Annons:

Kommentar: Avvecklar Bond-serien sig själv?

Kulturrevolutionen i Väst

I SF:s reklam och marknadsföring inför midnattens (gravt försenade) premiär av No Time To Die står det att producenten Barbara Broccoli i framtiden kan tänka sig att karaktären James Bond skulle kunna bli mer "inkluderande" och även ha vilken hudfärg som helst. Det är kort sagt nonsens som strider mot karaktärens biografi.

Uppdaterad oktober 6, 2024, Publicerad september 29, 2021 – av Jan Sundstedt
James Bond Moonraker
Jan Sundstedts första Bondfilm var 1979 års "Moonraker".
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En något känsloladdad markering får inleda denna text: Jag dyrkar James Bond. Agent 007 finns i mitt DNA. Undertecknads fascination och intresse för karaktären ifråga är på den nivån.

Syftet här är dock inte att vare sig berätta mitt livs historia eller att i någon större utsträckning analysera den kommande James Bond-filmen No Time To Die. Hur som haver så vill jag trots detta inleda med en kortare bakgrund om starten för mitt intresse samt fascination för den hemlige (nåja) agenten.

Den första filmen i den legendariska serien jag såg på bio var 1979 års Moonraker - i London, på jul- och nyårsresa. Magiskt. Tillsammans med Stjärnornas Krig, två år tidigare, var Moonraker den bästa filmen i världen. Denna följdes raskt av Goldfinger (1964), på brittisk hotellrums-tv under samma resa. Magiskt. Inte direkt hemmabio med dagens mått mätt men då dög det mer än väl. Goldfinger var för övrigt också den bästa filmen i världen...

Film nummer två på bio (således den tredje sammanlagt) blev Åskbollen (1965). Magiskt. Jag drar mig till minnes att detta var kring sommaren 1980 på klassiska Rigoletto i Stockholm (innan 'Riggan' blev nåt slags filmstaden med jippo-bar och liknande). Lite biografhistoria: Ungefär från mitten av sjuttiotalet och cirka 10 år framåt så visades samtliga Bond-filmer under paraplytiteln "James Bond Festival", efter ett roterande schema på framför allt "Ri"-biograferna i Stockholm. Magiskt. Vilket himmelrike för en ung pojkspoling till cineast.

Annons:

"It's Bond...and beyond..."

På den tiden (den gamla goda) så gick inte filmernas marknadsföringskampanjer ut på vare sig politisk indoktrinering eller diverse agendor. I vart fall inte så till den milda grad som jag uppfattar den "moderna" tidens annonser och kampanjer av idag. Några exempel:

"It's the biggest. It's the best. It's Bond! And B-E-Y-O-N-D!" – The Spy Who Loved Me

"Outer space now belongs to 007." –  Moonraker

"No one comes close to 007. When 007 comes close to you." –  For Your Eyes Only

James Bond Älskade Spion
"Älskade Spion", 1977. Foto. Jan Sundstedt kollektion

Fantasifulla och innovativa så kallade "tag lines" så det förslår. Inte undra på att en osnuten parvel gjorde frivolter av lycka. Framför allt så fångades mitt intresse än mer för filmerna ifråga. Dock inte riktigt så år 2021.

Det är med vemod i själen jag tar del av SF:s reklam och marknadsföring inför den kraftigt försenade premiären an NTTD. Borta är sedan länge absorberande och fängslande fraser likt exemplen ovan. Nu är tongångarna av diametralt annorlunda karaktär. Följande står att läsa följande i filmens marknadsföring:

"Under Craigs tid som James Bond har en modernisering av karaktären och hela filmserien skett. Men vad kommer att ske efter No Time to Die och att Craig lagt sin Walther PPK-puffra på hyllan? Ständiga producenten Barbara Broccoli har öppnat för att Craigs arvtagare kan ha vilken hudfärg som helst, så länge det är en man. Vem det blir - och om han kommer att beställa sina martinis ”shaken not stirred” även i framtiden - återstår att se, men den annars traditionsenliga och konservativa franchisen ser ut att röra sig mot en mer inkluderande och representerad sfär".

