MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 6 maj 2025

tisdag 6 maj 2025

Vem blir den nya spionlagens första offer?

Totalitära samhällsutvecklingen

Mot bakgrund av Sveriges alltmer bananrepublikanska samhällsskick var riksdagens inskränkningar av press- och meddelarfriheten förväntade. Icke desto mindre utgör den 16 november 2022 ett mörkt kapitel i avvecklingen av den svenska demokratin.

publicerad 17 november 2022
– av Isac Boman
Statsminister Ulf Kristersson och Natos generalsekretare Jens Stoltenberg kan glädjas åt att journalistisk granskning av deras gemensamma förehavanden snart blir kriminellt i Sverige. (Foto: Nato/CC BY-NC-ND 2.0)

Trots exceptionellt hård kritik från sakkunniga, civilsamhälle och människorättsaktivister är den kontroversiella utlandsspionerilagen nu ett genomröstat faktum i riksdagen.

Utomstående analytiker och verksamma publicister är i stort eniga i sin bedömning att lagen innebär en kraftig inskränkning av såväl tryckfriheten som meddelarfriheten i Sverige. Istället är det statliga myndigheter som får större bestämmanderätt över vad som lagligen får publiceras angående Sveriges internationella samarbeten.

I praktiken blir Sverige med detta efter årsskiftet ett land där journalistisk granskning av missförhållanden och korruption, exempelvis inom militäralliansen Nato eller andra globalistiska organisationer, kan beläggas med långa fängelsestraff.

Ingen nykter betraktare kan förvisso längre förvånas över de lika delar sinnesslöhet och maktfullkomlighet som präglar riksdagspartierna. Det senaste angreppet på yttrandefriheten är förväntad mot bakgrund av den moderna form av bananrepublik som Sverige kommit att utvecklas till. Det gör dock inte konsekvenserna mindre allvarliga.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke sammanfattar det hela som en framhastad lag med ”långtgående ingrepp i yttrandefriheten” och drar paralleller till 1800-talet när kungen efter eget godtycke kunde ”dra in utgivningsbeviset för tidningar om de bedömdes vådliga för säkerheten eller på annat sätt smädliga”.

En annan som konstaterar kalla faktum är Anders Kompass, Sveriges kanske mest välkände visselblåsare som avslöjade hur FN-personal under en insats i Centralafrikanska republiken begick sexuella övergrepp mot barn. Kompass pekar på att förutsägbara effekter av lagändringarna bland annat inkluderar att det blir än farligare för visselblåsare att träda fram och för journalister att granska vissa ämnen.

– Jag var beredd att betala priset inom FN och det hade inte varit hemskare än att jag blivit avskedad. Men om det handlar om att man också ska få en fängelsedom, det ska inte förekomma i Sverige tycker jag, säger han och tillägger att han är ”mycket oroad” över utvecklingen.

FN-visselblåsaren Anders Kompass. Foto: FN/CC BY-NC-ND 2.0

Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige, är inne på samma spår och gör kopplingar mellan den förföljde Wikileaks-grundaren Julian Assanges öde och den nya spionerilagen.

– Julian Assange, Chelsea Manning och Edward Snowden är exempel på personer som har tillhandahållit känsliga uppgifter om militära insatser till medier, och nu jagas som spioner… Nu står vi inför ett scenario där visselblåsare och journalister helt enkelt måste fundera lite på om de ska bli den nya Snowden eller Assange, konstaterar han under en manifestation mot grundlagsändringen.

Slående är samtidigt att ingen – inte ens politikerna själva, verkar kunna svara närmare på vilken rapportering och vilka avslöjanden som faktiskt kommer att kriminaliseras och vad som blir fortsatt tillåtet enligt svensk grundlag.

Gränsdragningen riskerar med detta att bli godtycklig, där det blir svårt eller omöjligt för en redaktion eller visselblåsare i Sverige att avgöra vilka missförhållanden som får synas i sömmarna utan risk för hårda straff.

Med ett svenskt Nato-medlemskap intensifieras Sveriges samarbete med USA ytterligare – en imperialistisk stormakt som under hela dess moderna existens varit involverade i krigsförbrytelser, statskupper, spionage och andra former av samhällsomstörtande verksamhet i syfte att stärka sin position på den globala arenan. Det är en supermakt vars förehavanden bör skärskådas betydligt mer än vad som görs idag – inte mindre.

Det kan noteras att blott Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot. Tilläggas kan att MP, när frågan voterades för första gången i våras då man satt i regeringsställning, valde att rösta för förslaget. Åt andra hållet har Liberalerna svängt sedan den första voteringen. Den 6 april oroade man sig över lagens otydlighet och att den skulle leda till att människor inte längre vågade utöva sina grundlagsskyddade friheter. Väl i regeringsställning var dessa farhågor tydligen inte längre lika relevanta, och nu röstar man för grundlagsändringen med luddiga motiveringar om att vi befinner oss i ”ett otäckt omvärldsläge”.

Alltmer otäckt är numera dock även inrikesläget, och ansvaret för detta ligger bland annat hos Liberalerna själva. Med all önskvärd tydlighet visar Sveriges rikspolitiker att det inte är svenska folket som är deras verkliga uppdragsgivare och att det heller inte är medborgarnas bästa man har för ögonen. Bilden förstärks istället av en grupp ja-sägare och nickedockor som allt oftare agerar representanter för ett globalistiskt inriktat etablissemang där folkligt inflytande och insyn är ett minne blott.

För riksdagspartiernas faktiska uppdragsgivare, som exempelvis Nato, är förstås allting som framställer dessa i ofördelaktig dager att betrakta som smädligt – och allt som belyser deras faktiska agenda och agerande som vådligt. Själva namnet på lagändringarna som en ”spionerilag” insinuerar att man syftar till att fånga in skumma spioner som agerar för främmande makts räkning. I verkligheten ligger det betydligt närmare till hands att misstänka att lagändringarna i praktiken framförallt syftar till att tysta systemkritiker och visselblåsare.

 

Isac Boman

Riksdagens beslut inkluderar bland annat en formulering att det blir ”straffbart att under vissa omständigheter t.ex. obehörigen röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada Sveriges förhållande till någon annan stat eller en mellanfolklig organisation.

Utlandsspioneri och "befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift" kriminaliseras även som tryck- och yttrandefrihetsbrott och meddelarfriheten och anskaffarfriheten begränsas.

I den genomröstade propositionen tilläggs samtidigt en gummiparagraf om att ”en gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig”. Den som gör sig skyldig till grovt utlandsspioneri ska dock dömas till minst två års och högst åtta års fängelse.

Källa: Regeringen

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kommentar: När globalismen hotas svarar makten med förtryck

Totalitära samhällsutvecklingen

Vi ser det gång på gång: när globalismens idéer utmanas av folkviljan, möts väljarnas röster med övervakning, censur och hot om förbud. I verkligheten har du bara frihet att välja så länge du väljer "rätt".

publicerad 4 maj 2025
– av Jenny Piper
Det finns en oro för att Friedrich Merz kommer att hörsamma avgående inrikesminister Nancy Faesers och hennes allierades krav - och förbjuda AfD helt och hållet.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Efter att den tyska säkerhetstjänsten BfV beslutat att klassa partiet Alternativ für Deutschland (AfD) som ”högerextremt” – vilket ger regimen möjlighet att infiltrera, massövervaka och sabotera för det populära oppositionspartiet – har det tyska vänsterblocket gått vidare med att försöka totalförbjuda partiet – som är Tysklands näst största parti i förbundsdagen och som i färska mätningar varit landets största parti.

Som förväntat har detta passerat utan invändningar hos det svenska etablissemanget, som är precis samma skrot och korn som sin tyska motsvarighet.

USA:s vicepresident JD Vance håller dock inte igen på kritiken och uppmärksammar tilltaget på X.

