Finlands befolkning krymper och åldras i rekordtakt och antalet födslar har sjunkit från 60 000 till 45 000 på bara drygt tio år.

— Befolkningspyramiden står på sin spets, varnar demografiprofessor Jan Saarela.

Finland brottas med en accelererande befolkningskris som hotar landets framtida välfärd. Nya siffror visar att antalet barn i skolåldern väntas fortsätta minska de kommande 25 åren, samtidigt som andelen äldre ökar dramatiskt.

— Det är knappast en gynnsam utveckling för framtiden, konstaterar Jan Saarela, professor i demografi vid Åbo Akademi.

Annons:

Siffrorna talar sitt tydliga språk. I början av 2010-talet föddes omkring 60 000 barn årligen i Finland. Under 2023 och 2024 hade antalet rasat till cirka 45 000 – en minskning med 25 procent på drygt ett decennium.

Nedgången gäller framför allt den infödda finska befolkningen, och Konsultbyrån MDI:s färska rapport bekräftar att befolkningen kommer att fortsätta krympa och försörjningsbördan för de som arbetar bli allt tyngre.

Glesbygden drabbas hårdast

Den demografiska krisen slår olika hårt över landet. Befolkningsprognoserna för 2024-2050 visar ett Finland där glesbygdskommunerna krymper dramatiskt medan endast ett fåtal större städer fortsätter växa.

När professor Saarela tillfrågas i Yle om finländare i glesbygden kan förvänta sig ännu sämre service i framtiden svarar han kort:

— Ja, det tror jag. Jag tror också att vi kommer att få se fler kommunsammanslagningar framöver, med tanke på att antalet kommuner i Finland fortfarande är mycket stort. Jag förespråkar inte kommunsammanslagningar, men jag konstaterar att det sannolikt blir nödvändigt.

Även om befolkningskoncentration till större städer är ett globalt fenomen, sticker Finland ut negativt. Samma utveckling ses i övriga nordiska länder, men Finland ligger sämst till.

— Men Finland är, såvitt jag vet, sämst i klassen och har varit det i flera år, säger Saarela.

"Bör födas fler barn"

För att bryta den negativa spiralen ser demografiprofessorn bara två möjliga vägar: fler födslar eller ökad massinvandring.

— Det ena är att det bör födas fler barn, och det andra är ökad invandring, hävdar han.

Den låga nativiteten beror delvis på att många unga finländare upplever det som svårt att kombinera föräldraskap med andra delar av livet.

— Det känns inte fördelaktigt att få barn i vissa livsskeden, och därför skjuter många på beslutet. I vissa fall väntar man så länge att det inte blir några större barnkullar alls, förklarar Saarela.

Ett förslag är därför att införa  högre barnbidrag för det första barnet.

— Kanske ett högre barnbidrag för det första barnet skulle hjälpa. Men det kräver resurser, säger professorn, men konstaterar också att resurserna blir allt knappare när antalet personer i arbetsför ålder minskar.

Ökad invandring?

Den andra vägen, ökad invandring, är politiskt känslig och svår att planera. De senaste årens kraftiga invandring, särskilt från Ukraina, har visserligen ökat befolkningen tillfälligt. Men många ukrainare planerar att återvända när kriget tar slut.

— Invandringen påverkas av globala händelser och är svår att förutse. Statistikcentralens prognoser byggde tidigare på ett visst antal immigranter, men de senaste årens kraftiga ökning har gjort att prognoserna inte längre stämmer, säger Saarela.

Forskarna kan heller inte säga exakt hur stor arbetskraftsinvandringen skulle behöva vara för att vända utvecklingen.

En riskabel väg

Storskalig migration, främst från utomeuropeiska länder, för också med sig en lång rad svårlösliga problem och negativa samhällseffekter i form av ökad otrygghet, fattigdom, kriminalitet, växande parallellsamhällen och etniska konflikter som importeras till mottagarlandet. Massinvandringen har också visat sig vara enormt kostsam ekonomiskt.

Sverige är ett av Västvärldens tydligaste exempel – från ett av världens tryggaste länder till ett land plågat av främmande konflikter, segregation, gängkriminalitet, skjutningar och bombdåd där majoriteten av grova våldsbrott begås av personer med utländsk bakgrund.

Finland har genom lägre invandring hittills undvikit Sveriges mest akuta problem, men även här syns samma negativa utveckling.

Sammanfattningsvis ser professor Saarela få ljusglimtar. Den negativa befolkningsutvecklingen är enligt honom mycket svår att vända, och utmaningarna för Finlands befolkningsstruktur kommer av allt att döma att kvarstå under överskådlig framtid.