MORGONDAGENS DAGSTIDNING – lördag 19 juli 2025

lördag 19 juli 2025

AIPAC är tillbaka i Washington DC

Dr. Philip Giraldi, amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor, skriver om den proisraeliska lobbyn AIPAC:s senaste konferens.

publicerad 7 mars 2018
Donald Trump håller, som republikansk presidentkandidat, tal vid AIPAC:s konferens 2016.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


American Israel Public Affairs Committee (Amerikansk-israeliska kommittén för offentliga angelägenheter, AIPAC) är tillbaka i Washington för sitt årliga toppmöte. Rättare sagt brukade det kallas toppmöte men betecknas nu som en politikkonferens, vilket kanske är en smula välkommen öppenhet, då ju det som AIPAC är skicklig på är att använda sin budget på 100 miljoner dollar och sina 300 anställda för att topprida ledamöter av Förenta staternas kongress och skapa den politik som den anser att Förenta staterna skall genomföra. 18 000 anhängare har samlats i huvudstadens Convention Center för att lyssna på tal av Förenta staternas FN-ambassadör Nikki Haley, ambassadör i Israel David Friedman, vicepresident Mike Pence, därtill senatorerna Marco Rubio, Robert Menendez, Thomas Cotton och Benjamin Cardin. Min personliga favorit är Steny Hoyer, ledamot för Maryland i representanthuset. Hoyer har besökt Israel så många gånger att han lika gärna kunde flytta dit. Man kan lita på att han får ett högt sugande ljud till svar av åhörarna, när han lyriskt talar om den judiska statens många underverk. En smula utländsk lyster skall den franske ovårdade ”filosofen” Bernard-Henri Lévy skänka denna tillställning. Han har betecknat den brutala israeliska ockupationsarmén som ”den mest moraliska i världen”.

Den som vill bilda sig en uppfattning om hur stora pengar och hur stor politisk makt, som finns företrädda hos AIPAC i år, rekommenderas att studera talarlistan, en överväldigande uppvisning av hur det kommer sig att Förenta staterna slaviskt lyder Israel och dess intressen. Tungviktarna till talare och andra deltagare sekonderas av hundratals fler kongressledamöter, domare i Högsta domstolen och ledande regeringstjänstemän, liksom en rejäl dos ”experter” från de vanliga judebehärskade proisraeliska tankesmedjorna, som vuxit upp som svampar ur marken jämte K Street, däribland sådana berömdheter som John Bolton, Victoria Nuland, William Kristol, Elliot Abrams och Eric Cantor. De deltagare, som kommer från regeringen, kommer naturligtvis att strunta i sin ämbetsed, vari de svurit att försvara Förenta staternas författning mot ”alla inre och yttre fiender”, men vad betyder det, när ändå alla gör knäfall för Israel?

Slagordet för i år är ”Välja att leda”, ett intressant mål för en organisation, som i sitt ledband haft den ene presidenten efter den andre alltsedan Bill Clinton. Premiärminister Benjamin Netanyahu, som hemma i Israel står inför ett riksrättsåtal, kommer också till stan och skall träffa president Donald Trump. Han kanske väljer att stanna, eftersom Israel är särskilt bra på att åtala, fälla och fängsla sina korrupta ledare.

Det har förekommit välgrundad spekulation om att Trump vid deras möte kommer att avslöja en fredsplan för Israel-Palestina, en ”tvåstatslösning”, men eftersom denna möjligen kommer att förutsätta Israels tillbakadragande från flera av de stora delar av Västbanken, där man upprättat ”bosättningar”, kommer den inte att upptas gynnsamt av Netanyahu. Israel är förvisso mottagligt för möjlig påtryckning från Vita huset för en lösning, men eftersom Trump hittills visat sig oförmögen eller ovillig att på något som helst sätt straffa en obändig Netanyahu, måste det anses osannolikt att han denna gång lägger om kursen.

Donald Trump och Benjamin Netanyahu. Foto: U.S. Embassy Tel Aviv

AIPAC måste vara särskilt belåten, eftersom Israel fått ett älskvärt bemötande av Trumpadministrationen i Washington. Den stora gåvan till Netanyahu var administrationens erkännande av hela Jerusalem såsom Israels huvudstad jämte löftet att flytta Förenta staternas ambassad till staden. Inget annat land har för närvarande sin ambassad i det folkrättsligt omstridda Jerusalem, ehuru Guatemala följt Washington i spåren och tillkännagivit att det också ämnar fysiskt flytta sin diplomatiska representation.

Utrikesdepartementets ursprungliga flyttplan handlade om att skjuta upp ambassadflytten tills den nya byggnaden uppförts, men Vita huset påskyndade nyligen förfarandet, enligt uppgift efter påtryckning av donatorn till republikanska partiet, den judiske miljardären Sheldon Adelson, och kommer att öppna en tillfällig inrättning i maj, vilket är tänkt att sammanfalla i tiden med firandet av 70-årsjubileet av Israels grundande 1948. Netanyahu har bett Trump att framträda vid öppnandeceremonin och även att deltaga i firandet av 70-årsjubileet.

Israel har även haft förmånen av att Trumps arbetslag för Mellanöstern helt och hållet består av judar, som är Israel hängivna. Det leds av hans svärson Jared Kushner och räknar som sina medlemmar bland andra konkursadvokaten, ambassadör David Friedman, som ekonomiskt stött Israels olagliga bosättningar, och Jason Greenblatt, bolagsjurist åt Trump Organization, såsom särskild representant för internationella förhandlingar. Dessutom får Kushner enligt uppgift särskild rådgivning av en grupp ortodoxa judar han känner från sin synagoga och genom sina affärsintressen.

