När valresultatet stod klart sent på natten den 8 november 2016, insåg ett antal tjänstemän inom FBI och amerikanska justitiedepartementet, att de hade ett stort problem. De fruktade nu självfallet, att deras avlyssning av Trumpkampanjen och andra åtgärder skulle avslöjas. Dessutom betraktade de Trump som en fiende, vilken inte borde få bestämma amerikansk politik. Men redan under valkampanjen hade man tydligen funderat över vad som då bara var en risk, det vill säga att Trump skulle vinna. När detta nu skett, utvidgade man troligen snabbt ett preliminärt upplägg med beslut om nya utvidgade åtgärder och ytterligare mål.
Grunden till påståendet om en samverkan mellan Trump och ryssar var primärt behovet hos Hillary Clintons (HRC) valledning att snabbt bortförklara valförlusten. Eftersom vissa av dessa personer själva under valkampanjen via ombud samverkat med ryssar var argumentet särskilt lämpligt, eftersom man kunde projicera på motståndaren det man själv gjort. Eftersom FBI och USA:s justitiedepartement (DOJ) under valkampanjen också börjat använda den dossier HRC finansierat, var de berörda där mycket positiva till denna argumentationslinje. För dessa organisationer var ett av två huvudmål nu att dölja sin egen verksamhet med spioneri mot Trumpkampanjen inledd på helt otillräckliga grunder (skedde under fas 2). Det andra målet blev tydligen – men vi vet inte vem eller vilka, som inspirerade och ledde detta – att engagera sig i ett arbete för att underminera den kommande presidenten, vilket kunde medföra, att man antingen lyckades (1) avsätta honom eller – troligare – (2) minska hans stöd hos allmänheten och därmed hos republikanska kongressledamöter, så att han blev tvungen att avgå.Genom att de välinformerade visste, att Trumpkampanjen inte alls samverkat med ryssarna, syntes alt (1) inte särskilt lovande. Men om man kunde få igång en undersökning av frågan, kunde man inom den ramen kanske hitta andra angreppspunkter hos Trump och dessutom blockera och hindra all insyn gällande sin egen och HRC:s kontakter med ryssarna. Därför väckte man tidigt kravet att tillsätta en särskild fristående åklagare (Special Counsel) att undersöka frågan om Trumps samverkan med ryssarna. Men medan det alternativet var en mycket positiv möjlighet, blev det i den gällande situationen nödvändigt att genomföra alt (2). Hur skulle då detta ske?
En vecka efter valsegern besökte chefen för National Security Agency (genomför mycket av USA:s elektroniska övervakning) – amiral Mike Rogers – Trump i hans Trump Tower i New York och informerade honom om, att hans kampanj och kontor med all sannolikhet avlyssnades av något av underrättelsetjänstens organ. Dagen efter flyttade Trump hela sitt huvudkontor för arbetet att forma den kommande administrationen till en – troligen bättre skyddad – golfklubb han ägde i New Jersey. På grund av att Mike Rogers i oktober för FISA-domstolen avslöjat viss illegal avlyssning, hade starka krafter i administrationen begärt, att han skulle förflyttas från sin position. Skälet torde ha varit, att Obama-administrationen inte kunde lita på honom. Efter hans besök hos Trump, som han inte underrättat sina överordnade om, krävde åter några underrättelsechefer bland annat Clapper att han skulle avskedas. Obama nekade dock att göra det sannolikt på grund av den skandal Trump då kunde ställa till med.
Denna handling av Mike Rogers att skydda en vald president har hyllats som en avgörande handling för Trumps politiska överlevnad. Han blev helt medveten om arten av de åtgärder motståndarna vidtagit, och att han måste vara mycket försiktig i kontakterna med säkerhetsorganen, FBI med mera. Det är troligen också en av förklaringarna till att han bland annat sökte medhjälpare och ministrar inom försvarsmakten och främst marinkåren. Även om han och de hade olika åsikter i diverse frågor, kunde han dock alltid lita på dem. Först i början av mars 2017 informerade Trump via Twitter, att han och Trump Tower varit avlyssnade i oktober 2016 och undrade om detta var lagligt. FBI-chefen och justitiedepartementet förnekade (trots de hemliga FISA-ansökningarna och resultatet av dessa), att det var sant. Så småningom kom allt flera avslöjanden om illegal avlyssning och övervakning av olika personer. Avlyssningen av Trumpadministrationen kunde genom förnyade FISA-ansökningar legalt fortsätta fram till oktober 2017.
Observatörer har beskrivit oppositionens åtgärder efter valet som tydligt präglade av en del av den metodik (deception operation), som CIA använt utomlands för att störta misshagliga regeringar. I syfte att – inledningsvis – utan direkt våld undergräva styrelsen i stater USA ser som fiender, används metoder som: rykten, läckor till tidningar av besvärande information svår att dementera, brottspåståenden, avslöjanden om skamliga fakta om den aktuella regeringens ledande anhängare, demonstrationer, växande oroligheter med alltmer ökat våld osv. Konventionella massmedia men särskilt sociala media används intensivt för att vidarebefordra falsk information, falska nyheter och att mobilisera anhängare för sit-ins, massmöten o dyl. Allt detta skapar en osäkerhet och atmosfär, som möjliggör nya koalitioner mellan politiska grupper, så småningom kanske en kupp mot regeringen eller andra möjligheter, som helt kan förändra det politiska läget.
