig heller. Trupper med mörkergoogles och mörkerriktmedel har en förkrossande överlägsenhet över trupper som saknar detta när det gäller strid i mörker. Hemvärnet kommer aldrig att få detta och tyvärr är dessa mörkerriktmedel standard bland utländska trupper.

Hemvärnet kan inte alls bekämpa en fiende i luften. Hade man dessa vapen så skulle enligt behörighetssystemet bara ett fåtal kunna sköta dem. Sedan tillkommer självfallet allt annat som exempelvis ryssarna har som stöd för sitt infanteri. I denna miljö skall hemvärnet uppträda i stora grupper som infanteri i dagsljus!!! Prata om att utgöra måltavlor.

Rykten om att hemvärnsmännen ska få nytt och bättre fältkök m.m. utrustning är också struntprat. Det gamla fältköket från andra världskriget som är tungt och klumpigt är till för att stanna i hemvärnet. Enbart spaning har det så kallade jägarköket. Till för att stanna är allt annat som tex Ak4. Den miserabla utrustningsnivå blandat med skräp är något som hemvärnet kommer att ha i många år till. Så länge hemvärnet utan protester tillåter sig vara försvarets Albert och Herberts kommer man alltid att vara ett militärt c-lag med gammalt skräp.

Sedan håller man på med ditten och datten under övningarna och på något sätt går tiden och man har egentligen inte övat på något under 4 dagar som skulle kunna användas vid ett skarpt läge eller skarp strid.

Vad övar man minst på? Att skjuta skarpt i fält på uppdykande mål och på olika avstånd. Jag har gjort detta två gånger under 10 år som hemvärnsman. Att gå på ett fält och göra detta har jag gjort en gång. Att ligga och skjuta på uppdykande mål har jag gjort en gång. Inalles två gånger på 10 år. Automateld övas aldrig eftersom det då går åt mer skott och detta snålas det på i hemvärnet. Man övar överhuvudtaget aldrig strid i mörker vilket är helt galet och bygger åter igen på tanken att vi aldrig kommer att strida i verkligheten så varför då öva i mörker! Sedan beror det nog på att vi har svårt att se utan mörkergoogles i mörker.

SIB (strid i bebyggelse) får en del förband öva en gång vart 10 år med sitt olämpliga vapen för detta. En kurs för försvarets fast anställda personal på 10 dagar blir till 1-2 dagar nedkortat för hemvärnet. Många hemvärnsmän övar aldrig SIB alls trots att enligt försvarsmakten är det på detta sätt mycket strider i framtiden kommer att föras. SIB-kursen på 1-2 dagar är nu slöseri med tid och man hinner inte lära sig det som behövs – några grunder bara.

Man kan aldrig få någon kontinuitet i sättet att öva strid eftersom man enbart har fyra magasin som hemvärnsman. Nu måste hylsfångaren regelbundet tömmas så fler magasin behövs inte. Efter 2-3 magasin börjar hylsorna att studsa upp i vapnet och det blir eldavbrott. Man skjuter några magasin när man övar strid och sedan avbryts det hela för att tömma hylsfångaren. Detta sker hela tiden och sättet att öva strid på bygger på att hänsyn måste tas till att hylsfångaren måste tömmas inte bara på marken, utan vid en plats där det finns en katron för detta ändamål. Med Ak5 finns ingen hylsfångare alls.

Hur övar man strid i hemvärnet? Det man gör är att ligga i princip bakom en ställning och gå fram till nästa och tillbaka igen. Det är allt. Sedan måste påsen tömmas och något annat övar man inte på heller. Man övar som om man vore infanteri med stöd av pansar, flyg och kanoner!!!Man övar bara i skogen och aldrig i annan terräng. Att forcera vattendrag och bergig terräng övas aldrig. Övernatta utan tält övas aldrig mer än i spaningskompanierna. I mörker övas aldrig någonting. Listan kan göras hur lång som helst!

En hemvärnsmans stridsutbildning går inte att använda för Nato eller verklig strid helt enkelt. Den duger inte ens till bevakning vilket jag återkommer till.

Hemvärnet övar aldrig med armén och har inget som helst med den att göra mer än att låna förläggning och övningsplatser ibland samt instruktörer. På pappret skall vi visst samverka på något sett med armén! Detta motsägs av organisationsscheman som klart visar att hemvärnet ligger utanför. Självfallet skulle hemvärnet öva med armén då man ju lever kvar i andra världskrigs-modellen med stora enheter och man skulle ligga under en av generalerna från armén.

Man övar inte i annan terräng än skogen och om det är för att fienden skulle vara där eller man skall gömma sig för denna vet jag inte. Att strida i öppen terräng blir mycket svårare och kräver snabbare soldater. Men om fienden är i öppen terräng? Då gäller att en hemvärnsman är väldigt långsam och klumpig utrustningsmässigt. Det mesta är designat för att göra bäraren långsam och klumpig. Den odugliga skyddsvästen som dessutom bärs innanför uniformsjackan är en mardröm att röra sig i. Kängorna är designade som skyddsskor och är väldigt klumpiga och slår dramatiskt ner konsten att springa snabbt – men passar bra i skogen där snabbhet inte är möjlig lika mycket att prestera.

Det hela förefaller obegripligt. Men så här övar ett försvar som tränar för fred och inte strid och där förbandet är av lågbudgetkaraktär och försett med gamla vapen, fordon och gammal eller dålig utrustning. Behöver jag säga att det är slöseri med tid att öva strid så här? Vad händer om soldater som alltid övat för fred skall användas i krig ex ingå i Nato?

Vad skulle man istället behöva öva på?

