Bindning av koldioxid i jorden

Jordens förmåga att binda koldioxid är större än vad man tidigare trott, enligt en av två nya rapporter som redovisas av Sveriges natur.

Det innebär att jord- och skogsbruk kan vara större källor till utsläpp än väntat – men även att marken, om den sköts rätt, kan kompensera för klimatförändringar.

– Om vi kan påverka markanvändningen så finns en enorm potential, säger Gustaf Hugelius, forskare vid Stockholms Universitet.

Den översta metern jord innehåller globalt sett dubbelt så mycket koldioxid som hela atmosfären. Det är just det jordlagret som bearbetas hårdast, och därmed har 133 miljarder ton kol, åtta procent av jordens kolreserver, gått förlorat från de översta två metrarna jord under de senaste 10 000 åren.

Störst blir förlusten när naturskog och grässlätter omvandlas till odlingsmark. Omvandling till jordbruk har inneburit en förlust av över två femtedelar av kolet i det översta jordlagret.

Närvaron av rötter i jorden ökar det markbundna kolet med upp till fem gånger. Forskarna rekommenderar flera åtgärder som kan användas för att minska klimatpåverkan, däribland en övergång till fleråriga växter, som har större rotsystem än ettåriga.

– I det mest positiva scenariot skulle det binda väldigt mycket kol, till och med mer än vad den smältande permafrosten och mänsklig markanvändning frisläpper av koldioxid. På intensivt brukade marker i Nordamerika, västra Eurasien, Indien och Kina har vi störst chans att få stora resultat, säger Gustaf Hugelius.

Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet