Det hundraåriga kriget om hälsomarknaden

Fram till för 110 år sedan präglades marknaden för produkter som ansågs ha betydelse för vår hälsa och behandling av sjukdomar, av mångfald och fri konkurrens. Världens första dollarmiljardär, oljeoligarken John D. Rockefeller, upptäckte då att man kunde utvinna flera medicinskt verksamma kemikalier ur petroleum. Han såg en enorm framtida marknad för dessa kemikalier och beslutade sig för att bygga upp vad han kallade den farmaceutiska investmentrörelsen. Det var bara en hake: Rockefeller ogillade fri konkurrens och måste hitta ett sätt att sätta den ur spel. Han hade bland annat myntat begreppet att konkurrens är en synd.

Det gällde alltså att etablera monopol för de farmaceutiska kemikalier man fick fram. Därför var det nödvändigt att sätta stopp för den fria marknaden för naturpreparat och gamla folkmediciner som kunde konkurrera. Detta skulle åstadkommas genom ett system med enbart tillät substanser som kunnat vetenskapligt vidimera en medicinsk effekt och som kunde patenteras.

Genom att bygga upp en myndighet som via en dyrbar och komplicerad process måste godkänna de preparat som fick användas, kunde man eliminera alla gamla preparat på marknaden som inte kunde täcka de höga kostnaderna för godkännandeprocessen. Eftersom dessa redan var kända skulle de inte gå att patentera.

I samverkan med sin vän, ståloligarken Andrew Carnegie, kom Rockefeller på en lösning för att ta itu med problemet med naturpreparat och gamla folkmediciner. De uppdrog åt en man vid namn Abraham Flexner att kartlägga marknaden och föreslå en lagstiftning. Det resulterade i den så kallade Flexner-rapporten, som skulle visa sig lägga grunden för den moderna allopatiska skolmedicinen. Rapporten överlämnades av de två oligarkerna till USA:s kongress år 1910 och antogs i sin helhet som lag i USA. USA var som synes redan då en oligarki. Vi ser idag hur en av dagens amerikanska oligarker Bill Gates agerar på ett liknande sätt på vaccinområdet.

Resultatet blev att man utan besvärande konkurrens kunde bygga upp en oerhört lönsam industri för patenterade medicinska kemikalier. De gamla beprövade naturpreparaten blev förbjudna om ingen finansierade ett godkännande, vilket ingen kunde. De läkare som fortsatte att använda de nu icke godkända medicinerna stämplades som kvacksalvare och berövades sina legitimationer och sattes inte sällan i fängelse.

För att cementera kontrollen över skolmedicinen pumpade Rockefellers in forskningsanslag i de universitet som utbildade läkare mot att man fick inflytande i universitetens styrelser.

Därifrån skaffade man sig kontroll över det curriculum som låg till grund för den medicinska sidan av läkarutbildningen och kunde se till att läkare inte fick någon utbildning rörande naturmediciner, kost och vitaminer. Utbildningen inom läkaryrkets hantverk förblev dock relativt fri och har lett till framsteg inom kirurgi och akutvård, medan den medicinska utbildningen vingklipptes och därför blivit ett stort misslyckande på flertalet områden.

Läkemedelsindustrin har också byggt upp ett system via vilket de tagit kontrollen över karriärvägarna inom medicinen. De som blir professorer på det medicinska området är ofta framskapade av industrins lobbyister och spökskrivare som hjälpt till med ”vetenskapliga” artiklar, föreläsningar och mediekontakter. Därför ser vi mycket ofta hur medicinprofessorer militant försvarar industrins intressen mer än de sjukas.

På detta sätt skapades den av läkemedelsindustrin kontrollerade skolmedicin som idag totalt dominerar den medicinska akademin i västvärlden och då även i högsta grad i Sverige. Man har lyckats få på plats myndigheter som man själv kontrollerar och lagstiftning mot alternativmedicinen för att slippa konkurrens – i god Rockefellersk anda.

Till en början såg den allopatiska medicinen ut att bli väldigt framgångsrik. Orsaken till det var främst upptäckten av penicillinet och utvecklingen av olika antibiotika baserat på det. I början av 1900-talet dominerade infektionssjukdomar som den främsta orsaken till förtida död. Med antibiotikan och en del nyutvecklade vacciner kunde rader av dessa sjukdomar trycks tillbaka och ibland utrotas och överlevnaden ökade.

Under radarn från dessa framgångar började dock en rad kroniska metabola sjukdomar dyka upp på kartan. Denna sjuklighet drevs av förändringar av människors kost till följd av urbaniseringen och det därmed ökade beroendet av industriellt framställd mat. Skolmedicinen hade ingen bot att erbjuda för de metabola sjukdomarna, men man hittade snart en ytterst lukrativ marknad för medicinska kemikalier som dolde symptomen på sjukligheten och som därför måste tas livslångt. Detta gav industrin enorma ökande inkomster och innebar att skolmedicinen inte i någon större utsträckning ifrågasatte den mat som livsmedelsindustrin prånglade ut.

På samma sätt som läkemedelsindustrin skaffat sig kontroll över läkarutbildningen skaffade sig den enormt inflytelserika livsmedelsindustrin kontrollen över utbildningen av nutritionister. Så har industriintressen kunnat driva fram och hålla vid liv falska hypoteser om sambanden mellan kost och hälsa och sambanden mellan metabol sjuklighet och olika medicinska tillstånd. Man har kunnat vidmakthålla sina enormt lönsamma multimiljardmarknader.

