MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 9 maj 2025

fredag 9 maj 2025


Kommentar: Avvecklar Bond-serien sig själv?

Kulturrevolutionen i Väst

I SF:s reklam och marknadsföring inför midnattens (gravt försenade) premiär av No Time To Die står det att producenten Barbara Broccoli i framtiden kan tänka sig att karaktären James Bond skulle kunna bli mer "inkluderande" och även ha vilken hudfärg som helst. Det är kort sagt nonsens som strider mot karaktärens biografi.

publicerad 29 september 2021
– av Jan Sundstedt
James Bond Moonraker
Jan Sundstedts första Bondfilm var 1979 års "Moonraker".
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En något känsloladdad markering får inleda denna text: Jag dyrkar James Bond. Agent 007 finns i mitt DNA. Undertecknads fascination och intresse för karaktären ifråga är på den nivån.

Syftet här är dock inte att vare sig berätta mitt livs historia eller att i någon större utsträckning analysera den kommande James Bond-filmen No Time To Die. Hur som haver så vill jag trots detta inleda med en kortare bakgrund om starten för mitt intresse samt fascination för den hemlige (nåja) agenten.

Den första filmen i den legendariska serien jag såg på bio var 1979 års Moonraker – i London, på jul- och nyårsresa. Magiskt. Tillsammans med Stjärnornas Krig, två år tidigare, var Moonraker den bästa filmen i världen. Denna följdes raskt av Goldfinger (1964), på brittisk hotellrums-tv under samma resa. Magiskt. Inte direkt hemmabio med dagens mått mätt men då dög det mer än väl. Goldfinger var för övrigt också den bästa filmen i världen…

Film nummer två på bio (således den tredje sammanlagt) blev Åskbollen (1965). Magiskt. Jag drar mig till minnes att detta var kring sommaren 1980 på klassiska Rigoletto i Stockholm (innan ’Riggan’ blev nåt slags filmstaden med jippo-bar och liknande). Lite biografhistoria: Ungefär från mitten av sjuttiotalet och cirka 10 år framåt så visades samtliga Bond-filmer under paraplytiteln ”James Bond Festival”, efter ett roterande schema på framför allt ”Ri”-biograferna i Stockholm. Magiskt. Vilket himmelrike för en ung pojkspoling till cineast.

”It’s Bond…and beyond…”

På den tiden (den gamla goda) så gick inte filmernas marknadsföringskampanjer ut på vare sig politisk indoktrinering eller diverse agendor. I vart fall inte så till den milda grad som jag uppfattar den ”moderna” tidens annonser och kampanjer av idag. Några exempel:

It’s the biggest. It’s the best. It’s Bond! And B-E-Y-O-N-D!” – The Spy Who Loved Me

Outer space now belongs to 007.” –  Moonraker

No one comes close to 007. When 007 comes close to you.” –  For Your Eyes Only

James Bond Älskade Spion
”Älskade Spion”, 1977. Foto. Jan Sundstedt kollektion

Fantasifulla och innovativa så kallade ”tag lines” så det förslår. Inte undra på att en osnuten parvel gjorde frivolter av lycka. Framför allt så fångades mitt intresse än mer för filmerna ifråga. Dock inte riktigt så år 2021.

Det är med vemod i själen jag tar del av SF:s reklam och marknadsföring inför den kraftigt försenade premiären an NTTD. Borta är sedan länge absorberande och fängslande fraser likt exemplen ovan. Nu är tongångarna av diametralt annorlunda karaktär. Följande står att läsa följande i filmens marknadsföring:

Under Craigs tid som James Bond har en modernisering av karaktären och hela filmserien skett. Men vad kommer att ske efter No Time to Die och att Craig lagt sin Walther PPK-puffra på hyllan? Ständiga producenten Barbara Broccoli har öppnat för att Craigs arvtagare kan ha vilken hudfärg som helst, så länge det är en man. Vem det blir – och om han kommer att beställa sina martinis ”shaken not stirred” även i framtiden – återstår att se, men den annars traditionsenliga och konservativa franchisen ser ut att röra sig mot en mer inkluderande och representerad sfär”.

Vilken hudfärg ”som helst” och ”så länge det är en man”? Om vän av ordning undrar, så är den litterära karaktären James Bond, agent 007, född av en schweizisk mor och skotsk fader. Källa: Ian Fleming – skaparen av James Bond. Så, nej, vederbörande kan således inte ha ”vilken hudfärg som helst”. Genetiskt omöjligt, sett till föräldrarnas bakgrund.

Att James är en man torde inte ens behövas lyftas upp på dagordningen. Trams, nonsens och rena dumheter att påstå annat. Det slutar emellertid inte där utan fortsätter:

Samtiden har sprungit ifrån mycket av det som James Bond har representerat historiskt, något som Nomi även påpekar i trailern till No Time to Die: ’The world has moved on, Commander Bond. Ny Bond eller ej, Lynchs medverkan har påskyndat utveckling mot en mer inkluderande filmserie”.

Läs sista meningen igen. Är det verkligen detta politiskt korrekta mantra – ”en inkluderande filmserie” – som ska få publiken att flockas till biosalongerna? Tillåt mig att tvivla en smula.

Identitetspolitik

Texten lägger fokus på fel saker. Ord som ”inkluderande” och fraser som ”representerad sfär”, är inte marknadsföring av film som det är nutida woke-indoktrinering. Dock relativt genomtänkt och kalkylerande indoktrinering, då budskapet ikläs skrud av underhållning. I detta fall film och då inte vilken film som helst utan det senaste tillskottet i en av de tre största filmfranchiserna genom tiderna.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik. För tro det eller ej; det är faktiskt inte enerverande vänsterliberalistiska identitetsbudskap mången biobesökare vill ha uppkört i ansiktet. Framför allt inte efter att ha betalat hutlösa biljettpengar för ett par timmars eskapism från vardagen.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik.

Förenklat önskar jag följande av alla filmer jag ser – oavsett genre: Ett välskrivet manus med intressanta karaktärer; en fokuserad och driftig regissör samt kompetenta och för rollerna passande skådespelare. Vad jag inte önskar är dolda eller uttalande identitets- och globalistbudskap, endast avsedda att hamra in de ”rätta” åsikterna i den löneslavande valboskapen till biobesökare.

I No Time To Die är det framför allt en karaktär som gör många fans skeptiska och på gränsen till oroliga för seriens framtid. En karaktär som skrevs in i manus mer eller mindre på order av Daniel Craig och producent Barbara Broccoli. Den som fick nöjet att revidera manuset till att innehålla inslag av en mer feministisk ton, blev kontroversielle feministen/manusförfattaren/aktrisen Phoebe Mary Waller-Bridge. Den som ser No Time To Die torde inte ha några problem med att finna vad som här åsyftas.

Om den identitetspolitiska hjärntvätten och vänsterliberala agendan fortsätter och eskalerar, är jag rädd att det kan bli den slutgiltiga spiken i kistan vad gäller kreativitet och konstnärlig frihet i Hollywood. Det är bara att beskåda hur profithungriga bolaget Disney sedan många år tillbaka opererar. Man köper upp x antal filmbolag och erhåller således kontroll över produktioner i allmänhet och diverse franchises i synnerhet, varpå man sedan driver den vänsterliberala identitetspolitiken och Budskapen in i kaklet. Star Wars och Marvel blott två exempel på Disneys modus operandi.

Avslutningsvis en vädjan till alla de kreativa, uppfinningsrika och konstnärliga människor som jag trots allt vet finns kvar i filmindustrin. Jamsa inte med i dårskapen. Säg ifrån. Var inte rädda. Låt inte händerna bli bakbundna av politiska budskap eller agendor av olika slag. Gör vad just Du kan göra för att stävja och motarbeta den allt snävare åsiktskorridoren. Do. What. Thou. Wilt.

