Trots sommarens slut finns det fortfarande en hel del att plocka när det gäller ätliga växter. I skogen växer ljung, som man enligt folktron inte ska ta in i hemmet, men som däremot kan vara verksam mot magkatarr. Ett vanligt ogräs på gräsmattan, som växter in på hösten, har också väldigt mycket näring i sig.

När sommaren går över till höst börjar mycket av landets växtlighet att vissna i takt med att värmen försvinner. Däremot finns det en hel del örter och andra växter som växer in på hösten, och även en hel del att plocka året om i både skog och mark.

Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 8 september 2024.

Allemansrätten gör det möjligt att plocka mycket växter, svamp och bär. Kom dock ihåg att man behöver ha markägarens tillstånd för att plocka av träd och vissa andra växter. Plocka heller aldrig mer än som behövs, kom ihåg att många växter är mat för andra djur.

Något som alltid är viktigt är att aldrig äta något man känner sig osäker på, då en stor del av landets växter faktiskt kan vara väldigt giftiga.

Våtarv (Stellaria media)

Skördas: Året om

Örten är ett väldigt vanligt ogräs och växer främst i trädgårdar i hela landet. Den växer i stora bestånd och har äggformade blad med små vita blommor. Den går också att känna igen på behåringen på enda sidan av stjälken. I Sverige är örten det vanligaste örtogräset.

Våtarven har många olika namn, där den bland annat kallas för fågelgräs eftersom det ofta äts av fåglar. Den kallas även för fettagg och vassarv.

Det går fint att äta blad, blommor, skott och stjälk. Den är rik på kolhydrater och protein med bra aminosyrasammansättning. Örten har också en hög halt med askorbinsyra, det vill säga C-vitamin. I bladen finns också mineraler och spårämnen som kalcium, kalium, fosfor, koppar, magnesium, järn och zink. Den ska även vara rik på antioxidanter. Kort sagt har den ett högt näringsinnehåll jämfört med andra gröna växter.

Växten används ofta rå i sallad där man kan blanda i hela växten, med blommor och allt. Den ska även vara fin att göra pesto på. Smaken beskrivs som mild, gräsig och spenataktig. Bäst är det att klippa topparna och slippa få med den något grövre delarna av stjälken längre ner. Den ska också vara god att steka i smör och sedan smaksätta med salt, citron och muskot.

Våtarven ska vara slemlösande och därmed bra mot hosta. Den ska även ha använts mot reumatisk värk, njurproblem, hemorrojder och astma. Den ska också ha använts inom folkmedicinen för omslag till sår. Bladen har också ett fuktbindande växtslem som gör den verksam mot exempelvis solsveda eller eksem.

Bergbräsma (Cardamine hirsuta)

Skördas: Mars till november

Det är en ört som ofta anses som ogräs och den växer längs kustremsan upp till de mellersta delarna av Sverige. Den växer på olika ställen som i skogsbryn, berghällar och grusmarker. Den blommar under våren, men växer ända in i november. Den är parbladig vid basen och har sedan upp till sju par med småblad, samt några håriga stjälkblad och vita blommor. Den kan lätt förväxlas med andra bräsmor, men alla i släktet är ätliga.

Smaken är milt pepprig och man kan äta blad, blommor, frön och skott. Den går att använda rå i sallader, men också soppor eller grytor. Den kan dock förlora en del av sin smak om den kokas, därför är det bäst att lägga i den mot slutet. Fröna kan man använda som krydda.

Den innehåller en del kolhydrater och proteiner, men också kalium, kalcium, magnesium, järn och zink. Örten ska också ha egenskaper som antibakteriell, svampdödande, virushämmande och antioxidantisk.

Traditionellt har den använts för bland annat Inflammerade hemorrojder, hosta, kikhosta och vid matsmältningsbesvär. Vidare ska man även kunna göra en pasta som kan appliceras på sår.

Ljung (Calluna vulgaris)

Skördas: Juli till oktober

Höstljung, som den också kan kallas, är en dvärgbuske som finns i hela landet. Ofta växer den i mager mark på hedar, i glesare skogar, tallmyrar och hällmark. Ljung blir mellan 20 och 80 centimeter hög, har barrliknande blad och ljuslila blommor. Den kan förväxlas med klockljung, men den har istället urnformade blommor.

Ljung är en vanlig dekorationsväxt, särskilt under hösten och vintern. Den är också Västergötlands landskapsblomma.

Det ska gå fint att äta både stjälk, blomma och blad från ljungen, enligt Skogsskafferiet. Främst används växten som örtte som ska ha en lugnande och sövande effekt. Det ska även vara verksamt mot magkatarr, då ska teet intas 30 minuter före måltid. Traditionellt ska ljung även ha använts för sina antiinflammatoriska och antibakteriella egenskaper. Vidare ska man också kunna göra en infusion på ljung och badda på sår. Att dricka te på ljung kan även lindra vid urinvägsinfektion.

Namnet ”Calluna” kommer från grekiskans kallyno som betyder ”att försköna”. Enligt den svenska folktron var det dock ingen bra idé att ta in ljung i hemmet som prydnad, skriver Sydved. Det kunde båda fattigdom och död enligt talesättet: ”Plocka ljung – dö ung”. Däremot kunde fröna användas för att dryga ut mjölet och man använde rötterna till att göra korgar med. Växten ska också ha använts för färgning av gult och brunt.

Tusensköna (Bellis perennis)

Skördas: Mars till november

Den växer på många gräsmattor och betesmarker, men främst i Syd- och Mellansverige. De blommar nästan hela året. Blommorna är oftast vita, men ibland med rosa strålblommor, med gula diskblommor.Det finns också ett flertal förädlade sorter i olika färger, den vanligaste då är dock röd.

De liknar prästkragar, men är mindre i storleken. Tusensköna växer också närmare marken och bildar ofta ”mattor” av blommor, samtidigt som prästkragar ofta växter högre upp med en blomma per stjälk.

Det går fint att äta både blomma och blad. De kan användas i sallad och blommorna kan strös över alla maträtter. Blombladen kan också användas som strössel eller istället för kokos på chokladbollar.

Inom folkmedicinen har den används mot feber och även slemlösande vid hosta. Vidare ska man även ha använt den mot eksem och svamp. I stänglarna finns en saft som ska ha varit verksam mot finnar.