MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 17 juni 2025

tisdag 17 juni 2025

40 år med AIDS

Författaren Ingemar Ljungqvist blickar på Världsaidsdagen tillbaka på det dödliga HIV-virusets historia och märkliga uppkomst för 40 år sedan.

publicerad 1 december 2018

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

59 670 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Det är nu nästan exakt 40 år sedan som den första patienten med en besvärlig immunbristinfektion dök upp på en mottagning i New York i december 1978. Det skulle efter något år visa sig att det var patient nummer ett i en världspandemi av AIDS. Beteckningen ”aids” kom man överens om först 1981. Andra enstaka anekdoter om tidiga möjliga fall hade ingen epidemi i sitt släptåg. Idag har fler än 60 miljoner människor smittats och fler än 25 miljoner avlidit av sjukdomen.

I den bok jag publicerade 1992, Aids Tabu (Ursprung, utveckling, behandling), redovisades de fakta som krävdes för att förklara viruset HIV och därmed sjukdomens uppkomst. Detta med över 200 referenser som underlag. För övrigt ledde boken till att jag senare fick godkänt på en 10–poängs kurs i biologisk tillämpning 1994 på Göteborgs Universitet och till en Doctor of ScienceOpen International University of Complementary Medicine i Colombo, Sri Lanka 1999. Boken finns fortfarande att låna via fjärrlån på biblioteken, men en mycket bra nutida recension finns tillgänglig här.

I sammanfattning: att utreda hur sjukdomen uppstod var ett detektivarbete. Min slutsats då var att viruset, mest sannolikt, togs fram i ett biovapenlaboratorium i Fort Detrick, åren 1976-1978 och injicerades i samband med testningen av ett nytt vaccin. Då, 1992, tog jag inte ens upp frågan om huruvida detta var ett medvetet försök till massdöd eller om det rörde sig om ett olycksfall i arbetet.

De främsta indikationerna till slutsatsen om att det skulle rört sig om ett människotillverkat virus var:

  • Motivet. Amerikansk militär hade upprepade gånger tillkännagett sina ambitioner: ”Inom de närmaste 5-10 åren skulle det troligen vara möjligt att framställa en ny infektiös mikroorganism”. (Utdrag ur budgetäskandena i representanthuset i USA 1969 där militären framställde sina önskemål.)
  • Epidemins upptakt: den startade i New York där egenskaperna hos de första patienterna helt sammanföll med de frivilliga HS män som ställde upp som frivilliga för att testa ett hepatit B vaccin. Detsamma upprepades med ett halvårs mellanrum också i Los Angeles och San Francisco. Starten skedde december 1979.

 

Den afrikanska epidemin startade först 1981. De två länder som rapporterade fall det året var Sydafrika (vit HS-man) och Uganda. Däremot spreds hela tiden vilseledande uppgifter om Afrika som ett aids-inferno. Uppgifterna om debutår är de som respektive nationella hälsobyråer kommit fram till. Här har exempelvis länder i Europa angett följande år; Danmark 1980, Spanien, Schweiz och Frankrike alla 1981 och Sverige 1983. Om således exempelvis en svensk läkare eller forskare påstår att det hela uppstod i Afrika, så är detta mest ett utslag av en annan åkomma – rasism.

  • Virusets släktskap. HIV var för mänskligheten ett nytt virus med lentiegenskaper. Sådana var kända tidigare bara hos fyra djurarter. Visna hos får, CAEV hos getter, EIAV hos hästar och Bovint visna-virus hos kor. Inget av dessa virus kunde dock ensamt stå som upphov till HIV. Däremot skulle de försök som utfördes i stor skala, under åren 1972-78 på rekombinerade virus där gensegment från två eller flera virus fogades samman kunna vara en mycket trolig källa till HIV.

 

De ledande forskargrupperna i USA lanserade istället ett mycket avlägset virus i släktskapet som föregångare till HIV. Ett apvirus som härbärgerades av den gröna markattan.

  • Desinformation. Inom aidsforskningen skedde upprepade gånger rena försöken till forskningsfusk och desinformation. Dessa hade oftast sitt upphov i den amerikanske virologen Robert Gallos skriverier och uttalande. När de underkastas granskning avslöjar de istället att Gallo manövrerade för att dölja sanningen. För den som avslöjat dessa falsarier står det emellertid klart att Gallo och hans överordnade på detta sätt försökte dölja en mycket bister sanning.

 

Efter bokens utgivning har det tillkommit en del nya forskningsrön och vittnesmål som ytterligare förstärker min slutgiltiga teori: att viruset verkligen var framtaget i ett laboratorium – men jag kan nu också kan slå fast att detta gjordes medvetet som ett led i att finna nya biologiska vapen som åtminstone tillfälligt kunde hejda en okontrollerad befolkningstillväxt och då speciellt i tredje världens länder.

Leonard Horowitz

Tilläggen utgörs av den bok, Emerging Viruses, Aids & Ebola, Nature, Accident or Genocide, som skrevs av Leonard Horowitz och utgavs 1996. Förutom att ta upp samma fakta som i Aids Tabu har författaren med utomordentlig dokumentation klarlagt hur de olika företagen försåg såväl Fort Detrick som Robert Gallo med nödvändigt material och där betalaren var den amerikanska militären. Horowitz hade också följt pengarnas spår.

Sue Arrigo

I en mycket välskriven dokumentation har den avhoppade CIA-agenten Sue Arrigo bland annat redogjort för sina möten i Vita Huset där militären redogjorde för sina ”framgångar” att åstadkomma nya livshotande sjukdomar. Bland annat visade de upp huden från en avliden afrikansk aids-patient. Sök på Sue ArrigoWhite TV.

Markattan ersattes av schimpansen

1999 övergav forskningsetablissemanget helt plötsligt grönapeteorin, för att ersätta markatteviruset med ett virus från en schimpans. Bakom publikationen stod främst Beatrice Hahn men också Robert Gallo. Detta virus var onekligen mycket snarlikt HIV.

Men man glömde frågeställningen hur schimpansen kontrakterat viruset ifråga. Man nöjde sig i publikationen i Nature med att i sammanfattningen slå fast att apan ifråga var fångad som unge i Uganda. Vad man inte tog upp lika tydligt var att schimpansen hade ett långt förflutet som försöksdjur och hade dött av hög ålder. Men viktigare var att schimpansen, som hette Marilyn, efter sin död hade blivit placerad i en frysbox på just Fort Detrick. Vad vi fann i det finstilta var att just det experimentvaccin som använts vid hepatit-B försöken först hade testats på just ett antal schimpanser. Att forskningssamfundet inte först försökte söka efter virusets ursprung just där Marilyn förvarats efter sin död, utan med nästintill automatik slog fast, att hon smittats i sin barndom är helt klart en ovetenskaplig inställning.

Peter Duesberg

Men det fanns också en utbredd diskussion inte minst bland aktivister om huruvida HIV var en laboratorieprodukt eller inte. Här gällde det att tillämpa en helt annan taktik eftersom etablerade forskare som Robert Gallo inte längre var trovärdiga. Strategin gick ut på att låta en av Gallo närstående virolog Peter Duesberg stort slå upp teorin att HIV och Aids inte hade något större samband. Förvisso hade Duesberg i sina texter pekat på några av de mekanismer inom sjukdomsförloppet som man dittills inom forskningen inte helt kunnat förklara, exempelvis den extremt långa tiden mellan smittotillfälle och tills kroppen börjar producera antikroppar mot HIV, den så kallade serokonversionen. Han åberopade också Kochs postulat, dvs att en patogen mikroorganism måste kunna framkalla sjukdom i varje varelse den infekterar. Det sistnämnda gäller inte för HIV (dock med vissa undantag; får, häst och schimpans) – och inte heller för många virus. De är tämligen artspecifika när det gäller smittsamhet. Inte desto mindre lyckades Duesberg få många anhängare bland speciellt lekmän – och därmed slutade dessa rikta uppmärksamheten mot ett av de allra största brott som riktats mot mänskligheten. Jag träffade personligen Duesberg vid en alternativ aidskonferens. Mina farhågor gentemot honom stärktes vid det mötet. Exempelvis ställde jag testfrågan till honom om han också uteslöt Visna-viruset som orsaken till fårens Maedi-Visna sjukdom. Hans svar blev ja, Alltså slog det mig att han förklarar den sjukdomens orsak med fårens promiskuösa leverne gärna uppiffat med intagande av allehanda droger som poppers etc. samma ”förklaring” han hade uttryckt för Aids uppkomst.

