Foto: Flickr/Marco Verch/CC BY 2.0

Trumps seger markerar ett historiskt paradigmskifte

Publicerad 12 november 2016, uppdaterad kl. 23:42

Precis som när Brexit blev ett faktum i somras, är det tydligt att väst inklusive USA och Sverige just nu består av två parallellsamhällen som utgår från totalt olika perspektiv. Ett talande exempel på det är hur den generella strömningen inom alternativ media bedömde att Donald Trump faktiskt hade en rimlig chans att vinna dagen före valet. Detta samtidigt som nästintill samtliga konventionella opinionsinstitut och politiska experter bedömde Hillary Clintons seger som i princip säker intill det att valresultaten kungjordes.

De som hängde med i båda sfärernas flöden hade all anledning att sätta en slant på Trump utgående från de snedvridna oddsen som synbarligen utgick från en bristfällig kontakt med verkligheten. Samtidigt är förstås det blotta faktum att västerlandets mäktigaste ledare kommer till sitt ämbete med en självfinansierad kampanj, och därmed står utanför penningmaktens direkta kontroll, i den större kontexten förstås en skrällartad händelse av historiska proportioner.

Trumps seger i det amerikanska presidentvalet markerar ett pågående paradigmskifte i modern tid där trenden pekar mot att det plutokratiska etablissemang som under lång tid dominerat media och politik fortgående tappat och fortsätter att tappa inflytande till nya alternativ.

Annons:


Bara genom sin kampanj har Trump urholkat kraften i den maktapparat som ställts emot honom på ett sätt som kommer bli mycket svårt att reparera. Likt en elefant i ett glashus har han under processen också krossat åsiktskorridorens väggar i ett kras som ekat hela vägen till Europa.

Den pågående maktstriden är dock långtifrån över, och kommer säkerligen att fortsätta med oförminskad intensitet. Mot den bakgrunden är det just nu svårt att bedöma huruvida de mest kontroversiella kampanjlöften som Trump utfärdat verkligen kan realiseras. Om han lyckas bygga den amerikanska muren och att få Mexiko att betala för den, eller att repatriera illegala invandrare som befinner sig i USA, är fortfarande öppna frågor i synnerhet om man till bilden lägger splittringen inom det republikanska partiet som Trumps kandidatur fört med sig. En republikansk majoritet både i senaten och kongressen pekar å andra sidan på att den nye presidenten åtminstone på pappret har förutsättningar att omvandla sina vallöften till realiteter.

Alla oavsett uppfattning kan konstatera att Trumps seger rör upp en storm av känslor. I mitt personliga flöde på Facebook har jag bland mycket annat sett att många nu är rädda för ett tredje världskrig, vilket är fullt förståeligt utgående från den information de fått sig till livs från det senaste halvårets mediarapportering. Likväl har jag svårt att dela den oron mot bakgrund av att Trump har förespråkat avspänning gentemot Ryssland, vilket kan kontrasteras mot Clinton som sagt att hon var beredd att förklara krig om man skulle få ytterligare misstankar om ryska cyberattacker. Ryssland och Kina står också varandra nära, så vilka spelare ett världskrig under en Trumpadministration skulle utspela sig emellan är för tillfället svårt att se.

Det största orosmomentet vad gäller krig är snarare den hårdföra retoriken mot Iran som Trump i vissa sammanhang givit uttryck för. Hur den amerikanska utrikespolitiken kommer föras framöver kan förutspås bättre först när Trump utsett sin utrikesminister, och de rykten som säger att politikerbroilern Newt Gingrich ska tilldelas posten är en liten antydan om att Trump kanske inte står så långt ifrån etablissemanget som många vill hoppas och tro. Om sådana tendenser hos Trump kan bekräftas kommer hans väljare bli mycket besvikna på den politik som kommer att föras.

Ett annat orosmoment som uttryckts från konventionellt håll vid sidan av världskrig, är vad som nu kommer att hända med den internationella handeln. Näringslivsföreträdare har målat upp en bild av ett USA som på nordkoreanskt manér kommer att isolera sig från omvärlden. Som med så mycket annat är det en rent infantil tolkning av de uttalanden Trump har gjort. Dessa tyder på att avtal som i första hand tjänar multinationella företagsjättar, såsom TTIP och TPP, kommer att avvecklas, men öppnar istället upp för andra typer av avtal som primärt kan komma att utgå från bilateral diplomati mellan USA och Ryssland. En samarbetande rysk-amerikansk axel framom en fortsatt sträng och aggressiv hållning mot Ryssland från väst, ses framförallt av konventionella medier och politiker som något ytterst negativt. I vissa fall betraktas det till och med som en omoralisk hållning att se en sådan förändring som framgång jämfört med en fortsatt upptrappning mot en militär konflikt länderna emellan.