Vilken hudfärg "som helst" och "så länge det är en man"? Om vän av ordning undrar, så är den litterära karaktären James Bond, agent 007, född av en schweizisk mor och skotsk fader. Källa: Ian Fleming - skaparen av James Bond. Så, nej, vederbörande kan således inte ha "vilken hudfärg som helst". Genetiskt omöjligt, sett till föräldrarnas bakgrund.

Att James är en man torde inte ens behövas lyftas upp på dagordningen. Trams, nonsens och rena dumheter att påstå annat. Det slutar emellertid inte där utan fortsätter:

"Samtiden har sprungit ifrån mycket av det som James Bond har representerat historiskt, något som Nomi även påpekar i trailern till No Time to Die: 'The world has moved on, Commander Bond'. Ny Bond eller ej, Lynchs medverkan har påskyndat utveckling mot en mer inkluderande filmserie".

Läs sista meningen igen. Är det verkligen detta politiskt korrekta mantra - "en inkluderande filmserie" - som ska få publiken att flockas till biosalongerna? Tillåt mig att tvivla en smula.

Identitetspolitik

Texten lägger fokus på fel saker. Ord som "inkluderande" och fraser som "representerad sfär", är inte marknadsföring av film som det är nutida woke-indoktrinering. Dock relativt genomtänkt och kalkylerande indoktrinering, då budskapet ikläs skrud av underhållning. I detta fall film och då inte vilken film som helst utan det senaste tillskottet i en av de tre största filmfranchiserna genom tiderna.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik. För tro det eller ej; det är faktiskt inte enerverande vänsterliberalistiska identitetsbudskap mången biobesökare vill ha uppkört i ansiktet. Framför allt inte efter att ha betalat hutlösa biljettpengar för ett par timmars eskapism från vardagen.

Låt underhållning förbli just underhållning och inte ytterligare en arena för identitetspolitik.

Förenklat önskar jag följande av alla filmer jag ser - oavsett genre: Ett välskrivet manus med intressanta karaktärer; en fokuserad och driftig regissör samt kompetenta och för rollerna passande skådespelare. Vad jag inte önskar är dolda eller uttalande identitets- och globalistbudskap, endast avsedda att hamra in de "rätta" åsikterna i den löneslavande valboskapen till biobesökare.

I No Time To Die är det framför allt en karaktär som gör många fans skeptiska och på gränsen till oroliga för seriens framtid. En karaktär som skrevs in i manus mer eller mindre på order av Daniel Craig och producent Barbara Broccoli. Den som fick nöjet att revidera manuset till att innehålla inslag av en mer feministisk ton, blev kontroversielle feministen/manusförfattaren/aktrisen Phoebe Mary Waller-Bridge. Den som ser No Time To Die torde inte ha några problem med att finna vad som här åsyftas.

Om den identitetspolitiska hjärntvätten och vänsterliberala agendan fortsätter och eskalerar, är jag rädd att det kan bli den slutgiltiga spiken i kistan vad gäller kreativitet och konstnärlig frihet i Hollywood. Det är bara att beskåda hur profithungriga bolaget Disney sedan många år tillbaka opererar. Man köper upp x antal filmbolag och erhåller således kontroll över produktioner i allmänhet och diverse franchises i synnerhet, varpå man sedan driver den vänsterliberala identitetspolitiken och Budskapen in i kaklet. Star Wars och Marvel blott två exempel på Disneys modus operandi.

Avslutningsvis en vädjan till alla de kreativa, uppfinningsrika och konstnärliga människor som jag trots allt vet finns kvar i filmindustrin. Jamsa inte med i dårskapen. Säg ifrån. Var inte rädda. Låt inte händerna bli bakbundna av politiska budskap eller agendor av olika slag. Gör vad just Du kan göra för att stävja och motarbeta den allt snävare åsiktskorridoren. Do. What. Thou. Wilt.