Hela Duesbergs uppförande under konferensen var förvirrande. Men detta var förmodligen avsikten – att skapa förvirring i en vetenskaplig frågeställning.

Diskussion och debatt

Frågeställningen om HIV var en laboratorieprodukt medvetet framställd för att hejda befolkningsökningen är för de flesta en alldeles för oerhörd frågeställning. Man vill gärna förneka den möjligheten. Men det finns också en annan dimension. Då, när boken var färsk, var det relativt enkelt att nå ut via media. De flesta lokala nyhetstidningar som tillfrågades lämnade gärna stort utrymme. Till och med Sveriges Television gjorde ett stort inslag i sitt nyhetsprogram – flera radioprogram gjorde detsamma. Men efter millennieskiftet har debatt- och diskussionsklimatet allvarligt försämrats. Nu gäller detsamma överlag för lokala tidningar, som för de stora tidningarna när boken kom ut. Dagens Nyheters Karin Bojs var exempelvis på plats vid min premiärföreläsning 1992, men bestämdes sig för att inte skriva någonting. Däremot skrev exempelvis göteborgska Arbetet rättframma referat.

Jämte mig och i den grupp SARA som vi bildade 1990 deltog också filmaren Roy Andersson, som under arbetet med sin kortfilm Någonting har hänt djupdök i aids ursprung. Hans slutord sedan hans debattartikel ”Vetenskapsmannen och vår tid” också refuserats i DN 1989 (artikeln publicerade jag som chefredaktör för 2000-Talets Vetenskap 10 år senare) blev:

Om vi inte får en debatt om ursprunget till vår tids farsot nu, så kanske nästa virus som lämnar laboratoriet smittar luftburet. Inför den möjligheten kan vi bara be att det inte smittar när vi skrattar tillsammans

 

Ingemar Ljungqvist, författare, skribent, lärare

Fakta Världsaidsdagen

Den 1 december, är en dag ägnad åt kampen mot sjukdomen aids. Den firas internationellt.

Dagen instiftades 1988 av folkhälsoministrar från olika länder, vid en internationell konferens om aidsprevention. Den har sedan dess årligen uppmärksammats av olika regeringar och organisationer.

Den officiella webbplatsen är worldaidsday.org.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Brian Wilson, grundare och frontman för The Beach Boys, är död

publicerad 12 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Brian Wilson Beach Boys
Brian Wilson blev 82 år.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

59 670 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Brian Wilson, den legendariske musikern och kreativa kraften bakom The Beach Boys, har avlidit vid 82 års ålder. Wilson, som var en av grundarna till bandet och dess ledande låtskrivare, lämnar efter sig ett arv som förändrade pop- och rockmusiken för alltid.

Brian Wilson föddes den 20 juni 1942 i Inglewood, Kalifornien, och visade tidigt prov på enastående musikaliska talanger. Redan i början av 1960-talet bildade han tillsammans med sina bröder Dennis och Carl, kusinen Mike Love och vännen Al Jardine The Beach Boys.

Gruppen blev snabbt synonym med det så kallade ”kaliforniska soundet” – musik som fångade surfkulturen, ungdomslivets frihet och soliga stränder.

Men det var Brian Wilsons visionära låtskrivande och produktion som verkligen satte bandet på kartan. Hans arbete med albumet Pet Sounds från 1966 anses än idag som ett av de mest inflytelserika i musikhistorien.