Hur man än ser på saken är ett USA och ett Ryssland som börjar dra åt samma håll något unikt i modern tid och utgör en kraft som inte bör underskattas i den skillnad det kan göra för mänsklighetens framtid.

Med en långt mer konventionell vicepresident i form av Mike Pence förutsätter ovanstående analyser förstås en Trump som rent fysiskt kan sitta ut sitt presidentskap. Med tanke på de enorma geopolitiska konsekvenser ett USA under Trump potentiellt kan få, är insatserna höga nog för att anta att extraordinära åtgärder fortgående kommer övervägas från båda håll under de kommande fyra åren.

Vem som drar det längsta strået i det långa loppet återstår att se, men hittills har Trump gjort skäl för sitt symboliska namn och trumfat alla som försökt att hindra hans framfart. Samtidigt betraktar även många av dem som uttryckt stöd för honom som ett wildcard. Huruvida det verkligen är ett trumfkort som amerikanerna nu valt står fortsättningsvis i hög grad ännu skrivet i stjärnorna.

 

Isac Boman

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andras åsikter. Du är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver. Du måste ha en godkänd kommentar för att kunna kommentera fritt. Du har rätt att vara anonym. Läs våra fullständiga regler här

  • Dacke

    För det första måste frågan ställas om vilka har varit de största motståndarna mot Trump? Givetvis finansvärlden med Wall Street och de stora bankerna som fruktar en bankdelning som Trump lovade i valet. De största motståndarna är dock oligarkerna som Soros, Rockefeller, Rothschild uppbackad av både Bilderberggruppen och Romklubben. Det är lätt att förstå att de fruktar Trump, eller som Fredrik Reinfeldt sade, att allt som byggts upp sedan 40 talet raseras?
    Vilket är det då som raseras kan man fråga sig? Oligarkerna drog upp linjerna med Prins Bernhard, Prins Philip, David Rockefeller, Julian Huxley om en ”ny världsordning” under 40 talets slutår och 1954 bildades på Hotell Bilderberg vilket står som namn på Bilderberggruppen tillsammans några andra bl.a. Henry Kissinger. det är heller ingen tillfällighet att Julian Huxley tillsammans med de nyss nämnda bildade WWF(1961) med Prins Bernhard som förste ordförande (1962-76) och därefter Prins Philip. Samma personer skapade sedan (1968) den människofientliga Romklubben vars syfte är att se till att u-länder inte får någon ekonomisk utveckling. WWF varnade i en skrift 2008 att
    världens resurser inte räcker till mer än 2 miljd. människor. Det är inga svårigheter att ta fram mer uppgifter som styrker mina påståenden.Så när Reinfeldt talar om att det som byggts upp sedan 40 talet är just ovanstående människofientliga organisationer. Trump har givit ett löfte att inte ge mer bidrag till FN,s ”klimatarbete” och
    dessutom lovat stödja länders utvecklingsarbete och gemensamma projekt med Ryssland, Kina m.m. Allt det här inger hopp för världens befolkning och ett slut på oligarkernas ”dödgrävarpolitik”. Troligen hinner Trump inte tillträda sitt ämbete som president utan likvideras innan dess.

  • Pingback: Jordskredet | Jan Millds blogg()

  • buscador

    För att matcha folket emotionella tonnivå körde Trump antagonism och ”vann”. Därefter kommer mest troligt en ”bait and switch” lika som reinfeldtsvarianten. Formeln är: få överenskommelse på rätt emotionell nivå och sedan gör man som tänkt ändå. Den enda stat som har en synlig lösning på dessa tvärkast är Iran med sin väktarkommite. Dagens demokratiprocess har ingen garanti för att hålla ord.

Mer nyheter

Tipsa oss!

Missa inga nyheter!

Prenumerera på Nya Dagbladets nyhetsbrev!

Följ Sveriges nya framtidsmedia med nyheter, analyser, debatt och unika reportage! Få de viktigaste nyheterna i din mejl. Du kan när som helst avanmäla dig från nyhetsbrevet.

Send this to friend