Man måste ut från skogen till att börja med. Gå långa dagspatruller färdiga hela tiden för strid. Bära det man behöver i sin ryggsäck. Öva med sin ryggsäck på sig vilket aldrig sker? Man lägger ifrån sig den vid kartongen för tomhylsor när man skall öva. Snabbheten i det man gör måste ökas. Bort med hjälm och kroppsskydd och fram med lätta smidiga kängor. Den värdelösa stridsvästen ersätts med oket enbart. Man borde öva överfall – ”hit and run” (slå till och spring) – under dag och mörker vilket aldrig sker. Utrustas med ljuddämpare för detta. Öva ”search and destroy” (sök och förstör) av fientliga grupper dag som natt. Lära sig forcera svår terräng och bergmassiv samt vattendrag. Övernatta i det fria. Lära sig spåra. Karta och kompass. Öva strid i mörker. Öva närstrid. Utrusta en skytt i varje grupp och träna som sniper kamouflerad med vapen i .338 lapua mag eller .50. Träna som gerilla i stad/landsbygd. Sabotageträning och sprängtjänst. Dramatiskt öva upp skjutskickligheten – dag som mörker – och utrusta alla ak4 med kikarsikte och mörkersikte. Skippa de gamla fordonen mer än vid transporter, vid strid går de ändå inte att använda.

Det som borde prioriteras mest är dock skjutträning och att Ak4 utrustas med kikarsikten till alla skyttar.

Självfallet är hemvärnets organisation hopplöst omodern och orealistiskt men att råda bot på detta blir svårt. Man är för oflexibel och stel i försvarsledningen och fast i ett fossilaktigt tänkande. Frågan är om inte hemvärnet i nuvarande form skulle upplösas helt och göras om från grunden? Hemvärnet skulle byggas upp från den gamla modellen där hemvärnsmän hade vapen och utrustning hemma. Nu sprängs kassunerna i luften med hemvärnets gamla vapen av ryska sabotagegrupper om det skulle bli allvar! Man skulle tränas i att vara gerilla land/stad och överfallstrupper och arbeta i små grupper – använda sin lokalkännedom. Då kan man trots det gamla skräpet man har göra skillnad i stället för att enbart utgöra kanonmat och måltavlor.

Varför har det blivit så här? Och vad kan man göra åt det? Hur kan man påstå att 22,000 hemvärnsmän ingår i försvaret som en resurs och denna resurs går inte att använda för strid mot moderna utländska förband eller ingå i NATO?

Av hävd är det inte tillåtet att i media prata om hur illa ställt det är utrustningsmässigt i hemvärnet. Sedan tillkommer att höga chefer i hemvärnet inte opponerar sig mot att gammalt skräp kastas över hemvärnet. Även hemvärnsmän är tysta och snälla och de som ser att hemvärnet inte går att användas mer än som kanonmat börjar inte i hemvärnet eller slutar där ganska snart. För snälla hemvärnsmän och för okritiska höga chefer. Många chefer och soldater skulle säkert inte reagera om man så fick gamla mausergevär att strida med. Traditionen att hemvärnet har gammalt skräp sitter djupt sedan många år tillbaka men att dessa styrkor sedan skulle användas som infanteri eller ingå i Nato hade nog ingen räknat med.

Det finns en tradition att försvaret använder hemvärnet som ett försvarets Albert och Herbert att lasta över vapen, fordon och utrustning som är för gammal eller dålig att användas av arméen i stället för att skrota den. 22,000 man med gammalt skräp lurar dock ingen extern analytiker i det långa loppet.

Om man skall kunna använda en hemvärnsman för strid måste man ha följande utrustning. Det man har idag duger inte. Sverige skämmer ut sig med detta.

Kängor, hjälm och uniform som Nato använder. Stridsutrustning (väst och ryggsäck mm samt knivar) som Nato använder samt skyddsutrustning och skyddsvästar som man har i Nato. Vapen och riktmedel som infanteri använder i Nato. Mörkergoogles och mörkerriktmedel som Nato trupper använder. Personlig utrustning och smådetaljer som ingår i den personliga utrustningen för Nato-soldater som kanske ljuddämpare för överfall nattetid.

Hemvärnsmannen måste få komplett Nato-utrustning. Gör man inte detta borde hemvärnet avvecklas. Vad borde man göra med hemvärnet:

Nato-utrusta hemvärnsmännen från topp till tå har jag redan tagit upp samt utrusta hemvärnet med bepansrade fordon som utlandsstyrkan har. Stridsträna hemvärnsmän enligt Nato-modell. Avveckla hemvärnet som organisation och fördela hemvärnsmännen som reserver bland de olika armé -enheterna. Avveckla andra världskrigs-modellen för hemvärnet och gör om det till små enheter som är specialtränade för gerilla stad/landsbygd och utrustade för detta ändamål.

Men det går att göra något här hemma. Om jag fick använda ett insatskompani som jag ville och kompletteringsutrusta dem skull jag göra så här:

Avskaffa larvet med stabstält som inget har på kompaninivå att skaffa. Utrusta med kniv och kompass och överlevnadsutrustning. IGR. Avskaffa hylsfångaren. 10 magasin per man och extra ammunition.

Man opererar helt självförsörjande. Det man behöver under dagen bär man med sig i ryggsäcken och övar med den på eller tar av innan ett överfall. Insatsgrupperna arbetar var för sig skilda åt på uppdragsbasis eller patrullering. Maten är av modell som jägare använder typ 24 timmars matpaket som värms upp med kristaller. Alla Ak4:or utrustas med högförstorande kikarsikte och ljusförstärkning för mörkerskytte samt ljuddämpare för överfall.

I varje grupp ingår en sniper med kamouflageskydd. Han använder en SAKO TRG 42 i kaliber .338 lapua mag. Högförstorande kikarsikte med ljusförstärkning för mörkerstrid. Som reservvapen används en pistol i hölster.

Grupperna tränas i att bli väldigt bra skyttar till att börja med. Träning i att röra sig blixtsnabbt i terrängen. Man tränas i att rätt och slätt bli överfallstrupper. Av den anledningen behövs inte grg eller pansarskott eller ksp. Man slår till blixtsnabbt och försvinner. Närstrid. Sabotageträning. Man opererar enbart nattetid och gömmer sig i terrängen under dagtid. Mer än 8-dagars tjänst är nog önskvärt.

Nu har man ett insatskompani som går att använda även mot en överlägsen motståndare, även med utrustning som är dålig men med kompletteringar för att göra det bästa möjliga. Tror ni att det skulle bli svårt att rekrytera till mitt kompani även om det kräver en hel del av styrka och kondition av manskapet. Man skulle säkert få tusentals sökanden tror jag.

Göran Karlsson
Före detta hemvärnsman

Om skribenten

Göran Karlsson är före detta hemvärnsman och engagerad i hemvärns- och försvarsfrågor.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/debatt/kritikens-arbetsfalt-ar-saken-inte-individen/

Debatt

”Kritikens arbetsfält är saken, inte individen”

Totalitära samhällsutvecklingen

Kritik i dess sunda form är ett verktyg ämnat för att klargöra och förstå grunden för olika uppfattningar och synsätt - inte ett vapen för att strypa diskussion. Det skriver Kostas Elefteriadis, fysioterapeut.

publicerad 11 april 2025

Foto: Boscaro/Unsplash

Betydelsen av kritik enligt dess grekiska rötter syftar på att bedöma, avgöra och syna.

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Definitionen av kritik och frihet missbrukas ofta av ordfjäskare, ordförvrängare, och ordbroderare i syfte att rättfärdiga och diktera deras egen definition på vad som är rätt och fel, sant och falskt, orsak och verkan eller person och sak. När den rätta definitionen av kritik och frihet missbrukas på grund av okunnighet, eller av medveten förvrängning, omvandlas dessa fantastiska begrepp istället till hotfulla vapen som hindrar utvecklingen av en kreativ diskussionsatmosfär som underlättar förståelsen bakom olika uppfattningar och formandet av problemlösningar.

Definition av kritik och frihetslagen

Ordet ”kritik” kommer av det grekiska verbet krino som kan översättas med att bedöma, avgöra, syna. Kritik är ett tekniskt verktyg som man skall använda för att skapa en atmosfär för fruktbar diskussion och därmed underlätta och effektivisera meningsutbytet, klargöra, begripa, förstå grunden för olika uppfattningar och synsätt, vilket inte nödvändigtvis behöver leda till åsikternas sammanjämkning eller till konsensus (samsyn). Kritiken skall man i detta fall använda som en övervakare för att motverka kränkning av frihetslagen. Kritikens arbetsfält är saken, icke individen. Kritiken är opartisk, har inget intresse av att klandra, kränka eller döma den enskilde.

Om några personer känner sig kränkta av kritikens arbetssätt, vittnar det om feltolkning av vad kritiken är och vad den avser. Kritiken kan inte ändra sitt definitionsmässiga omfång, sitt arbetsområde, bara därför att några personer anser kritiken icke ge dem rätt i sina resonemang och attityder och känner sig personligt angripna av kritik som icke riktas mot någon enskild person utan på en sak, en företeelse, ett handlande, ett förfarande. Då rör det sig i deras fall om en felaktig tolkning av kritiken, ty inga saker, inga företeelser, inga handlingar, inga förfaranden är så heliga att de inte får tåla att kritiskt granskas. När kritiken icke avser personen utan riktar sig uteslutande mot saken, är varje tal om personlig kränkning betydelselöst för den vidare sakliga diskussionen och bör avvisas ur denna.

Frihets lag

Det är viktigt att understryka frihetslagen, som i sin oavvislighet är grunden för en hållbar livsåskådning syftande till enhet. Mänskligheten på vår planet utgör en enhet. Människan tillhör den mänskliga familjen. Även om mänskligheten är uppdelad i olika länders folk där dessa folk talar olika språk samt att folken och andra grupper av människor i länderna har sina kollektiva drivkrafter, sin speciella konsensus, sin speciella uppfattning om verkligheten och livet, sin världs- och livsåskådning, har varje människa som finns på planeten rätt att existera. Människan har rätt att förändras, rätt att utvecklas, att tro och att tvivla, att uttrycka denna tro och denna tvivel i tal och skrift, att känna och att tänka, att handla, att försvara frihet och rätt, allt detta så länge denna människa inte inkräktar på andras lika rätt till detsamma.

Detta är definitionen av frihetslagen. Det är nödvändigt att skilja mellan person och sak. Den rätt frihetslagen ger varje människa att uttrycka sin åsikt medför inget som helst tvång för andra människor att acceptera hennes åsikt såsom riktig eller sann. Alldeles tvärtom: frihetslagen gäller lika för alla, och den frihet som en människa brukar, måste hon medge även alla andra. Med andra ord har dessa andra samma rätt att tro eller tvivla, att ifrågasätta, att utreda, att analysera och syntetisera utgående från egen övertygelse om vad som är rätt och sant. Och för dem alla gäller denna frihet på villkor att de inte inkräktar på andras lika rätt till detsamma.

Tyvärr respekteras inte frihetslagen; olika grupper i den mänskliga familjen vill på manipulativa sätt göra sina ståndpunkter till de enda sanna och giltiga och tvinga dem som tänker annorlunda till tystnad. När grupper eller enskilda påtvingar andra sina åsikter, därför att de anser att deras uppfattning av verkligheten måste gälla mot andras uppfattningar och genom politisk lobbyism skaffar sig makt att genom lagändringar hindra oliktänkande att uttrycka sina ståndpunkter och att straffa dem för dessa, kränker de frihetslagen. De vill inte medge andra den rätt de kräver för sig själva. Detta är översittarens, tyrannens eller diktatorns logik och psykologi.

