MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 12 februari 2025

onsdag 12 februari 2025

Klimatdomedagssektens framfart gör svenska folket fattigt

Lars Bern bemöter i denna krönika de senaste klimatalarmistiska utspelen som hotar att göra kommande generationer väsentligen fattigare.

publicerad 14 juni 2019
Gudrun Schyman skriver på GP:s debattsida att vi måste bromsa tillväxten för att "rädda klimatet".
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Åter har klimatdomedagssekten publicerat en av alla dessa kändisartiklar som försöker skrämma oss med dystopiska påståenden om nära förestående klimatkatastrofer. Den här gången uppträder man på GP:s debattsida den 9/6 med ett upprop för att våra pensionsbesparingar skall satsas på så kallade ”klimatsmarta” investeringar.

Det är symptomatiskt att undertecknarna av uppropet är en brokig samling gamla avdankade politiker, präster, poeter, artister, författare och andra världsförbättrare. Denna grupp människor har ett omättligt behov av att skapa politiskt korrekt uppmärksamhet runt sina personer, som ett led i en personlig marknadsföring för att komma ifråga för uppdrag av olika slag, som är deras levebröd.

Artikeln visar tydligt att kompetensen på det område man uttalar sig om är genant låg. Jag skall beröra de mest flagranta felaktigheterna. Man börjar med att påstå att våra barns framtid är hotad av snabba klimatförändringar. De påstås visa sig genom extrema väderförhållanden som man säger blir allt vanligare.

Jordens klimat var fram till för 150 år sedan kallare än det varit de senaste 10 000 åren som vår interglacial pågått. Under flera hundra år av kallt klimat präglades människors liv av upprepad missväxt och svält. Sedan dess har klimatet återhämtat sig något och jordens medeltemperatur har stigit en dryg grad. En del av denna för livet fördelaktiga återhämtning har sannolikt orsakats av den haltstegring av växthusgasen koldioxid från låga 0,03% till 0,04%, som ägt rum sedan mitten av 1900-talet (vid halter under 0,02% avstannar livet). De senaste 30 åren har temperaturen stigit med 0,3 °C, där huvuddelen av stegringen skedde på 90-talet genom en återhämtning efter en kallperiod på 70-talet, då alarmisterna istället skrämde med en ny annalkande istid.

Resultatet av den långsamma klimatförändringen har varit ytterst gynnsam för livet på jorden. Vi noterar en kraftigt ökad växtlighet som delvis kompenserat för den negativa miljöpåverkan som orsakas av regnskogsskövling, industrijordbrukets monokulturer och giftspridning. Flertalet av jordens öknar har börjat krympa i gränsområden och öppnar upp för ny odlingsmark. Så, när KG Hammar pratar om förödelsen av vår planet så är absolut inte klimatförändringen orsak, utan snarare tvärt om.

Jordens spannmålsproduktion har slagit en lång rad skörderekord, tack vare den lilla uppvärmningen och den ökade tillgången på den livsviktiga koldioxiden. Missväxt som debattörerna skriver om som en orsak bakom massmigrationen är en lögn. Massmigrationen har inget med klimatet att göra, utan är orsakad av USA/NATO:s hänsynslösa krigspolitik för att skaffa sig mer kontroll över världens oljeresurser (Irak, Libyen, Syrien, Iran, Venezuela …).

Talet i artikeln om fler extrema väderhändelser är likaså lögn. Enligt landets ledande klimatforskare som jag konsulterat, ligger samtliga extrema väderhändelser under senare decennier väl inom vårt klimats normala variabilitet. Som diagrammet ovan visar så har faktiskt vädret på jorden lugnat ner sig betydligt sedan början av 90-talet. Då lanserade globalisterna klimatskrämselpropagandan som ett instrument för att skrämma mänskligheten in i en överstatlig världsordning. Bakom denna skrämselpropaganda låg oligarkernas Romklubb där en av artikelförfattarna, Anders Wijkman varit ordförande.

