Serien ”Handledning till att bli en frihetlig människa” har belyst väsentliga komponenter i frihetens och libertarianismens grundläggande åskådning. Denna avslutande artikel gäller livsmålen och vårt genomförande av dem. Uppfyllandet av ett antal krav – främst sex olika1 – baserade på denna ideologiska syn plus beaktande av yrkesarbetet och omsorgen om familjen ställer någorlunda höga villkor avseende individens arbete. För de flesta finns troligen dock utrymme för ännu högre mål och ansträngningar. Vanligen vill människan beträffande målen för sitt yrkesarbete nå längre/högre. Det kräver också att hon ständigt blir bättre och mer kreativ och innebär säkerligen också att hon bör arbeta mera.
Det finns självfallet människor som är fundamentalt nöjda med låg standard, lugn, frånvaro av ansträngningar och kreativitet, och mycket tid för privata intressen. Om sådana mål är en följd av deras val av värderingar, rationellt grundade med tillräcklig kunskap om alternativen, är det också dessa människors val. Det är bara att respektera. De flesta syns dock ha en annan uppfattning om vad livet innebär och kan ge. Grunden är när barn och ungdomar ser fram emot – och kanske uttrycker en vilja – att uppleva mycket, prestera rikligt och stå för något värdefullt. Ibland är det viktiga när man är ung att bli uppmärksammad, kanske berömd, men så småningom drivs man av sundare syften – att värdera de genuint egna målen högre än några ytliga eller påtvingade. Man vill på något område bli rik på framgångar det vill säga framgångsrik och det behöver självfallet inte alls ha något med pengar att göra. Men man vill göra något som är märkligt.
Det leder naturligt till en ambition hos individen. Och den kan leda till att denne verkligen utnyttjar sina möjligheter och använder sin styrka. Att hon utan att stoppas av några som helst hinder eller av kraven på ansträngningar ändå så småningom realiserar just sina höga mål är den mest storslagna prestation en individ kan utföra. Genom det fulla utnyttjandet av sina viktiga egenskaper realiserar hon sig själv och markerar sin närvaro i världen.
Ett engagemang att kontinuerligt utveckla sig – och därvid att verkligen arbeta nära gränsen av sin styrka med sina viktigaste eller mest unika egenskaper – är otvivelaktigt något av det värdefullaste en människa kan ha. En hög arbetsinsats, vilken konsekvent genomförs och verkligen utnyttjar hennes väsentligaste potential, är då betydelsefull. Den kommer också att realisera många av hennes mål. Att en individ inte agerar för att förverkliga sina viktiga mål och värderingar är knappast förståeligt.
Det är alltså av avgörande betydelse för människan att hon verkligen utnyttjar 1) sitt förnuft och tänkande, 2) sin fulla kraft och förmåga, samt 3) sina unika egenskaper inklusive den egna kreativiteten, i syfte att genomföra sin livsuppgift det vill säga realisera sina långsiktiga livsmål. Det gäller att välja den livsväg som bäst realiserar hennes natur. De prioriterade målen i hennes Egensyn1, vilka ju baseras på hennes egenskaper och värderingar, styr därvid hennes agerande. Innebörden av detta är då att personen realiserar sin fulla potential och skapar sin egen – förhoppningsvis – optimala utveckling. Insikten att hon inte slarvar bort sin tid på jorden ger henne då troligen ofta en stor tillfredsställelse. En bieffekt av detta är också att individen på ett maximalt sätt genom yrkesarbetet bidrar till omvärldens väl. Dessutom gäller det sjätte kravet på henne1 att stärka de samhälleliga grundvärden, som libertarianismen betonar: respekten för det mänskliga förnuftet; individens värde och frihet; rättvisa samt medmänsklighet.
Man kan av olika skäl ha en känsla av plikt beträffande vissa slag av handlingar. Dessa plikter kommer till uttryck genom de egna målen och bör vila på egna värderingar. Plikter bör ha en rationell grund, vara självpåtagna och inte vara baserade på ett yttre tvång. Ett litet antal nödvändiga plikter finns bestämda av samhället och accepteras för att detta ska kunna fortleva.