 

Jan Sundstedt

No Time To Die

Den senaste Bond-filmen skulle initialt haft tilltänkt premiär runt hösten 2019, men sköts upp hela vägen till den 30 september i år. Dels mot bakgrund av att den ursprungligen kontrakterade regissören Danny Boyle (Trainspotting; The Beach; Slumdog Millionaire) hoppade av produktionen i elfte timmen på grund av "kreativa skäl". Dels på grund av, efter det att ersättaren Cary Joji Fukunaga satt sig i regissörsstolen, 2020-2021 års repressiva Corona-restriktioner fördröjt premiären.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bisarra barnserien beskrivs som ”digital drog”

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad Idag 15:09
– av Jan Sundstedt
Cocomelon
Barnserien Cocomelons karaktärer med dess abnorma proportioner.

Barnserien Cocomelon lockar små barn världen över, med sina färgglada animationer och trallvänliga sånger. Trots den enorma populariteten växer kritiken mot serien, där vissa varningar hörs om att dess extrema klippning kan påverka barns hjärnor mycket negativt.

Allt fler föräldrar och experter ifrågasätter det extremt snabba tempot i Cocomelon, och om den massproducerade stilen verkligen är bra för unga hjärnor, och om den snarare riskerar att göra barn överstimulerade och rastlösa.

En av de stora invändningarna mot Cocomelon är dess snabba klippteknik, där kameravinklar byts ut varannan till var tredje sekund. Ett hektiskt och överdrivet tempo som dessvärre är alltför vanligt i modern barnunderhållning, men som här tas till en ny nivå.

Enligt en studie från PubMed Central (PMC) riskerar 4-åringars exekutiva funktioner, som självkontroll och arbetsminne, att kraftigt försämras efter att ha exponerats alltför länge av snabba klipp.

Många föräldrar rapporterar också att deras barn blir uppjagade efter att ha tittat på barnserier som Cocomelon, och på sociala medieplattformar som X finns gott om kritik.

Massproducerad estetik

Även annan forskning indikerar att snabba kamera- och klippväxlingar kan påverka små barns koncentration negativt. Det snabba tempot är ingen slump. Cocomelon är designat för att fånga barns uppmärksamhet, men vissa menar att det går för långt.

Enligt Findmykids.org kan de konstanta intrycken trigga dopaminpåslag, vilket gör att barn söker samma snabba belöning även utanför skärmen – något som kan göra det svårare för dem att fokusera på lugnare aktiviteter som läsning eller lek.

Utöver tempot får även seriens estetik kritik. Seriens karaktärer har, likt en majoritet av animerade produktioner av idag, oproportionerligt stora huvuden och överdrivet glättiga uttryck, vilket vissa upplever som obehagligt.

För många föräldrar och tittare känns det som att serien är gjord på löpande band – kvantitet går före kvalitet, och resultatet blir en estetik som snarare skrämmer än charmar.

Åsikterna går isär

Till skillnad från traditionellt tecknade serier som Scooby-Doo är Cocomelon animerat på ett sätt som prioriterar kvantitet över kvalitet, vilket märks i de oproportionerliga karaktärerna och den löpande band-känslan.

Åsikterna om Cocomelon går isär. Vissa experter, som Rebecca Cowan vid Walden University, menar att det saknas tillräckliga bevis för att peka ut just Cocomelon som problemet – istället är det den totala skärmtiden som kan vara skadlig.

Utan empirisk forskning om programmet Cocomelon finns det inga data som kan underbygga påståenden om att programmet är överstimulerande på grund av tempot i scenerna, menar hon.

Men andra varnar för att seriens tempo och överstimulerande element kan påverka barns utveckling mycket negativt, särskilt när det gäller koncentration och lugn.