Att extremvädren avtar har en klar vetenskaplig förklaring i uppvärmningen på 0,3 °C under den här perioden. Uppvärmningen blir relativt större närmare polerna, vilket minskar temperaturgradienten mellan ekvatoriella områden och polområden. Det är nämligen den gradienten som driver luftströmmar och när den minskar blir strömmarna lugnare och extremvädren färre.

Den avsuttna ministern Kristina Perssons gamla medarbetare Stefan Laestadius från den socialistiska tankesmedjan Global Utmaning påstår att inom tio år är atmosfären så uppfylld av koldioxid att vi sannolikt passerat den punkt då man fortfarande kan säkra ett jordklimat som ger ringa förutsättningar för mänskligt liv. Ett fullständigt häpnadsväckande uttalande för att komma från någons som påstår sig vara forskare. Inom tio år kanske spårämnet koldioxid har ökat med omkring 0,001%. Att det skulle hota mänskligt liv är en så grov överdrift att jag lämnar det därhän. Resultatet blir säkert istället att det växer ytterligare lite bättre och därmed förbättrar förutsättningarna för vårt liv ytterligare lite grann. Jag är beredd att slå vad med Laestadius på den punkten, men jag vet att han inte nappar. Han tror nämligen inte själv på det han påstår.

Man skriver att fram till 2030 måste utsläppen av koldioxid minska med 7% per år för att undvika en klimatkatastrof. Det är bara 11 år dit och samtidigt är prognosen för världens två största länder Kina och Indien en ökning på 4-5% per år. Bara dessa två länder är 250 gånger större än lilla Sverige. Liknande utveckling ser vi i en rad andra länder. Vi kan alltså konstatera att någon sänkning av koldioxidutsläppen globalt, ligger inte i korten före 2030. De kommer att fortsätta öka.

Hur skall vi då tänka om det är så illa som artikelförfattarna påstår? Alla ytterst kostsamma svenska åtgärder för att ytterligare minska våra marginella utsläpp, är givetvis att kasta våra resurser i ett svart hål. Det gör oss bara fattigare, utan att rädda världen. Om vårt land styrdes av en realistisk verklighetsuppfattning, vore den logiska åtgärden att ta in alla klimatskatter och samla dem i en klimatfond att ha i beredskap om klimatkatastrofen skulle inträffa. Blir det som man tror skulle denna fond sedan kunna användas för att finansiera åtgärder för att mildra skadan. Om katastrofen inte kommer, vilket jag tror, kan medlen frigöras till att stärka vår allt bräckligare välfärd, till exempel genom att lägga in dem i pensionssystemet.

Givetvis kommer aldrig den politiska adeln att på detta sätt frånhända sig sin nya guldkalv, som används för att lugga alla medborgare på ständigt ökande skatteintäkter. Vi vet ju vart en stor del av pengarna går idag – till att försörja hundratusentals nya medborgare i våra utanförskapsområden, så att dessa blir en säker röstboskap åt socialdemokraterna. De gamla arbetarväljarna är ju i snabb takt på väg över till SD. Den generösa pengarullningen till denna grupp ger ju idag valuta för pengarna, genom att de till cirka 80% röstar på S. Av detta skäl omhuldas klimatalarmismen ömt av socialdemokratin. Vi fick så sent som idag svar av finansministern som aviserade fortsatt stigande bensinskatt för att ”rädda klimatet”! Kan man bli falskare än Magda Andersson?

Ser vi till uppropets syfte, så var det att mana våra pensionsförvaltare att sluta köpa aktier i några av världens lönsammaste och mest högavkastande företag. Istället skall pengarna investeras ”klimatsmart” i äventyrliga företag som vi ser gå i konkurs på löpande band. En bombsäker strategi för att i framtiden expandera gruppen fattigpensionärer med andra ord!