Medan det inte finns några som helst skäl att tro, att huvudaktörerna i USA önskade våldsamma åtgärder, är standardmanualens inledande metoder väl igenkännliga i det som hände i USA. Av detta skäl har den före detta CIA-chefen John Brennan utpekats som en trolig huvudaktör bakom händelseförloppet, men ännu finns inga bevis för detta. Det våld som extremistiska grupper såsom Black Lives Matter (BLM), Social Justice Warriors (SJW) och andra stöttrupper regelbundet utövar, är sannolikt dessa gruppers initiativ. Det som nu driver – förutom Trumpadministrationen – representanthusets underrättelseutskott (senatens motsvarande utskott är dominerat av Uniparty-medlemmar), många journalister i Fox och den Trumpvänliga blogosfären är målet att se till, att USA:s underrättelseorganisationer samt FBI i framtiden aldrig mera ingriper i ett presidentval respektive därefter försöker avsätta en president. USA är ingen bananrepublik, men det behövdes bara en olämplig president under två valperioder för att man skulle börja likna en sådan.
Ett ständigt läckande från många olika personer av sekretessbelagt material i syfte att genera eller skada Trump skedde efter valet, och media var en villig distributionskanal för allt negativt material om administrationen. Publicerade SMS mellan Trumpfientliga FBI-anställda talar om en ”media leak strategy” bakom läckandet. Påståenden utan grund dvs rent påhittade i syfte att skada presidenten ökade mycket kraftigt i frekvens, och den amerikanska allmänheten började leva i en påhittad politisk verklighet formad av Fake News. Det offentliga samtalet dominerades snart av halvsanningar, fientliga artiklar och TV-framträdanden samt lögner. Förutom media, demokrater och mot Trump fientliga republikaner i kongressen och i delstaterna mobiliserades bland annat Hollywood, universitetsanställda och så vidare för att oavlåtligt angripa presidenten. Obstruktion av lagliga åtgärder beslutade av presidenten skedde genom att man till exempel hittade bland många federala distriktsdomare en enda, vars kritiska utlåtande under en tid kunde hindra genomförandet av ett visst presidentbeslut och i hela USA. Så småningom skedde rena utmaningar mot USA:s federala karaktär genom att enskilda städer etcetera gällande illegala invandrare förklarade sig stå över federala lagar genom att deklarera sig vara ”sanctuary cities”. Man slutade samarbeta med vissa federala myndigheter och motarbetade dem istället.
I mars 2017 förklarade Comey vid ett förhör i kongressen, att skälet till att han inte tidigare underrättat de ansvariga för underrättelsefrågor i kongressen om den kontraspionageutredning gällande Rysslandskontakter, som startats i juli 2016, var att han internt avråtts från detta. Inte heller presidenten hade informerats. Misstron mellan FBI-chefen och presidenten utvecklades snabbt, och Comey avskedades i maj 2017. Den ordinarie justitieministern Jeff Sessions hade tidigt beslutat sig för att avstå från all kontakt med frågor, som kunde ha sin grund i valkampanjen. Det gjorde andremannen på DOJ – Rod Rosenstein – till de facto-chef gällande alla ärenden, som berörde konspirationen mot Trump. Genom att utnyttja de politiska effekterna av FBI-chefens avskedande och dennes läckande av referat från sina samtal med presidenten skapades en situation, där Rosenstein tydligen såg det som motiverat att tillsätta en speciell utredare (Robert Mueller) för att undersöka Trumpkampanjens kontakter med Ryssland.
Rosenstein har senare försökt att mörklägga den exakta formuleringen av utredarens uppdrag. Men därigenom nådde konspiratörerna målet att t ex blockera alla parallella undersökningar av politikers Rysslandskontakter och skyddade –förutom sig själva – även Hillary Clinton, medan de kunde bygga någon form av case mot Trump. Med kreativitet och falskhet kan ju intelligenta jurister åstadkomma mycket. I realiteten var tillsättandet av Robert Muellers utredning helt omotiverad, eftersom det vid den tidpunkten inte fanns någon saklig grund att misstänka Trumpkampanjen för samarbete med ryssarna. Juristen Lisa Page har vittnat om detta. Denna även internationellt mycket uppmärksammade utredning var alltså meningslös redan från början.
Bemanningen av utredningen skedde med jurister, som genomgående var demokrater och anhängare till HRC. Mueller själv visade sig snart vara en motståndare till Trump. Beträffande folk från FBI och DOJ kom till exempel Trumpkritiker som Peter Strzok och Lisa Page. Strzok hade inledningsvis varit skeptisk till deltagande, eftersom han inte trodde att utredningen skulle resultera i något. Han kände ju till hela bakgrunden och uppbyggnaden av de fiktiva Rysslandsanklagelserna. Hans arbete där fick dock ett snabbt slut. Genom att FBI:s generalinspektör, som efter valet utredde FBI-tjänstemäns agerande under valkampanjen och senare, fick del av ett stort antal av de SMS ”kärleksparet” utväxlat, informerades Mueller om innehållet i vissa av dessa. Eftersom meddelandena avslöjade en djup avsky, närmast hat mot Trump, kunde Mueller inte ha så pass komprometterade personer i sin utredning utan avförde dem. Strzok förflyttades också från sin position i FBI till meningslösa arbetsuppgifter, tills han avskedades.
Generalinspektören utreder nu bland annat FISA-ansökningarna att avlyssna Trumps valkampanj. Han samarbetar också – troligen sedan senhösten 2017 – främst med den federala åklagaren John Huber, som med tillgång till lagens alla maktmedel leder brottsundersökningar avseende anställda i FBI och DOJ gällande handlingar under valkampanjen och senare. En federal åtalsjury har hörts i alla fall beträffande vissa personer, och man kan bara hoppas, att den utdragna utredningsprocessen om federalt maktmissbruk snart börjar ge resultat.
Dan Ahlmark