AfD är det populäraste partiet i Tyskland och det absolut mest representativa för Östtyskland. Nu försöker byråkraterna förstöra det. Västvärlden rev ner Berlinmuren tillsammans. Och den har återuppbyggts – inte av Sovjet eller av ryssarna, utan av det tyska etablissemanget”.

Inom hela Europa motarbetar makthavarna kraftfullt och tyvärr effektivt de växande partierna som omfamnar nationalism i stället för globalism, vilket går emot det etablerade politiskt korrekta synsättet som tillåtits dominera så länge utan något större motstånd.

Förbud och ökad repression mot oliktänkande breder nu ut sig – hoppet står till att övriga Europas folk ska ta kampen mot överheten och stå upp för sina värderingar samt riktig demokrati.

Den välindoktrinerade befolkningen i Sverige lär i alla fall inte vara en bidragande faktor – tvärtom ställer vi oss genast på förtryckarnas sida, redo att peka finger.

 

Jenny Piper

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

USA fördömer extremiststämpling av AfD: ”Tyranni i förklädnad”

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 4 maj 2025
– av Redaktionen
Marco Rubio menar att det är det politiska etablissemanget och dess förda politik som är "extremt" - inte AfD.

Beslutet av Tysklands inrikesunderrättelsetjänst att klassificera partiet Alternativ för Tyskland som ”högerextremistiskt” har lett till ansträngda relationer mellan USA och Tyskland.

Den amerikanske utrikesministern, Marco Rubio, kallar makthavarnas agerande för ”ett tyranni i förklädnad” och pekar på att det är Tysklands gränslösa massinvandringspolitik som är ”extremistisk” – inte det nationalistiska parti som myndigheterna nu ska spionera på.

Nyligen uppmärksammade Nya Dagbladet hur det tyska författningsskyddet beslutat klassa hela AfD som en ”högerextrem” organisation – på grund av deras invandringskritiska retorik och nationalistiska ideologi. I praktiken innebär detta att staten ges utökade befogenheter att övervaka partiet, exempelvis genom avlyssning och användandet av infiltratörer.

Även om det tyska etablissemanget har en lång tradition av att bekämpa eller kriminalisera politiskt oliktänkande, kommer det senaste beskedet som en chock för många – inte minst då AfD i dag är näst största parti i landet – och allra störst i vissa östtyska delstater.

Någon som reagerar mycket kraftigt på att partiet trots sin popularitet nu stämplats som fiende till tyska staten är USA:s utrikesminister Marco Rubio, som argumenterar för att det snarare är etablissemangspartierna som bör betraktas som ”extremister”.

Tyskland har just gett sin underrättelsetjänst nya befogenheter att övervaka oppositionen. Det är inte demokrati – det är tyranni i förklädnad. Det som verkligen är extremistiskt är inte det populära AfD – som kom på andra plats i det senaste valet – utan snarare etablissemangets dödliga invandringspolitik med öppna gränser, som AfD motsätter sig. Tyskland bör ändra kurs”, skriver han på X.

Tyskland: ”Högerextremism måste stoppas”

Vicepresidenten, JD Vance, är av liknande uppfattning och pekar på att Berlinmuren har byggts upp på nytt – men denna gång inte av någon främmande ockupationsmakt, utan av Tysklands egna politiker.

AfD är det mest populära partiet i Tyskland och det som är mest representativt för Östtyskland. Nu försöker byråkraterna förstöra det. Väst rev Berlinmuren tillsammans, och den har byggts upp igen – inte av sovjeterna eller ryssarna, utan av det tyska etablissemanget”.

Det tyska utrikesdepartementet försvarar dock AfD:s extremiststämpel och hävdar att ”detta är demokrati”.

Detta beslut är resultatet av en grundlig och oberoende utredning för att skydda vår konstitution och rättsstaten. Det är oberoende domstolar som kommer att ha det sista ordet. Vi har lärt oss av vår historia att högerextremism måste stoppas”, påstås det.