På detta sätt leder en grupp kändisars omättliga uppmärksamhetsbehov till, att man går den politiska adelns ärende, för att hjälpa dem att motivera allt mer skatter att belasta vanligt folk med. Kom ihåg att klimatskatterna slår absolut hårdast mot de minst bemedlade i samhället. Artikelförfattarna tar på sig ett skamligt ansvar för att enkla människor i vårt samhälle kommer att bli allt fattigare i en nära framtid.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ett år av besinningslöst våld – och nya vägskäl

Folkmord och etnisk rensning lanserades som legitimt "självförsvar". Eskalerande krigsretorik skulle göra oss trygga och freden i Sverige skulle säkras genom anslutning till en militärpakt med ett alltmer oresonligt tonläge. 2024 kom på många sätt att bli ett år där den orwellska retoriken togs till nya nivåer.

publicerad 31 december 2024
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När vi idag skriver nyårsafton i kalendern är det med ett bistert nyhetsår bakom oss.

Mer än något annat kom 2024 att utgöra den fullständiga frånvaron av en vilja hos maktetablissemanget till ömsesidig förståelse och fredlig samverkan.

Redan i januari lät Sveriges överbefälhavare uppmana svenskarna att efter två sekler av fred nu förbereda sig för ”ett krig mot Ryssland”, och i mars blev så Sverige formellt medlemmar i den USA-ledda militärpakten, Nato, utan att någon egentlig offentlig debatt har förts kring saken. Deklarationer har utlysts om att detta var nödvändigt av ”säkerhetspolitiska skäl” och skulle göra oss alla ”tryggare”, medan Natomedlemskapet i praktiken har drivit oss ännu närmare ett krig mot Ryssland. I samma veva som Sverige anslöt sig till Nato kunde det bekräftas att alliansens trupper fanns på plats i Ukraina och deltog i striderna.

Bilden av Ukrainakriget, som Västblockets proxykrig mot Ryssland, stärktes ytterligare när en läckt inspelning visade hur tyska militärtoppar diskuterade möjligheterna att attackera rysk infrastruktur och bomba Krimbron – ett attentat som sedermera genomfördes i oktober 2022. Redan tidigt under året lät även Frankrikes Emmanuel Macron deklarera att han övervägde att skicka franska soldater till Ukraina.

Parallellt med eskalationen i Ukraina fortsatte Israel genom bombningar och blockader att driva på vad som av alltfler betecknats som ett folkmord i Gaza där de högerextrema makthavarna i Tel-Aviv öppet har glatt sig över att området blivit lagt i ruiner.

På vissa utposter i Europa har det uttalade krigsmotståndet samtidigt vuxit. I maj utsattes Slovakiens frispråkige premiärminister Robert Fico för ett mordförsök, men överlevde mirakulöst – samme Fico som tillsammans med Ungerns premiärminister Viktor Orbán varnat för riskerna med Västblockets fortsatta inblandning i kriget, där han uttryckt stark oro för att konflikten i fortsatt frånvaro av diplomati kan utvecklas till ett tredje världskrig.

Statsminister Ulf Kristersson och USA:s utrikesminister Anthony Blinken. Till höger, EU-flaggan vajar när Natos bombplan flyger över Stockholms stadshus. Montage. Foto: U.S. Department of State, faksimil/Carl Bildt/X

Folkligt missnöje

På hemmaplan har Moderaterna fortsatt att ge vatten på kvarnen till kritiken att man inte skiljer sig nämnvärt från sina socialdemokratiska föregångare vid makten. Trots löften om motsatsen har den demografiska omvälvningen av Sverige fortsatt i stadig takt. I april passade man också på att driva igenom en lag i syfte att göra det lättare för barn att genomgå könsmanipulerande behandlingar, där partiföreträdare som motsatte sig idén rättades in i ledet med hjälp av partipiskan. Under sommaren lät man också fortsätta expandera övervakningssamhället, något som kommit att bli en av partiets hjärtefrågor.