Det resultat som erhålls av detta alltigenom judiska arbetslag, som bestämmer Förenta staternas Mellanösternpolitik, i förening med en välvilligt inställd president, är förutsägbart, och lika tydligt är att det inte medför några fördelar för Förenta staterna. Israel har kunnat dramatiskt utvidga sina bosättningar på stulen palestinsk mark och hetsar till flera nya krig mot sina grannar i regionen utan något motstånd från Washington. Alldeles tvärtom: Förenta staterna har visat sig villigt att gå Israel till handa för nya krig med Syrien, Libanon och Iran. Flera senatorer, som nyligen återvänt från Israel, påstår att en invasion från Libanon är att befara, och detta grundar de på hävdanden om att Hizbollah är i färd med att med Irans stöd bygga en fabrik för tillverkning av avancerade missiler. Detta är bara ännu en bluffhistoria, avsedd att framställa Israel som det eviga offret för sina brutala och hotfulla grannar, när verkligheten är det omvända förhållandet. Hatet mot Iran och dess bundsförvanter är särskilt farligt, eftersom det kan leda till ett nytt krig, som på ett ödesdigert sätt kan gå alldeles över styr, om tredjepartländer såsom Ryssland och Kina blandar sig i för att skydda sina egna intressen.

Verkligheten är den att det är ett militärt dominant Israel, som regelbundet i Syrien bombat mål som det hävdat tillhöra Iran eller Hizbollah likaväl som syriska militära inrättningar. Israel har hotat att bomba Libanon tillbaka till ”stenåldern”, vilket föranleder frågan vad dessa nationer gjort för att väcka Sions vrede. Så gott som intet. En föregivet iransk drönare, som påstås ha skickats upp från Syrien, hamnade i luftrummet ovanför de Syrien tillhöriga och av Israel ockuperade Golanhöjderna, innan den sköts ner. Hur många drönare har Israel låtit flyga över Libanon och Syrien? Hundratals, om inte tusentals.

Och när israeliska plan flög djupt in i Syrien för att bomba vad som hävdades vara den bas som drönaren skickats från, sköts ett av dessa plan ned med en syrisk luftvärnsrobot. Israel inledde då en större bombningskampanj mot syriska militära mål och förmåddes att avstå från mycket, mycket värre krigshandlingar endast av Vladimir Putin, som varnade Netanyahu för att vidga konflikten. Märk att det var Ryssland, som fick Netanyahu att hejda sig, inte Washington. Förenta staterna var under tiden upptaget med att försöka rättfärdiga sin fortsatta militära närvaro i Syrien, också detta på Israels och AIPAC:s begäran.

Även Hillary Clinton har hållit tal vid AIPAC:s konferenser. Foto: Lorie Shaull/CC BY-SA 2.0

Varenda amerikansk president har varit tvungen att böja sig för den judiska makten i Förenta staterna. Det är säkrast att utgå ifrån att både AIPAC och de hundratals andra judiska och kristet sionistiska organisationer, som existerar åtminstone delvis för att nära och skydda Israel, vet det. Även Barack Obama, vilkens förhållande till Netanyahu var ohöljt kyligt, visste vad som gällde och gav den judiska staten 38 miljarder dollar. Han motsatte sig Israels expansion på den tidigare palestinska Västbanken men gjorde aldrig det ringaste för att hejda den förrän mot slutet av sin sista ämbetsperiod, då han lät Förenta staterna avstå från att rösta vid en FN-votering, som fördömde de olagliga bosättningarna, en tom gest.

Krav som framförts om att AIPAC, denna ekokammare för israeliska intressen, borde låta registrera sig i enlighet med Lagen om främmande agenters registrering av år 1938, har en rad justitieministrar struntat i alltsedan president John F. Kennedys dagar. Han sökte förmå AIPAC:s föregångare, Amerikanska sionistiska rådet, att lyda denna lag. Han mördades strax därefter; här gör jag inte nödvändigtvis något samband gällande, även om tanken vidrör Jack Ruby.

Här hemma var ”Lobbyn” framgångsrik förra året, 2017, då numera 23 delstater antagit lagar som gör det olagligt att bojkotta Israel för den som vill ha affärsförbindelser med lokala eller delstatliga myndigheter. För tre månader sedan, godkändes Lagen om medvetenhet om antisemitism av representanthuset med 402 ja-röster och bara två nejröster, avgivna av två kongressledamöter med libertariansk inriktning. Lagen mot bojkott av Israel, som också den för närvarande banar sig väg genom ett senatsutskott, är tänkt att ange den nya normen för den federala regeringens vördnad för Israel. Den skall göra det straffbart för varje amerikansk medborgare, ”som ägnar sig åt handel mellan delstater eller med utlandet” och stöder en bojkott av Israel eller som endast ”efterfrågar information” om en dylik bojkott. Straffsatserna har fastställts genom tillägg till två redan gällande lagar, Lagen om exportadministration av år 1979 och Lagen om export-import av år 1945, och innefattar möjliga böter på mellan 250 000 och 1 miljon dollar och upp till 20 års fängelse. Enligt Judiska telegrambyrån utformade senaten sitt förslag till denna lag med AIPAC:s benägna bistånd.