Den naturliga harmonin mellan människans kropp och själ som råder ifall man utnyttjar förnuftet och inte exempelvis lättjefullt och viljelöst leds av sina tillfälliga känslor, ökar individens kraft. En annan betydelsefull aspekt är vikten av klarheten och frånvaron av motsättningar i just individens värderingar. Det känslomässiga gensvaret på värderingarna blir då enhetligt och kan innebära ett väsentligt stöd för alla ansträngningar.
Inget av socialismens mål gällande liv och samhälle kan varaktigt mäta sig med individens egna förverkligade i ett fritt samhälle. Tvånget, kollektivismen och frånvaron i en människa av en stark, självstyrd och oberoende identitet (ett verkligt jag) gör att alla hennes ansträngningar då egentligen bara leder till misslyckande. Att förverkliga värderingar som kollektivet valt och inte du själv är faktiskt en helt värdelös sysselsättning. Ansträngningar för mål andra än sådana du själv godtagit är förkastliga.
Det är istället så att existensen ställer ett antal krav på varje individ och på hennes värderingar, mål och handlingar. Dessa är egentligen inte svåra att uppfylla, men de kräver att man tänker – och tänker själv – och respekterar sin natur som en rationell människa. Och om du inte gör det blir det konsekvenser eftersom den irrationella människan ändå alltid lever i sitt eget universum. Hennes egen individualitet föraktar hon kanske, men den utgör ändå den värld hon vistas i. Hon kan aldrig frigöra sig från sitt sinne och därmed exempelvis alla brott mot förnuftet, alla andliga kompromisser, eftergifter, reträtter, kapitulationer, övergrepp och svek, som lagrats i – åtminstone – hennes omedvetna. Ibland – men kanske sällan – kommer de upp i medvetandet genom minnet. Men oavsett det lever de kvar. Och utan att i övrigt ge sig tillkänna lägger de ofta en våt filt över hennes sinne och känslor. Men själv kan hon inte alls förstå varför världen är så dyster och livet så trist.
En person, som realiserar det eftersträvansvärda beteendet ovan, är en i primär mening god människa.2 Den åsikten anknyter till grekisk filosofi, nämligen Aristoteles tankar om godhet.3 I den kristna religionen förväntas vid livets slut, att en redovisning sker av människans liv. Då dånar domsbasunen: ”Är du färdig ? Gör räkenskap för dina år, för dina lediga stunder, för dina krafter, för din talang och dina verk”.4 För libertarianen sker inte en sådan redovisning inför övernaturliga krafter, utan den sker som en följd av dennes Egensyn och Rätt till det Egna Livet5, och vikten av att man förvaltat den senare väl.
Det är en helt personlig summering och värdefull främst för individen själv (och eventuellt för familjen). I det libertarianska samhället är frihet och individernas levnad viktigare än något annat, men värderingen av livet är helt personlig. Friheten skapar ett ansvar och de som levt enligt riktlinjerna ovan vet vad som förväntades av dem personligen. Det är då viktigt under livet att erfara känslan av att man framgångsrikt och successivt förverkligar sina värderingar och mål. Men det vi finner i slutet av vägen är också väsentligt. Det är helt individuellt, men förhoppningsvis ger det slutliga omdömet grunden för en orubblig och djup tillfredsställelse över vad man utfört under levnaden. Det bör vara en del av känslan när individen slutsummerar handlingarna och upplevelserna beträffande livsföring, arbetet, familjen och samhället.
Dan Ahlmark
Källor och referenser
(1) Nya Dagbladet – Att bestämma sin livssyn
(2) Nya Dagbladet – Den etiska faktorn
(3) Phil Papers – Aristotle on the Human Good
(4) Enligt den schweiziske filosofen Henri Frédéric Amiel
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