”Val ogiltigförklaras när resultatet inte passar makthavarna”

Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur JD Vance redan tidigare fördömt och anklagat det europeiska etablissemanget för att underminera demokratin och medborgarnas yttrandefrihet.

– Vi har fått höra att allt vi stödjer i Europa handlar om demokrati. Men när vi ser val ogiltigförklaras för att resultatet inte passar makthavarna, vad säger det om den demokratiska standarden? frågade den amerikanske vicepresidenten under säkerhetskonferensen i München i februari och fortsatte:

– Om er demokrati kan förstöras av att fel parti vinner ett val, så var den inte särskilt stark till att börja med.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Under regnbågspartiernas fana

Totalitära samhällsutvecklingen

Vad är egentligen skillnaden på ett enpartisystem med olika falanger och en koalition av partier som är eniga i alla frågor av verklig betydelse?

uppdaterad 4 maj 2025 publicerad 3 maj 2025
– av Isac Boman
Ulf Kristersson pyntar statsministerbostaden med regnbågsflaggan.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Svenska politiker brukar slå sig för bröstet och hänvisa till olika rapporter som gör gällande att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder. Här har vi minsann friheten att välja.

Frågan följer dock – vad är det då egentligen vi har att välja på? Vad är det för partier som påstår sig representera svenska folket, och vad skiljer dem egentligen åt?

De rödgröna partierna betonar generellt vikten av bidrag, en stor offentlig sektor och vurmar i högre utsträckning för diverse, förment förtryckta, nationella minoriteter – medan den borgerliga högern snarare värnar om avdrag, riskkapitalisters rätt att ta del av skattebetalarnas pengar och lovprisar Israel vid varje tillfälle som ges.

Angående  riksdagskammarens ”debatter” om dessa saker skulle man samtidigt kunna citera den tidigare S-ledaren Stefan Löfven med att ”det där är bara käbbel”. Debatterna är fokuserade på procentsatser och andra relativt betydelselösa höjningar eller sänkningar, som samtidigt lyfts fram som viktigt stoff på etablissemangsmediernas löpsedlar.

Barnbidraget måste höjas med 200 kronor”, skriker någon – ”Nej, det måste det inte alls, flerbarnstillägget måste avskaffas”, gapar någon annan – och så håller cirkusen på.

I det stora hela bråkas det helt enkelt om vad som i sammanhanget är petitesser och oväsentligheter.

Den rörande enigheten

I nästan alla frågor av djupgående betydelse är riksdagspartierna samtidigt rörande överens.

Exempel på områden där det politiska etablissemanget ställer sig bakom med enad röst är bankernas sakrosankta maktposition i samhället, den globalistiska kulturrevolutionen under regnbågsfanan inklusive det gradvisa befolkningsutbytet, det totalitära massövervakningssamhället, Nato och förhållningssättet till Ryssland, till koldioxid, och även mer tidsbegränsade teman med särskild laddning så som experimentella massvaccinationskampanjer och covidpass eller sympatier med den öppet våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM.

I alla dessa frågor agerar regnbågspartierna som en koalition, som vore de blott olika falanger av ett och samma statsbärande parti.

Ibland låtsas man vara osams – men i de större frågorna är man rörande överens. Montage. Foto: Ulf Kristersson, Magdalena Andersson/FB

Partierna längst till vänster eller till höger kan då och då opponera sig mot att massinvandringsprojektet går för snabbt, att EU-medlemskapet är för dyrt eller vem som egentligen ska ha äran för Natointrädet. Några faktiska ansträngningar för att bryta väg för en annan politisk riktning utanför riksdagsparlamentarikernas komfortzon görs dock inte.

Systemet är riggat på så sätt att vi i teorin förvisso har politisk valfrihet – men i praktiken bara vad gäller frågor som är relativt obetydliga för makten och samhället i stort – och som inte upplevs hota regnbågspartiernas maktmonopol. Man kan unna sig själv och även andra en hel del teatraliskt gapande, så länge regnbågssystemet i sin helhet inte ifrågasätts.