Och det kommer mycket mera år 2018. Lindsey Graham och Christopher Coons är två av de senatorer som just återkommit från en med skattemedel bekostad ”undersökningsresa” till Israel och varnat för ett förestående nytt krig. Och vad mera kom fram av deras ”undersökning”? Tydligen att Israel begär ännu mer pengar av de amerikanska skattebetalarna. Här följer vad de själva uppgav:

…de betraktade anslaget om 38 miljarder dollar under en tioårsperiod som ’en lägsta nivå’. Graham sade under ett möte med journalister att han ansåg de stadganden i avtalet ’kortsynta’ som talade om att avskaffa en ordning enligt vilken Israel kunde använda amerikanskt ekonomiskt stöd på sin egen försvarsindustri och anslaget om bara 500 miljoner dollar för missilförsvar. Coons sade att spänningarna i regionen gav stöd för tanken att man borde ge Israel mer ekonomiskt stöd och hänvisade därvid till det pågående kriget i Syrien och det bruk Iran nyligen gjort av en drönare.”

Vi kan alltså se fram emot att Kongressen röstar fram ytterligare en halv miljard dollar eller så till Israel och att dessa pengar går till att bygga upp Israels egen försvarsindustri, som konkurrerar med Förenta staternas. För närvarande måste det mesta av dessa frikostiga gåvor förbrukas på inköp av USA-tillverkade vapen, men tydligt är att detta kommer att förändras till Israels förmån. Man kan alltid utgå ifrån att Kongressen låtsas göra det rätta för det amerikanska folket, och det är gott att veta att AIPAC-folket ler, när det nu är församlat i tusenden för denna vecka och i sällskap av senatorerna Graham och Coons.

 

 

Philip Giraldi

Om författaren

Philip Giraldi (född år 1946) är en amerikansk expert på internationell politik och säkerhetsfrågor. Han innehar doktorsgraden i europeisk historia från University of London. Dr Giraldi åtnjuter ett stort anseende för att återkommande ha vederlagt falska nyheter som planterats av Israels inflytelseagenter i massmedier och regeringsorgan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Fagersta – Historien om stålets stad

publicerad Igår 7:01
– av Sofie Persson
Fagersta Bruk omkring år 1910 och 1960.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


I en kortfilm av Rune Lindström berättas historien om hur västmanländska Fagersta utvecklades under början av 1900-talet. Här värnar man om familj och traditioner och lägger stor stolthet i arbetet.

Det var på patronernas tid, berättar Lindström, som solen sken över blommor och träd i bruksorten Fagersta. Kolbäcksån flöt som en ”vallvisa” ut ur ”dalaskogarna mellan gröna hagar och blåa klackar” och vid de ”nötta trapporna, där syrenerna slår ut varje vår, dröjer det ännu kvar en still melodi ur det förgångna”.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 1 januari 2025.


I Fagersta blommade arbetet under tidigt 1900-tal. I stadens skyar pekade fabrikens skorstenar högt i himlen och vittnade om en strålande industri. Stålindustrin var, och är än idag, en viktig del av staden och många arbetade där. Fagersta Bruks gjorde sig känt över hela landet och expanderade under början av 1900-talet då det blev moderbolag åt andra järn- och stålföretag. Stålet exporterades över hela världen och industrin blomstrade.

Detta är sagan om järnet, det tunga arbetets saga, kampen med elden, stenarna som blir bröd”, säger Lindström.

Trots att Fagersta är en industristad och att mycket kretsar kring det dagliga arbetet beskrivs staden som mycket mer än så. Lindström ger en målande bild av hur stadens helhet kan ha uppfattats:

Trots den moderna tidens hetsiga puls som eggande vilar över industrisamhällets vardag är Fagersta likväl en blommande jätteidyll av hem vid hem. Under bruksgatornas yviga lönnar och lindar sover friden och hemtrevnaden sin idylliska brukssömn”.

Torgmarknad i Fagersta 1910. Foto: Okänd

Det dagliga livet

Staden utvecklades och allt fler butiker öppnades upp. På fritiden kunde Fagerstabor exempelvis besöka Fröken Johansson om man ville försjunka i böckernas värld. I ”den vackra bruksgården” gick det också att besöka biblioteket som ABF inrett.

Här letar man sig fram bland hyllorna fram till visdomens brunnar och flitens lampor lyser i läsrummets frid. Här kan man för en stund glömma vardagsmödan och blicka in i nya världar”, beskriver Lindström biblioteket.

I Västanfors kyrka samlades medborgare, familjer och vänner för fridsamma gudstjänster. Den vitmenade kyrkan står på en udde vid Kolbäcksån och här har ”många själar druckit frälsning och frid”.

Västanfors kyrka uppfördes från början som en träkyrka år 1642, men förstördes genom ett blixtnedslag 1675. I början av 1800-talet påbörjades ritningar för en ny kyrka, som sedan invigdes år 1830.

Många generationers blickar har vandrat upp på den gamla altartavlan som en gång räddats ur rök och brand när det gamla träkapellet brann ner”, berättar Lindström.

Barnen gick i skolan i ett ”hypermodernt skolhus”. Fysisk aktivitet beskrivs som en viktig del av uppfostran där ”dess ungdom härdas i fysisk fostran till dugliga samhällsmedborgare”, berättar Lindström. Sporten i sig är en viktig del av Fagersta och beskrivs börja redan i gymnastiken i skolan. Fotbollen drevs framåt och bandyn beskrivs som framgångsrik.

Fagersta station år 1910. Foto: Okänd

Staden utvecklas

Lindström menar att det är den förre bruksdisponenten, Axel Fornander, som är en av de som verksammast bidragit till stadens utveckling.

Ur skogsdunkelt har den nya staden vuxit upp, berättar Lindström.  Gemensamt bygger man sakta upp staden med nya hus och byggnader, där egenintressen fått ge vika för det gemensamma målet. Lindström beskriver byggandet med en stark stolthet, där ”inte ett momentumet kan vara skönare än svensk vilja och svenska arbetares strävan än dessa tusen svenska hem”, som han menar byggdes under den här perioden.

I den gamla sockenstugan tar sedan politiker plats för att besluta om samhället. Stadens fäder sitter och följer förhandlingarnas gång samtidigt som kommunalfullmäktigeordföranden klubbar igen beslut.

Det är alla män som nedlagt tid och möda på samhällets fotväxt”, berättar Lindström.

Under en lång tid var Strömsholms kanal ortens enda förbindelse med yttervärlden. Men sedan byggdes tågstationen i Västanfors några kilometer från centrala Fagersta och beskrivs som en av landets viktigaste järnvägsknutar.

”Eldarna ska aldrig slockna”

Lindströms film om Fagersta vittnar om en kraftfull tro på samhället och medborgaren, särskilt lägger man stor vikt vid familjen och att just den är ett dragplåster för att samhället ska fungera.

I goda hem och genom ärliga makars gemensamma tro och trohet på hemmets och familjebandet vilar dock hela vårt folks öde”, säger Lindström.

Där man litar på att den enskilde drar sitt strå till stacken och hjälper till att bygga upp samhället, snarare än att förstöra det. Det är andra tider där det finns en markant kärlek till orten och människorna som varit med och byggt upp den, och även en tro på framtiden och stadens fortsatta utveckling.

De gamla eldarna i järnbärarland ska aldrig slockna, men nya lågor ska tändas. Elden från fäderna ska väckas på nytt och brinna klar och ljus”, avslutar Lindström.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så fungerar psykopater

Psykopater finns ibland oss och påverkar även stora skeenden i politiken, till enorm skada för samhället. I en text baserad på Jüri Linas kommande bok ”Psykopaternas herravälde” får vi en glimt av psykopaten i närbild.

publicerad 17 juli 2025
Verkställande direktörer vd psykopater
Jüri Lina menar att psykopaterna dominerar politiken.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Psykopati är en medfödd personlighetsstörning. Psykopater har ett antisocialt beteendemönster som orsakar enorma skador för samhället. Framgångsrika psykopater är samtidigt så pass skickliga att de ofta går fria trots att vissa av deras brott är ytterst grova.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 1 maj 2021.


Det finns inte så många psykopater i världen. Ungefär en procent av USA:s befolkning är psykopater. Även i de amerikanska fängelserna är de överrepresenterade, med 15–20 procent. De tros också vara starkt överrepresenterade hos exempelvis ideologiska sektledare och parlamentsledamöter.

Psykopatiska brottslingar är inte galna utan begår sina brott kallt beräknande. De är överväldigande och har ofta även en otrolig övertalningsförmåga. De saknar empati och förmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser. De manipulerar på ett patologiskt sätt. De har ett behov av spel och utnyttjar skickligt våra svagheter.

Det finns ingen känd behandling för att bota psykopati. Erfarenheter från amerikanska fängelser antyder snarare att behandlade psykopater i ännu högre grad blir återfallsförbrytare.

Även barn till kärleksfulla föräldrar kan bli psykopater. Många är våldsamma psykopatiska monster. Dr Martin Smedley från London tror inte att man kan uppfostra barn till psykopater men andra experter håller inte helt med om det. Fattigdom förvandlar inte personer per automatik till psykopater och ej heller till socialister, trots att de är misshandlade av livet. Barn till psykopater behöver inte heller själva bli psykopater. Oftast har psykopati en biologisk orsak, vilket beror på ett funktionsfel i hjärnan. Neurologen James Fallon vid UC Irvine School of Medicine lyckades isolera den gen som orsakar psykopati – MAOA-L. Andra forskare har spårat denna gen tillbaka till neandertalarna.

Psykopatiskt beteende kan också bero på ett traumatiskt slag mot huvudet, särskilt i barndomen. Forskare, däribland dr Antonio Damasio och hans kollegor vid University of Iowa, har upptäckt att skador på en viss del av framhjärnan kan orsaka allvarliga försämringar av det sociala och moraliska beslutsfattandet och orsaka anmärkningsvärda förändringar i personligheten. Även om intellektet kanske inte påverkas kan skadan förändra en flitig person till en oansvarig drummel. Forskning har visat att effekterna är ännu mer synliga om skadan inträffat i mycket unga år (Nature Neuroscience, oktober 1999).

Två eller fler personer som har psykopatiska drag, kan påverka andra som ingår i deras närmaste krets (företag, parti, terroristgrupp eller religiös sekt) så att de tar efter det psykopatiskt avvikande beteendet. Dessa personer har vanligtvis sinsemellan nära känslomässiga band, tillhör vanligen samma familj, grupp eller sekt, och lever isolerade från andra.

I allmänhet är det den ledande personen ”den primära psykopaten” som har en äkta beteendestörning. De andra har påverkats av dennes dominerande stil som gör att ”inducerad psykopati” kan uppstå, i likhet med inducerad psykos (Folie à deux). Om de störda personerna separeras, kvarstår beteendeavvikelser hos den som är psykopat, medan de andra kan bli symptomfria.

Vilka egenskaper kännetecknar en psykopat?

Den kanadensiske psykologiprofessorn Robert Hare var pionjär inom ämnet kriminalpsykologi och professor på University of British Columbia, där hans studier handlade om psykopater. Hare har sammanfattat en testlista på 20 punkter över de viktigaste psykopatiska egenskaperna. Denna har blivit en värdefull måttstock för bedömning av psykopater. Om man samlar in 30 poäng av 40, kan man enligt Hares test med hög sannolikhet bedömas vara psykopat.

Psykopaten är talför och ytligt charmig, har förhöjd självuppfattning, har ett påträngande behov av spänning. Han är patologiskt lögnaktig, bedräglig och manipulativ. Psykopaten saknar ånger- och skuldkänslor, är känslokall och har bristande förmåga att hysa medkänsla.