Den internationella bilden av Sverige som gängkriminalitetens högborg i Europa förstärktes i augusti när danska politiker och polis gick ut och larmade om att ungdomar med svenska medborgarskap anlitas för att åka över gränsen och begå mord i Danmark. Samma bild stärktes ytterligare av att Inspektionen för vård och omsorg gick ut och bekräftade att många av landets HVB-hem i praktiken tagits över av kriminella nätverk och därmed har kunnat nyttjas som rekryteringsbaser av dessa.

Missnöjet med det politiska ledarskapet har samtidigt blivit allt svårare att dölja runtom i Europa. I februari fick de nederländska bondeupproren en uppföljare när stora bondeprotester mot Bryssels växande totalitarism, som man menar riskerar att döda den europeiska livsmedelsförsörjningen.

Ryssland har samtidigt passat på att flirta med politiskt missnöjda EU-medborgare och andra västerlänningar – där man beslutat erbjuda asyl och uppehållstillstånd till dem som vill undkomma vad man beskrev som på ”destruktiva nyliberala ideal”.

Bidens kollaps – och Trumps återkomst

Under sommaren blev det också allt svårare att dölja den allvarliga demensen hos ”den fria världens ledare” – USA:s president Joe Biden. Dennes dråpliga fadäser och osammanhängande utspel gjorde till slut att även de egna anhängarna medgav faktum om hans hälsotillstånd vilket föranledde att hans kandidatur drogs tillbaka från presidentvalskampanjen.

Det folkliga missnöjet med det demokratiska etablissemanget har av allt att döma vuxit även i USA och gjorde Donald Trump med sin oppositionella profilering till en alltmer tydlig favorit att vinna valet. Trumps ställning stärktes sedan ytterligare av de dramatiska bilderna av det mordförsök som ägde rum mot honom under ett kampanjmöte i Pennsylvania – där Trump överlevde till synes mirakulöst och efter detta kom att omhuldas i allt högre grad även av gamla politiska motståndare.

Globalisttoppen Mark Rutte blev ny Natochef. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

I början av sommaren stod det klart att Nederländernas premiärminister, Bilderbergveteranen och globalisten Mark Rutte, skulle ta över Norges tidigare statsministers, Jens Stoltenberg, chefspost för ett Nato som än mer öppet visade att man inte är intresserade av diplomatiska lösningar i Ukraina. Samtidigt fortsatte larmen om allt grövre israeliska övergrepp i Gaza, där en läckt FN-rapport visade hur omkring 200 av organisationens anställda, och nästan lika många av deras familjemedlemmar, dödats av israelisk militär – siffror som saknar historiskt motstycke.

När sommaren blev till höst utvecklades också den israeliska invasionen av Gaza till ett regionalt krig. Massiva bombattacker mot Libanon inleddes med tusentals dödade och skadade som följd. Allt detta medan världssamfundet tittade på och några allvarliga funderingar på sanktioner mot Israel under det pågående folkmordskriget inte kommit på fråga. I Sverige fortsatte välfärdskollapsen och Kronofogden larmade om att en barnfamilj nu vräks från sitt hem varje dag.

I oktober vållade Kristdemokraternas EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe, uppståndelse när hon krävde att den som ska beviljas svenskt medborgarskap först måste underteckna en ”lojalitetsförklaring” till Israel. Tel-Aviv passade under samma period på att helt förbjuda FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, med hänvisning till att denna skulle vara ”infekterad av terrorister”, och det framgick även att det i praktiken framförallt är amerikanska skattebetalare som finansierar den israeliska militärapparaten.

Teodorescu Måwe menade att svenska medborgarskap endast bör ges till dem som erkänner staten Israel med sina illegalt ockuperade territorier. Montage. Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash, Kristdemokraterna

Vaccinkritik och Västhyllade salafister

I november segrade Trump som väntat. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC deklarerade i samband med valet även att man ansåg sig ha gjort stora framsteg med att få in pro-israeliska kandidater i de amerikanska kongressen. Den tillträdande presidenten fick sedan många att höja på ögonbrynen över sina ministernomineringar, framförallt nomineringen till posten som hälsominister av Robert Kennedy Jr. som blivit känd för sin kritik av läkemedelsjättarna och hälsoriskerna kring vacciner i allmänhet och covidvaccinerna i synnerhet.