I frihetslagens anda kan man i den lugna dialogens form, fri från allt tvång och kränkning av människans rätt, skapa en kreativ atmosfär genom att använda kritiskt analytiskt resonemang. Avsikten är att ge och ta emot olika ståndpunkter, därmed berika diskussionen och förhoppningsvis nå en djupare förståelse av de olika uppfattningarnas ursprung, verklighetsvärde och ändamålsenlighet.

Kostas Elefteriadis, fysioterapeut Veidos

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/debatt/den-okontrollerade-jakten-i-sverige/

Debatt

”Den okontrollerade jakten i Sverige”

Jägarkåren har för stora rättigheter och behöver striktare regler bland annat genom att knyta mikrofoner till samtliga jaktvapen, skriver hundpsykologen och naturdebattören Charlotte Swanstein.

publicerad 3 april 2025

Montage. Foto: Privat, iStock/ESOlex

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jakt är ett särintresse som sker okontrollerat och ger jägarkåren för stora rättigheter i förhållande till hur jakt går till. Ett krig pågår ständigt i naturen iscensatt av människor med längtan till naturen, som de säger.

Politiken och olika medier tystar den faktiska sanningen om jakt i vårt land. Troligen för att flera av dem själv finner nöje i att döda djur, utarma biologisk mångfald som de inte har ett skvatt intresse av och eller kunskap om, eller ens förstår vad olika arter har för avgörande roll i och för naturen.

I licensjakter och skyddsjakter har 4 400 björnar, 1100 lodjur, 400 vargar, 180 järvar dödats i landet de senaste tio åren.

För illegal jakt, med bland annat snöskoterns tillåtelse i naturen, borde siffran tilläggas men den är alltjämnt ett frågetecken på exakta antal, eftersom ”ingen” på landsbygden anmäler illegala händelser.

BRÅ – Brottsförebyggande rådets undersökningar av jakt och jaktbrott, är ingen trevlig läsning. Man kan konstatera att den politiska idén påhejad av jägarförbunden, att tillåten jakt ökar toleransen och därmed minskar illegal jakt, är ett av de mest falska spridda antaganden, kring hantering av stora rovdjur.

Samma påstående och felaktigheter har cirkulerat världen över, där forskning kan bevisa motsatsen av denna tes.

Trots att Riksdagen har beslutat att det i Sverige ska finnas livskraftiga stammar av björn, järv, kungsörn, lo och varg (prop. 2000/01:57) inträffar det besynnerliga att varken riksdag eller regeringar lyssnar till forskare, vilka är de enda som kan vetenskapligt belägga GYBS – Gynnsam bevarande status för en art.

I riksdagshuset har man folkets röst och kan därmed drista sig till att ”killgissa” en siffra som är rätt för GYBS.

Den tesen applåderar jägarförbunden som dessutom ordnat skyttebana i Riksdagshusets källare för ledamöter som vill ta jägarexamen – jakt är fortsatt ett intresse att stoltsera med för folk med makt och pengar. Men vem som är medlem i ”Riksdagens Jakt och Fiskeklubb” det är hemligstämplat?

Fortsatt skriver BRÅ;

Det enskilt största hotet mot rovdjursstammarna är den illegala jakten.
Bara sex procent av alla järvar dör en naturlig död. Ungefär 9 av 10 järvhannar dödas i tjuvjakt i Jokkmokks kommun och i landet i övrigt är siffran 6 av 10.
Uppemot tiotalet Björnar dödas i illegal jakt/år.
Man kan konstatera att illegal jakt på varg är betydande, fler än 200 vargar är spårlöst försvunna. Dessutom skjuts alla vargar som invandrar – då de måste passera renbetesland (53 procent av landets yta) och där är förbjudna att etablera sig.
Uppskattningsvis dödas mellan 100 och 150 Lodjur illegalt i Sverige varje år.

Till detta kan läggas att under alla varande licensjakterna alltid konstateras ett stort antal skadeskjutningar, vilket innebär ett onödigt lidande – som jaktlagen påstår inte skall få ske, sker. Bara i årets licensjakt på varg i Örebro län, skadesköts fyra av tolv vargar. Övriga djur som skadeskjuts och jagas illegalt vet ingen, men att antalet är stort förstår samtliga.

Älgjakten har kultstatus som varje svensk kan få ägna sig åt, till den grad att höstlovet instiftades i skolorna för att barnen skulle kunna medverka på jakten, en gammal lag/favör som fortsatt gäller, barnen ska vara med på älgjakten och bör då ha ledigt från skolan.

Myndigheter åläggs att implementera lagar inom sitt verksamhetsområde och i Barnkonventionen fastställs att det är en förbjudet att utsätta ”barn” för psykiska våld genom att de får uppleva hot, lidande och död av annan – allt detta innehåller jakten. Trots det är det mer regel än undantag att jagande fäder tar med barn redan i unga år ut i skogen och där får de se hur djur dödas och skärs upp/tas ur.

Det finns otaliga berättelser av vuxna, som förtäljer att de som barn var ”tvingade” att följa med på jakt, och upplevde fasa av händelsen. Myndigheten obstruerar alltså kring barnkonventionens skrivningar och informerar inte jägarförbunden om förbud att barn medverkar vid jakt.

Rävjakt är nödvändig liksom jakt på grävling, de anses vara förskräckliga djur som äter andra djur, det har man hört flera jägare uttala.

Att just dessa djur ihop med rådjur rensar fästingar från virustyperna borrelia, ehrlichia samt TBE är det få som yppar. Att räv troligen är den bästa av renhållare i skogen och därmed eliminerar andra smittor tänker man inte på när man efter skott kastar djuret på hög bland annat ”skräpvilt”. Om man inte klär in ladugårdsvägen med skjutna rävar hängandes upp och ner. Vem är publik för dessa jakter och tilltag? Ökar det värdet/rädslan för jägaren i byn, eller?

Att det föds upp fler fåglar för jakt än det finns vilda i naturen kan man bara läsa om i miljötidningar och att det påverkar vilda fåglars matresurser – en riktigt ädel sport. Män på rad klädda gärna i engelsk tweed med spanielhundar som skrämmer upp fågeln till flykt från sin gren/lega respektive retriever som apporterar tillbaks skjuten fågel – rena ”hemkörningen”.

Sverige har väl tilltag av vilt, man får jaga och enligt jägarförbundens egna frivilliga statistik dödas över en miljon fåglar och djur årligen.

Man har i princip fri tillgång för när man känner för att gå ut och skjuta, för vem är där i skogen som ser och eller vågar rapportera felaktigheter.

Det är inte många landsbygdsbor som vågar konfrontera jägare och eller polisanmäla. För denna del av vårt land har egna regler, ”djungellagen”, och den sträcker sig inte sällan in både till länsstyrelser som polisväsendet – där finns också folk som jagar och man håller sig väl med jaktkamrater, även om man i dessa yrken ska skilja rätt från fel, även på sin fritid.

För jägarna har kidnappat landsbygdens befolkning för längesen, till den grad att även i media kavlas det ut utan ifrågasättandet, att landsbygdsbefolkningen tycker – när det i själva verket är jägarna som tycker.

Att jägarna verkar på landsbygden är ju självklart men att folk som bor på landsbygden verkar för och ägnar sig åt jakt är mindre självklart och faktiskt enligt flera undersökningar är en minoritet av landsbygdens folk jägare. Idag är det inte en så liten del av jägarna som bor i storstäder och kör till landet för sitt nöje, sägs att 20 procent av jägarna bor i städer.

För vem av alla oss vanliga svenskar som uppskattar en promenad i skogen sätter sig upp emot män med vapen, vilket de sällan bryter vid möten, som det är lagstadgat att göra?

Vem bär ansvaret när jakthundar kommer farandes, tillsynes helt själv, med otrevligt beteende mot skogsflanören med eller utan egen hund. Hur många fårbönder vågar öppet vittna om jakthundar som härjar i deras fårhagar – några har vi som vågar, men det kostar dem hot och glåpord i byn. Liksom när de stängslar med RAS/rovdjursavvisandestängsel får dom hör att de är vargälskare – vuxna karlar kör med rena trakasserier och mobbingfasoner vilka eventuellt tyvärr, kan höra hemma i småskolan.

För i landet Sverige har vi tillit till att människor följer lagar och innehar allmän artighet mot sin nästa, den typen av antagande kan inte längre jaktlagar vila på.

Särintresset behöver nya regler;

Förbud av motorfordon vid jakt
Endast en hund får medverka vid jakt
Kontroll av jakthundars liv och status skall ske inför varje höstjakts start av utbildad person.
Uppskjutning skall göras inför varje hösts jaktstart under kontroll av myndighetsperson, vilken eftersöksjägare skall upphöjas till och avlönas av staten.
Art- och Habitatdirektivets skrivelser måste följas som till exempel licensjakter på skyddat vilt får ej ske, likaså under parningstid är djur skyddade, med fler delar
Vapen skall inte få förvaras hemma, utan skall förvaras enligt alla konstens regler för vapenförvaring, hos den nyinrättade myndighets-anställde Eftersöksjägaren.
Samtliga jaktvapen skall vara ”uppmicade*” vilket innebär att man skall kunna höra vad som pågår i och under jakten.

* att mikrofon skall vara knuten till vapnet, borde vara lika självklart som det är i andra liknande farliga/hemliga uppdrag, för djurs liv måste respekteras – vilket inte sker idag.

Charlotte Swanstein

Hundpsykolog & naturdebattör

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/debatt/var-gar-granserna-i-svensk-media-for-vad-som-far-sagas-om-gaza/

Debatt

”Var går gränserna i svensk media för vad som får sägas om Gaza?”

Situationen vid Gazaremsan

Principerna som tillämpas på rapporteringen om Israels krig och folkmord i Gaza är helt annorlunda från de som tillämpas på kriget i Ukraina, skriver debattören Andi Olluri utgående från en pilotstudie.

publicerad 28 mars 2025

Foto: Jaber Jehad Badwan/CC BY-SA 4.0

Israeliskt flyganfall mot Gaza.

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I denna korta pilotstudie vill jag undersöka var gränserna för svensk debatt om folkmordet i Gaza går. Vilka åsikter kommer fram om Israels grundläggande legitimitet att genomföra militära operationer mot Gaza, och hur palestinierna får svara på detta. Syftet är endast att undersöka vilka åsikter som måste godkännas för att man över huvud taget ska få ingå i nationell diskussion och debatt, och vad som anses vara acceptabelt inom rådande agenda.

För att göra detta har jag valt att granska varenda artikel och nyhetsinlägg från de stora riksmedierna sedan 7:e oktober 2023: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, ETC, Dagens Industri, SvT, TV4, Sveriges Radio och Fokus. Det gäller ungefär 19 000 artiklar och nyhetsinslag sedan attacken började.¹

Innan vi tar en titt på resultaten, behöver vi konstatera bakgrunden för vad som utmärker svensk debatt om Israels anfallskrig mot Gaza. Den kanske viktigaste frågan, som all annan diskussion om kriget i Gaza fundamentalt bygger vidare på, är nämligen Israels rätt att försvara sig mot dem de ockuperar till att börja med.