Psykopaten har därtill stort behov av att förvränga verkligheten och är immun mot sanning och fakta. Gäng ger stora möjligheter för psykopater. I en regering, ett bolag eller en frimurarloge utgör detta det kamouflage som psykopaten behöver.

Psykopaten är en professionell bedragare och dras till det politiska livet för dess stora möjligheter att manipulera och dominera andra människor.

En psykopat kan endast ibland stå för sina handlingar och förringar eller förnekar som regel följder för andra människor. En psykopat är inte intresserad av andra människors känslor. De tycker om att göra narr av andra. De dödar och stympar med inlevelse. Psykopater är stolta över att kunna ljuga på ett ”professionellt sätt”, de är mytomaner. Det som psykopaterna anser vara rätt, oavsett vilka sagor det kan handla om, tvingas andra att tro på.

De agerar rovdjur och föreställer sig att de som inte är med i spelet är byten.

Psykopater är samhällets vilddjur och de charmar, manipulerar och beter sig hänsynslöst på väg genom livet.”, skriver Robert Hare i ”Psykopatens värld”(s. 13.).

Deras aggressiva vandalism leder till revolutioner och krig och vållar därmed mycket sorg och lidande.

Deras beteendeproblem börjar i tidig ålder. Dr Smedley anser att man bör försöka upptäcka tecken på psykopati eller personlighetsstörning hos barn, så att man borde ingripa så snart som möjligt. När de når vuxen ålder, fungerar inte längre någon terapi.

Bland andra kännetecknande egenskaper är deras sexuella beteende promiskuöst. De saknar realistiska, långsiktiga mål, trots att de planerar långt i förväg. De är impulsiva och ansvarslösa och tar inte ansvar för sina handlingar. De har oftast många kortvariga äktenskapslika förhållanden.

De visar upp en ovanlig kriminell mångsidighet. Många psykopater är framgångsrika affärsmän, akademiker, politiker och ofta även frimurare. Redan under sina unga år begår de som regel olika brott.

Psykopaten kan vara charmerande. Han berättar fantastiska historier, talar på ett medryckande och sympatiskt sätt. Han kan säga rätt sak vid rätt tillfälle och med rätt tonfall, samt med en övertygande mimik. De är duktiga skådespelare genom att vara otroligt lömska och sluga.

En typisk psykopat är känsloblind, det vill säga att man inte kan lära dem medkänsla. Det är slöseri med tid. Psykopater har svårt att bearbeta, förstå och ta till sig emotionellt material, enligt flera hjärnbilder. Skillnaderna är slående på hur psykopaterna reagerar på känsloladdade ord. I psykopatens hjärna är aktiviteten mindre och det syns i det limbiska systemet, vilket är viktigt vid bearbetning och alstring av känslor. Problemet syns speciellt tydligt i amygdala, som är en nervsamling i tinninglobens djup mitt i hjärnan och är avgörande för känslor och känslomässig inlärning. Den är också viktig för framkallande av fruktan.

Vid möte med sorgsna människor aktiveras amygdala. Hos psykopater har konstaterats att amygdala fungerar dåligt. Detta betyder att psykopater har hjärnskador; hjärnbarken fungerar inte som den ska. Psykopater saknar kontrollmekanismer. Friska hjärnor har mängder av nervtrådar mellan amygdala och hjärnbarken. Psykopatens hjärna saknar många av dessa.

Psykopaten vill inte arbeta eller bygga upp någonting. Han vill helst förstöra och härja.

De värsta lögnarna är de som håller sig på gränsen till sanningen och anklagar andra för sina egna brott.

Psykopater är teatraliska. De använder en roll som offer för att väcka medkänsla för att utnyttja detta och därigenom kunna agera i sina egna intressen. Psykopaten ångrar sig inte.

Psykopaten är samvetslös och utan känslor för andra människor. Han tar vad han vill och gör som han tycker och bryter mot alla normer.

När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss att känna förtroende och lita på honom. Psykopater är mycket förslagna och beräknande.

Psykopati är planerad ondska och när man påstår att psykopater saknar långsiktiga realistiska mål, menar man mål sett ur ett mänskligt perspektiv. Det kan poängteras att psykopater aldrig får bedömas efter mänskliga mått. Bakom charmen, det leende ansiktet och den intensiva blicken finns rovdjuret som planerar sin attack. Psykopaten fylls med välbehags- och lustkänslor av att vinna trots att andra lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Häri ligger förklaringen till psykopaters omvända känsloliv. Behovet av att alltid vinna, innebär också att psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande.

De är alltid på hugget att snylta på någon, lura och bedra. Psykopater saknar ansvarskänsla. Det medför att när något inte passar psykopaten, lämnas detta vind för våg, helt plötsligt, ofta utan föregående varning. Det gäller vilken syssla som helst, till vardags eller i arbetet. Det gäller uppdrag och åtaganden. Det gäller även relationer. Psykopater har inga vänner. De är trolösa mot sina medarbetare och det motsatta könet.

De karakteriseras av total avsaknad av självkritik och ödmjukhet. Psykopaten är en mytoman, som har onda avsikter. Allt han/hon företar sig skall gagna honom/henne på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i dennas tjänst. Dessa lögner har ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva den egna förträffligheten och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den rakt motsatta.

Psykopaten förtalar gärna och saknar helt förståelse för ordet ”moral” och vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Han kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden.

Psykopaten är själv mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar. Hans lögner ändras från stund till stund och är sällan identiska vid två olika tillfällen. Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra. Det är dock inte så att han alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning enligt ett framgångsrikt recept.