Med komplexa arrangemang och känsliga texter tog Wilson popmusiken till nya höjder och inspirerade generationer av artister världen över.

Rock & Roll Hall of Fame och Grammys

The Beach Boys släppte officiellt 29 studioalbum, 11 livealbum och 75 singlar. Wilson och bandet valdes in i Rock & Roll Hall of Fame redan 1988. Som soloartist vann Wilson två Grammy Awards av totalt nio nomineringar, och 2001 hedrades The Beach Boys med en Grammy Lifetime Achievement Award.

År 2000 valde Paul McCartney in Wilson i Songwriters Hall of Fame och hyllade honom som ”en av de stora amerikanska genierna”. 2007 fick Wilson ta emot Kennedy Center Honors för sitt livslånga bidrag till amerikansk kultur genom musik och scenkonst.

Paul Stanley från KISS hyllade nyligen Wilson på Twitter: ”Brians häpnadsväckande musikaliska briljans kommer att glädja och påverka generationer framöver. Tack, Brian, och vila i frid”.

Psykisk ohälsa och personliga utmaningar

Trots sin framgång kämpade Brian Wilson under stora delar av sitt liv med psykisk ohälsa och drogmissbruk, vilket påverkade både hans personliga liv och karriär. Han drog sig tidigt tillbaka från turnélivet för att fokusera på studion, där han skapade några av sina mest banbrytande verk.

Hans kamp och återhämtning blev en viktig del av hans historia och bidrog till att göra honom till en ännu mer komplex och beundrad artist. Hans sista soloalbum blev No Pier Pressure, som släpptes 2015.

Brian Wilson fortsatte att skapa musik långt in i vuxen ålder och gjorde sin sista offentliga konsert 2022. Hans inflytande sträcker sig över flera musikgenrer, från surfrock och pop till art rock, och låtar som Good Vibrations och God Only Knows är odödliga klassiker.

Familjen meddelade hans bortgång med orden: ”Vi är förkrossade över att meddela att vår far Brian Wilson har avlidit. Vi saknar ord just nu. Vänligen respektera vår integritet vid denna tidpunkt då vår familj sörjer. Vi inser att vi delar vår sorg med världen”.

Brian Wilson lämnar efter sig ett rikt musikalisk arv och en plats som en av de mest betydelsefulla och innovativa musikerna i 1900-talets populärkultur. Nu sörjer musikvärlden en sann pionjär, men hans toner och melodier kommer att leva vidare och fortsätta inspirera.

Faktaruta: Brian Wilson

Namn: Brian Douglas Wilson
Född: 20 juni 1942, Inglewood, Kalifornien, USA
Död: 11 juni 2025, 82 år gammal
Yrke: Musiker, låtskrivare, producent, sångare, basist
Band: The Beach Boys (grundare och kreativ ledare)

Milstolpar i musiken:

  • I Get Around (1964)
  • Help Me, Rhonda (1965)
  • California Girls (1965)
  • Pet Sounds (1966) – banbrytande album med komplexa arrangemang
  • Good Vibrations (1966) – en av popmusikens mest hyllade singlar
  • God Only Knows (1966)

Musikaliskt arv:

  • Pionjär inom studioteknik och flerspårsproduktion
  • Känd för innovativa vokalharmonier och orkestreringar
  • En av 1900-talets mest inflytelserika låtskrivare och producenter
  • Påverkade artister som The Beatles och många inom pop och rock
  • Förde surfrock till konstnärligt nya höjder med Pet Sounds
  • Hans verk kombinerar kommersiell pop med djup och känslomässig komplexitet

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Thrillermästaren Frederick Forsyth är död

publicerad 11 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Frederick Forsyth
Frederick Forsyth blev 86 år gammal.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

59 670 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Frederick Forsyth, författaren bakom odödliga klassiker som Schakalen och Krigshundarna, har gått bort vid 86 års ålder efter en kort tids sjukdom. Han avled den 9 juni i sitt hem i Jordans, Buckinghamshire, omgiven av sin familj.

