Efter att ha granskat tidningen Kyiv Independent och dess kopplingar till radikala och militanta nationalister sparkades skribenten Kajsa Ekis Ekman från Dagens ETC. I en diskussion i Publicistklubben konstaterar hon att svenska medier inte alls är så fria och oberoende som det ofta påstås.

I Ekmans uppmärksammade artikel framgår det att den Kyiv Independent som ofta hänvisas till av massmedier i Väst har tydliga kopplingar till den ökända Azovbataljonen i Ukraina och att dess objektivitet när det kommer till att rapportera om kriget i Ukrana därför kan ifrågasättas.

Vänsterdebattören fick snabbt skarp kritik och påstods ”misstänkliggöra” och smutskasta Ukraina under det pågående kriget. Snart fick hon också sparken från tidningen – även om den officiella motiveringen var att hon i ett annat sammanhang uttryckt sig försiktigt positivt om den ryska statskanalen RT:s journalistik.

I ett öppet brev konstaterade Ekman att hennes arbetsgivare förmodligen blivit pressade att bryta kontakten med henne och det är djupt problematiskt att journalister riskerar att bli av med jobbet om de lyfter fel frågor eller perspektiv.

”Hur ska man kunna ha intellektuella om de ska leva i skräck för att få sparken? Hur ska man kunna ha journalistik i krigstider om de inte får gräva och lägga fram vad de hittat, för att riskera att gagna den ena eller andra sidan?”

I en senare diskussion med Publicistklubbens kontroversielle ordförande Robert Aschberg får Ekman frågan om hon efter att ha blivit sparkad anser att svenska medier är att betrakta som ofria – någonting hon bekräftar.

– Ja, uppenbarligen, svarar hon.

Aschberg hävdar då att att svenska ansvariga utgivare visst ”får bestämma vad som helst i sin tidning” och att det är detta som ”är svensk yttrande- och tryckfrihet.”

– Jag vet inte om jag kom hit för att bli förhörd. Jag har förlorat jobbet, det kanske räcker med det? kontrar Ekman, innan hon brister ut i tårar och konstaterar att hon har två barn som hon ensam försörjer och att hon inte längre vill medverka i diskussionen.

Ekman menar också att det är konstigt att ETC:s skribenter förväntas representera tidningens officiella ståndpunkter i alla sammanhang men samtidigt nekas tryggheten som en riktig anställning innebär – vilket i praktiken betyder att arbetsgivaren har all makt över sina anställda men utan att behöva ta något ansvar och när som helst kan göra sig av med obekväma röster.

Hon säger också att regelverket som hänvisats till som ursäkt för att bryta kontraktet med henne är någonting som hittats på i efterhand och inget som någonsin kommit upp tidigare.

– Ska vi ha intellektuella diskussioner, ska man kunna tänka, analysera och prata eller ska våra ord användas för att tillverka strypsnaror som man sedan hänger oss i, är det det som orden ska vara till för? frågar hon sig.

Noterbart är också att Publicistklubben skriver att man av ”hänsyn till Kajsa Ekis Ekman” valt att inte publicera det inledande samtalet med henne under debattkvällen.