I dagens läge finns tekniska möjligheter att relativt lätt avslöja psykopater, eftersom deras hjärnskador och andra biologiska avvikelser syns på magnetröntgenbilder. I ett normalt välfungerande samhälle borde det finnas ett offentligt krav på alla politiker att låta skanna sina hjärnor med magnetröntgen (magnetic resonance imaging, MRI). Eftersom vi inte lever i ett normalt samhälle, förblir detta tillsvidare dock endast ett önsketänkande och psykopaternas herravälde fortsätter ännu att skörda stora offer med astronomiska kostnader för samhället som följd.

Psykopater i samhället och politiken

Dessa psykiskt störda personer dominerar politiken. ’I exempelvis socialistiska sammanhang har psykopater utnyttjat arbetarna som redskap och måltavla, och även tränat sina vänsteranhängare till att agera tankepoliser åt det internationella frimureriet. Efter att genom en blodig våldsorgie ha skaffat sig kontroll över det franska samhället år 1789, planerade frimurarpsykopater att förverkliga sina socialistiska utopier även på andra håll. Deras primitiva socialism är en form av manipulation för att bedra och förtrycka människor och komma över andras tillgångar.

Även i det samtida samhället har man beklagligen skaffat sig en armé av nyttiga idioter, som saknar grundläggande kunskap, andlig insikt och förmåga att tänka logiskt och självständigt. Den verklighetsfrånvända dogmen ”allas lika värde” är ett annat modernt marxistiskt inspirerat påhitt som möjliggör för psykopater att härja fritt.

Lenin, Trotskij, Stalin och Mao Zedong är fruktansvärda exempel som uppvisar tydliga psykopatiska drag under denna ideologiska täckmantel, men psykopatin är inte knuten till en enskild ideologi utan har av allt att döma präglat exempelvis många klanledare för de ökända bankdynastierna Rothschild, Morgan och Rockefeller. Tidningsmagnaten Robert Maxwell (egentligen Jan Ludvig Hoch, 1923–1991) är ett annat exempel på en person med narcissistiska egocentriska drag och som inte brydde sig om någon i sin omgivning, men med en otrolig förmåga att manipulera och förföra folk. På typiskt psykopatiskt manér agerade han ”känsloterrorist”.

Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står i vägen för hans vilja, överträds de lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten spelar alltid teater för att nå sina mål. Att dupera och manipulera förorsakar omgivningen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om, och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete.

En liten grupp psykopater kan utgöra stor fara. Dessa kan roa sig med att ständigt sätta skräck i andra med affektiva utbrott av ursinne, som övergår i rå misshandel. Inte ens då är dessa affekter förankrade i äkta ilska. De har perversa lustar. De är notoriska återfallsförbrytare. Att hysa känslor för andra är för dem helt omöjligt.

Psykopater tar alla chanser att låta andra betala för sig själva. Parasiterandet sker i såväl liten som stor skala, allt efter möjligheterna vid varje givet tillfälle. Psykopater är de mest durkdrivna, hänsynslösa och förslagna opportunister, som tar alla chanser att sko sig på andra och på vilket sätt som helst. Det saknar betydelse om det är offrets ”sista krona som ryker” och om offret får betalningsanmärkning, blir vräkt eller vad som helst. Psykopater bryr sig inte om konsekvenser, normer och lagar. De är beräknande med ett behov av att vinna varje strid som uppstår. Alla människor är ett slags fiender som skall kontrolleras och utnyttjas.

De bygger inte sin karriär på kompetens utan på manipulation, dupering och hot och de använder andras arbeten som om det vore deras egna. Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte. Hos psykopaten kommer ett slag som en blixt från en klar himmel, men det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.

Eventuella förpliktelser bortser psykopater från, därför att förpliktelser innebär att ge något av sig själv till andra. Det är skälet till att psykopater alltid är ansvarslösa. De ser bara sina egna behov, precis som väldigt små barn. Allt som inte leder till det egna tillfredsställandet saknar betydelse.

I alla dispyter med en psykopat förnekar denne att den har någon som helst skuld till den uppkomna situationen. Alla psykopater begår brott, men få straffas. Psykopaten vill dupera och manipulera offret eller skrämma det från vettet, för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna kampen. Mänskligt lidande betyder ingenting för psykopaten, bara idéerna är något värda. Deras idéer konfronteras dock aldrig med verkligheten. Psykopater uppvisar lågt moraliskt beteende även i det lilla, betalar inte igen lån, fuskar etcetera.

De tar ofta åt sig äran för vad andra skapat och knycker idéer utan att redovisa varifrån de kommer. De är otacksamma och utnyttjar andra för sina egna syften. De ”kliver över lik”. De är duktiga på att svänga sig med fina ord. De är motsägelsefulla. Deras teorier är ofta ett sammelsurium av motsägelsefulla påståenden. Marxismen är i många olika avseenden ett praktexempel på det sistnämnda.

Deras teorier gäller aldrig dem själva. Exempelvis det ideologiska slagordet om proletariatets diktatur, där alla solidariskt skall dela på allt, gäller inte ledarna. De kan unna sig vilket lyxliv som helst. I Kampuchea betraktade röda khmererna alla högutbildade som en fara för samhället, och sköt dem som man lyckades fånga. Khmerernas ledare var högutbildade, men själva var de ingen fara för samhället.

De tar sig rätten att spela gud. En psykopat kan tortera ihjäl andra, utan att känna vare sig skuld eller medkänsla. Ett av de allra värsta exemplen på en psykopat är utan tvekan Mao Zedong. När Mao var 24 år, skrev han: “Det finns givetvis andra människor i världen, men de är bara till för mig”.

