MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 29 maj 2025

torsdag 29 maj 2025

Kommentar: Avvecklar Bond-serien sig själv?

Kulturrevolutionen i Väst

I SF:s reklam och marknadsföring inför midnattens (gravt försenade) premiär av No Time To Die står det att producenten Barbara Broccoli i framtiden kan tänka sig att karaktären James Bond skulle kunna bli mer "inkluderande" och även ha vilken hudfärg som helst. Det är kort sagt nonsens som strider mot karaktärens biografi.

publicerad 29 september 2021
– av Jan Sundstedt
James Bond Moonraker
Jan Sundstedts första Bondfilm var 1979 års "Moonraker".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En något känsloladdad markering får inleda denna text: Jag dyrkar James Bond. Agent 007 finns i mitt DNA. Undertecknads fascination och intresse för karaktären ifråga är på den nivån.

Syftet här är dock inte att vare sig berätta mitt livs historia eller att i någon större utsträckning analysera den kommande James Bond-filmen No Time To Die. Hur som haver så vill jag trots detta inleda med en kortare bakgrund om starten för mitt intresse samt fascination för den hemlige (nåja) agenten.

Den första filmen i den legendariska serien jag såg på bio var 1979 års Moonraker – i London, på jul- och nyårsresa. Magiskt. Tillsammans med Stjärnornas Krig, två år tidigare, var Moonraker den bästa filmen i världen. Denna följdes raskt av Goldfinger (1964), på brittisk hotellrums-tv under samma resa. Magiskt. Inte direkt hemmabio med dagens mått mätt men då dög det mer än väl. Goldfinger var för övrigt också den bästa filmen i världen…

Film nummer två på bio (således den tredje sammanlagt) blev Åskbollen (1965). Magiskt. Jag drar mig till minnes att detta var kring sommaren 1980 på klassiska Rigoletto i Stockholm (innan ’Riggan’ blev nåt slags filmstaden med jippo-bar och liknande). Lite biografhistoria: Ungefär från mitten av sjuttiotalet och cirka 10 år framåt så visades samtliga Bond-filmer under paraplytiteln ”James Bond Festival”, efter ett roterande schema på framför allt ”Ri”-biograferna i Stockholm. Magiskt. Vilket himmelrike för en ung pojkspoling till cineast.

”It’s Bond…and beyond…”

På den tiden (den gamla goda) så gick inte filmernas marknadsföringskampanjer ut på vare sig politisk indoktrinering eller diverse agendor. I vart fall inte så till den milda grad som jag uppfattar den ”moderna” tidens annonser och kampanjer av idag. Några exempel:

It’s the biggest. It’s the best. It’s Bond! And B-E-Y-O-N-D!” – The Spy Who Loved Me

Outer space now belongs to 007.” –  Moonraker

No one comes close to 007. When 007 comes close to you.” –  For Your Eyes Only

James Bond Älskade Spion
”Älskade Spion”, 1977. Foto. Jan Sundstedt kollektion

Fantasifulla och innovativa så kallade ”tag lines” så det förslår. Inte undra på att en osnuten parvel gjorde frivolter av lycka. Framför allt så fångades mitt intresse än mer för filmerna ifråga. Dock inte riktigt så år 2021.

Det är med vemod i själen jag tar del av SF:s reklam och marknadsföring inför den kraftigt försenade premiären an NTTD. Borta är sedan länge absorberande och fängslande fraser likt exemplen ovan. Nu är tongångarna av diametralt annorlunda karaktär. Följande står att läsa följande i filmens marknadsföring:

Under Craigs tid som James Bond har en modernisering av karaktären och hela filmserien skett. Men vad kommer att ske efter No Time to Die och att Craig lagt sin Walther PPK-puffra på hyllan? Ständiga producenten Barbara Broccoli har öppnat för att Craigs arvtagare kan ha vilken hudfärg som helst, så länge det är en man. Vem det blir – och om han kommer att beställa sina martinis ”shaken not stirred” även i framtiden – återstår att se, men den annars traditionsenliga och konservativa franchisen ser ut att röra sig mot en mer inkluderande och representerad sfär”.