 

Jan Sundstedt

No Time To Die

Den senaste Bond-filmen skulle initialt haft tilltänkt premiär runt hösten 2019, men sköts upp hela vägen till den 30 september i år. Dels mot bakgrund av att den ursprungligen kontrakterade regissören Danny Boyle (Trainspotting; The Beach; Slumdog Millionaire) hoppade av produktionen i elfte timmen på grund av "kreativa skäl". Dels på grund av, efter det att ersättaren Cary Joji Fukunaga satt sig i regissörsstolen, 2020-2021 års repressiva Corona-restriktioner fördröjt premiären.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Den kritiska rasteorins destruktiva mål

Kulturrevolutionen i Väst

Den kritiska rasteorin är egentligen tillämpad postmodernism, det vill säga kulturmarxism. I grund och botten utgör den ett angrepp mot västerländska samhällen med dess värderingar, där icke-vita brukas som en murbräcka för att åstadkomma djupt destruktiva politiska mål.

Publicerad augusti 4, 2026 – av Dan Ahlmark
Den våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM är ett politiskt uttryck för den kritiska rasteorin. Foto: Nicole Baster/Unsplash
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Så kallad "Kritisk Rasteori" (Critical Race Theory - CRT), som dominerar det högaktuella politiska området rasism, har många facetter:
(A) såsom ett akademiskt forskningsområde;
(B) som en huvudteori för att attackera länder i Väst, där USA naturligtvis är huvudmotståndaren; och
(C) som en politisk rörelse, vilken söker leda en av de största kulturmarxistiska identitetsgrupperna i västdemokratierna: invandrare från främst Afrika, Mellanöstern och västra Asien.

Förespråkarna av CRT utgör samtidigt en del av den totala kulturmarxistiska rörelsen, som framträtt såsom den nya socialismen med djupt inflytande över socialdemokratiska, kommunistiska och miljöpartier i Väst.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 22 november 2021.


Facetterna stöder varandra, eftersom exempelvis ”forskningen ” gällande ämnet sömlöst kan ingå och stötta de två andra områdena. CRT är egentligen tillämpad postmodernism - det vill säga kulturmarxism - och håller akademiskt på intet vis ordinär forskningsstandard.1 Man godkänner inte konventionell västerländsk kunskapsteori med dess krav på objektivitet, logik och empiri samt tror överhuvudtaget inte på, att människan kan korrekt fastställa fakta om omvärlden. Slutsatser från forskning ses av ideologin inte som bättre än andra källor till ”kunskap”, eftersom slutsatser från forskning också betraktas som ett resultat av styrande gruppers maktutövning.2 Kunskapen är lokal och allmängiltiga utsagor och principer avseende sanning är inte möjliga. Detta omöjliggör naturligtvis objektiv och korrekt forskning, och de så kallade forskningsresultaten gällande området kan vanligen bara ses som utveckling av politisk ideologi. Varför forskningen och aktuella forskare accepteras i den akademiska miljön är en konsekvens av universitetens politisering.

Den kritiska rasteorin omfattar starka anklagelser mot vita som individer och som grupp för förtryck och rader av rasistiska åtgärder mot icke-vita. Sådana falska och överdrivna tillvitelser mot medlemmar av en ras, enbart för att dessa är vita, är en form av rasism. Det innebär att definitionen av CRT som “en rörelse för aktivister som använder rasism för att tillskansa sig makt3 är träffande, eftersom den kulturmarxistiska så kallade ”anti-rasismen” genom sin argumentation och teoretiska grund egentligen är ren rasism gentemot vita.