Om Mao kan man säga: som människa var han ynklig, men som monster var han storartad. Lenin, Trotskij, Mao, frimurarledaren Albert Pike var medlemmar i ett ondskans brödraskap, där vanliga människors enda berättigande ligger i att de kan tjäna psykopatens syften.

Dessa människor, som av olika skäl hamnat i maktposition, utgör en i och för sig liten minoritet, men genom sin förmåga att dupera, charma och skrämma människor, har de tillskansat sig inflytande som inte på något sätt avspeglar folkmajoritetens vilja. De utgör i själva verket demokratins dödgrävare.

Problemet förvärras av att alltför många normala människor är för fega för att säga ifrån. Alltför få i Sverige vågar stå upp för sanningen på bekostnad av sin popularitet. De flesta upprepar vindflöjelmässigt de rätta åsikterna som en trollformel. Sedan finns det en liten skara personer som aktivt vågar gå mot strömmen, men de är alltför få.

Vi vägleds av brottslingar, som är utstuderade psykopater. I deras egen officiella propaganda är de samtidigt andligen högt utvecklade och goda människor som vill bli ännu godare.

Dissidenterna, de oliktänkande, har förmågan att se samband och genomskåda de psykiskt störda makthavarnas orealistiska utopier och lögner. De som djupare och mer ingående beskriver verkligheten utsätts ofta samtidigt för smutskastning, hot och repressalier för att de försöker tala sanning. I dagens värld hyllas endast de som ljuger. För psykopaten är sanningssägare alltid ett allvarligt hot. De drömmer om att alla med ”felaktiga” åsikter inte ska få komma till tals eller i varje fall marginaliseras på olika sätt.

Den svenske filosofen Lars Adelskogh har betonat: ”Folkets okunnighet är de styrandes styrka”. Ju mindre kunskap vi besitter om psykopatin och dess uttryck inom olika sammanhang i samhället, desto större är deras makt. Det omvända gäller samtidigt – ju mer kunskap om ämnet folket har, desto mindre blir deras makt.

 

Texten är baserad på ett utdrag från Jüri Linas kommande bok – ”Psykopaternas herravälde”

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vikingen som upptäckte Amerika

I stora delar av världen kopplas den europeiska upptäckten av Amerika fortfarande ihop med den italienske sjöfararen Christofer Columbus. Faktum är dock, som är mer känt i Norden, att europeiska upptäcktsresande satte sina fötter på den nya världens stränder mer än ett halvt årtusende tidigare. Leif Eriksson var pionjären från Grönland som ledde expeditionerna över Atlanten till dagens Kanada - det nordmännen kallade Vinland.

publicerad 17 juli 2025
– av Markus Andersson
Leif Eriksson landstiger i Amerika.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Enligt källorna föddes Leif Eriksson omkring år 970 på Island som son till Erik Röde – en norsk upptäckare som bland annat grundade den första nordiska bosättningen på Grönland. Under Leifs barndom och uppväxt var stora delar av världen fortfarande mystisk och outforskad men enligt Grönlänningasagan ska islänningen Bjarni Herlofsson redan 986 ha råkat ut för dimma och kommit ur kurs när han skulle segla från Island till sin far på Grönland. Enligt legenden siktade han tre okända länder som han kallade Helluland, Markland och Vinland – vilka långt senare identifierats som delar av östra Kanada. Han gick dock aldrig iland utan fortsatte istället sin färd mot Grönland, där han ska ha berättat om sina upptäckter.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 8 juni 2024.


Enligt sagan ska samme Bjarni 15 år senare ha sålt sitt skepp till just Leif Eriksson, som satte ut med 35 män för att söka efter det land islänningen beskrivit. Eriksson följde den beskrivna rutten och nådde slutligen Nordamerika – men först sannolikt den ö som idag kallas Baffin Island – eller Labradors norra delar.

Eriksson fortsatte utforskandet av den nya kontinenten och satte upp vinterläger i ett mildare klimat, samtidigt som han skickade ut sina män att utforska omgivningarna. Enligt legenderna upptäckte man att där växte vinrankor och druvor – varpå platsen passande nog också fick heta Vinland. På platsen byggde också Eriksson och hans besättning en mindre bosättning, Leifsbudir, som senare kom att nyttjas av andra nordbor som följde i hans spår.

Själv återvände Eriksson till Grönland efter övervintringen – enligt källorna med en last bestående av bland annat timmer och vindruvor. På vägen hem passade han dessutom på att rädda en skeppsbruten isländsk besättning – något som kan ha varit skälet till att han också fick smeknamnet ”Leif den lyckosamme”.

Staty över Leif Eriksson i Minnesota. Foto: Mulad

Eriksson återvände aldrig till den nyupptäckta kontinenten utan dog som hövding på Grönland mellan 1018 och 1025. Hans upptäckter blev dock mycket betydelsefulla och andra nordbor valde snart att söka upp de landområden han och hans besättning beskrivit. Leif Erikssons bror Torvald ska exempelvis senare ha seglat till det nyupptäckta landet, men snart hamnat i konflikt och dräpts av vad man vid tiden benämnde som ”skrälingar” – alltså indianer eller inuiter. Enligt Erik Rödes saga seglade också Torfinn Karlsämne tillsammans med 160 män och kvinnor, boskap och förnödenheter och satte upp läger vid just Leifsbudir och försökte där bygga upp ett samhälle. Efter olyckor och konflikter (interna såväl som med urinvånarna) övergavs dock slutligen planerna på en permanent nordisk bosättning i Nordamerika.