Vilken hudfärg ”som helst” och ”så länge det är en man”? Om vän av ordning undrar, så är den litterära karaktären James Bond, agent 007, född av en schweizisk mor och skotsk fader. Källa: Ian Fleming – skaparen av James Bond. Så, nej, vederbörande kan således inte ha ”vilken hudfärg som helst”. Genetiskt omöjligt, sett till föräldrarnas bakgrund.

Att James är en man torde inte ens behövas lyftas upp på dagordningen. Trams, nonsens och rena dumheter att påstå annat. Det slutar emellertid inte där utan fortsätter:

Samtiden har sprungit ifrån mycket av det som James Bond har representerat historiskt, något som Nomi även påpekar i trailern till No Time to Die: ’The world has moved on, Commander Bond. Ny Bond eller ej, Lynchs medverkan har påskyndat utveckling mot en mer inkluderande filmserie”.

Läs sista meningen igen. Är det verkligen detta politiskt korrekta mantra – ”en inkluderande filmserie” – som ska få publiken att flockas till biosalongerna? Tillåt mig att tvivla en smula.

Identitetspolitik

Texten lägger fokus på fel saker. Ord som ”inkluderande” och fraser som ”representerad sfär”, är inte marknadsföring av film som det är nutida woke-indoktrinering. Dock relativt genomtänkt och kalkylerande indoktrinering, då budskapet ikläs skrud av underhållning. I detta fall film och då inte vilken film som helst utan det senaste tillskottet i en av de tre största filmfranchiserna genom tiderna.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik. För tro det eller ej; det är faktiskt inte enerverande vänsterliberalistiska identitetsbudskap mången biobesökare vill ha uppkört i ansiktet. Framför allt inte efter att ha betalat hutlösa biljettpengar för ett par timmars eskapism från vardagen.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik.

Förenklat önskar jag följande av alla filmer jag ser – oavsett genre: Ett välskrivet manus med intressanta karaktärer; en fokuserad och driftig regissör samt kompetenta och för rollerna passande skådespelare. Vad jag inte önskar är dolda eller uttalande identitets- och globalistbudskap, endast avsedda att hamra in de ”rätta” åsikterna i den löneslavande valboskapen till biobesökare.

I No Time To Die är det framför allt en karaktär som gör många fans skeptiska och på gränsen till oroliga för seriens framtid. En karaktär som skrevs in i manus mer eller mindre på order av Daniel Craig och producent Barbara Broccoli. Den som fick nöjet att revidera manuset till att innehålla inslag av en mer feministisk ton, blev kontroversielle feministen/manusförfattaren/aktrisen Phoebe Mary Waller-Bridge. Den som ser No Time To Die torde inte ha några problem med att finna vad som här åsyftas.

Om den identitetspolitiska hjärntvätten och vänsterliberala agendan fortsätter och eskalerar, är jag rädd att det kan bli den slutgiltiga spiken i kistan vad gäller kreativitet och konstnärlig frihet i Hollywood. Det är bara att beskåda hur profithungriga bolaget Disney sedan många år tillbaka opererar. Man köper upp x antal filmbolag och erhåller således kontroll över produktioner i allmänhet och diverse franchises i synnerhet, varpå man sedan driver den vänsterliberala identitetspolitiken och Budskapen in i kaklet. Star Wars och Marvel blott två exempel på Disneys modus operandi.

Avslutningsvis en vädjan till alla de kreativa, uppfinningsrika och konstnärliga människor som jag trots allt vet finns kvar i filmindustrin. Jamsa inte med i dårskapen. Säg ifrån. Var inte rädda. Låt inte händerna bli bakbundna av politiska budskap eller agendor av olika slag. Gör vad just Du kan göra för att stävja och motarbeta den allt snävare åsiktskorridoren. Do. What. Thou. Wilt.