Men om man ser till ideologins huvudsyfte kan definitionen istället sägas vara följande:

”Att genom sitt innehåll förmedlat genom ett lands opinionsarbetarindustrier (där delar av undervisningssektorn är en) politiskt förändra och omvandla västerländska länder till socialistiska sådana (där det geografiska huvudmålet självfallet är USA, men framgång i andra länder är en bonus).”

Det är alltså ytterligare en av de utopiska rörelser som under mera än ett sekel avsett att i grunden förstöra det västerländska samhället och ersätta det med ett nytt byggt utifrån riktlinjer som tidigare alltid lett till misär och diktatur.

Vilka är huvudmålen för CRT?

Den kritiska rasteorin är en av flera viktiga komponenter i den kulturmarxistiska ideologin och man kan inte alltid fastställa vilken del av denna som åstadkommer vilket politiskt resultat. CRT inverkar dock inte bara på invandrare och medlemmar av icke-vita raser utan även på vita genom att hos de senare väcka känslor av skuld över påstådda historiska brott och nuvarande så kallade ”orättvisor” och ojämlikhet mellan vita och andra. Man kan säga att CRT samverkar med andra kulturmarxistiska teorier för att nå följande huvudmål:

(a) att på det individuella planet minska eller eliminera svartas eller färgades möjligheter att nå framgång i västerländska samhällen bortsett från tjänster för rörelsens egna representanter;
(b) att förvandla färgade invandrare till mot landet djupt kritiska och helst hatiska människor villiga att arbeta för det kulturmarxistiska - det vill säga socialistiska samhället;
(c) att på samhällsplanet angripa och förändra de principer, som gör västerländska samhällen framgångsrika;
(d) att försvaga och helst eliminera de samhälleliga värderingar, som gör ett land enigt och starkt;
(e) att förvandla icke-vita och vita till anhängare av den egna ideologin, samt
(f) genom effekterna av (a)–(e) medverka till ett övertagande av makten i samhället och omvandling av detta till ett socialistiskt system.

Precis som Black Lives Matter försöker man bli ledande förespråkare för teman populära hos färgade eller allmänheten, medan man i grunden tyst arbetar för målet att omforma hela samhället.4 Delmål på kortare sikt som att visa resultat av identitetspolitiska initiativ, att genomdriva kvoteringar på olika områden och dylikt kan tidvis motverka mål (a), medan de stödjer andra såsom (c) – (e). Det är policyavvägningar, som troligen kommer att göras utifrån varje särskilt fall. Beträffande (a) är typiska exempel motståndet i skolundervisningen mot att krav ställs på icke-vita elever gällande exempelvis: personligt ansvar, arbetsamhet, självdisciplin, rationellt tänkande och logik, problemlösning, krav på korrekt språk och matematiska färdigheter, kunskaper i Västerlandets filosofi, historia och konstarter och så vidare. Att väl behärska vissa av dessa beteenden och kunskaper är närmast förutsättningar för framgångsrika karriärer. En utbildningsteoretiker och framstående CRT-aktivist såsom B. Love är typiskt nog likgiltig för detta och motarbetar sådana krav.5 Som andra aktivister främjar hon ett offertänkande och därmed låga ambitioner hos färgade, vilket naturligen leder till mål (a). Identitetspolitiken frodas på missnöjda eller bittra människor, som misslyckas i sitt nya land, vilket passar rörelsens politiska mål. Metoden får dock inte bli uppenbar för anhängarna.

Förakt för landet som politiskt verktyg

Genom förakt för landet och dess påstådda dåliga behandling av invandrade färgade kan man främja en alltmera kritisk syn hos de berörda. En huvudmetod att nå mål (b) är att hävda att varje brist på jämlikhet i ersättningar, ekonomisk standard och livssituation mellan invandrare och övriga invånare är orättvis och bevis på rasism och fundamentala fel i samhällets struktur. Att de flesta invandrare bara varit i landet en eller några decennier och saknar jämförbar kunskap, erfarenhet och intjäningsförmåga ignoreras. Och varje incident som kan tolkas på ett negativt sätt avseende villkoren för färgade kan användas för att hos dem långsamt bygga upp kritik, ovilja, och fientlighet till landets befolkning.