När en någorlunda genuin utmanare sticker ut hakan visar regnbågspartierna snabbt vad de går för och bildar enad front – där allt fokus läggs på att demonisera och bekämpa den systemhotande utmanaren tills den är besegrad eller tillräckligt urvattnad för att, som i Sverigedemokraternas fall, slutligen vika sig och smälta in som blott en ytterligare blågul nyans inom regnbågskoalitionen.

En bromskloss

Om denna strategi inte fungerar och verkliga oppositionspartier tar mark kan andra metoder med framgång användas. Organiserade lobbyister agerar systematiskt för att underminera och liberalisera oppositionen genom att locka dess företrädare med pengar, inflytande eller andra förmåner i utbyte mot att man släpper vissa frågor. På så sätt kan regnbågssystemet snabbt och enkelt få en tacksam glans av opposition – och chimären om parlamentarismens förträfflighet förstärks ytterligare.

En av regnbågspartiernas de facto viktigaste funktioner är att agera bromskloss mot alla typer av verkliga förändringar.

Partier i rött, grönt, blått eller blågult visar att demokratins finrum minsann erbjuder alternativ för alla åsikter och perspektiv. I praktiken fungerar dock riksdagspartierna som olika falanger av ett och samma regnbågssystem. Samtidigt som man de facto är eniga i alla frågor av betydelse skapas det bland annat en bedräglig illusion av att det redan finns något för alla tycken och smaker – och att det därför är ”slöseri” att lägga sin röst på verkligt oppositionella partier utanför riksdagen.

Vissa regnbågspartiers roller är särskilt otydliga, på gränsen till komiska om det inte vore för det underliggande allvaret i problematiken. Även för den som har politik som specialintresse kan det vara svårt att förstå varför exempelvis både Centerpartiet och Liberalerna behövs i riksdagen, eller vad som egentligen skiljer deras svävande världsbilder åt. Liberalerna skriker sig exempelvis hesa om att man minsann värnar medborgarnas ”frihet”, samtidigt som man i nästa ögonblick glatt applåderar när massövervakningsapparaten byggs ut ytterligare eller över att medborgarna tvingas visa upp sina vaccinationspass för att få vara en del av samhället.

”Ett cyniskt bedrägeri”

Den politiska dockteatern av spelad valfrihet erbjuder oss alla att delta i gnabbet om hur många regnbågsflaggor som ska vaja på Riksdagshusets flaggstänger. Grundriktningen är huggen i sten – dikterad av ett neo-liberalt etablissemang med en alltmer totalitär attityd där man betraktar avvikande uppfattningar som ett hot mot det system de specialiserat sig på att livnära sig av.

Representanterna för Tidölagets ”högerblock” betonar ofta hur mycket just deras parti behövs – men det är inte helt lätt att förstå vad som egentligen skiljer dem åt. Foto: Tom Samuelsson/CC BY-SA 4.0

Här står vi idag. Medan regnbågsgänget fortsätter att käbbla om skattesatser och symbolfrågor, för att marknadsföra en falsk demokrati, tickar klockan på för de verkligt stora problemen. Deras låtsasbråk och pajaskonster i riksdagen blir ett sätt att hålla oss upptagna med oväsentligheter så att vi inte ska lägga märke till den snäva åsiktskorridoren, eller att de underliggande narrativen är desamma oavsett vilken av de olika regnbågsfalangernas representant som står och orerar i talarstolen.

Det första steget till verklig förändring är att konstatera faktum: det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Utan sanningen är demokratin död

Så länge vi fortsätter att rösta och tro på samma gamla livströtta och konforma gäng, kommer inget att förändras. Den urblekta regnbågen kommer att fortsätta vaja trött i vinden, medan världen kommer att brinna i allt hetare lågor.

Det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Tilläggas kan också att Sverige inte på något sätt är unikt i Västblocket av idag vad gäller denna typ av system. Sverige och det kollektiva Väst är i desperat behov av hederliga representanter med genomgripande visioner om hur samhällskroppen kan läkas och hur saker och ting kan bli bättre – på riktigt. Vi behöver ledare och företrädare som inte backar för etablissemangets drev och som vågar sätta de verkligt viktiga frågorna – de som regnbågspartierna systematiskt sopar under mattan – högst upp på agendan.

