Frisernas gåta

  • Manuskriptet Oera Linda kom i dager år 1867, när en holländsk man vid namn Cornelis over de Linden visade det för en bibliotekarie i Friesland, Nederländerna.
  • De mystiska dokumenten hänvisar till händelser som går så långt tillbaka som 2000 f.Kr. och förtäljer tidigare okända historia om ett germanskt folk som beskrivs som "Fryas folk", friserna, över en period som omfattar flera årtusenden.
  • Om verket är äkta kan det i grunden förändra förståelsen av vårt förflutna och skriva om några av de mest centrala delarna av historien som vi känner den idag.
publicerad 25 december 2023

Hjälp Nya Dagbladet att klara ekonomin under sommaren!


1760 kr av 50 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


“Akki, min son. Du måste bevara dessa böcker med kropp och själ. De innehåller hela vårt folks historia, såväl som våra förfäders”.

Så inleds Oera Linda, ett av de mest förunderliga och explosiva dokument som kommit fram i ljuset i modern tid.

Dokumenten kom i dagern år 1867, när en man vid namn Cornelis over de Linden överlämnade dem till en bibliotekarie i Friesland, Nederländerna. Han uppgav att de hade kommit i hans ägo genom hans farfar, som i sin tur hade fått dem från en moster som fört dem vidare i släkten i många generationer.

Manuskriptet överlämnades först till Eelco Verwijs, en forskare som därefter studerade dokumentet och bekräftade dess äkthet. Något märkligt drog han senare tillbaka denna slutsats, enligt vissa för att rädda sin karriär. Dokumenten hamnade dock i händerna på Jan Ottema, som var en framstående medlem av det frisiska sällskapet för historia och kultur. Han skulle bli den förste översättaren och utgivaren av Oera Linda-boken, år 1872.

“Vi kan alltså konstatera att vi i denna handskrift, vars första del tillkom på 600-talet före vår tideräkning, äger den europeiska litteraturens äldsta produktion efter Homeros och Hesiodos. Här finner vi i vårt fosterland ett mycket gammalt folk i besittning av utveckling, civilisation, industri, navigation, handel, litteratur och rena upphöjda idéer om religion, vars existens vi aldrig ens gissat”, sade Ottema för att betona vikten av verket.

Cornelis over de Linden och Jan Ottema uppmärksammade allmänheten på det gåtfulla manuskriptet.

Manuskriptet återger inte bara en tidlös andlig och filosofisk visdom, utan berör också många viktiga händelser och inflytelserika historiska personer. De detaljerade sammanhang som redogörs för har gjort att kritiker kallat texten “för bra för att vara sant” eller “lite för perfekt i förståelsen”. Jesus från Nasaret verkar nämnas, liksom krigarkungarna Oden och Alexander den store, tillsammans med avgörande historiska händelser i Indien och Grekland. Den faktiska årtalsräkningen i manuskriptet är relaterad till en global kataklysmisk händelse kopplad till sänkningen av ett område som benämns som “Atland”.

Trots den häpnadsväckande och enorma omfattningen av innehållet och dess potentiella konsekvenser, menade Ottema i sina sista uttalanden att de motargument som hittills framförts mot dokumentets äkthet inte hade hållit för en närmare granskning.

“Sju års kontinuerliga studier av boken och allt som skrivits om den har alltid bekräftat denna övertygelse”, sade han.

En storm av kontroverser

I en tid då Europa försökte att bättre förstå sina rötter och klargöra sin historiska resa skapade verket en storm av kontrovers och debatt, med lika passionerade försvarare som motståndare. År 1922 publicerade den holländsk-tyske historikern och forskaren i forntida religion och symboler, Herman Wirth, Oera Linda Chronik på tyska. Diskussionen om verket sägs ha varit en ledande drivkraft för bildandet av det tyska Ahnenerbe 1935, som beskrivs som ett “sällskap för studier av de ursprungliga idéernas historia” – i huvudsak en elitforskningsinstitution som samlade några av dåtidens bästa forskare från en rad olika akademiska områden, med fokus på att pussla ihop en historisk bild, naturligtvis med särskilt fokus på den roll de germanska folken spelade. Den livliga debatten om verkets äkthet fortsatte under hela den nationalsocialistiska perioden i Tyskland och SS-ledaren Heinrich Himmler blev så småningom en av verkets ivrigaste försvarare. Detta är också den främsta anledningen till att verket fått en extremt ensidigt negativ behandling efter andra världskriget.

Trots kontroverserna är debatten om manuskriptet och dess äkthet fortfarande öppen i allra högsta grad. Vad som står klart är att det är skrivet i en stil som är nästan lika fascinerande i sig själv som själva innehållet, och som verkar hämta inspiration från tidlösa filosofier som för tankarna till andra gamla verk i den indoeuropeiska traditionen såsom persernas Avesta, hinduernas Vedaskrifter och de nordiska sagorna. Den talar om händelser som sträcker sig så långt tillbaka som 2000 f.Kr. och beskriver historien under flera årtusenden för ett europeiskt folk eller nation som kallas Fryas folk – friserna.

Inledningen till en kopia av Bhagavad Gita från tidigt 1800-tal.

Enligt Oera Lindas egen kronologi sammanställdes den första delen av boken till stor del genom kopiering av korta historiska fragment som bevarats i skrift på väggarna i borgar och citadeller omkring år 600 f.Kr. Dessa fragment lades sedan till med jämna mellanrum under tiden som dokumenten fördes vidare genom en lång släktlinje. Det ursprungliga manuskriptet använder vad som nu kallas fonetiska tecken som urskiljs från en cirkel – soltecknet – med ett vertikalt I och X som korsar denna. På så sätt används ett hjul med sex ekrar för att formulera varje bokstav, som till största delen är bekanta och läsbara för talare av moderna indoeuropeiska språk. Vissa har hävdat att skriften kan vara ett av de äldsta rotskriftspråken i den indoeuropeiska familjen, och att språket utgör ett centralt inflytande och inspiration för många andra indoeuropeiska språk.

Fryas folk

Den folkgrupp den talar till, och som manuskriptet hänvisar till som ansvariga för dess tillkomst, uppkallas efter deras folkmoder Frya som Fryas folk, vilket motsvarar friser på svenska. Den talar till en kultur som hyllar dygd, karaktär, ärlighet och rättvisa samt självdisciplin långt högre än materiell vinning. En stark motvilja mot korruption är inbäddad i dess kärnbudskap, och mot präster som kan försöka använda andliga praktiker som en kontrollmekanism för korrupta syften.

“Det kommer från öster, från prästernas bröst. Det kommer att andas så mycket ondska att jorden inte kommer att kunna dricka blodet från sina dödade barn. Det kommer att sprida mörker över människornas sinnen som stormmoln över solljuset. Överallt skall hantverk och bedrägeri strida mot frihet och rättvisa. För våra älskade förfäders skull, och för vår dyrbara frihets skull, ber jag dig tusen gånger, käraste, att aldrig låta en munks ögon gå över dessa skrifter.

De talar i vackra ord, men obemärkt lägger de sig i allt som rör oss friser. De samarbetar med utländska kungar som betalar dem väl. De vet att vi är deras största fiender eftersom vi vågar tala om frihet, rättvisa och kungliga skyldigheter. Därför vill de utplåna alla spår av våra förfäders arv och vad som finns kvar av vår moral. Mina kära, jag har besökt deras palats, och om Wralda tillåter det, och om vi inte stärker oss själva, kommer de att utrota oss alla”, står det bland annat att läsa i manuskriptet.

Det har spekulerats i om det finns ett samband mellan den nordiska gudinnan Freja och frisernas “Stora Moder”. Här avbildas den nordiska gudinnan i John Bauers oljeskiss “Freja”.

Frisernas trossystem är rakt igenom monoteistiskt på ett sätt som liknar det hos skyterna som beskrivs av Herodotos, eller de gamla tyskarna som beskrivs av Tacitus, och bär tydliga ekon av budskap från Jesus, Buddha och vedornas Bhagavad Gita. Wralda är den titel de använder för det gudomliga, även “Allfadern” eller “Allfödaren” – det singulära väsen från vilket allt annat ytterst springer eller flödar. Jan Ottema hävdade att denna filosofiska betoning faktiskt stämde överens med andra rön om de forntida germanska folken.

“Allfader, den nordiska forntidens högste Gud och bevis på att de folk som bebodde Sverige, Norge och halva Tyskland hade erkänt den renaste dyrkan av Gud som grunden för sin religion, ty i honom finner vi alla ädla egenskaper som de mosaiska traditionerna fäste vid det outsägliga och den kristna religionen vid den ende Guden, utan någon av de egenskaper som förvränger den sublima bilden av Gud, såsom mänskliga passioner, vrede, hämnd och avundsjuka”, betonade Ottema.

Den eviga lagen

Ett exempel på hur det högsta väsendet beskrivs i Oera Linda-manuskriptet är som “allestädes närvarande” och “evigt varande”, tillsammans med många andra esoteriska attribut.

“Wralda är den allra äldsta eller ursprungligaste, över äldst, för Han skapade allting. Wralda är allt i alla, ty Han är evig och evigt varande. Wralda är allestädes närvarande men ändå osynlig, därför kallas varelsen ande. Allt vi kan se av Honom är de skapade varelser som kommer och går genom Hans liv. För från Wralda föregår saker och ting och till Honom återvänder de. Ur Wralda kommer både början och slutet. Alla ting smälter samman i Honom. Wralda är den enda allsmäktiga varelsen, eftersom all annan kraft lånas från Honom och återvänder till Honom. Från Wralda härleds alla krafter och alla krafter återvänder till Honom igen. Därför är Han ensam den skapande varelsen och ingenting skapas utanför Honom”.

Baserat på manuskriptet finns det också tydliga indikationer på att friserna delade den vediska förståelsen av Dharma, konceptet som syftar på en kosmisk ordning som inkluderar, men också överskrider, lagarna i den materiella verkligheten som vi känner den.

“Wralda etablerade eviga principer, eller Aewa, i allt som skapades, och regleringar kan bara vara bra om de grundas på dessa principer. Även om allt är en del av Wralda, är människornas ondska inte av Honom. Ondska kommer från lathet, slarv och dumhet, och därför kan den skada människorna, men aldrig Wralda. När hjulet snurrar förändras och förändras hela skapelsen, men bara Gud är oföränderlig.

Eftersom Wralda är Gud kan Han inte förändras och eftersom Han består är det bara Han som existerar och allt annat som uppstår. Men eftersom Hans liv ständigt fortskrider kan ingenting förbli stillastående. Därför ändrar alla varelser sin position och sin form, liksom sina sinnen. Därför kan varken jorden själv eller någon varelse någonsin säga “jag är”, utan snarare “jag var”. På samma sätt kan ingen människa någonsin säga ‘jag tänker’, utan bara ‘jag tänkte’.”

Dharmachakra, ‘Dharmas hjul’, vid Jokhangtemplet i Tibet.

Människans överträdelser mot denna allomfattande naturlag får negativa konsekvenser, men det lidande som blir följden är inte i sig Guds vilja, förklarar manuskriptet.

“Aewa hänvisar till de regler som är lika inpräntade i alla människors hjärtan, för att de ska veta vad som är rätt och vad som är fel, och genom vilka de kan bedöma sina egna och andras gärningar, det vill säga i den mån de har uppfostrats väl och inte är korrumperade.

Det finns också en annan betydelse. Aewa, relaterar också till ae-liknande, det vill säga vattenliknande. Jämnt och slätt som vatten som inte störs av storm eller något annat. Om vatten störs blir det ojämnt, orättvist, men det har alltid en tendens att bli jämnt igen.

Det är dess natur, precis som böjelsen för rättvisa och frihet finns hos Fryas barn. Vi hämtar denna benägenhet från vår anfader, Wraldas ande, som talar starkt i Fryas barn, och för evigt kommer att göra det”, fortsätter manuskriptet.

Minervas möte med prästerna

En av de mest dramatiska händelserna som beskrivs i manuskriptet är en grupp mäktiga men korrupta prästers och prinsars möte med Helena, även känd som oraklet Minerva, som testar hennes syn på gott och ont – och på Gud. Minerva säger:

“Jag känner bara till en Gud, och det är Wraldas ande, och eftersom Gud betyder “god”, gör han inte heller något ont”.

“Var kommer då ondskan ifrån?”, frågade prästerna.

“All ondska kommer från er själva och från dumheten hos de människor som går i er fälla”, svarade hon.

“Så om ert högsta väsen är så gott, varför avvärjer han då inte ondskan?”, frågade prästerna.

Minerva berättade för dem:

“Frya har visat oss vägen, och bäraren som är tiden måste göra resten. För alla katastrofer finns råd och hjälp att få, men Wralda vill att vi ska söka oss själva, så vi ska bli starka och visa. Om vi vägrar låter Han oss klämma ut våra egna tumörer, så att vi ska få uppleva resultatet av kloka och dumma handlingar”.

En skulptur av Minerva i München. Till höger, ruinerna av ett romerskt tempel tillägnat Minerva i Tunisien. (Montage. Foto: Rufus46/Bernard Gagnon/CC BY-SA 3.0)

En prins svarade:

“Jag skulle tro att det är bättre att helt enkelt avvärja katastrofer”.

“Naturligtvis”, svarade Minerva, “för då skulle människor förbli som tama får. Du och prästerna vill skydda, men också klippa och slakta dem. Men det är inte vad vår Högste Varelse vill. Han vill att vi skall hjälpa varandra, men också att alla skall bli fria och visa sig kloka”.

Om Oera Linda-manuskriptet inte har förts vidare genom otaliga generationer, som det påstås, är det ändå ett verk med tidlös visdom och djupa livsläxor. Om verket en dag definitivt visar sig vara en tillförlitlig källa kommer det i grunden att omforma förståelsen av vårt förflutna och potentiellt skriva om några av de mest centrala delarna av mänsklighetens historia som vi känner den.

Om artikeln

Artikeln är baserad på del 5.1 av dokumentärserien "Conspiracy? Our Subverted History" producerad av Asha Logos. Du kan ta del av kanalen här.

Ett särskilt erkännande ska i sammanhanget också ges till Jan Ott från Oera Linda-stiftelsen, som fortgående publicerar forskning om Oera Linda. Stiftelsen tillhandahåller en av de mest unika nya översättningarna av manuskriptet, som du kan hitta här.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!