 

Jan Sundstedt

No Time To Die

Den senaste Bond-filmen skulle initialt haft tilltänkt premiär runt hösten 2019, men sköts upp hela vägen till den 30 september i år. Dels mot bakgrund av att den ursprungligen kontrakterade regissören Danny Boyle (Trainspotting; The Beach; Slumdog Millionaire) hoppade av produktionen i elfte timmen på grund av "kreativa skäl". Dels på grund av, efter det att ersättaren Cary Joji Fukunaga satt sig i regissörsstolen, 2020-2021 års repressiva Corona-restriktioner fördröjt premiären.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

James Bond blir ultraglobalist

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 15 maj 2025
– av Jan Sundstedt
James Bond och hans chef M har nu blivit en del av Amazons imperium.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Bondproducenterna Michael G. Wilson och Barbara Broccoli, ägare och förvaltare av produktionsbolaget EoN productions, gick i förra veckan ut med nyheten att man släpper den kreativa kontrollen av James Bond-filmerna till globalisten Jeff Bezos företagsjätte Amazon.

Oro uttrycks från filmentusiaster över att agent 007 nu sannolikt blir än mer ”politiskt korrekt”.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 25 februari 2025.


Efter decennier av 25 mer eller mindre ikoniska (officiella) filmer under Eon Productions, Michael G. Wilsons och Barbara Broccolis ledning, tog sagan om James Bond i förra veckan en för många fans högst oväntad vändning när globalistföretaget Amazon, som redan 2022 förvärvade MGM (Bond-distributören) för 8,45 miljarder dollar, nu formellt också har erhållit kreativ kontroll över agent 007-franchisen.

Amazon köpte MGM främst för att stärka sin streamingtjänst Prime Video, men enligt de senaste uppgifterna innefattar avtalet även direkt inflytande över Bond-universumets kreativa riktning. Nyheten, som även bekräftas av Eon Productions, har nästintill orsakat chockvågor bland hängivna fans.

Inom Bond-gemenskapen uttrycks bland annat oro över är att franchisen, utöver nya filmer, kan komma att expandera med TV-spinoffs om olika sidokaraktärer, digitalt innehåll och inslag präglade av vänsterradikala kulturpolitiska strömningar – känt under beteckningar som woke, DEI och tredjevågsfeminism.

No Time To Die James Bond
James Bond (Daniel Craig) har till dags dato besegrat många storskurkar, men tycks nu ha mött sin överman i globalistföretaget Amazon. Foto från filmen ”No Time To Die”.

Eon Productions, som kontrollerat Bond-produktionerna sedan 1962, ska enligt rapporter fortsätta att ha en central roll i filmproduktionerna. Något som kritiker dock tvivlar på, då en av producenterna, Michael G. Wilson, 83, nu formellt deklarerat att han dragit sig tillbaka.

Med min 007-karriär som sträcker sig över nästan 60 otroliga år, tar jag ett steg tillbaka från att producera James Bond-filmerna för att fokusera på konst och välgörenhetsprojekt. Därför är Barbara och jag överens om att det är dags för vår betrodda partner, Amazon MGM Studios, att leda James Bond in i framtiden, kommenterar Wilson.

Oro uttrycks vidare för att Amazon kan urvattna konceptet genom att planera fler serier och spinoffs på Prime Video, något som tidigare diskuterats till exempel i form av en serie om CIA-agenten Felix Leiter. Man förebådar även att Bond-filmerna kan släppas direkt på Prime, trots att Eon styvnackat krävt att huvudfilmerna premierar på biografer.

“Bond är död”

På sociala medier har reaktionerna över det, för de allra flesta supportrarna chockartade beslutet, varit passionerade. ”Amazon kommer att förstöra allt som gör Bond unik – han blir en algoritmisk actionhjälte”, skriver ett fan på X. Vissa är dock mer hoppfulla. ”Fler berättelser i Bond-världen kan funka, om de respekterar kärnan”, kommenterar en annan användare.

I Reddit-trådar spekuleras det i att Bond nu med stor sannolikhet kan bli än mer ”woke”, och/eller följer liknande trender som Marvels utökade universum.

Bond in i streaming-eran

Mike Hopkins, chef för Prime Video och Amazon MGM Studios, är dock, föga förvånande, optimistisk.

Sedan hans debut på bio för över 60 år sedan har James Bond varit en av de mest ikoniska karaktärerna inom filmnöje. Vi är tacksamma mot framlidne Albert R. Broccoli och Harry Saltzman för att de tog James Bond till biografer världen över.

Enligt rapporter från branschkällor betalade teknikjätten en hisnande summa på ytterligare 1 miljard dollar till Eon Productions för att förvärva de exklusiva rättigheterna. MGM-köpet inkluderade förvisso distributionsrätten av James Bond-filmerna, men den nya överenskommelsen ger Amazon tydligare mandat att utveckla innehåll utanför filmerna.

Bedömare menar att Amazons agerande speglar en trend där streamingföretag köper ikoniska franchise för att locka prenumeranter. Riskerna är dock stora – Bond är en kulturinstitution med krävande fans. Medan Amazon ser möjligheter i att expandera Bond-universumet, kvarstår frågor om hur agent 007:s själva essens kommer att tillåtas bevaras – inklusive en smula politisk inkorrekthet?

Frågan som nu ekar genom filmvärlden är: Hur kommer Bezos globalistimperium att forma framtiden för världens mest kände hemlige agent? Kommer 007:s martini fortfarande vara skakad, inte rörd, i Amazons händer?

Eon Productions

  • Fullständigt namn: Eon Productions Limited
  • Grundat: 1961
  • Grundare: Albert R. "Cubby" Broccoli och Harry Saltzman
  • Nuvarande ägare: Barbara Broccoli och Michael G. Wilson
  • Huvudkontor: Eon House, 138 Piccadilly, London, England

Verksamhet.

  • Primärt fokus på produktion av James Bond-filmserien. Totalt 25 officiella filmer producerade mellan 1962 och 2021. Första film: "Dr. No" (1962). Senaste film: "No Time to Die" (2021).
  • Andra noterbara produktioner: "Chitty Chitty Bang Bang" (1968), "Call Me Bwana" (1963), West End-musikalen "Once" (2013)

Samarbeten.

  • Långvarigt partnerskap med United Artists och senare MGM
  • Joint venture med Amazon MGM Studios för James Bond-franchisen sedan februari 2025

Kulturellt arv.

  • Ansvariga för att etablera James Bond som en av de mest framgångsrika och långlivade filmfranchiserna i historien
  • Har format den moderna actiongenren och spionfilmen

Övrigt.

  • James Bond-franchisen har genererat över 7 miljarder dollar i biljettintäkter globalt
  • Omfattande merchandising och licensiering av Bond-varumärket
  • Utmärkelser: Ett flertal Oscar-nomineringar inklusive vinster. Främst tekniska meriter som specialeffekter och ljudmix
  • BAFTA-utmärkelser, bland annat 2013 års "Skyfall", för Enastående brittiska film

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Mansrörelsen som vill leva utan kvinnor

Könskriget

MGTOW-rörelsen beskrivs som en motreaktion och en "manlig" spegelbild av den feministiska rörelsen. Dess "maskulinism" är dock i praktiken lika destruktiv för män som feminismen varit för kvinnor.

publicerad 10 maj 2025
– av Isac Boman

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi lever i en tid präglad av vad som närmast kan beskrivas som ett könskrig som brutit ut ur den marxistiska kulturkampen och postmodernistiska förvirringen kring könsroller. Rörelsen MGTOW (Men Going Their Own Way) är starkt kopplad till denna samhällsutveckling och har under de senaste decennierna vuxit fram som sorts reaktionär motpol till den feministiska rörelsen.