För livsmedelsindustrin har det främst handlat om att kunna ersätta dyra och svårhanterliga animaliska livsmedel med massproducerade billiga processade fröoljor, socker och spannmål med oändlig hållbarhet. För läkemedelsindustrin har det handlat om ytterst diskutabla diagnoser för att kunna prångla ut sina medicinska kemikalier. Det samlade resultatet av detta har lett fram till den pandemi av metabol sjuklighet som jag ingående beskrivit i boken Den Metabola Pandemin. Denna pandemi tar 40 miljoner liv årligen i förtid och sjukligheten ökar oavbrutet. Att detta utvecklats är ett totalt fiasko för den moderna skolmedicinen som helt misslyckats med att hejda och bota dessa sjukdomar. Man har kapitulerat och ägnar sig mest åt att försöka dölja symptomen.

I skuggan av skolmedicinens misslyckande och den metabola pandemin har den alternativa medicinen kommit igen. Genom internets framväxt har människor över nätet börjat utväxla alternativa synsätt på hur man undviker och botar de metabola sjukdomarna. Min egen bästsäljande bok är ett exempel på detta fenomen. Resultatet är ett allt intensivare kallt krig mellan alternativmedicinen och etablissemangets medicinmän. Vi ser hur de senare desperat kvacksalveristämplar alternativmedicinare och kräver att deras legitimationer skall dras in, precis som tidigare. Man kräver även censur av böcker inom alternativmedicin som min bok. Det gäller att till varje pris försvara sitt monopol och dölja sitt misslyckande. Coronapandemin sätter denna strid i fokus.

Entydiga forskarrapporter från coronavården visar att virusinfektionen hårdast drabbar personer med metabola diagnoser. Minst 80 procent av dödsfallen verkar ha denna bakgrund, i Kina rapporterar vissa forskare att det kan röra sig om upp till 99 procent som har denna bakgrund. Sannolikt spelar här skolmedicinens våldsamma övermedicinering av våra äldsta en stor roll för den höga dödligheten. Sambanden mellan coronadöd och skolmedicinens alla kemiska preparat är man paniskt rädd för att utreda. Det skulle ju, hemska tanke, kunna visa att skolmedicinmännen bidragit till den stora dödligheten med sin övermedicinering.

Skolmedicinen kan inte längre dölja sitt misslyckande och det faktum att den metabola sjukligheten ökat pandemiskt de senaste 40 åren efter en mer måttlig ökning från förra sekelskiftet. Det senare kunde man förklara med att människor levde längre, men utvecklingen efter 1980 kan man inte längre förklara med det. De metabola sjukdomarna tränger därtill snabbt neråt i åldersgrupperna och i till exempel USA har medellivslängden börjat minska.

Det är uppenbart att något är allvarligt fel i vårt sätt att leva. Skolmedicinmännen i det amerikanska CDC (The Center for Disease Control and Prevention) lyfter fram fyra områden som man påstår förklarar den pandemiska utvecklingen, nämligen tobaksrökning, brist på fysisk aktivitet, alkohol och en diet som innehåller för mycket salt och mättat fett. Men om man granskar utvecklingen i USA, som är likartad den svenska, visar det sig att tobaksrökningen mer än halverats sedan 1980 och den fysiska aktiviteten har gått upp. Detsamma gäller alkoholkonsumtionen som minskat något under perioden och kostens hälsoindex enligt skolmedicinens riktlinjer har blivit bättre. Konsumtionen av rött kött har minskat och vegetabilier har ökat. Ändå ökar den metabola sjukligheten. Slutsatsen är att skolmedicinmännen visar sig vara helt fel ute i sin analys av pandemins orsaker.

Fetman i USA har sedan 1980 ökat från 14 till 43 procent och diabetes har ökat från 2,5 till 8,3 procent (skolmedicinprofessorn Agnes Wold påstår att det senare är en myt) och trenderna fortsätter. Uppgifter finns om att enbart ca 12,2 procent av amerikanska folket är helt metabolt friska. För svensk del ligger vi efter USA i utvecklingen men det går åt samma håll.

Medan den grandiosa skolmedicinen med alla sina medicinprofessorer inte tycks begripa någonting, är orsakerna bakom den metabola pandemin fullständigt uppenbara för oss som sysslar med alternativmedicin. Skolmedicinens helt ovetenskapliga kampanj mot kolesterol och mättade fetter från såväl animalier som kokosolja har passat livsmedelsindustrin som hand i handske. Med denna kampanj som alibi, har man ersatt de dyrare och mer svårhanterliga naturliga fetterna i människofödan med mycket billiga raffinerade fröoljor, socker och spannmål. Som framgår av det rubricerade diagrammet har konsumtionen av vegetabiliska oljor ökat 150 ggr från förra sekelskiftet och sedan brytpunkten 1980 har den femfaldigats. Detta har skett efter starka råd från såväl nutritionsmyndigheter som skolmedicinen att ersätta de naturliga animaliska fetterna med just vegetabiliska fetter.

Allt tyder idag på att skolmedicinmännen med sina råd till allmänheten är starkt medskyldiga till den metabola pandemin och därmed till att COVID-19 fått den dödliga utveckling vi ser idag. Den kända brittiska kardiologen och alternativmedicinaren Aseem Malhotra har sammanfattat situationen med att sjukvårdssystemet var redan överansträngt före COVID-19 på grund av decennier av felfördelning av resurser genom ”för mycket medicin” kombinerat med vårt kollektiva misslyckande med att implementera policyförändringar för att adressera grundorsaken bakom dietrelaterad sjuklighet – den oundvikliga skräpmatsmiljön. Skräpmatens kärna är billiga vegetabiliska fröoljor i kombination med socker och vitt mjöl.

I en kommande krönika återkommer jag till kosttillskott av vitaminer och andra näringsämnen och skolmedicinmännens fördomar och totala okunskap på det området.

Lars Bern

Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene