Fastlagen i forna tider

publicerad 13 februari 2024
- av Sofie Persson
Semlor, eller fastlagsbullar, en tradition som lever kvar i Sverige.

I äldre dagar berättas det om fastlagen och festligheterna man hade dessa dagar. ”I forna tider firades fastlag flere dagar i rad” och man “drucko dag och natt” innan det var dags för fastan. Festligheterna var inte, till skillnad från själva fastan, ett kyrkligt firande utan var en “tolererad samling upptåg”.

Idag lever fastlagsbullarna, eller semlorna, kvar som en stark tradition i det svenska samhället.

Inför den första fastedagen skall man enligt tradition utöva de gamla fastlagssederna, något som knappt lever kvar idag. Fettisdagen, eller den vita tisdagen, är den sista av de tre fastedagarna och är enligt traditionen tisdagen 47 dagar innan påsk. Det innebär att dagen kan komma mellan 3 februari och 9 mars. Dagarna innan var det ”fläsklördag” och ”fläsksöndag”, följt av på tyska ”blau maandag”.

Askonsdagen är den första dagen i fastetiden. I katolska kyrkor tecknar prästen traditionellt ett kors i pannan på gudstjänstdeltagarna – ett sätt att påminna dem om deras egen dödlighet, men också att uppmärksamma uppståndelsen.

Kyrkobesökare i Strasbourg får “askkors” i pannan. Foto: Claude Truong-Ngoc/CC BY-SA 3.0

Festligheter

Ordet fastlag kommer från tyskans ”fastelabend” eller ”fastelanen”. Trots att fastan är en kristen lära har fastlagen som fest inte enbart en ”kyrklig kärna”. Tidigare har festen kring det hela varit en slags ”tolererad samling upptåg till ersättning för all den munterhet som icke fick andas ut under fastetiden”.

I forna tider firades fastlag flere dagar i rad” och kunde pågå i en veckas tid. Man lekte “tisdagslekar” och fastlagsris, som var vanligt förr, syftar på att man ”piskade” varandra med ris, vilket är varför man har påskris idag. Risningen ska vara en symbolisk påminnelse om Jesu lidande och ge bot och bättring. Enligt utklippen ska det gå att spåra ”ända bort till den hedna romartiden”.

Däremot var det ”fastlagslöpningar” som gav fastlagen dess prägel, menar man. Man klädde ut sig i maskeradkläder, män i kvinnodräkter och kvinnor i mansdräkt, sprang omkring på gatorna och gjorde ”alla möjliga upptåg och galenskaper”. Det förekom också kapplöpning mellan män och kvinnor, varpå kvinnor sprang i endast ”blotta linnet”, något som ska ha varit vanligt åtminstone i Skåne under mitten av 1700-talet. Detta ansåg man dock vara något oanständigt och senare infördes lagar som begränsade fastlagslöpningen.

Spådde väder

I det förindustriella bondesamhället såg många de tre fastlagsdagarna som bra dagar att spå väder. Exempelvis var långa istappar på fastlagsnatten ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt. Var fastlagsdagen klar och solig skulle det bli god spannmålsskörd. Töade det istället, med takdropp på fettisdagen, skulle korna mjölka bra under sommaren och sädeskornen bli lika stora som dropparna.

Fastlagsbullarna lever kvar

Fastlagsbullar är idag en tradition som lever kvar starkt i det svenska samhället. Under 2022 såldes exempelvis omkring sex miljoner semlor på fettisdagen, och man brukar säga att över 50 procent av svenskarna äter en semla den dagen.

De kallas också fettisdagsbullar och har sin föregångare i “hetvägg”, som syftar på heta vetebullar som man kokade, ordet hetvägg kommer från tyskans “heisse wecke” som betyder varma kilar. Senare började semlan serveras i varm mjölk.

Det åts inte enbart fastlagsbullar, utan man åt dem efter en stor och fet måltid. I Dalarna kan man exempelvis se att det ”åts roter och potatis och kött och fläsk”, enligt Nordiska museets uppteckningar. På Öland, Gotland och i Småland åt man istället kroppkakor med kött och fläsk inuti. I Uppland, Södermanland och Värmland åt man fettisdagskött, vilket var kokta svinfötter.

Ordet semla kommer från tyskans ”semel” och latinets ”simila”, som betyder fint vetemjöl. Den semla man äter idag, med mandelmassa, grädde och florsocker, har funnits sedan 1900-talet. Semlor äts också i varianter i Finland, Norge, Danmark och Tyskland.

Regler kring semlor

När kung Adolf Fredrik avled under fettisdagen den 12 februari 1771, trodde man att han dött av att ha ätit för många hetväggar. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde då fram ett förslag om att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”, enligt Nordiska museet.

Andra uppgifter gjorde dock gällande att hetvägg bara var en av många rätter som kungen inmundigat den dagen, och att han även ätit rovor, surkål, hummer, kaviar, kött och druckit rikligt med champagne, innan han drabbades av magkramp och yrsel.

Adolf Fredrik påstods ha ätit ihjäl sig på hetvägg. Målning: Antoine Pesne

Fram till början av 1960-talet fick semlor endast serveras på tisdagar på caféer och konditorier. Att dessa lagar stiftades under 1900-talet tros bero på att just grädde och socker var bristvaror under efterkrigstiden.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!