Sveriges statsminister Stefan Löfven meddelar en vecka efter misstroendeomröstningen mot honom att han nu tar beslutet att avgå och hoppas att på så sätt kunna undvika ett extraval.

– Med ett år kvar till ordinarie val, med hänsyn till den extraordinära situationen som landet befinner sig i med den pågående pandemin med de särskilda utmaningar det skulle innebära, är ett extraval inte vad som är bäst för Sverige, säger Löfven och menar att han istället begärt att bli ”entledigad som statsminister”.

– Nu får talmannen inleda arbetet med att föreslå en statsminister som tolereras av riksdagen. Regeringen fortsätter att styra riket tills vidare nu som övergångsregering, fortsätter han.

Löfven berättar vidare att han ”funderat en vecka ungefär” på beslutet att avgå och kallar det för ”en oerhört komplex fråga” men att han kom fram till att hans egen avgång är att föredra framför ett definitivt extraval.

– Jag tog den tid jag ansåg att jag behövde. Det är det svåraste politiska beslut jag har fattat, menar han.

Under en presskonferens där han tillkännagav beslutet var Löfven också märkbart bitter på Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna som fällde hans regering i misstroendeomröstningen.

– Nu är vi här. Vi hade fyra partier som röstade mot regeringen, som röstade för en misstroendeförklaring utan att vara eniga i sakfrågan och utan att ha ett nytt regeringsalternativ. De är ansvariga för den här situationen och nu får talmannen pröva hur möjligheterna ser ut.

Trots nederlaget hoppas Löfven att han och hans parti kan ta tillbaka makten med hjälp av vad han kallar för ”andra konstruktiva krafter”.

– Jag står till förfogande att leda en regering som riksdagen kan tolerera. Mitt parti och jag är redo att axla ansvaret för att tillsammans med andra konstruktiva krafter fortsätta att leda vårt land framåt, säger Stefan Löfven.

I praktiken innebär beskedet att det inte blir extraval direkt – istället ska talmannen lägga fram förslag till nya statsminister för omröstning i riksdagen. Innan detta sker ska han samtala med de olika partiföreträdarna för att försöka ta reda på vilket eller vilka partier som har störst möjligheter att bilda en regering och därefter föreslår han en kandidat.

Om en majoritet av ledamöterna i riksdagen röstar nej till den föreslagna statsministerkandidaten så måste talmannen komma med en ny kandidat. Maximalt fyra kandidater kan föreslås och röstas ner – sedan måste ett nyval utlysas inom tre månader.