Vem är egentligen Stephen King?

Stephen King vet alla vem han är, oavsett om man läst hans böcker eller inte. Men visste du att hans lärare tyckte hans texter var trams eller att han trivdes i garderoben? Henrik Olsson har gått igenom hans liv och verk.

publicerad 1 november 2020
Stephen King med Frank Kramer, ägare av Harvard Book Store.

Som barn bodde Stephen King med sin mor Nellie och storebror David i West De Pere, Wisconsin. Fadern Donald försvann tidigt ur bilden. Nellie var den ende av fem systrar som inte lyckats behålla mannen hon gift sig med.

Den barnvakt som Stephen minns bäst var en jättetjock tonårsflicka som hette Eula eller Beulah. En gång stekte hon sju ägg åt lille ”Stevie”. Efter att ha ätit allihop spydde han upp dem igen. Då slog hon honom i huvudet och låste in honom i garderoben.

När Nellie kom hem låg Eula-Beulah och sov i soffan. Stevie sov i garderoben med uppspydda ägg i håret. Efter detta fick hon sparken som Stevies barnvakt. King menar att han trivdes ganska bra i garderoben, till skillnad från hans romankaraktär Carrie. Hennes fanatiskt religiösa mor brukade låsa in henne där som bestraffning. Det är bara en av många detaljer från Kings berättelser som verkar vara plockade ur hans eget liv.

Familjen levde under knapra förhållanden. Senare flyttade de till Stratford, Connecticut. Där var hans mor den enda vita kvinnan i laget som skötte mangeln i det lokala tvätteriet.

Vikten av belöning

King började snart skriva korta historier som han gav till sin mamma att läsa. Han berättar om hur glad han blev när hon berömde honom. Nellie började ge honom pengar för berättelserna. Dessa skickade hon sedan runt bland sina systrar. Att Stevie blev belönad tidigt lär ha bidragit till hans strålande karriär.

Kings skolfröken, Ms. Hisler, däremot frågade honom varför han skrev sådant skräp. Ofta fick han skämmas över det han skrivit. Han har kommit att inse att varje författare anklagas för att slösa bort sin tid i onödan. Det finns alltid de som försöker få en att känna sig värdelös över det man gör. Den bästa responsen på nederlag är obruten optimism, skriver han.

King menar att han alltid gått igenom perioder av sysslolöshet följt av perioder av frenetisk arbetslust. En arbetsmissbrukare tenderar förmodligen att ha anlag för andra slags missbruk. I så fall var inte King något undantag.

Stephen träffade sin blivande fru Tabitha i ett bibliotek. Hösten 1969 blev han kär i henne. De bosatte sig tillsammans i Bangor, Maine och fick två barn. Han jobbade först på det lokala tvätteriet och hon på dunkin donuts.

Carrie

När han började skriva på sin genombrottsroman ”Carrie” hade han fått jobb som engelskalärare i den närliggande staden Hampden. På grund av jobbet var det svårt att få energi över till att skriva. För första gången kände han att det tog emot. Att hans fru aldrig slutade uppmuntra honom verkade spelat en stor roll. Det är ett ensamt arbete att skriva. Att bara ha någon som tror på en gör en stor skillnad, menar King.

Han läste en artikel i Life Magazine om att poltergeist-aktivitet egentligen kan bero på telekinetisk förmåga hos människor. Det skall ha funnits bevis för att unga flickor har sådana förmågor och då särskilt kring sin första menstruationsperiod. Detta blev bakgrundsmaterial för hans genomslagsroman Carrie. Det är även en del av storyn för den längre berättelsen ”Firestarter” som kom ut sex år senare.

Det är just vid Carries första menstruation som hon börjar uppvisa övernaturliga förmågor. Det sker i duschen efter skolgymnastiken och de andra flickorna börjar kasta tamponger på henne och skrika ”plug it up”. King gillade inte berättelsen först och slängde utkastet.

Tabitha plockade upp sidorna från papperskorgen och läste igenom dem. Hon ville att han skulle fortsätta. Hon kunde hjälpa till med kunskap om skolflickor. ”Du har verkligen något här”, sade hon. Fastän Stephen inte gillade Carrie Whites karaktär låg hela hans karriär i den.

Carrie var hans fjärde roman, men den första som blev publicerad. Innan hade han skrivit ”Rage”, ”The long Walk” och ”The running man”. Carrie lärde honom att författarens uppfattning om karaktärerna kan vara helt annorlunda än läsarnas. Ibland måste man fortsätta fastän man inte känner för det. Ibland blir arbetet bra fastän det känns som skit.

Genom egna minnen av flickor som mobbades under skoltiden kunde han förstå Carrie lite bättre. Dessa var redan döda när han började med boken. Den ena dog under ett epilepsianfall och den andra begick självmord.

Framgång och missbruk

När bokförlaget Doubleday bestämt sig för att publicera Carrie fick han 2500 dollar i förskott. King fortsatte först med sitt arbete som lärare. De spenderade förskottet på en ny bil. Han började skriva på vad som blev vampyrhistorian ”Salems lot”. Rättigheterna för pocketutgåvan av Carrie såldes till Singlet Books för 400 000 dollar. Hälften av detta fick författaren. Han mottog beskedet på mors dag, i maj 1973. När han berättade det för sin fru började hon gråta.

Första gången Stephen King blev full var på en skolresa 1966. Hans tredje bok ”The Shining” kom att handla om en alkoholiserad författare och före detta skollärare. King tyckte alltid att socialt alkoholdrickande var en löjlig idé. Under våren och sommaren 1986 skrev han på boken ”Tommyknockers”. Då brukade han sitta med hjärtklappning och skriva fram till midnatt. Han stoppade bomull i näsborrarna för att stoppa blödningen orsakad av kokainmissbruk.

I boken uppfinns en telepatisk skrivmaskin som man säljer sin själ för att få använda. King menar att detta var den bästa metaforen för droger och alkohol som hans sinne kunde komma på. Romanen ”Cujo” minns han knappt att han skrev överhuvudtaget.

Även karaktären Annie Wilkes från romanen ”Misery” symboliserar kokain och alkohol. Annie tvingar författaren och bokens huvudkaraktär att arbeta åt henne. Stephen bestämde sig att sluta vara författaren som arbetade åt Annie. Han var rädd att han inte skulle kunna arbeta om han slutade med knark och alkohol. Så blev det inte. King vidhåller att det bara är en populär myt att kreativ strävan måste höra ihop med berusningsmedel.

För King skapar historierna sig själva. De liknas vid fossiler som grävs upp ur marken och sedan undersöks. Författaren får karaktären av en betraktare snarare än berättare. Han är inte bara romanens skapare utan också dess första läsare.

King liknar litteratur vid livets vatten. Vi dricker och blir uppfyllda av det. Han menar att skrivande handlar om att berika livet för dem som vill läsa. Det kan också vara ett sätt att berika sitt eget liv. Det handlar om att läka, bli bättre, komma över saker och att finna glädje. Ifall du finner något du kan göra för glädje så går det fortsätta med det för evigt.

 

Henrik Olsson

Källa: Stephen King ”On Writing”




Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.