Samtidigt som de sociala såren från coronakrisen har befunnit sig i bakgrundsbruset av krigsretoriken har det samtidigt också blivit allt mer tydligt att de som varnat för de experimentella mRNA-vaccinens skadlighet också tycks ha varit rätt ute från första början. Under slutet av våren medgav bland annat vaccinjätten AstraZeneca att deras mRNA-vaccin, som så många befarat, riskerade att orsaka blodproppsrelaterade dödsfall – uppgifter som förvisso varit kända sedan länge men genomgående avfärdats som paranoia. Frågan lyftes även i Sveriges riksdag när den obundna ledamoten Elsa Widding efterlyste av den svenska regeringen att utreda hur mRNA-preparaten i covidvaccinerna påverkar arvsmassan.

Assads regering störtades och ersattes av islamister. Montage. Foto: Syriens president, faksimil/France 24/YT

I Syrien störtades familjen al-Assad på ett dramatiskt sätt efter 55 år vid makten och ersattes av salafistiska terroristgrupper med kopplingar till det ökända al-Qaida. Politiker i Väst lät samtidigt genomgående meddela att man betraktade islamisterna som potentiellt positiva demokratiska krafter, där USA öppet utlovade understöd till de tidigare så förhatliga jihadisternas styre.

Året för det politiska samtalet i Sverige slutade sedan i samma krigiska tongångar som det började när Sveriges försvarsminister deklarerade att fortsatt stöd till Ukraina förblir Sveriges viktigaste prioritering. Under december månad tycktes arméchefen Jonny Lindfors även bekräfta att Sverige förbereder sig för krig mot Ryssland, en krigsupptrappning som blev än tydligare i samband med att MSB gick ut och uppmanade svenskarna att förbereda sig för allt från traditionella flygangrepp till attacker med kärnvapen och biologiska stridsmedel mot svenska städer – samtidigt som svenska svenska församlingar uppgav att man fått i uppgift att förbereda massgravar för stupade.

Nya Dagbladet kämpar vidare

I de dramatiska tider världen befinner sig i har Nya Dagbladet under året, utöver rapporteringen om den hysteriska samhällsutveckling vi haft i Sverige och i vår del av världen, gjort ytterligare försök att lyfta blicken bortom ett Västblock som i allt högre utsträckning sluter sig från omvärlden. I augusti besökte tidningens redaktionsledning bland annat det så kallade BRI-forumet i den kinesiska provinsen Sichuan som delgav utvecklingen av världens största infrastrukturprojekt – initiativet till den nya Sidenvägen som i nuläget involverar över 150 länder. Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson pekade i sammanhanget på att det blir alltmer uppenbart att dagordningen i världen snabbt är på väg att ritas om.

Det är viktigt att vi bevakar och hänger med i utvecklingen av den multipolära världsordning som nu i högt tempo ritar om den karta vi minns från 1900-talet, betonar Andersson.

På samma tema uppmärksammades även BRICS-organisationens anmärkningsvärda utveckling bland annat i samband med toppmötet i den ryska delrepubliken Tatarstans huvudstad Kazan.

På hemmaplan ser 2025 också ut att kunna bli ett år då Nya Dagbladets exceptionellt utdragna rättskamp med Länsförsäkringar Bank om blockaden av en stiftelse för oberoende journalistik i Sverige kan ta nästa steg. Efter att banken genom kryphål i domstolsväsendet lyckats förhala rättsprocessen under nästan två år togs ärendet slutligen hela vägen till Högsta domstolen, där Nya Dagbladet tog en första viktig delseger när bankjätten slutligen nekades prövningstillstånd för sina förevändningar för att undgå rättvisan.