Den kulturmarxistiska ideologin är mycket kritiskt inriktad mot Västerlandets grundläggande politiska principer såsom individualism, vissa friheter inklusive yttrandefrihet, legal jämställdhet, privat äganderätt och marknadssystemet. Man motarbetar (mål c) många av de fundamentala reglerna som gjort länderna i Väst så framgångsrika i humanistiskt och ekonomiskt avseende. En del av dessa principer är samtidigt sådana, som utgör viktiga gemensamma värderingar, vilka håller ihop en nation. Några är: full yttrandefrihet, privat egendom och rätt till fritt företagande, rimlig beskattning och ingen favorisering av vissa medborgare (eller personer med permanent uppehållstillstånd) avseende behandling i samhället. Det är principer som socialister alltid på olika sätt försöker minska och urholka (mål d).

Genom att framställa sig som de främsta representanterna för den färgade befolkningens intressen och utnyttja sin favoriserade ställning i media och andra opinionsarbetarindustrier (såsom delar av utbildningssektorn) har man goda förutsättningar att göra framsteg gällande mål (e). Vad detta betyder för (f) kan idag inte bedömas med någon säkerhet.

 

Dan Ahlmark


Källor och referenser:

(1) Postmodernismens grundläggande principer har sedan något decennium genomgått reifikation dvs utan stöd i empirisk forskning betraktar anhängarna vissa fundamentala grundsatser i filosofin såsom i realiteten sanna. Då CRT bygger på dessa hypoteser, anses de stärka även denna ideologi.

(2) Nya Dagbladet -  Är postmodernismens samhällsteori trovärdig?

(3) American Thinker - Leftists Are Attacking American Education But They Are Vulnerable

(4) Newsvoice - Black Lives Matter – en kulturmarxistisk rörelse

(5) American Thinker - The ‘Spirit-Murdering’ CRT Agenda

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Amerikaner omvärderar synsätt på sex, spel och familjevärderingar

Kulturrevolutionen i Väst

Publicerad juni 11, 2026 – av Redaktionen
En amerikansk flagga och en mobiltelefon.

Amerikanernas syn på flera moral- och livsstilsfrågor har blivit mindre tillåtande det senaste året, enligt en ny mätning från Gallup.

Gallups årliga undersökning visar att stödet har minskat tydligt i fem av de 20 frågor som mätinstitutet följer. Störst är nedgången när det gäller acceptansen för preventivmedel, utomäktenskapliga barn, hasardspel, sex mellan tonåringar och kloning av djur.

Enligt Gallup anser 83 procent av amerikanerna att preventivmedel är moraliskt acceptabla. Det är fortfarande den fråga som har högst stöd i mätningen, men nivån är den lägsta sedan Gallup började ställa frågan 2012.

Andelen som anser att det är moraliskt acceptabelt att få barn utan att vara gift har sjunkit till 58 procent, medan 57 procent säger samma sak om hasardspel. För sex mellan tonåringar ligger siffran på 35 procent och för kloning av djur på 27 procent.

Långvarig trend kan vara bruten

Gallup konstaterar att amerikanerna i dag fortfarande har en mer liberal syn i många frågor än de hade för två decennier sedan. Samtidigt pekar årets mätning på att den långvariga trenden mot mer tillåtande attityder har mattats av – och i vissa fall vänt.

Flera frågor ligger nu på rekordlåga nivåer i Gallups mätningar. Det gäller bland annat synen på preventivmedel, hasardspel, dödsstraff, djurförsök, könsbyten och kloning av djur.

Undersökningen visar också att amerikanerna är splittrade i flera värderingsfrågor. När det gäller abort anser 49 procent att det är moraliskt acceptabelt, medan 41 procent menar att det är moraliskt fel.

Djup partipolitisk splittring

De partipolitiska skillnaderna är samtidigt stora. Demokrater är betydligt mer benägna än republikaner att acceptera abort, könsbyten och samkönade relationer. Republikaner är däremot mer positiva till dödsstraff, pälsbärande och djurförsök.

Gallups mätning genomfördes mellan den 1 och 17 maj bland 1 001 vuxna amerikaner.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Det nya matriarkatet: En kartläggning av feminiseringen inom staten

Kulturrevolutionen i Väst

Uppdaterad juni 6, 2026, Publicerad juni 6, 2026 – av Markus Andersson
Boken riktar ljuset mot statens egen jämställdhetsparadox – makt, representation och myndighetskultur i ny belysning.
Boken riktar ljuset mot statens egen jämställdhetsparadox – makt, representation och myndighetskultur i ny belysning.

Är jämställdhetspolitiken blind för kvinnlig makt? I boken riktar författarna blicken mot staten själv – och hävdar att departement och myndigheter i dag präglas av en omfattande kvinnlig dominans.

I Det nya matriarkatet fortsätter Catharina Grönqvist Olsson och Erik J. Olsson den kartläggning av det offentliga Sverige som de inledde med Den mjuka staten 2024. Den här gången ligger fokus ännu tydligare på staten: departementen, myndigheterna och de institutioner som formar samhällskultur, politik och offentlig förvaltning.

Bokens kärna är enkel men kontroversiell. Om Sveriges jämställdhetspolitiska mål är att kvinnor och män ska ha samma makt att påverka samhället och sina egna liv, hur ser det då ut i statens egna verksamheter? Författarnas svar är att makten inte längre kan beskrivas med den invanda bilden av en mansdominerad stat. Tvärtom menar de att stora delar av staten i dag har blivit kvinnodominerade.

Myndigheterna som prövosten

Enligt Karnevals presentation av boken hävdar författarna att kvinnor är i majoritet bland de anställda på nästan 80 procent av myndigheterna. De pekar också ut Jämställdhetsmyndigheten som en av de mest ojämställda myndigheterna, räknat efter könsfördelning. Därmed vänder boken på ett välbekant perspektiv: jämställdhetsproblemet lokaliseras inte främst till kvarvarande mansdominans, utan till att statliga verksamheter med stark kvinnlig övervikt sällan behandlas som ett problem.

Denna asymmetri gör boken till ett särskilt intressant bidrag i samhällsdebatten. Författarna menar att jämställdhetsintegrering fortfarande ofta riktas mot mansdominerade miljöer, med krav på större kvinnlig representation, medan motsvarande krav på kvinnodominerade myndigheter att rekrytera fler män inte ställs på samma sätt. Resultatet blir, enligt deras analys, att den kvinnliga dominansen inom staten snarare förstärks än balanseras.

Från departement till totalförsvar

Det nya matriarkatet nöjer sig inte med att redovisa könsfördelning i myndigheter. Boken tar också upp vilka följder författarna menar att utvecklingen får för samhällskultur och politik i stort. Särskilt behandlas områden som totalförsvar, polis och rättsväsende – sektorer där staten inte bara administrerar utan också upprätthåller ordning, säkerhet och rättsliga principer.

Boken är därmed aktuell i en tid då frågor om försvarsförmåga, brottsbekämpning, myndighetsstyrning och offentlig sektors effektivitet står högt på dagordningen. Författarnas tes är inte bara att könsfördelningen har förändrats, utan att förändringen också påverkar hur staten tänker, prioriterar och agerar. Läsaren behöver inte dela varje slutsats för att se varför frågan har sprängkraft.

Föregångaren Den mjuka staten väckte uppmärksamhet i svensk offentlighet. Enligt förlagets återgivning skrev Erik Jersenius i Dagens Nyheter att bokens hypotes öppnade för ett fält som diskuteras för lite och för onyanserat. Svenska Dagbladets Lena Andersson beskrev den som välargumenterad och väl underbyggd av vetenskap och logik.