Frederick Forsyth började sin yrkeskarriär som pilot i Royal Air Force, blev sedan utrikeskorrespondent för Reuters och BBC, och var under kalla kriget en informell tillgång för MI6 under konflikter som Biafrakriget.

Livserfarenheter som lade grunden till hans journalistiska och faktabaserade berättarstil. Han kom sedermera att bli en av modern tids största thrillerförfattare.

Hans debutroman Schakalen (1971) skrevs på bara 35 dagar när Forsyth var ekonomiskt pressad. Boken blev en enorm succé tack vare sin realistiska skildring av en professionell yrkesmördare hyrd för att mörda dåvarande franske presidenten Charles De Gaulle.

Poängen (med Schakalen) var inte vem-som-ligger-bakom, utan tillvägagångssättet samt hur nära skulle han komma [de Gaulle].

Bland hans mest framstående verk märks Täcknamn Odessa (1972), Krigshundarna (1974) och Det Fjärde Protokollet (1984).

Frederick Forsyths författarskap präglades av en faktabaserad och dokumentär stil, där verklighetens komplexitet alltid stod i centrum.

Framgångsrika filmer och adelstitel

Under sin över femtio år långa karriär skrev Forsyth över 25 böcker som tillsammans sålts i över 75 miljoner exemplar globalt.

Många av dessa blev framgångsrika filmatiseringar – från Schakalen (1973) via Krigshundarna (1981) till senare produktioner som Det Fjärde Protokollet (1987).

För sitt livsverk belönades han 1997 med titeln Commander of the Order of the British Empire (CBE), och 2012 med Diamond Dagger-priset – Crime Writers’ Associations högsta utmärkelse.

Trots sin framgång förblev Forsyth en lågmäld, forskningsdriven författare som ofta betonade hur hans egen bakgrund – allt från militära uppdrag till granskande journalistik – gav hans berättelser en distinkt trovärdighet.

Nu sörjer världen en sann berättarmästare – men hans historier, lika fängslande som skarpa, kommer att leva vidare och inspirera generationer framöver.

Faktaruta: Frederick Forsyth

Namn: Frederick McCarthy Forsyth
Född: 25 augusti 1938, Ashford, Kent, England
Död: 9 juni 2025, Jordans, Buckinghamshire
Yrken: RAF-pilot, utrikeskorrespondent, författare
Debutroman: The Day of the Jackal (1971) – Schakalen

Övriga kända verk:

  • The Odessa File (1972) – Täcknamn Odessa
  • The Dogs of War (1974) – Krigshundarna
  • The Devil's Alternative (1979) – Djävulens alternativ
  • The Fourth Protocol (1984) – Det Fjärde Protokollet
  • The Fist of God (1994) – Guds knytnäve
  • The Afghan (2006) – Afghanen
  • The Cobra (2010) – Kobran
  • The Kill List (2013) – Dödslistan
  • The Fox (2018) – Räven

Utmärkelser:
– Commander of the Order of the British Empire (CBE), 1997
– Diamond Dagger, Crime Writers’ Association, 2012

Stil: Dokumentär, researchdriven och faktabaserad thriller
Sålda böcker: Över 75 miljoner exemplar globalt
Filmatiseringar: Schakalen (1973), Täcknamn Odessa (1974), Krigshundarna (1981), Det Fjärde Protokollet (1987) - med flera

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Döden – ur annat perspektiv

Människan och medvetandet

Skulle vi må bättre av att vidga vår syn på döden? Kan vi leva ett rikare liv med högre närvaro genom att se döden på ett naturligare sätt – utan fruktan?

publicerad 11 juni 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

59 670 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Kan det vara så att vi faktiskt saknar grundläggande livskunskap? Födelse, levnad och död är ju livsprocesser alla genomgår. Men trots att de är gemensamma för alla kan våra inställningar till dessa förlopp skilja sig avsevärt åt. Människans syn på livet och döden påverkas av både prägling under uppväxten, kulturell omgivning, tillägnad livs­kunskap, egenart och utvecklingsnivå. Hennes inställning till döden blir särskilt synbar ställd i svåra situationer. När döden uppfattas av människan såsom existensens definitiva slut blir den självklart något att frukta. Ställd inför hotande fara och utan förståelse för dödens natur söker hon undvika den till varje pris. Men kan priset bli för högt? Detta är ämnen för individuell begrundan.

Den fysiska livsformens bevarande är det som värderas mest av de flesta människor, vilket visar att något ädelt är under utveckling. Det är i det fysiska livet vi lär oss älska och värna om varandra. Detta ädla behöver uppnås innan livs­tillit, urskill­nings­förmåga och verkligt sunt förnuft kan vakna, och vi med högre mental­med­vet­en­het och med ökad kunskap om människans evolution kan betrakta livet ur ett högre perspektiv. Om hjärtats högre emotionella egenskaper inte utvecklades först skulle människan riskera att bli av en kall och omänsklig natur, lagd åt att hamna på avvägar i livet.

Goda kvaliteter såsom medkänsla och ödmjukhet gror lättare under svåra omständigheter, sådana som ofta ger upphov till begrundan av hållna värderingar. Genom att människan försätts i krissituationer och lär sig hantera dessa ”förbereds marken” inom henne och möjliggör medvet­enhets­­­utveckling.

Gemensamma kriser i ett samhälle har potential att höja den kollektiva medvetenheten. De bearbetade livs­erfarenheterna erbjuder en bördigare jord för de frön av kunskap som såtts i människoriket av högre naturrikens individer. Medvetenhetens normalt långsamma utveckling påskyndas när vi tillvaratar de möjligheter som ges oss under livets gång och när vi reflekterar över och bearbetar våra erfarenheter. Ett öppet och undersökande sinnelag förhindrar att emotionella illusioner och mentala fiktioner kristalliseras i vår tankevärld. Ett viktigt steg tas när människan börjar att söka förstå livets högre mening. Detta möjliggör en begynnande förståelse för människans utvecklingsväg och ett förändrat förhållningssätt till både livet och döden.

Den västerländska illusionen om bara-ett-liv

Av jordens alla invånare lär en majoritet ha insikten att detta jordeliv endast är ett av ofantligt många. Det är i västvärldens mer sekulariserade samhällen som denna kunskap ignorerats till förmån för materiell utveckling, med undantag av de stora tänkare genom tiderna, vilka insett reinkarnationens faktum. Att födas och att dö är för individen liksom aktivitet och vila, båda lika nödvändiga ur det verkliga jagets synvinkel. Vi går in i och ut ur inkarnation, om och om igen, med högst varierande perioder av vila. Det är endast det lägsta av våra höljen, den fysiska organismen, vi lämnar bakom oss på jorden. Existensen fortsätter, och lika verkligt som vi uppfattar vårt vanliga liv uppfattas tillvaron efter den så kallade döden. Det verkliga offret eller ”döden” ur jagets synvinkel är att födas till den fysiska världen – med alla dess begränsningar. Ändå är det i fysiska världen vi har att göra de livs­erfarenheter som tar oss framåt på evolutionens väg.

Den fysiska döden kommer för oss alla förr eller senare. När organismen är alltför tärd och sjuklig kommer det ena eller det andra orsaka den inre människans tillbakadragande, vilket kan kallas den naturliga döden. Detta är något oundvikligt, och ur det verkliga jagets synvinkel något nödvändigt och gott. Ett fysiskt redskap som inte längre kan tjäna sin funktion måste människan lösa ur sitt grepp och jaget således frigöras för högre existens. Människans fruktan att mista nära och kära kan naturligtvis vara stor, emedan vi i vår okunnighet tror att vi verkligen förlorar dem, och i fysisk gestalt är detta förstås sant. Men sanningen är att vi har mött och älskat varandra i så många skepnader, att vi får vara tacksamma att minnena av våra avsked i det förflutna är utom räckhåll för oss. Trots detta kan den jordiska kärleken naturligtvis ge upphov till stor sorg och saknad när en älskad närstående dör, men med de insikter vi har möjlighet att nå genom högre livskunskap kan vi undvika att låta oss förtäras av sorgen. Vi möts igen, och banden stärks. Döden är ingenting att frukta utan är en befriande övergång och glädje när vi går vidare till finare existensvärldar.

Många har vittnat om de upplevelser som mött dem under så kallade nära-döden-upplevelser – NDU – vilka dock visar endast den första anhalten efter döden – den enda från vilken människan kan återvända. Mycket mer återstår för jaget att uppleva i dessa högre världar under det att hon successivt frigör sig från emotionalhöljet och sedermera mentalhöljet, vilka möjliggjort hennes känsloliv och tankeliv under inkarnationen.

Foto: Pixabay

Konsekvensen av förnekelse

I det moderna samhället har ny teknologi inom vården mångdubblat kapaciteten att rädda människoliv, på gott och ont. Målet att till varje pris förlänga och rädda liv kan vara lovvärt och riktigt, men detta är inte alltid fallet. När eventuella konsekvenser av påstådda förebyggande och livsuppehållande åtgärder inte beaktas, kan dessa ge desto allvarligare följder för individen. Ibland förlänger livsuppe­hållande åtgärder livet i en organism som inte längre tjänar sitt syfte och där det högre jaget bara väntar på lämpligt sätt att gå över. Kunde vi se detta ur ett högre perspektiv, skulle vi kanske le överseende åt människornas ihärdiga försök att ”rädda liv”. Många gånger skadar dessa försök mer än de gör gott.

Om vi vid svåra och dödshotande tillstånd, där möjlighet till tillfriskning är utesluten, i stället kunde acceptera vårt tillstånd som en förberedelse för övergång, med tillit till att inkarnationen går mot sitt slut, skulle vi i stället kunna välja att dö tryggt hemma i lugn och välkänd miljö. Med våra nära och kära samlade kan detta bli till en stilla och vacker övergång, ett fint farväl, samtidigt som möjlighet finns att ta hjälp av palliativa insatser vid behov.

Förutom fysiska organismens begränsning när det gäller livslängd har även skördelagen sin verkan, inte enbart individuellt utan även kollektivt. Att människor ”tas ur inkarnation” är ingen slump utan har alltid en orsak, även om den må vara avlägsen och omöjlig för oss att förstå. En älskad människas död har även en betydande inverkan på närståendes utveckling, vilket ur ett högre perspektiv och under vissa omständigheter skulle kunna ses som en offerhandling. Varje individ har dessutom alltid ett livets skuldkonto som lättas av vad som kan uppfattas som ”för tidig” död, såsom kan vara fallet vid olyckshändelser eller tragiska omständigheter. Oavsett för oss ofattbara orsaker får vi aldrig tveka att ge den omvårdnad våra medmänniskor behöver. Denna omsorg är förutom ren medmänsklighet även andras goda skörd, en gott­görelse för gamla skulder och god sådd genom en ny orsakshandling. Det långa tids­perspektivet är alltid en realitet även om det ytterst sällan beaktas. En begynnande förståelse för lagen om orsak och verkan leder ofrånkomligen till större ödmjukhet inför livet.

Foto: Pixabay

Från det högre perspektivet

De större perspektiven innefattar bland annat mänskligheten såsom kollektiv, civilisationers uppgång och fall, väsendenas medvetenhetsutveckling och planetens evolution, som alla står under högre lagar. Ur det högre perspektivet är inkarnationen en nödvändighet för att växa genom livserfarenheter, lärdomar och insikter, sådana vi endast kan få i den fysiska världen. När syftet med den enskilda inkarnationen uppnåtts (något vi ej har möjlighet att nå full insikt i), inga fler möjligheter till lärorika erfarenheter kan erbjudas eller den mänskliga organismen gjorts otjänlig, kallar Augoeides, människans skyddsängel, människan ur inkarnation för fortsatt tillvaro i finare materievärldar. Augoeides tillhandahåller människan ett kausalhölje under passagen genom människoriket. Allt detta är en helt naturlig process enligt kunskap som förmedlats till mänskligheten från högre rikens individer.