MGTOW, som förespråkar att män ska ”gå sina egna vägar” – bort från romantiska förbindelser och samhällets förväntningar – är i många avseenden en komplex spegelbild av feminismen och en form av proteströrelse mot ett samhälle där allt fler män känner sig marginaliserade, diskriminerade och direkt oönskade.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 21 februari 2025.


MGTOW har rötter i så kallade mansrättsgrupper och antifeministiska forum från tidigt 2000-tal, där kritik växte fram mot familjerättssystem, MeToo-rörelsen och vad man generellt betecknar som ”toxisk feminism”. Centralt är en uppfattning att samhället i allt högre grad demoniserar män och manlighet i stort, något som kopplas till den feministiska analysen av ”patriarkatet” som en huvudorsak till strukturellt förtryck.

Rörelsens anhängare pekar på att män idag straffas för historiska och kollektiva synder, och att detta skapat en kultur där mäns röster och behov trivialiseras. Som svar förespråkar man att ”opt outa” – att leva i frivilligt celibat, undvika äktenskap och ibland till och med undvika sociala relationer med kvinnor helt och hållet.

Rörelsens idéer har sedan spridits från internetforum in i populärkulturen via YouTube-kanaler och sociala medier. Centrala ”förgrundsgestalter” kända med namn som Barbarossaa, Sandman och Turd Flinging Monkey har populariserat MGTOW:s budskap genom att blanda humor, provokation och analyser av samhällsfrågor. Retoriken överlappar till delar med andra samhällskritiska rörelser exempelvis med metaforer som ”det röda pillret” – en referens till filmen The Matrix som symboliserar uppvaknandet till vad som uppges vara en hård sanning om ett sjukt samhälle, i MGTOW:s fall med särskild åsyftan till påverkan av feminismens och kvinnors roll i det moderna samhället.

De fyra stadierna: En väg mot total avskildhet

MGTOW beskriver ofta sin filosofi som en progression genom fyra stadier, där varje steg innebär en allt djupare separation från samhället och från kvinnor:

1. Situationsmedvetenhet

Detta inledande skede beskriver man som att män börjar ifrågasätta sina relationer till kvinnor och även till samhället i stort. Detta beskrivs som förknippat med att man upplever att man utnyttjas, ofta med hänvisning till äktenskap och rättssystem som man anser vara ojämställda. Män i detta skede tror fortfarande på äktenskapets värde men har samtidigt börjat ”inse” att de manipuleras av kvinnor.

2. Förkastandet av långsiktiga relationer

I det andra steget avvisar män långsiktiga förbindelser, samliv och äktenskap. De ser dessa institutioner som fällor som begränsar deras frihet och utsätter dem för stora ekonomiska och emotionella risker. Kortvariga förhållanden och sexuella möten accepteras dock fortfarande, eftersom de inte innebär samma grad av förpliktelser.

3. Förkastandet av kortvariga relationer

I det tredje steget, som MGTOW-anhängare ofta ser det, minskar män sina interaktioner med kvinnor till ett minimum. De undviker inte bara romantiska förbindelser utan också vänskapliga eller till och med professionella relationer med kvinnor. Detta skede präglas av en stark misstänksamhet och en övertygelse om att kvinnor, oavsett kontext, utgör ett hot mot deras frihet och välbefinnande.

4. ”Going Ghost”

Det sista steget, kallat ”going ghost”, innebär en fullständig separation från det moderna samhället. Män i detta skede försöker minimera sin medverkan i ”vardagssamhället” och säger ofta upp sig från sina arbetsplatser. De strävar efter att leva så individuellt som möjligt, ofta genom att flytta till avlägsna platser eller leva så anonymt de kan.

Äktenskapet blir ett ”juridiskt hot”

MGTOW framhålls ofta av sina medlemmar som en motvikt till vad de ser som en ensidig feministisk berättelse i den allmänna samhällsdebatten. I feministisk teori lyfts ofta ”patriarkatet” som en systemisk orsak till alla tänkbara orättvisor – från könsbaserat våld till lönegap och maktobalanser – en analys som MGTOW-anhängare avfärdar som felaktig och mansfientlig.