Erik J. Olsson är professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet och har i sin senare forskning bland annat intresserat sig för jämställdhet, offentlig styrning och akademisk frihet. Catharina Grönqvist Olsson har mångårig erfarenhet av offentlig sektor med inriktning på artificiell intelligens, digitalisering samt arkiv- och informationshantering. Tillsammans skriver de från en position där statistik, förvaltningskunskap och idédebatt möts.

Det nya matriarkatet är därför särskilt relevant för läsare som vill följa den svenska jämställdhetsdebattens mindre bekväma sidor. Boken ställer en fråga som ofta hamnar i skymundan: om jämställdhet mäts som balans mellan könen, varför uppmärksammas då obalans åt ena hållet mer än obalans åt det andra?

Karneval beskriver boken som en kartläggning av feminiseringen inom staten. Det är en laddad formulering, men också en tydlig inbjudan till diskussion om makt, representation och statens egen självförståelse. Därmed är boken intressant för den som vill förstå en växande konfliktlinje i svensk samhällsdebatt.

Catharina Grönqvist Olsson och Erik J. Olsson

Titel: Det nya matriarkatet
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2026
ISBN: 9789190102237
Bandtyp: Inbunden
Antal sidor: 288

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Reklamkampanj för jeans väcker ramaskri i woke-kretsar

Kulturrevolutionen i Väst

Uppdaterad augusti 3, 2025, Publicerad augusti 3, 2025 – av Isac Boman
American Eagle slår tillbaka och ökar på börsen efter "rasistiska" jeansreklamen med blonda och blåögda modellen Sidney Sweeney.

En reklamkampanj för jeans har väckt stark kritik för sina formuleringar i vänsterliberala kretsar i USA. Kritiker menar att kampanjen spelar på "rasistiska undertoner". Företaget bakom, American Eagle, slår tillbaka och aktien har stigit i veckan.

Jeansföretaget American Eagle släppte under veckan en ny reklamkampanj där skådespelerskan Sydney Sweeney medverkar som frontfigur.

Skådespelerskan har även varit med och designat en jeansmodell som kallas "Sydney Jean", där en del av intäkterna från dessa jeans, enligt tillverkaren, går till organisationen Crisis Text Line - en ideell organisation som erbjuder kostnadsfritt mentalt hälsostöd dygnet runt för frågor som rör våld i hemmet.

– Gener förs vidare från föräldrar till avkomma, är ofta avgörande för hårfärg, personlighet och till och med ögonfärg. Mina jeans är blå, ska Sweeney ha sagt i en nu borttagen reklamfilm.

Slogan för kampanjen lyder: "Sydney Sweeney has great jeans" (Sydney Sweeney har bra jeans). Woke-aktivister menar att ordleken har "rasistiska undertoner" eftersom 'jeans' på engelska låter som 'genes' (gener), vilket gör att budskapet kan uppfattas som "Sydney Sweeney har bra gener".

American Eagle slår tillbaka

Efter flera dagars tystnad svarade American Eagle på kritiken via Instagram i fredags. I ett uttalande betonade företaget att kampanjen alltid handlat om kläder:

"'Sydney Sweeney Has Great Jeans' är och alltid var om jeansen. Hennes jeans. Hennes historia. Vi kommer fortsätta att fira hur alla bär sina AE-jeans med självförtroende, på sitt sätt. Fantastiska jeans ser bra ut på alla."

Trots – eller kanske tack vare – kontroversen har kampanjen varit en ekonomisk framgång. American Eagles aktie steg med över 10 procent omedelbart efter lanseringen den 23 juli, vilket motsvarar en värdeökning på cirka 200 miljoner dollar.

Enligt företagets marknadschef, Craig Brommers, är samarbetet med Sweeney det största i varumärkets historia.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.