Cocomelon kan verka som en enkel lösning för att underhålla små barn, men det är värt att fundera på vad det snabba tempot och den massproducerade stilen gör med unga tittare.

Tre tips på kvalitativa barnserier i behagligt tempo

Arriettys dolda värld, berömd animerad japansk film

Nalle Puh

Pettson och Findus

Bluey - en ny populär barnserie

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Betongmardröm i Lund koras till Sveriges fulaste nybygge 2025

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 7 april 2025
– av Redaktionen
Byggnaden i Lund som formellt heter Pärlan har fått öknamnet "Gråsuggan".

Byggnaden ”Gråsuggan” i Lund kan nu tituleras 2024 års fulaste nybyggnation med Kasper Kalkon-priset, efter att Arkitekturupprorets årliga omröstning blivit klar.

Sveriges fulaste nybygge, och Kasper Kalkon-priset är ett antipris som i år genomfördes för tionde gången. Bakgrunden till antitävlingen är den starkt kritiserade arkitekturbranschens utveckling där många länge pekat på att alltför många av Sveriges arkitekter fortsätter att ”överglänsa varandra i fulhet”.

”Vinnaren” får prisbucklan “Skaparvånda”, skapad av konstnären Mikael Grahn, som föreställer en arkitekt korsad med en kalkon som “masskopierar” lådor. Tidigare ”vinnare” av antipriset har bland andra varit Kv. Sofia, även kallat rosthuset, i Malmö, och senast vann byggnaden ”Kvalmen” i Karlstad. Årets byggnader nominerades av 66 000 personer och byggnader sträcker sig genom stora delar av Sverige.

Slutligen blev det byggnaden Pärlan, även kallad ”Gråsuggan”, som tog hem priset med 3080 röster. Byggnaden har upprättats i Lunds nya stadsdel Brunnshög och är tänkt att bli stadsdelens mest centrala plats. Arkitektföretaget OBOS målade upp Pärlan som en ”mångsidig” byggnad med ”olika vyer med ett spel mellan betong, trä och varma kulörer”. I verkligheten konstateras den dock vara en ensidig kulör av grå betong.

”Slår allt”

Gråa betongbyggnader har vi nu sett masskopieras så många gånger under de senaste 100 åren att byggnaden bör ses som en bakåtsträvande stilkopia”, skriver Arkitektupproret om Kasper Kalkon-vinnaren.

Under våra elva år med Arkitekturupproret har vi sett många opassande namn på diverse estetiskt bristfälliga nybyggen, men Pärlan slår allt”, tillägger man vidare i kommentaren om segraren.

På andra plats kom byggnaden Måsholmen, även kallad ”Fängelseskrapan”, som ligger i Skärholmen i Stockholm, följd av Nya Filmstaden Luxe i Uppsala som fått öknamnet ”Fulstaden DeLuxe”. Dessa fick 825 röster respektive 376.

Övriga topplaceringar inkluderar bland andra Hotell Aiden, ”4 shades of poop”, i Karlstad, Fabriken, även kallad Depressionsfabriken, vid Nacka Strand i Stockholm samt Smedjan 26 i Göteborg, som också fått öknamnet ”Gravstenen”.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bakom transrörelsens progressiva fasad

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 31 mars 2025

En gränslös identitetspolitisk framtid där kön inte längre ska vara biologiskt. Folkets Radio har intervjuat Kristina Turner som studerat translobbyn – en rörelse som drivs på av mäktiga aktörer.

Transrörelsens linje tenderar mot att demontera människan till ett könlöst neutrum, där man likt en avatargubbe på nätet kan klippa och klistra med sina kroppsdelar utifrån hur man känner sig för stunden. Samtidigt ersätts främst kvinnan av könsneutralt språkbruk, något man bland annat kan se i regeringens uppdaterade abortlagstiftning, där man föreslår att ordet ”kvinna” ska ersättas med ”den som är gravid”.

