MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 19 februari 2025

onsdag 19 februari 2025

EU:s Ursula von der Leyen involverad i covidvaccinindustrin

Medicinsk apartheid i Väst

publicerad 16 december 2021
Dr. Heiko och Ursula von der Leyen.

Onsdagen den 1 december gick ordföranden i Europeiska kommissionen Ursula von der Leyen ut och proklamerade att hon ansåg att covidvaccination bör bli obligatorisk. Hon påstod under ett tal i EU-parlamentet att läget kan bli så allvarligt i framtiden att man måste tvinga människor att ta covidinjektionen – samtidigt är hennes make chef i ett amerikanskt läkemedelsföretag.

Ursula von der Leyen har även föreslagit en straffavgift på 100 euro i månaden för alla över 60 år som vägrar ta vaccinet. Det är en direkt tvingande åtgärd där vägran att ta vaccin skulle vara att betrakta som ett brott och avgiften som en bot.

Heiko von der Leyen sitter i styrelsen på Orgenesis

Ursulas man Heiko von der Leyen är medicinsk chef för Orgenesis som är ett amerikanskt läkemedelsföretag specialiserade på gen- och cellterapi, någonting som är högst relevant när det kommer till vaccinering. Företaget har bland annat specifikt riktat sig in på Sars och Covid-19.

Trots att detta skapar en uppenbar jävsituation har etablerade massmedier inte rapporterat om detta eller analyserat huruvida det är lämpligt att en av världens mäktigaste personer får fatta beslut om massiva inköp av covidvaccin, samtidigt som hennes man sitter i ett av de ledande läkemedelsbolagen för framställning av just Covid-19-vaccin.

Ursula von der Leyen går emot EU:s lagstiftning

Ursula von der Leyen har ända sedan början av covidepidemin förespråkat hårda tag mot corona och talat i väldigt fördömande ordalag om personer som vägrar vaccination. Hon har även i sitt state of the union address nämnt att hon vill öppna upp för att ha något som kallas majoritetsomröstningar, vilket i realiteten skulle betyda att medlemsnationernas egna parlament då blir överflödiga.

Skulle ett sådant förfarande vinna bifall kan EU-parlamentet styra medlemsstaternas nationella politik och därmed i de mest väsentliga frågorna göra medlemsstaterna till underordnade EU i nästintill all inhemsk politik av vikt.

Ursula von der Leyen har, sitt ordförandeskap till trots, gått emot EU:s egna lagstiftning väldigt öppet. EU:s lagstiftning är tydlig med att alla har rätt till sin egna fysiska integritet och inte ska kunna tvingas till fysiska ingrepp:

Var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Inom medicin och biologi ska i synnerhet följande respekteras: Den berörda personens fria och informerade samtycke, på de villkor som föreskrivs i lag”.

 

Artikeln har tidigare publicerats på Newsvoice

Australisk domstol: Olagligt med vaccintvång för räddningspersonal

Medicinsk apartheid i Väst

publicerad 11 mars 2024
– av Sofie Persson
Den som inte ville låta sig injiceras kunde räkna med "disciplinära åtgärder".

Vaccintvånget för Queenslands polis- och ambulanspersonal gjordes i strid med gällande lagstiftning har delstatens högsta domstol funnit. Bland annat begränsades de anställdas mänskliga rättigheter i samband med vaccinkraven.

I Australien blev medborgare utsatta för en form av medicinsk apartheid när krav att injicera sig mot covid infördes för att kunna fortsätta vara en del av samhället. Vaccinpass infördes och särskilt vissa yrkesgrupper, som poliser och vårdpersonal, tvingades låta injicera sig för att få behålla sina arbeten.

Nu slår en statlig domstol fast att det var olagligt att kräva av personal inom räddningstjänsten i delstaten Queensland att de tog covidsprutor för att undkomma konsekvenser, rapporterar the Guardian. Totalt handlar det om tre stämningsansökningar kopplade till vaccintvånget där 86 personer stämt delstatens polis och ambulanstjänster för de direktiv som rådde under 2021 och 2022.

I de tidigare direktiven krävdes att räddningstjänstpersonal skulle ta emot dessa injektioner och även så kallade boosterdoser, annars skulle de potentiellt kunna utsättas för disciplinära åtgärder som i värsta fall kunde innebära uppsägning av anställningen.

”Kränkning av mänskliga rättigheter”

Domstolen konstaterade att polischefen, Katarina Carroll, inte tog vederbörlig hänsyn till mänskliga rättigheter som var relevanta för beslutet att utfärda vaccinationstvånget. Vidare fann man att den dåvarande generaldirektören för hälsa i Queensland, Dr John Wakefield inte heller hade befogenhet att ställa sådana krav. Domstolen beslutade därmed att vaccintvånget var illegalt och att det inte heller hade någon positiv effekt.

Vidare har Queensland en lagstiftning om mänskliga rättigheter som bland annat erkänner en persons rätt att inte utsättas för medicinsk behandling utan fullständigt, fritt och informerat samtycke. Domstolen konstaterar att vaccintvånget begränsade denna rättighet, i den meningen att samtycket inte var ”fritt”.