Har en angripande illegal ockupant (såsom fastställt av bland annat ICJ:s domslut sommaren 2024) rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar? FN:s officiella studie om legaliteten av Israels ockupation av både Gaza och Västbanken ger oss ett hum om saken. Den fann att Israels decennier långa ockupation av Palestina är fullt illegal ur flera “tydliga avseenden under internationella lag”. Israel måste genomföra ett “omedelbart, ovillkorligt och totalt avlägsnande av Israels militära styrkor” från Palestina. Israels ovillkorliga kapitulation av ockupationen “kan inte förhandlas undan”. Israel kan inte hävda självförsvar, eftersom landet är “en laglös angripare” mot Palestina.² Detta kom att bekräftas knappt ett år efter att den juridiska studien publicerades, då Världsdomstolen ICJ i Haag den 19:e juli 2024 kristallklart dömde Israels ockupation vara illegal, och även att stöd av olika sorter från andra länder till den israeliska ockupationen är illegalt.³

Har en angripande illegal ockupant rätt att “försvara sig” mot det folk de ockuperar och ständigt attackerar?

Som FN:s särskilda kommissionär Francesca Albenese uttryckte saken: “Israel har rätten att försvara sig, men Israel kan inte hävda det vad angår folket [palestinier] de förtrycker och landet Israel koloniserar [Palestina]”.⁴

Vi kan också vända oss till den mest detaljerade juridiska rapporten, som finns än så länge, om Israels attack mot Gaza, publicerad av flera av världens ledande akademiska rättsliga institut sommaren 2024. Studien fann helt förväntat att Israel är ansvarig för folkmord, och att “världens stater är obligerade till att inte betrakta Israels militära operationer i Gaza som lagliga, och får specifikt inte hänvisa till någon ursäkt – inklusive rätten till självförsvar – för att urskulda Israels operationer i Gaza”.⁵

Nå, i och med att folkmordet blivit alltför blodigt för att entusiastiskt stödjas (åtminstone öppet) förekommer riklig taktisk kritik; det är för blodigt, tar för lång tid, skadar Israels prestige och så vidare.

Konformiteten i svensk media om detta sammanfattades perfekt av en av de ledande “kritikerna” av attacken mot Gaza, Aftonbladets Wolfgang Hansson: “Alla anser fortfarande att Israel har rätt att försvara sig men så gott som samtliga tycker att den israeliska krigföringen gått över alla gränser”, som kritiserade kriget för att det “inte lyckats nå sitt mål”.⁶ Det är i grund och botten “en självklarhet att stå upp för Israels rätt till självförsvar”, förklarade DN:s ledarredaktion. Men “Israel riskerar anseendet för flera generationer framåt” genom sättet de krigar i Gaza.⁷ “Israels mål är att tillintetgöra Hamas, eller åtminstone bryta organisationens grepp om Gaza. Det är legitimt”, tydliggjorde redaktionen.⁸

Det var bakgrunden. Nu över till vilka åsikter om denna situation som får lov att utrymmas i massmedia.

Hur många föreslog då att Hamas, eller Palestina i allmänhet, har rätt till självförsvar mot en offensiv anfallsstat som ockuperat landet i decennier och genomfört otaliga oprovocerade anfall som hotar Palestinas existens?⁹

På 19 000 artiklar fanns endast en enda artikel – ett brev till tidningen ETC – som nämnde palestiniernas rätt till självförsvar. “Israel har som ockupant inte rätt till självförsvar. Däremot har det ockuperade folket rätt till motstånd inom ramarna för folkrätten”.¹⁰ På den fundamentala frågan råder alltså på utom en artikel 100 procent konsensus och lydnad på 19 000 artiklar och nyhetsinslag.”.¹¹

Det fanns bokstavligen noll referenser bland 19 000 artiklar och nyhetsinslag till den juridiska undersökningen från flera av världens ledande akademiska människorättsinstitut om att Israel saknar “rätten till självförsvar” för sina “operationer i Gaza”.¹²

Det fanns återigen precis noll referenser till FN:s officiella juridiska rapport som avfärdar Israels rätt till självförsvar och kräver dess ovillkorliga kapitulation av allt ockuperat territorium.¹³

En disciplin som hade imponerat den iranska eller ryska journalistkåren, helt klart.

De personer som deltar i den transparent fåniga svenska “debatten” om Gaza kan inte få för sig att en illegal ockupant inte har rätt att avfyra ens en kula mot dem de ockuperar, utan snarare endast skyldigheten att omedelbart avsluta sin attack och ockupation. Det är den enda rättigheten Israel har i sammanhanget. Det är en spektakulär prestation av det lojala mediesystemet att sådana här triviala observationer inte kan yttras. Det är inte dessa sorters fakta och tankar den patriotiska och distraherade befolkningen bör utsättas för medan den finansierar ett folkmord.

I komplett kontrast, fanns helt enkelt för många artiklar som slaviskt upprepade att “Israel har sin rätt till självförsvar” för att kunna nämnas här. De har sin rätt att slå till hårt mot Hamas”, för att citera “folkrättsexperten” Ove Bring från Försvarshögskolan och Stockholms universitet.¹⁴ Låt oss ta ett mikroskopiskt urval.

“Internationell rätt ger landet [Israel] rätt att försvara sig”, som Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Morgan Johansson skrev i december. De kritiserade Israel på taktiska grunder. I sitt i grunden rättfärdiga anfallskrig har Tel Aviv passerat “gräns efter gräns”. Men det var Hamas “som utlöste detta krig”, skrev de, och “fördömer i starkaste ordalag” 7:e oktober – något de inte gör om Israels västfinansierade folkmord eller decennier lång brutala ockupation, som förstås inte “utlöste detta krig”.¹⁵

Eller deras kollega, tidigare utrikesminister Ann Linde, som “betonar Israels rätt till självförsvar enligt FN-stadgans paragraf 51”.¹⁶ Kort sagt: “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar Israels suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”, som SvD:s Olof Ehrenkrona sammanfattade saken.¹⁷

Vad FN och ledande juridiska organ anser om den frågan spelar alltså knappast roll. “Försvaret av den folkrättsligt grundade världsordningen innefattar” absolut inte Palestinas “suveränitet, territoriella integritet och rätt till självförsvar mot varje angrepp”. Palestinierna har privilegiet endast att attackeras och ockuperas, och ingen rätt till självförsvar. Så enkelt är det i en laglös och terroristisk kultur.