Utan krafter som vågar säga sanningen, även när den är som mest obekväm, är demokratin död. Bara genom att var och en av oss kliver fram i det lilla, eller stödjer andra som gör det vi själva inte klarar på varje sätt vi kan, kan den återuppstå i en mer meningsfull form.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Britter fängslas i rekordfart för åsiktsbrott

Totalitära samhällsutvecklingen

publicerad 3 maj 2025
– av Jan Sundstedt
Storbritannien åsiktsbrott Facebook

Tecknen på demokratisk tillbakagång i Storbritannien blir allt fler. Medborgare grips nu i tiotusental för påstådda åsiktsbrott på sociala medier samtidigt som yttrandefriheten fortsätter att stramas åt i landet.

Västerländska ledare använder ofta exempelvis Ryssland som ett varnande exempel vad gäller antidemokratiska lagar riktade mot landets medborgare, samtidigt som allt fler länder i Väst själva drar åt tumskruvarna vad gäller rätten att tala och skriva fritt.

Lagar mot hatbrott används i Storbritannien alltmer frekvent för att tysta folkligt missnöje, enligt bland annat en artikel i Tablet Magazine från mars 2025. Polisen genomför, som framgår av en färsk rapport från yttrandefrihetsorganisationen The Free Speech Union, cirka 12 000 gripanden årligen för innehåll på sociala medier som bedöms som ”stötande”. Siffran markerar dessutom en ökning med 58 procent sedan 2019.

Även offentlig statistik från Storbritannien visar en tydlig trend. År 2023 registrerades 145 214 hatbrott, enligt regeringsdata. Siffran sjönk något till 140 561 år 2024, men arresteringar för sociala medieinlägg fortsatte att öka.

Ansvariga politiker i Storbritannien, inklusive den nuvarande regeringen, försvarar de allt hårdare lagarna med att man måste skydda så kallade minoriteter.

Lagstiftning som Communications Act 2003 och Malicious Communications Act 1988 ligger bakom många ingripanden. Dessa lagar förbjuder inlägg, meddelanden och uttryck som kan anses grovt kränkande eller hotfulla.

Polisen gör 30 arresteringar om dagen för stötande meddelanden online, konstaterar The Free Speech Union i sin analys.

Till skillnad från många andra länder har Storbritannien heller ingen formell grundlag som skyddar yttrandefriheten.

Lagen Human Rights Act 1998 (HRA), är avsedd att garantera grundläggande rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet enligt artikel 10 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. HRA-lagen har dock inte samma konstitutionella status och kan ändras eller upphävas genom vanlig lagstiftning.

Malicious Communications Act 1988 (MCA) är en brittisk lag som förbjuder att skicka eller leverera meddelanden, brev eller andra artiklar med avsikt att orsaka oro eller ångest hos mottagaren. Lagen gäller både fysiska och elektroniska kommunikationer, inklusive inlägg på sociala medier.

Under denna lag är det olagligt att sända meddelanden som är:

  • Grovt kränkande eller oanständiga
  • Hotfulla
  • Falska och medvetet spridda för att vilseleda eller skada

För att en person ska kunna dömas måste åklagaren bevisa att avsikten var att orsaka mottagaren oro eller ångest. Straffet kan vara böter eller fängelse upp till två år.

Communications Act 2003, särskilt sektion 127, utvidgar reglerna till att omfatta elektroniska kommunikationsnätverk och förbjuder att sända meddelanden som är:

  • Grovt kränkande, oanständiga, obscena eller hotfulla
  • Avsedda att orsaka irritation, olägenhet eller onödig oro

Den mentala aspekten i denna lag är bredare, vilket innebär att det räcker att personen borde ha insett att meddelandet kunde vara stötande eller riskera att förolämpa mottagaren.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.