Även i Nya Zeeland, som tillsammans med Australien hade bland de globalt mest strikta coronarestriktionerna och vaccinkraven, konstaterade högsta domstolen att vaccinkraven utgjordeen grov kränkning av mänskliga rättigheter”.

Domstol: Rätt av arbetsgivare att införa vaccintvång

Medicinsk apartheid i Väst

publicerad 10 januari 2024
– av Markus Andersson
Under coronarepressionen kände sig många tvingade att ta mRNA-vaccinen.

Arbetsdomstolen har beslutat att en privat arbetsgivare som införde vaccinationskrav för sin personal, och stängde av tre ovaccinerade undersköterskor utan lön under coronarepressionen, inte gjorde någonting fel.

Det är Aleris Närsjukvård som under covid-19 införde en ”vaccinationspolicy” som innebar att det blev obligatoriskt för all personal som arbetade nära patienter på en geriatrisk avdelning att vaccinera sig med de experimentella vaccinen.

Flera anställda blev mycket illa berörda av vaccintvånget och tre av undersköterskorna valde också att inte ta något covidvaccin – något som ledde till att vårdbolaget stängde av dem i december 2021 utan lön och hänvisade till att de på grund av sin ovilja att låta sig injiceras inte längre ansågs stå till arbetsgivarens förfogande.

Personalens fackförbund Kommunal började under hösten 2022 driva frågan och menade att de anställda visst stod till arbetsgivarens förfogande, att de själva hade rätt att välja om de ville vaccinera sig eller inte och att de också hade rätt till lön. Nu har dock Arbetsdomstolen fattat sitt beslut – och dömt till vårdbolagets fördel.

Innehållet i vaccinationspolicyn låg i linje med myndigheternas rekommendationer för personal i patientnära vård. Bolaget ville uppnå det högsta skyddet för de mest sköra patienterna. Skälet för bolaget att införa vaccinationspolicyn var att bolaget ville minimera risken för smittspridning och allvarlig sjukdom i sin verksamhet. Bolagets intresse väger mot den bakgrunden mycket tungt”, skriver man bland annat.

”Proportionerlig policy”

Man hävdar vidare att Aleris vaccinationskrav tillkom efter ”noggranna överväganden och grundade sig på rekommendationer från FHM, vilket innebär att den får sägas ha utgått från vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Mindre ingripande åtgärder skulle ha inneburit en större risk för smittspridning, även om effekten är svår att kvantifiera. Enligt Arbetsdomstolens mening var det proportionerligt att införa policyn. Bolagets intresse väger med andra ord tyngre än arbetstagarnas”, fortsätter man och menar att samtliga yrkanden om lön, semesterlön, semesterersättning och allmänna skadestånd för kollektivavtalsbrott ”ska därför avslås”.

Arbetsdomstolen baserar också sin dom på ett tidigare orelaterat fall i Europadomstolen där denna kom fram till att en privat arbetsgivare har rätt att kräva att anställda drogtestas – någonting som Arbetsdomstolen tolkat som att det också finns ett lagstöd för vaccintvång på arbetsplatserna.

– Att kissa i en burk är en sak. I vårt mål har man sagt till arbetstagaren att de måste vaccinera sig. Det är ett sorts medicinskt ingrepp som arbetsgivaren kräver, kommenterar Anne Alfredsson, Kommunals förbundsjurist i Läkartidningen.

– Man säger att arbetsgivarens intressen väger över, utan att föra något djupare resonemang, förklarar hon vidare och säger sig vara besviken över att domstolen inte resonerat kring hur allvarlig denna typ av ingrepp i arbetstagarnas integritet faktiskt är.

Norsk sjuksköterska stämde kommun – nu tas fallet till hovrätten

Medicinsk apartheid i Väst

publicerad 19 oktober 2023
– av Sofie Persson
Iris Frohe vill belysa kommunens agerande - inte bara för sin egen skull.

Den norska sjuksköterskan Iris Frohe stämde kommunen där hon arbetade med hänvisning till att hon blivit diskriminerad efter att hon inte velat ta det experimentella covidvaccinet.

När målet togs upp i norska tingsrätten förlorade hon dock mot arbetsgivaren, men nu tas det upp i hovrätten och Frohe anser att fallet är mycket viktigt att lyfta – inte bara för hennes egen skull.

Under coronakrisen tackade Iris Frohe nej till covidvaccinet eftersom hon uppfattade det som experimentellt och otestat. Eftersom hon var den enda anställda som inte injicerat sig krävdes det att hon gjorde regelbundna covidtester och dessutom var hon den enda som var tvungen att bära munskydd under arbetstid.

När sådana kontrollåtgärder görs är arbetsgivare skyldiga att diskutera dessa med arbetstagarrepresentanter för att få en överblick över åtgärdens effekt, varaktighet och konsekvenser, något som sedan ska protokollföras. Iris begärde detta från sina arbetsgivare vid ett antal tillfällen, men fick det aldrig. På grund av att hon valde att inte följa arbetsgivarens order blev hon avskedad.