Ytterligare ett minimikrav på ärlig rapportering och debatt hade varit att seriöst behandla frågan om varför svenska skattebetalare inte anländer till Hamas undsättning. Finns det någon röst i mainstreammedia som föreslagit att Sverige på något sätt kommer till Hamas undsättning med militärt stöd mot en aggressiv ockupant inställd på att utrota dem?

Fullt enligt med uppfattningen att ockuperade palestinier inte har någon som helst rätt till självförsvar mot angripare, är att de givetvis inte bör få någon hjälp för att försvara sig. På 19 000 artiklar fanns exakt noll artiklar som föreslår att vi skickar vapen till Hamas för att försvara sig mot en genocid angripare.¹⁸

Kan avsaknaden av svenska vapenleveranser till Hamas, och förslag på detta i massmedia, bero på att Hamas är icke-demokrater och genomfört våldsdåd mot civila? Den förklaringen förtjänar inte ens ett skratt av vuxna personer. Faktum är att den förklaringen till varför denna uppfattning är bannlyst från att uttryckas i pressen är bokstavligen en logisk omöjlighet. Vi finansierar och skickar generösa mängder vapen mordiska terrorregimer som brutalt attackerar andra länder, begår långt värre terrordåd mot civila som får Hamas handlingar att framstå som rena picknicken –såsom Israel, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Filippinerna, bland många andra.

Hysterisk ilska till följd av minsta indikation på att något annat land skulle försöka hjälpa dem som blir illegalt attackerade och folkmördade fanns det ingen brist på, däremot. “Den iranska regimen har med pengar och utbildning gjort det möjligt för Hamas att begå bestialiska terrordåd mot civila israeler” skrev SvD:s Mattias Svensson. “Sett till aggressioner är den iranska staten stark. Den åstadkommer mycket lidande och död också långt utanför sitt territorium” – till skillnad från Västbeväpnade Israel, förstås.¹⁹ Iran “beväpnar Israels fiender”, Hamas, som ledande kommentatorn Susanne Birgersson beklagade. “Den dag diktaturen faller i Iran finns alla möjligheter till fredlig samexistens med Israel”, då vapen till Hamas också sinar, skrev SvD:s ledarredaktion. “Palestiniernas elände under såväl Fatah som Hamas är väsentligen självförvållat”, fortsatte ledarredaktionen.²⁰

Den outtalade innebörden i nationell medias diskussion är alltså uppenbar: Internationell lag är helt enkelt ett irrelevant störningsmoment, och terroriststater får inte störas i sina anfallskrig mot försvarslösa offer. Skulle så vara fallet – ifall någon förser offren med vapen för självförsvar – väcker det endast ramaskri och hat bland välutbildade svenskar. Det finns ingen annan innebörd i det, vilket illustrerar en hel del om vår politiska kultur.

Hur onödigt det än må vara att påpeka, är principerna som tillämpas i rapporteringen om Israels anfallskrig och folkmord mot Gaza av bombastiska moralister i svenska tidningar och nyhetsredaktioner helt annorlunda från de som tillämpas på Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Om Israel inte hade misslyckats med sina strategiska mål, och upprätthållit sin image i västvärlden, hade allt varit ganska acceptabelt. Åtminstone finns ingen indikation till motsatsen. Men det var inte vad media sade när Ryssland krossade Mariupol och Charkiv; vad media sade då – och ännu upprepar dagligen – är att ockupanten måste slås tillbaka av den ockuperade, bekämpas med våra vapen som vi skickar till dem, att ockupantens attack är principiellt fel oavsett hur Ryssland utför sin attack, och därefter måste Kreml betala skadestånd till Ukraina. All denna moralisering är magiskt försvunnen när vi diskuterar vår partners, Israels, brott och hur vi ser på palestiniernas rättigheter, och därför är dessa sentiment ingenting mer än psykologisk krigföring, vulgärt och billigt hyckleri, och inget mer än så.

Situationen vi har att göra med är därmed enkel. Vill du vara med i debatten om Gaza måste total lydnad råda. Du får hata Netanyahu, hata Trump, säga att kriget det är lite för blodigt, för många civila har strukit med, det har gått för långt, eller kritisera anfallet på andra taktiska punkter – vad du vill. Men håller du inte med om grundantagandena, de viktigaste principerna som allt annat bygger på, är du eliminerad från att delta i debatten. Det råder alltså, på annat än taktiska frågor som inte i grunden ifrågasätter laglighet och principiell rätt bakom de brott vi sponsrar mot palestinierna, 100 procent konformitet. Ett enda undantag på 19 000 artiklar och nyhetsinslag.

Andi Olluri

Källor och referenser:

(1) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas OR Gaza*” mellan 7 oktober 2023 – 15 mars 2025. Med “*” indikeras att alla ändelser på ordet inkluderas, för att minimera risken att relevanta uppslag utesluts på grund av stavning och grammatisk kontext.

(2) U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep 2023.

(3) United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights, “Experts hail ICJ declaration on illegality of Israel’s presence in the occupied Palestinian territory as “historic” for Palestinians and international law”, 30 jul 2024.

(4) Times of Israel, “UN human rights official says Israel ‘can’t claim’ self defense after deadly terror”, Luke Tress, 9 apr 2023; Se också United Nations, “Israeli settlements amount to a war crime, Special rapporteur tells human rights council”, United Nations Human Rights Office of the High Commissioner, 9 jul 2021.