Hur mycket sanning det ligger i sagorna är idag svårt att säga med säkerhet. Det står dock definitivt klart att nordbor mellan år 990 och 1050 faktiskt bosatt sig i Nordamerika. Vid L’Anse aux Meadows, i de norra delarna av kanadensiska Newfoundland, upptäcktes redan på 1960-talet rester efter en vikingabosättning där bland annat minst åtta husgrunder, verktyg, metallrester, synålar och rester av en smedja påträffades. Det kunde också bedömas att bosättningen använts endast ett par år innan den övergivits – vilket också stämmer väl överens med de nordiska sagorna.

Rekonstruktion av vikingabosättning i L’Anse aux Meadows. Foto: Dylan Kereluk/CC BY 2.0

När fransmännen koloniserade Nordamerika på 1600-talet fick de höra en indianlegend där det berättades att det långt bort i norr funnits ett kungarike där blonda män satt på stora rikedomar av guld och pälsverk – men att det var nästan garanterat dödsdömt att försöka ta sig dit. Det har åtminstone lyfts fram hypoteser om att berättelserna haft sitt upphov i verkliga möten med nordmän hundratals år tidigare.

Även om Leif Eriksson och de nordiska upptäcktsresandena kanske inte orsakade någon långsiktig större förändring för den nordamerikanska kontinenten, har de definitivt bidragit till vår förståelse för världens utforskning. Vikingarnas upptäckaranda och sjöfartskunskaper var exceptionella och deras resor utvidgade världsbilden i Europa långt före renässansens upptäcktsresor.

Leif Erikssons upptäckt av Amerika. Målning: Christian Krohg (1893)

Dagen för Leif Erikssons landstigning i den nya världen, 9 oktober, firas idag i delar av USA med Leif Eriksson-dagen, som en hyllning till vikingarnas bedrift och de nordiska bidragen till världens historia. Firandet är heller inte bara ett erkännande av Erikssons prestationer utan också av utbytet och mötet mellan två världar.

Även om det fortfarande finns många obesvarade frågor om Erikssons tid i Vinland har hans arv på många sätt levt kvar. Intresset för vikingarnas resor och deras kultur har blivit ett område för såväl akademisk forskning som populär fascination över Leif Erikssons upptäckaranda, som drev honom och hans besättning hela vägen över Atlantens stormiga hav till platser där inga européer tidigare satt sina fötter.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sällsynta månfenomen kopplas till Stonehenge

publicerad 17 juli 2025
– av Redaktionen
Stonehenge är en av världens mest mytompsunna platser.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Sedan tidigare har man konstaterat att det förhistoriska monumentet Stonehenge är positionerat i linje med solens rörelser. Arkeoastronomer i Storbritannien pekar nu på att det också verkar vara kopplat till ett större så kallat månstillestånd.


Artikeln publicerades ursprungligen den 27 april 2024


Ett vanligt månstillestånd, på engelska lunistice, är när månen når sin nordligaste eller sydligaste punkt under loppet av en månad. Ett större månstillestånd är däremot ett sällsynt astronomiskt fenomen som innebär att deklinationen vid månstilleståndet varierar i en 18,6 år lång cykel mellan 18,134° (nord eller syd) och 28,725° (nord eller syd), på grund av månens precession. Ett månår är som bekant endast 354 dagar, alltså 11 dagar kortare än solårets 365 dagar något som också kan ha en forntida symbolik i Jera Runan.

Forskare har förbryllats över att dessa specifika månrörelser, som då endast förekom en gång per generation, sammanfaller med det förhistoriska monumentet. Nu ska ett projekt med forskare från universiteten i Oxford, Leicester och Bournemouth se närmare på fenomenet.

Stonehenges arkitektoniska koppling till solen är välkänd, men dess koppling till månen är mindre känd, säger professor Clive Ruggles, professor emeritus i arkeoastronomi vid Leicester University i ett pressmeddelande och fortsätter:

De fyra stationsstenarna ligger i linje med månens extrema positioner, och forskare har i åratal diskuterat om detta var avsiktligt, och – om så är fallet – hur detta uppnåddes och vad som kan ha varit dess syfte.

Allmänheten bjuds in

Forskarna planerar att dokumentera månuppgångar och nedgångar vid viktiga tidpunkter under året då månen kommer att vara i linje med stationsstenarna. Vidare planerar man att dokumentera händelserna och visa de visuella effekterna på stenarna genom ljusmönster och skuggor, vilket man kommer att göra genom en livestream som anordnas av English Heritage som förvaltar Stonehenge.

Vi kommer att bjuda in allmänheten att delta i en rad evenemang under året när vi tar ytterligare ett litet steg mot att avslöja Stonehenges hemligheter, säger Jennifer Wexler vid Engligh Heritage.

Fakta: Stonehenge

Det förhistoriska monumentet ligger i sydvästra England och består av höga stenpelare resta i ring med överliggande stenblock. Troligen började man bygga den för cirka 5000 år sedan, men att det sedan byggdes i tre faser under tusentals år. Det är oklart exakt hur man lyckades få dit stenarna, men man har kunnat konstatera att en typ av sten som använts kom från Preseli Hills Wales, som ligger 250 kilometer därifrån.

Stenarna ska ha rests med hjälp av fogar man vanligen endast ser vid träbearbetning och som hittills inte setts användas på något annat förhistoriskt monument. Syftet med monumentet är oklart, men man spekulerar kring det faktum att en framträdande sten, så kallad HeelStone, markerar den plats på horisonten där soluppgången vid sommarsolståndet syns när man tittar från stencirkelns mitt. Varje år samlas tusentals människor för att titta på denna händelse.

Sedan 1986 finns monumentet på Unescos världsarvslista.

 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.