Hamar kommun införde smittskyddsåtgärder utan skriftligt protokoll och nödvändiga riskanalyser eller bedömningar i enlighet med 9.2 § i AML. Detta nämndes inte ens i domen, säger Iris till norska hälsosajten Hemali.

I kölvattnet av detta valde Iris tillsammans med sin advokat Barbro Paulsen att stämma den norska kommunen Hamar, där Iris var anställd, eftersom man ansåg att den ojämlika behandlingen utgjorde en diskriminering. Målet togs upp i tingsrätten där Iris förlorade mot kommunen i februari i år.

”Många förstår inte att det hände i Norge”

Iris anser att domen var ”obalanserad” och att hennes krav på svar om varför hon blev diskriminerad ansågs som irrelevanta. Sjuksköterskan var också tvungen att betala kommunens rättegångskostnader.

Eftersom domen var så obalanserad var det som om min sida knappt hördes i rättssalen. Mina krav på ett svar på grunden för differentierade åtgärder för mig som ovaccinerad person nämndes inte, eller sågs som irrelevanta, säger sjuksköterskan.

Iris har dock fått mycket stöd från många människor och även organisationer. Hon beskriver själv att hon hämtar kraft i att det är en viktig fråga att lyfta, även för andra.

Många människor inser inte att detta hände i Norge och att det påverkade många människor. Jag hämtar också styrka från ett fantastiskt nätverk av goda hjälpare, vänner och supportrar som delar samma övertygelse om att det här fallet är viktigt, säger hon.

Målet kommer att tas upp i norska hovrätten den 26 och 27 oktober.

Finlands regering stäms för covidpass

Medicinsk apartheid i Väst

publicerad 4 oktober 2023
– av Markus Andersson
Mika Vauhkala prövar tillämpningen av covidpass i rätten.

Den 42-årige entreprenören Mika Vauhkala prövar nu landets regering och även livsmedelskoncernen Fazer rättsligt där man pekar på att kraven på covidpass, som tillämpades i samband med coronarepressionen, har stridit mot landets konstitution och mot grundläggande mänskliga rättigheter.

– Det här är något vi måste göra i tider som dessa för att verkligen se en förändring. Det är för allas skull, säger Vauhkala själv om fallet och betonar att han är beredd att gå ”så långt som det krävs” med sitt juridiska team.

När coronarepressionen var som hårdast implementerades digitala covidpass runt om i världen som stängde ute många medborgare, som inte låtit injicera sig med de experimentella covidvaccinen, från delar av samhällslivet.

Även i Finland lanserade makthavarna passet och stiftade lagar som gav privata aktörer och företag möjlighet att fortsätta hålla verksamheterna öppna, förutsatt att de krävde att kunderna bevisade att de hade giltigt covidpass.

I december 2021 skulle Mika Vauhkala äta frukost med en vän på Fazer Cafe Kluuvikatu som ligger i centrala Helsingfors – men för att bli serverad krävdes det att han visade upp sitt vaccinpass – något han saknade.

– Jag hade inget covidpass, de sa till mig att jag var tvungen att lämna lokalen och jag kände att det här var så fel på så många olika sätt. De frågade mig om mina privata hälsoproblem, vilket inte är okej.

Pekades ut som hot

Rätten till fri rörlighet och rätten till skydd av hälsouppgifter kränktes. Finlands konstitution garanterar att ingen medborgare får diskrimineras på grund av bland annat hälsotillstånd. Nu antog Fazer-medarbetaren att Mika var ett hot och en fara för människor runt omkring honom – Mika själv eller någon annan hade inga bevis för att han skulle vara en man att undvika att komma i kontakt med”, skriver sajten Case: CovidPass som följer och dokumenterar Vauhkalas fall.

Man påpekar i sammanhanget på att PCR-testerna inte visar om någon är sjuk eller inte och att covidvaccinen inte heller förhindrar smittspridning eller skyddar mot att få viruset.

https://www.youtube.com/watch?v=YGixllUiuZA

 

Mika Vauhkala har stämt den finska regeringen och Fazer för brott mot grundläggande mänskliga rättigheter genom att kräva covidpass. Den första förberedande sessionen hölls den 6 juni 2023 och ytterligare en förberedande session kommer att hållas den 19 oktober 2023 i Helsingfors tingsrätt”, meddelar man vidare.

Frihet för alla

Vauhkala pekar framförallt på att händelsen strider principiellt mot mänskliga rättigheter – och att han med sitt engagemang vill göra ett rättsligt försök att förebygga liknande repressionsåtgärder i framtiden.

– Jag är övertygad om att de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer att vinna i slutändan och att vi kommer att säkra vår frihet i Finland och Europa. Om du inte är redo att slåss för dina grundläggande rättigheter, vad är du då redo att slåss för?

På Case: CovidPass pekar i sammanhanget på att EU och WHO relativt nyligen lanserat planer på att implementera vaccinpassen globalt och betonar mot den bakgrunden liksom Vauhkala själv den principiella vikten av rättsfallet.