Feminismen har gått från att kämpa för jämställdhet till att göra män till syndabockar för alla samhällsproblem”, skriver en anonym MGTOW-medlem i ett forum. Andra anhängare menar att rörelsen erbjuder ”brödraskap” och manlig ”solidaritet” – något som i det moderna samhället upplevs vara en bristvara.

En av de främsta anledningarna till att MGTOW är bra för män är att det ger dem ett sätt att behålla sitt oberoende och sin frihet. I dagens samhälle förväntas män ofta försörja sina partners, både ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan vara en betydande källa till stress och ångest för många män, vilket leder till känslor av förbittring och frustration. Genom att välja att gå sin egen väg kan män fokusera på sina egna behov och önskningar, snarare än att försöka uppfylla andras förväntningar”, argumenterar en anhängare.

Kritiker av rörelsen, som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, menar bland annat att den trots att den pekar på verkliga problem, som mäns ensamhet eller orättvisa vårdnadstvister, misslyckas med att erbjuda konstruktiva lösningar. Istället för att adressera frågor som behöver lösas eller främja förståelse och samarbete mellan könen romantiserar rörelsen en tillvaro präglad av misstänksamhet, isolering och könsbaserad segregation.

Att betrakta kvinnor som en kollektiv fiende eller ett ”juridiskt hot” (en vanlig MGTOW-term för äktenskap) riskerar naturligtvis att förstärka polarisering snarare än att läka den. Andra konstaterar att det är en handling av maktlöshet snarare än egenmakt och självbestämmande att retirera från samhället och att många av medlemmarna mest tycks vara förbittrade och har svårt att bearbeta oförrätter de varit med om i tidigare relationer.

Vem tjänar på splittringen?

Jordan Peterson har uppmärksammat MGTOW-rörelsen vid flera tillfällen och kommenterat den med att han förstår vissa faktorer bakom dess upphov men att han samtidigt noterat den destruktiva inverkan den har, särskilt på yngre män.

En central fråga vad gäller kritiken mot MGTOW är också vem eller vilka som egentligen gynnas av denna splittring, eftersom varken män eller kvinnor de facto tjänar på att se varandra som fiender eller konkurrenter. Genom att skapa en ”vi mot dem”-mentalitet undermineras förutsättningar till sunda relationer och samarbeten medan de som istället vill splittra folket gynnas – oavsett om det handlar om oligarker och politiskt drivna aktörer eller algoritmdrivna sociala medier som drar nytta av konflikten.

Det finns en förståelig föreställning om att det aldrig tidigare varit lika svårt att skapa bestående relationer och familjer som idag, inte bara eftersom samhället bygger på att båda parter helst gör någon form av karriär, vilket i praktiken förstås försvårar familjebildande – utan också för att synen på vad en relation faktiskt innebär har förändrats radikalt. Den liberala synen på relationer har i den offentliga debatten lyfts fram som något som kan främja ”frihet”, individualism och självförverkligande – men på samhällsnivå är den av allt att döma också en starkt bidragande orsak till att hälften av alla äktenskap idag slutar i skilsmässa, att svenskarna är ensammast i världen – och till en alarmerande låg nativitet. Vem vågar längre bilda familj med någon om både män och kvinnor känner att man när som helst kan bli utbytt eller utnyttjad av nästan vilket skäl som helst? Vem vågar egentligen satsa när allt känns så osäkert?

Att bryta upp en relation så snart någon form av missnöje eller konflikt uppstår ses ofta som en lika rimlig lösning som att slänga en produkt som krånglar. Vad är egentligen poängen med att försöka reparera något när man bara kan skaffa nytt?

Även denna ultraindividualistiska verklighet är något som ofta tas upp i MGTOW-kretsar, i både positiva och negativa ordalag. Samtidigt som många medlemmar känner sig rädda, svikna och bedragna av kvinnor som valt bort dem framhäver de själva ofta vikten av att vara ”fria” och ”oberoende” och fokusera på sig själva snarare än på någon annan.