Nya Dagbladets nyhetschef Isac Boman och chefredaktör Markus Andersson kan glädjas med läsarna över en första seger i HD i rättsprocessen mot Länsförsäkringar Bank. Foto: NyD/Mostphotos

Det är genant att en av landets största banker ägnar sig åt denna typ av barnsligheter för att försöka undgå rättvisa för det juridiska och ekonomiska övergrepp man uppenbart gjort sig skyldig till, säger Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson, som samtidigt pekar på att rättsprocessen i praktiken ännu bara har börjat och att dess fortsättning kommer att stå tydligare klar under början av året.

Chefredaktören understryker sin tacksamhet till läsarnas stöd som kommit till redaktionen under det gångna året.

Vi har alltid varit en humla som flyger vidare mot alla odds, men vi lever också i en tid med enorma möjligheter. Vi vet att vår bevakning och våra kommentarer gör skillnad i ett medielandskap som är exceptionellt likriktat i dagens läge. Behovet av medieaktörer som verkar oberoende av det offentliga samtalets allt snävare ramar är fortsatt helt enormt.

Det är svårt att kommunicera till alla läsare som hjälpt oss vilken skillnad varje vänligt ord och varje krona gör för vår strävan att befästa NyD som en professionell, stark och intellektuellt hederlig röst i det nordiska medielandskapet, avslutar Andersson.

 

Med det sagt önskar Nya Dagbladet alla läsare och hela det svenska folket ett Gott Nytt År med stark tro på en bättre framtid!

Klimatpolitisk huggsexa

Klimatöverdrifterna

De miljarder som utlovades vid klimatmötena till fattigare länder kommer att tas från hushållens skattepengar. Det handlar om tusentals kronor årligen för varje hushåll - en summa som förväntas öka framöver.

publicerad 27 november 2024
– av Tege Tornvall
Foto: COP29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De nyss avslutade klimatmötena i Colombia och oljestaden Baku bekräftade åter vad FN:s årliga klimatmöten egentligen är och handlar om:

Klimatmötena är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder dollar per år (nu höjt till 300 miljarder) till fattiga länder för att få dem att byta billig, riklig, tillgänglig och energirik energi (kol, olja och gas ur marken) mot dyr, otillförlitlig och energifattig med ont om råvaror (”förnybar” vind-, sol- och biokraft) med påstått klimathot som förevändning.

Medias rapportering från dessa möten gäller mest hur fattiga länder vill pressa rika på mer pengar. Nu gäller det totalt inte längre 100 utan 300 miljarder dollar per år.

Det är vanliga hushålls skattepengar. I världens välståndsländer bor en dryg miljard av världens totalt 8,2 miljarder invånare. Med drygt 11 kronor per dollar motsvarar 300 miljarder dollar 3 400 kronor per person och år.

Det blir 7 000 kronor per hushåll och år – och mer framöver. Har välståndsländernas hushåll det klart för sig? Även bland dem har många klen ekonomi eller är rent fattiga.

Till detta kommer högre energi- och övriga levnadskostnader. Det kan bryta fortsatt växande välstånd i ännu välmående demokratier och leda till strider om finansiering och fördelning även där. Därför gäller hela klimatfrågan politik och inte vetenskap.

Särskilt eftersom Jordens klimat äger rum i den marknära atmosfären och främst beror på hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav.

 

Tege Tornvall

Dyrare bensin och diesel skall få fler att köpa elbil

Biltillverkare kräver ”modiga politiska beslut” för att göra dieseln dyrare, så att konsumenterna istället pressas att köpa elfordon.

publicerad 24 oktober 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Christopher Persson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar.  Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.

För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift.

Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.

Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.

Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare.

En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta.

 

Tege Tornvall

Pengar som inte finns

Klimatöverdrifterna

Trots att koldioxid är en bristvara i atmosfären satsar vi hundratals miljarder på att minska halterna. Det här är pengar som ännu inte finns och som riskerar att förloras på missriktade projekt och ideologiska önskedrömmar.

publicerad 5 september 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Nina Laakso/CC BY 2.0