(5) University Network for Human Rights et al., “Genocide in Gaza: Analysis of International Law and its Application to Israel’s Military Actions since October 7, 2023”, 15 maj 2024.

(6) Aftonbladet, Wolfgang Hansson, 28 mar 2024.

(7) DN, “Israel riskerar anseendet för flera generationer framåt”, Ledarredaktionen, 7 jan 2024.

(8) DN, Ledarredaktionen, 2 jan 2024.

(9) Al-Haq et alibi, “Open letter to the prosecutor of the International Criminal Court” & “Open letter to the president of the assembly of the state parties to the Rome Statute”, 23 nov 2022.

(10) ETC, Johanna Darneus et al, “Svenska media misslyckas att bevaka Gaza”, 5 aug 2024.

(11) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel* OR Hamas AND självförsvar*”, 7 oktober 2023 – 15 mars 2025.

(12) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas AND University Network for Human Rights mellan 7 oktober 2023 – 15 mars 2025. Även “University Network for Human Rights” söktes. Även relevanta fraser från studien inkluderades för att se ifall den passivt citerats i media.

(13) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Palestin* OR Israel OR Hamas AND The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem, mellan 7 oktober 2023 – 15 mars 2025. Även relevanta fraser från studien inkluderades för att se ifall den passivt citerats i media.

(14) Miranda Wretman, “Folkrättsexperten om FN-rapporten: ‘Undviker begreppet folkmord’”, TV4, 12 jun 2024.

(15) SvD, Magdalena Andersson & Morgan Johansson, “Sverige måste höja trycket mot Israel”, 1 dec 2024.

(16) SvD, Jesper Sundén & Anna Tärnhuvud, “‘Offren för Hamas bestialiska dåd har hamnat i skymundan’”, 24 dec 2023.

(17) SvD, Olof Ehrenkrona, “Att vinna kriget räcker inte”, SvD, 5 jun 2024.

(18) Sökt i Retriever med nämnda nyhetskällor med “Hamas AND vapen*”. “Stöd* Hamas”, “Stöd till Hamas”, “Hamas AND vapenleverans*”, “skicka vapen till Hamas”, “militärt stöd AND Hamas”, “militärt stöd till Hamas”, mellan 7 oktober 2023 – 15 mar 2025.

(19) SvD, Mattias Svensson, “Iran är nyckeln till fred”, 12 okt 2023.

(20) SvD, “Terrorn är inte Mellanösterns öde”, Ledarredaktionen, 7 okt 2024.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/debatt/inkompetenta-jarnvagsbeslutare/

Debatt

”Inkompetenta järnvägsbeslutare”

Järnvägsprojektet Ostlänken är ett skräckexempel på hur inkompetens och förutfattade meningar styr järnvägsbesluten i Sverige. Projektet bör pausas för att sedan planeras om för att spara pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det skriver Hans Sternlycke.

publicerad 21 mars 2025

Foto: iStock/Jonas Rönnbro

Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, inte bilen eller flyget.

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ostlänken, järnvägen mellan Järna och Linköping som började byggas förra året är ett skräckexempel på hur okunnighet och förutfattade meningar styrt järnvägsbesluten, både bland politiker och Trafikverket. Bygget borde pausas och projekteringen göras om för att rädda pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det finns gott om tid. Banan beräknas inte vara klar förrän 2035, men kunde byggas på bråkdelen av tiden på bro för 400 kilometer i timmen mot med makadam på konventionell banvall som nu för 250 kilometer i timmen.

Kostnaden blir 103 miljarder kronor för de 18 milen, internationellt höga 5,7 miljarder milen, mot hälften för på bro, enligt Skanska. Underhållskostnaden blir hela 4,5 gånger mer än på bro och med spår i betong, under 30 år 19 miljarder kronor mot 4,2.

Ostlänken blev kvar när de nya stambanorna som skulle gett 2,5 timmars restid mellan Stockholm och med tåg i 320 kilometer i timmen och två timmar till Göteborg. Nu borde ett höghastighetsnät för 400 kilometer planeras. Sedan blev banorna nedgraderade till 250 kilometer i timmen, under påstående från Trafikverket, att det skulle vara billigare. sedan blev första åtgärden av nya regeringen att lägga ned för att spara pengar. Kvarvarande bitar skulle ha pendeltåg och godståg, helt ignorerande kapacitetsförlusten olika hastigheter ger. Nya stambanorna med bara höghastighetståg skulle gett plats för tre gånger fler tåg på de gamla stambanorna genom jämnare hastigheter där.

I dag tar det tar det tre timmar och 40 minuter att resa mellan Stockholm och Göteborg och och fyra timmar och 30 minuter att resa mellan Stockholm och Malmö. Det är trekvart respektive en halvtimme längre än de restider som gällde 1998. Då presenterades en stomnätsplan för hela landet hur tågen skulle bli snabbare att resa med 2007. Bara för ett par sträckor har det förverkligats. Tvärtom har nästan alla sträckor längre restider än de hade 1998.

Orsaken är att trafiken har ökat, men järnvägen inte byggts ut, så att järnvägen nu ligger vid kapacitetsgränsen, och att underhållsskulden ökat. Bilen och flyget har setts som det moderna, som man satsat på. Ändå är det bara ett par orter med flygfält som har kortare restid med flyg än med tåg efter stomnätsplanen för 2007.

Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, och som kan bli billigare och snabbare, inte bilen eller flyget. Järnvägen är miljövänligare och mer ekonomisk. Politiker och planerare bör uppgradera sin kunskap om modern järnvägsteknik.

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

söndag 27 april 2025

NyD Debatt

Tipsa oss!

Följ NyD!

Morgondagens dagstidning!

Kontakta oss

Utgivare