Som även Peterson pekar på är MGTOW på många sätt ett olyckligt symptom på en tid av stort, och till delar legitimt, missnöje eller rädsla hos många män – i många fall direkt förtvivlan. Rörelsens svar – att kollektivt förkasta kvinnor och vända samhället ryggen – är dock att kasta ut barnet med badvattnet och förpassar istället oundvikligen män till en skadlig tillvaro av isolering och växande bitterhet.

Kritiker, av såväl extrema misogyna mansrörelser som mansfientliga feministideologier, konstaterar att lösningen inte är att fly från varandra eller att leva i olika nyanser av destruktivt fiendeskap. Lösningen är att både män och kvinnor tar ansvar för att söka en bättre förståelse för våra naturliga olikheter och på detta sätt kan respektera och bejaka dem, fokusera på att bygga sunda relationer och komplettera varandra i smått och i stort.

Social ingenjörskonst inklusive destruktiv ideologi kan störa det naturliga normaltillstånd som både individen och samhället mår och utvecklas bäst av. Historiska fynd pekar på att tvåsamhet har varit den etablerade normen hos folken i Europa sedan förhistorisk tid, och att den i sig själv också utgör grunden för Västerlandets civilisation som vi känner den.

Kanske kan vi helt enkelt bara tillåta oss att förmoda att naturen och försynen har skapat oss i två kön på goda grunder.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bisarra barnserien beskrivs som ”digital drog”

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 9 maj 2025
– av Jan Sundstedt
Cocomelon
Barnserien Cocomelons karaktärer med dess abnorma proportioner.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Barnserien Cocomelon lockar små barn världen över med sina färgglada animationer och trallvänliga sånger. Trots den enorma populariteten växer kritiken mot serien, där vissa varningar hörs om att dess extrema klippning kan påverka barns hjärnor mycket negativt.

Allt fler föräldrar och experter ifrågasätter det extremt snabba tempot i Cocomelon och om den massproducerade stilen verkligen är bra för unga hjärnor, eller om den snarare riskerar att göra barn överstimulerade och rastlösa.

En av de stora invändningarna mot Cocomelon är den snabba klipptekniken, där kameravinklar byts ut varannan till var tredje sekund. Ett hektiskt och överdrivet tempo som dessvärre är alltför vanligt i modern barnunderhållning, men som här tas till en ny nivå.

Enligt en studie från PubMed Central (PMC) riskerar 4-åringars exekutiva funktioner, som självkontroll och arbetsminne, att kraftigt försämras efter att ha exponerats alltför länge av snabba klipp.

Många föräldrar rapporterar också att deras barn blir uppjagade efter att ha tittat på barnserier som Cocomelon, och på sociala medieplattformar som X det finns rikligt med kritik.

Massproducerad estetik

Även annan forskning indikerar att snabba kamera- och klippväxlingar kan påverka små barns koncentration negativt. Det snabba tempot är heller ingen slump. Cocomelon är designat för att fånga barns uppmärksamhet, men vissa menar att det nu går för långt.

Enligt Findmykids.org kan de konstanta intrycken trigga dopaminpåslag, vilket gör att barn söker samma snabba belöning även utanför skärmen – något som kan göra det svårare för dem att fokusera på lugnare aktiviteter som läsning eller lek.

Utöver tempot får även seriens estetik kritik. Seriens karaktärer har, likt en majoritet av animerade produktioner av idag, oproportionerligt stora huvuden och överdrivet glättiga uttryck, vilket vissa upplever som obehagligt.

För många föräldrar och tittare känns det som att serien är gjord på löpande band där kvantitet går före kvalitet, och resultatet blir en estetik som snarare skrämmer än charmar.