Alla dessa upprepade inkarnationer tjänar till att utveckla tolv essentiala egenskaper hos människan, vilkas uppnående är nödvändiga inför nästa etapp i evolutionen, hennes övergång till det femte naturriket. Dessa för människan väsentliga egenskaper är livstillit, självtillit, laglydnad, rättrådighet, opersonlighet, offervilja, trohet, förtegenhet, livsglädje, målmedvetenhet, vishet och enhet. Alla dessa rymmer många närliggande egenskaper. Detta följande naturrike – essentialvärlden eller enhets­världen – existerar i finare materia än den fysiska, och där måste allt som inte är enhet, kärlek och visdom vara övervunnet en gång för alla. Innan dess är gemensamma målet i människoriket att uppnå enhet och broderskap, återspeglat i ett samhällsbyggande av helt ny kvalitet. Då kan mänskligheten genom sitt utstrålande av ljus, kärlek och kraft fullgöra sin egentliga roll och vara till välsignelse för lägre naturriken.

I vår tid finns denna kunskap om verkligheten framställd genom mentalsystemet hylozoik, förmedlat på nytt av den svenske esoterikern Henry T. Laurency (1882-1971) och är särskilt anpassad för västerländska sinnen.

 

Lena Fredriksson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Norsk spelstudio släpper nytt Mumin-spel

publicerad 10 juni 2025
– av Sofie Persson
Winter’s Warmth släpps till PC och konsoler under 2026.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

59 670 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Åttio år efter att Mumintrollen såg dagens ljus, får Tove Janssons bok nytt liv i spelvärlden. Winter’s Warmth bygger på Trollvinter – en berättelse om ensamhet, mognad och frigörelse, både för Mumintrollet och dess skapare.

Trollvinter, som är den sjätte boken om Mumintrollen, brukar räknas som en av Tove Janssons mest personliga verk. Den kretsar kring Mumintrollet som vaknar upp under vinterns dvala och ensam beger sig ut i vinterlandet. Där upptäcker han sig själv och mognar på personliga plan. Författaren skrev boken under en turbulent tid i sitt liv, där hon beslutade sig för att gå emot familjens värderingar och flytta ihop med sin kvinnliga partner.

För första gången tog hon steget fullt ut och började leva tillsammans med en annan kvinna. Hon frigjorde sig från familjen och blev vuxen. Efter detta blir hennes berättelser djupare och mer filosofiska, och handlar mer om existentiella frågor, säger systerdottern Sophia, som förvaltar sin mosters konstnärliga arv, till norska statskanalen NRK.

Winter’s Warmth, utvecklas av norska spelutvecklaren Hyper Games. Precis som boken präglas spelet av mycket känslor och ensamhet.

Boken är inte rädd för att ta tag i teman som ensamhet, död och isolering, och det ska inte spelet heller vara, säger vd:n Are Sundnes.

”Fortsätter traumatiseringen”

Vidare vill man få in de mer skrämmande elementen som också Jansson har i böckerna. Sundnes pekar exempelvis på Mårran, som han menar har ”traumatiserat fyra-fem generationer av skandinaver”.

Vi fortsätter den traumatiseringen genom spelen, säger han och fortsätter:

Jag tycker att det är fint om vi kan väcka lite känslor. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att folk blir ledsna eller rädda. Det är ju en del av spelmediet att det ska täcka känslor.

Spelet kommer att släppas under nästa år och finnas till PC till en början, det kommer också att släppas på konsoler, men det är oklart vilka. Spelutvecklaren släppte även ett Mumin-spel under 2023 som heter Snusmumriken: Mumindalens melodi som finns på PC och Switch.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.