Författarinnan Kristina Turner har borrat djupare genom den progressiva fasaden som transrörelsen projicerar utåt och menar att det i själva verket är en djupt cynisk strömning som bärs fram av inflytelserika krafter. Här mer i intervjun med Folkets Radio.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Disneys woke-tolkning av ”Snövit” får iskallt mottagande

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 25 mars 2025
– av Jan Sundstedt
Många fans är besvikna över att Disney medvetet klippt banden till allt som gjorde originalet från 1937 tidlös.

Disneys live-action-version av Snövit, som nyligen haft premiär, verkar inte bli den sagosuccé studion hoppats på. Efter år av debatt om casting och en moderniserad handling pekar allt mot att filmen går mot en ekonomisk katastrof samt att fansens farhågor besannats.

Redan långt innan premiären surrade det om problem för Snövit, och tidiga rapporter tyder på att intäkterna inte sjunger ”Heigh-Ho”.

Med en budget som enligt uppgifter ligger runt 250 miljoner dollar (exklusive marknadsföring) hade Disney behövt en stark start. Något som i nuläget inte tycks ha infriats.

Enligt Box Office Mojo drog filmen premiärhelgen i USA och Kanada in blygsamma 43 miljoner dollar och globalt uppskattas intäkterna hittills till 87,3 miljoner dollar, långt under vad som krävs för att gå med vinst. Analytiker spår redan nu att Snövit kan bli ett av Disneys dyraste misslyckanden på senare år.

Långt innan premiären höjdes röster om vad som kunde gå fel, och enligt publikens reaktioner tycks många av de värsta farhågorna ha slagit in.

Låga betyg

Castingen av Rachel Zegler som Snövit väckte tidigt kritik från fans som ansåg att hon inte matchade den ”snövita” looken från originalet – en debatt som Zegler själv kommenterat som ”passionerad”.

Fans har också reagerat negativt på att Snövit i den nya versionen är en så kallad ”girl boss”-version. Istället för att räddas av prinsen leder hon nu en landsomfattande revolt mot den onda drottningen (Gal Gadot), medan prinsen blivit reducerad till den klumpige tjuven Jonathan (Andrew Burnap).

Många av de älskade sångerna har tagits ur handlingen och ersatts med nyskrivna melodier. Besvikna fans uppger att det känns som att Disney medvetet klippt banden till det som gjorde originalet från 1937 tidlös – allt i jakten på en modern, politiskt korrekt fasad.

Filmen har fått låga betyg på recensionssajter som Rotten Tomatoes, och recensenter har klagat på allt från bristfälliga visuella effekter till tråkiga prestationer från skådespelarna. Vissa beskriver filmen som ”utmattande dålig”, och kritiserar Disneys hantering av de sju dvärgarna, som i filmen kallas ”magiska varelser”.

Snövit Snow White Disney
Foto: faksimil/Snow White trailer/Youtube

Tydlig negativ trend

Utan att ha sett filmen själv är det tydligt att reaktionerna pekar mot att Disney tycks ha missat målet för många av sina trogna fans. Snövit är dock inte ett isolerat fall – den hakar på en rad live-action-remakes från Disney som allt oftare möts av ljummen respons.

Mulan (2020) floppade med sin avskalade stil och politiska undertoner, och Dumbo (2019) sjönk som en sten trots Tim Burton som regissör. Den lilla sjöjungfrun (2023) klarade sig visserligen hyfsat bättre ekonomiskt, men delade även den publiken med sina moderna grepp.

Snövit tycks förstärka mönstret: höga kostnader, polariserande val och en känsla av att Disney famlar i mörkret efter en fungerande formel. Frågan är om studion kan vända skutan – eller om spegeln på väggen visar en dyster framtid för eventuella kommande remakes?

Baserat på siffror, estimat och publikens tidiga reaktioner ser Snövit ut att bli en dyr läxa för Disney. Vad som händer härnäst får framtiden utvisa – men just nu är det svårt att se happily ever after i sikte.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.