Åsikterna går isär

Till skillnad från traditionellt tecknade serier som Scooby-Doo är Cocomelon animerad på ett sätt som prioriterar kvantitet över kvalitet, vilket märks i de oproportionerliga karaktärerna och den löpande band-känslan.

Åsikterna om Cocomelon går isär. Vissa experter, som Rebecca Cowan vid Walden University, menar att det saknas tillräckliga bevis för att peka ut just Cocomelon som problemet – istället är det den totala skärmtiden som kan vara skadlig.

Utan empirisk forskning om programmet Cocomelon finns det inga data som kan underbygga påståenden om att programmet är överstimulerande på grund av tempot i scenerna, menar hon.

Men andra varnar för att seriens tempo och överstimulerande element kan påverka barns utveckling mycket negativt, särskilt när det gäller koncentration och lugn.

Cocomelon kan verka som en enkel lösning för att underhålla små barn, men det är värt att fundera på vad det snabba tempot och den massproducerade stilen gör med unga tittare.

Tre tips på kvalitativa barnserier i behagligt tempo

Arriettys dolda värld, berömd animerad japansk film

Nalle Puh

Pettson och Findus

Bluey - en ny populär barnserie

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Betongmardröm i Lund koras till Sveriges fulaste nybygge 2025

Kulturrevolutionen i Väst

publicerad 7 april 2025
– av Redaktionen
Byggnaden i Lund som formellt heter Pärlan har fått öknamnet "Gråsuggan".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

35 250 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Byggnaden ”Gråsuggan” i Lund kan nu tituleras 2024 års fulaste nybyggnation med Kasper Kalkon-priset, efter att Arkitekturupprorets årliga omröstning blivit klar.

Sveriges fulaste nybygge, och Kasper Kalkon-priset är ett antipris som i år genomfördes för tionde gången. Bakgrunden till antitävlingen är den starkt kritiserade arkitekturbranschens utveckling där många länge pekat på att alltför många av Sveriges arkitekter fortsätter att ”överglänsa varandra i fulhet”.

”Vinnaren” får prisbucklan “Skaparvånda”, skapad av konstnären Mikael Grahn, som föreställer en arkitekt korsad med en kalkon som “masskopierar” lådor. Tidigare ”vinnare” av antipriset har bland andra varit Kv. Sofia, även kallat rosthuset, i Malmö, och senast vann byggnaden ”Kvalmen” i Karlstad. Årets byggnader nominerades av 66 000 personer och byggnader sträcker sig genom stora delar av Sverige.

Slutligen blev det byggnaden Pärlan, även kallad ”Gråsuggan”, som tog hem priset med 3080 röster. Byggnaden har upprättats i Lunds nya stadsdel Brunnshög och är tänkt att bli stadsdelens mest centrala plats. Arkitektföretaget OBOS målade upp Pärlan som en ”mångsidig” byggnad med ”olika vyer med ett spel mellan betong, trä och varma kulörer”. I verkligheten konstateras den dock vara en ensidig kulör av grå betong.

”Slår allt”

Gråa betongbyggnader har vi nu sett masskopieras så många gånger under de senaste 100 åren att byggnaden bör ses som en bakåtsträvande stilkopia”, skriver Arkitektupproret om Kasper Kalkon-vinnaren.

Under våra elva år med Arkitekturupproret har vi sett många opassande namn på diverse estetiskt bristfälliga nybyggen, men Pärlan slår allt”, tillägger man vidare i kommentaren om segraren.

På andra plats kom byggnaden Måsholmen, även kallad ”Fängelseskrapan”, som ligger i Skärholmen i Stockholm, följd av Nya Filmstaden Luxe i Uppsala som fått öknamnet ”Fulstaden DeLuxe”. Dessa fick 825 röster respektive 376.

Övriga topplaceringar inkluderar bland andra Hotell Aiden, ”4 shades of poop”, i Karlstad, Fabriken, även kallad Depressionsfabriken, vid Nacka Strand i Stockholm samt Smedjan 26 i Göteborg, som också fått öknamnet ”Gravstenen”.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.